Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877) är Finlands nationalskald. Det hänger samman med att han har skrivit Finlands nationalsång - Mitt land - som tonsatts av Friedrich Pacius (1809 - 1891). Notera att stycket, som tagits från en av Runebergs böcker, den om Fänrik Ståhl och sägnerna, skrevs på svenska. Det hänger samman med att det som idag kallas Finland då utgjorde Östra delen av det svenska riket.
På Runebergdagen är det tradition att inmundiga så kallad Runebergstårta, efter recept av Fredrika Runeberg.
 |
| Runebergstårta. Efter recept från Fredrika Runeberg (1807-1879) |
På Finlands regerings Twitterkonto använder man engelska för att uppmärksamma Runebergsdagen.
Anledningen till att Finlands regering använder engelska kan ha att göra med att man vill nå ut internationellt, d.v.s. marknadsföring av landet och dess kultur (er). Det kan också ha att göra med att man på ett enkelt sätt vill nå till Finlands två socio-kulturer: den svensk-finländska och den ural-finländska.
Finland tillhör en grupp av drygt femtio länder som officiellt är tvåspråkigt. Det förklaras av migration. För flera tusen år sedan migrerade samer och uralfinnar in i norra och nordöstra Finland från Uralbergen (Lamnidis et al. 2018). Parallellt skedde en migration från väster och från söder - Europa. Det betyder att det i norra och nordöstra delen av landområdet talades någon form av uralfinska medan det i sydvästra delen talades någon form av europeiskt språk som blev skandinaviska och senare svenska.
Språken från Ural är är besläktade med andra språk från Ural. Språken som talas i Skandinavien kommer från Europa, t ex. Engelska, Italienska och Tyska.
På grund av att språken som talas i sydvästra respektive nordöstra Finland har olika ursprung är de inkompatibla med varandra. Jämför det svenska ordet privat som på engelska stavas private, på tyska privat och på italienska privato. På uralfinska skrivs privat: Yksityinen (enligt Google translate). Ergo. Svenska och uralfinska är lika som blåbär och lingon.
Mellan 1050 - 1808 utgjorde södra Finland Östra delen av Sverige, eller Svitjod, under ledning av drygt 70 kungar. Det betyder att Svitjod, senare Sverige, I genomsnitt bytte ledning vart tionde år.
Svenska kom att bli handelsspråket runt Östersjön.
Språkskillnader åtskiljer människor. I Finland markeras detta av en osynlig, psykologisk gräns om man så vill, som går lite diagonalt strax norr om Vasa mot sydost till Karelen (Pagel, 2019, del 3 ca 44 minuter in). Noterbart är man i gränsdragningen i fredsavtalet mellan Sverige och Novgorod från 1323, det så kallade Nöterborgstraktatet, gör en liknande uppdelning.
På 1500-talet utropades Sveriges Östra rikshalva till Storfurstendöme. Följaktligen ingick storfurstendömet i det svenska riket och titeln storfurste i den svenska kungatiteln mellan 1581 - 1721.
Den 3 maj 1808 kapitulerade vice Amiral Cronstedt (1756-1820) vid Sveaborg. Därmed upphörde det Östra riket, inklusive storfurstendömet, att vara del av Sverige. Istället blev det ett storfurstendöme i Ryssland. Dock behölls den svenska konstitutionen.
1810 startade en nationalromantisk rörelse - fennomanin - som strävade efter att exkluderade det svensk-europiska inflytande som gett Finland renässans- upplysning och universiteten, från sin historieskrivning.
Effekten blev att medlemmar Finlands två socio-kulturer kom att basera sin historiebeskrivning på olika personliga semantiska minnen (La Crote och Piolino, 2016).
Psyket består av minne, perception och prospektion - förmågan att kunna erfara framtiden (Gilbert och Wilson, 2007). För att göra det använder psyket observationer i presens samt minne.
Minnet kan delas i en deklarativ och icke-deklarativ del. Den icke-deklarativa delen kan förenklat sägas hantera processer som har många beslutsregler: t ex. social interaktion, dans och att köra bil.
Deklarativt minne är minnet av sånt vi kan återberätta i sin helhet till andra. Traditionellt talar man om semantiskt minne - faktaminnen - respektive episodiskt minne - minnen av händelser. Och så finns en tredje typ av deklarativt minne: personligt semantiskt minne - information om saker som den enskilda individen är övertygad om är fakta. Hit hör saker som att mättat fett skulle vara farligt för hjärthälsan samt att attribuera, skuldbelägga, negativa upplevelser på andra - det är någon annans fel.
Jag påtalade för Finlands regeringen (via deras Twitterkonto) att Runeberg var svenskspråkig.
Det var fakta för mig (personligt semantiskt minne; PSM). När man läser om Runeberg får man intrycket att mitt personliga semantiska minne är konsistent med fakta på området. Ergo. Mitt PSM kan betraktas som ett semantiskt minne. Ungefär som att 2+2=4. Det är inte bara jag som tycker det, det är så rent generellt.
Jag fick inget svar från den finska regeringen, men en annan person skrev följande kommentar:
Notera först det som kallas ämnesflykt. Min kommentar handlade om vilket språk Runeberg föddes in i. Kommentatorn svarade med ett påstående om Runbergs nationalitet. Det är två olika saker.
Är det här ett uttryck av den typen av nationalromantik som började framträda efter debaklet på Sveaborg, d.v.s. försöken att göra Finlands ursprung mer uralfinskt?
Frågan om vilken nationalitet Runeberg hade när han föddes går att kontrollera i den officiella historiebeskrivningen.
1804, d.v.s. när Runeberg föddes, tillhörde hans födelsestad Jakobstad Sverige under ledning av Gustav IV Adolf (1778-1837). Formellt tillbringade han sitt liv och leverne i västra Ryssland. Jag svarade följaktligen:
Svaret kom enligt följande:
Det är sant att Runeberg levde i ett storfurstendöme, men svaret har ändå lite av karaktären av goddag yxskaft - syftande på ett meningslöst svar på en fråga.
Det hänger samman med att storfurstendömet var en provins, del, av ett land. Föreställningen att man ska exkludera nationell tillhörighet har sannolikt uppstått och traderats hemma vid de finska köksborden, mest i landets nordöstra delar eller hos dem som vurmar för den fennomanska nationalromantiken. Det formar personliga semantiska minnen som delas av många, så kallad symbolisk konvergens. Men trots att detta personliga semantiska minne har betydande spridning är det samtidigt inkonsistent med fakta, d.v.s. det som borde utgöra generellt semantiskt minne.
Det kommentatorn inte verkar vilja kännas vid är att storfurstendömet var en del av konungariket Sverige från ca 1050 fram till 3 maj 1808, och från 1809 - 1917 del av Ryssland.
Johan Ludvig Runeberg föddes således i Jakobstad, i Sveriges Östra rikshalva, 1804.
Därmed kan man dra slutsatsen att Runeberg föddes, inte bara som svenskspråkig, utan även som svensk.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
No comments:
Post a Comment