"Perception kontra fakta". Lev i nuet, för i morgon går världen under, eller?

Världen har aldrig varit en bättre plats att leva på, ändå oroar sig en betydande andel med-'sapiens' för jordens undergång. Hur är det möjligt? Dels för att vår art har svårt att hantera sannolikheter, dels för att vi lätt faller offer för negativ information. Detta utnyttjas av domedagsprofeter för att sprida skräck, till exempel med påståenden om världens undergång. Det gör det svårt att sprida fakta. 2 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Världen har aldrig varit en bättre plats att leva på, ändå oroar sig en betydande andel med-'sapiens' för jordens undergång. Hur är det möjligt?

Ett del av svaret är att vi Homo sapiens sapiens har svårt att hantera sannolikheter. Om två händelser är lika föreställningsbara - att vi genom en psykologisk förmåga som kallas imagery kan se dem för vårt 'inre öga' - antar vi att de också är lika sannolika. Men, en fiktiv händelse blir inte sannolik bara för för att vi kan fantisera om densamma. Det andra delen av svaret är att vi människor är känsliga för hjärta och smärta. Det betyder att ett negativt laddat meddelande tränger undan ett positivt dito.

Det finns människor, så kallade domedagsprofeter, som drar nytta av detta och gör en grej av att förmedla apokalyptiska utspel. Apokalyps betyder i princip 'upptäckten' att jordens undergång är förestående. Sådana förutsägelser finns inkluderade i många religiösa myter. Och om världen ändå ska gå under, då spelar det ingen roll vad vi gör dessförinnan.

Förespråkare för diverse undergångsscenarios påpekar betydelsen av att öka vår medvetenhet om nämnda undergångar. Men, är det verkligen bra att gå omkring och medvetandegöra negativa scenarios som sannolikt inte kommer att inträffa?

Vårt psyke är begränsat och har inte utrymme att medvetandegöra allt. Så när domedagsprofeter (progresso-fobics) ständigt påminner oss om sin version av jordens undergång tar den föreställningen upp de delar av medvetandet som borde använts för att medvetandegöra sig om saker som gör vardagen ännu bättre. Att tänka negativt leder bl a till:

• kollapsångest - rädslan att vår civilisation kommer att implodera och att det inte finns något vi kan göra åt det.
• framgångsparadoxen - trots att världen aldrig varit en bättre plats att leva på gör ständigt tänkande på jordens undergång att vi blir nedstämda/deprimerade och själviska/egoistiska.

I ett undergångsklimat är det svårt framhärda fakta: att vi lever i den bästa av tider där t ex. fattigdom och krig är mer sällan förekommande än någonsin.

Posten är inspirerad av en krönika signerad Steven Pinker, The dangers of worrying about doomsday, the Globe and Mail

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).