Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Med anledning av att det den 20 januari 2024 är 867 år sedan bonden Lalli förmodats ha dräpt biskop Henrik vid Kjulo träsk, publicerar den uralisk-finska tidskriften Apu en artikel om en bok författad av historikern Tuomas Heikkilä, professor i kyrkohistoria med inriktning på medeltiden: Lalli – Porträtt av en nationell mördare (bokens originaltitel på uralisk-finska: Kansallismurhaajan muotokuva).
 |
| Bild: Niday Pcture Library/The Picture art collection |
Länk till källan.
Dr Heikkilä betraktar Lallis dråp av Henrik som en myt. Det är inget nytt utan snarare ett standard-meme bland finländska akademiker. Det märkliga är att Dr Heikkilä ändå verkar betrakta händelsen som starten för Finlands historia. Hur kan en händelse om avvisats som myt samtidigt vara en historisk händelser?
En annan sak att fästa uppmärksamheten på är bokens titel och slutsatser. Enligt lingonsyltsanalogin borde en rubrik representera innehållet (om det står lingonsylt på burken, då borde innehållet också vara lingonsylt). Om Dr Heikkiläs premiss är att avvisa Lalli som biskop Henriks bane, liksom att händelsen aldrig inträffat, då borde det framgå i titeln.
En tredje sak är Dr Heikkiläs metodologiska ansats/avgränsning: skrifthistoria, dvs. han har utgått från att en händelse har inträffat om den finns nedtecknad. Det finns dock frågetecken kring arkivmaterial; det hänger samman med selektions-bias, dvs. att materialet är ett urval som kan ha gjorts för ett speciellt syfte (Hakala, 2023).
Jämför slaget vid Troja, beläget i Ilium vars första bebyggelse dateras 3600 BC, dvs. ~5600 år före nutid och som består av nio lager. Och trots att slaget vid Troja funnits nedtecknat i Illiaden och Odyssén (~700 BC), antogs berättelsen vara en myt. Noterbart är att man antar att berättelsen först traderats muntligt, dvs. det som varit typiskt sedan vår art som varit etablerad, minst ~320 000 år före nutid (Hublin et al. 2017). Nedteckning av händelser introducerades i Mesopotamien ~6000 BC, dvs. strax innan den första bosättningen av Ilium/Troja.
Två platser var inledningsvis fokus för utgrävningar:
- Hisarlik där Ilium/Troja är beläget en bit från Dardanellerna, men då, när havsnivåerna var 6-10 möter högre, sannolikt strandnära. Eftersom havet var dåtiden motorvägar är det rimligt att anta att Ilium var en hamnstad.
- Pınarbaşı på den 'Trojanska slätten' ~500 km ostnordost ~40 grader öster om Hisarlik.
Dr Heikkilä invänder mot att Lalli och biskop Henrik finns nedtecknade i två olika källor, dels legenden om S:t Henrik som dateras til 1200 - talet, dels Folkhymnen om biskop Henriks död där Lalli sägs omnämnas. Med utgångspunkt från premisserna och komplexiteten och analogin till sökandet efter Troja bör man bör beakta:
- Bottniska vikens och Östersjön vattenstånd var 5-6 meter högre under Vendel- och vikingatid jämfört med nutid.
- Fynd i Haga borg indikerar att 'Österlandet' under Vendeltid besöktes av hövdingar/kungar från Tiundaland, Svitjod.
- I slutet av vikingatiden (750 - 1066 AD) använde inga vanliga människor i Fennoskandinavia skriftspråk.
- För de få som använde skriftspråk var det sannolikt att jämföra med dagens high-tech; tillgången till material att skriva på var dyrt och det fanns små möjligheter att göra ändringar.
- Till det kommer att det var svårt att få tag på information. Kunskapen om hur man sammanställer information var betydligt sämre jämfört med nutid. Det är därför rimligt att anta att de använde 'cherry picking' för att skapa en berättelse som passade den aktuella zeitgeisten.
Det verkar som att Dr Heikkilä använt 'cherry picking', dvs. valt information för att vara på rätt sida - skrifthistorien. Dr Heikkilä hade sannolikt redan på förhand bestämt sig att den nedtecknade legenden om S:t Henrik ska anses mer trovärdig jämfört med Folkhymnen om biskops Henriks död.
Dr Heikkilä lyfter dock fram en viktig aspekt som sannolikt påverkat tolkningen av händelsen: nationalromantiken.
Romantiken beskrivs enligt följande:
“Termen är mångtydig, nästan svepande, och det finns flera definitioner av den som står i konflikt, men det är allmänt accepterat att det uppstår en ny strömning där individens känslor fick större tyngd än förnuft, allmänna sanningar och sedan länge etablerade regler och normer” (Flemming och Honour, 2009).Nationalromantiken:
“den form av nationalism där staten gör anspråk på sin politiska legitimitet som en organisk konsekvens av enigheten hos dem den styr. Detta inkluderar sådana faktorer som språk, ras, etnicitet, kultur, religion och nationens seder i dess primära betydelse av de som föddes inom dess kultur” (Wikipedia).Nationalromantiska rörelsen har sannolikt sitt ursprung i Henrik Gabriel Porthan (1739 - 1804), professor i filosofi, vurm för myter och folksånger, dvs. det som kallas fennofilism - att Finlands 'riktiga' historia kommer österifrån. Det är förstås delvis sant, men som sagt, delvis. Notera att det föreligger en betydande korrelation mellan fennofilismen och nationalromantiken.
Porthan mysticism var sannolikt influerad av Emanuel Swedenborg (1688 - 1772), Sveriges, inklusive Österlandets, på den tiden stora vetenskapsman som även han utvecklade ett intresse för mysticism. Om Porthan disputerade sin magisteravhandling runt 1759, då hade de 13 år på sig att träffas i akademiska sammanhang eller åtminstone brevväxla. Att så skedde är ett sannolikt scenario.
Det är sannolikt Porthans fennofili/nationaromantik som inspirerade [Elias] Lönnrot (1802-1884) att anta att Finlands nomadiska urbefolkning, scyter, migrerat från norra Altaibergen söder om Novosibirsk:
“Jag önskade att få för de språk, hvartill äfven vårt kära finska modersmål hörer, begagna det historiska namnet scytisk hellre än de dels geografiska dels ethnologiska benämningarne altaisk, ural-altaisk, turanisk, finsk-tatarisk m. m., emedan det synes, som kunde äfven den bästa af dessa benämningar, den altaiska, passa likaväl för de indogermaniska som för de scytiska språken, ty äfven de förras ättmoder har sannolikt befunnit sig i den altaiska bergsregionen. Ville man ändock använda namnet altaisk, så borde man väl då kalla de scytiska språken till nordaltaiska och de indogermaniska till sydaltaiska (Lönnrot (1854), s. 286).och inspirerat Albert Edelfelt (1854 - 1905) att porträttera Lalli som blond. Men är det sannolika tolkningar?
 |
| Albert Edelfelts (1854 - 1905) nationalromantiska tolkning av Lallis dråp av biskop Henrik |
Dr Heikkilä gör dock ytterligare två intressanta anmärkningar, dels om befolkningsmängden i Finland runt 1100 - talet, dels om språket - gammelfinska. Det blir både fel och rätt, eller rätt och fel.
Påståendet om befolkningsmängden överensstämmer med andra källor (lite svepande hänvisas här till Jason Laverys kurs - Finlands historia - som ges sommartid vid Haga-Helia). Påståendet om gammelfinska är ett mer komplext spörsmål.
Om man lyfter blicken från den skrifthistoriska inramningen visar aktuell forskning att Finlands geologiska historia går tillbaka till när Fennoskandia steg ur havet efter avsmältningen av inlandsisen för ca 10 000 år sedan. Paleoantropologisk forskning visar att Fennoskandias befolkningshistoria består av migrationer söderifrån till norra Europa; europeiska jägare (50 000 år före nutid), jordbrukare från (~8000 år före nutid) och nomader från den pontiska steppen (~4500 år före nutid). Senare migrerade även nomader från norra Sibirien (~3500 före nutid) (Haak et al. 2015; Lamnidis et al. 2018).
Socio-kulturellt präglas Finland av den handelstrafik som tog sin början under Vendeltid (540-750) (Merovingertid i Finland och Norge) i norska Kaupanger respektive Tiundaland (Uppland, Svitjod) (se även denna intressanta hypotes om Beowulf). Det uralisk-finska ordet kaupunki har sitt ursprung från Kaupanger. Båda betyder handelsplats. Och fynd vid Haga borg söder om Tavastehus i Finland skvallrar om fasta bosättningar som fattas 600 AD. Det indikerar besök västerifrån.
2008 - 2010 upptäckte arkeologer båtgravar i Salme i Estland. Båtarna är klinkbyggda långskepp som bedöms vara byggda 650 - 700 AD, dvs. den typen av skepp som började byggas i Tiundaland under Vendeltid. Det andra fyndet innehöll spår av män från de högre stånden, vilket indikerar att resan var av diplomatisk karaktär, ungefär som ett korståg. En viktig observation var att de använde segel (Mägi, 2018;Watson, 2016; Wikipedia). Seglen vävdes av ull och eftersom man seglade i flotta, kanske upp till hundra skepp, krävdes miljoner får för att producera seglen. Till detta kommer tjära som användes för att täta ullen (Price, 2020). Det här markerar övergången från Vendel- till Vikingatid. Handelstrafiken blev en tradition som sannolikt förklarar berättelsen om kung Eriks Jedvardsson (1125-1160 AD) förmodade korståg till området runt Kjula träsk. Genom en lång process integreras västra och sydvästra Finland i Svitjod.
1348 beslutar kung Magnus Eriksson (1316 - 1374) att ge rättigheter till socknemän i Närpes, Korsholm och Pedersöre socknemän att driva handel med “alla ätande vahror” (Nordlund, 1931). Det är en viktig tidsmarkör som vittnar om att östra delen av riket var svenskspråkigt. 1384 nämns Sverige för första gången. På det följde bland annat Gustav Vasas grundade av Helsingfors (1550).
I Österlandets inland levde stammar som talade olika uraliska språk som sannolikt inte längre existerar. I ett försök att kristna dessa hedningar gjorde den svenskspråkiga prästen från Pernåbygd Mikael Olofssons (1507 - 1557) ett försök att standardisera de uraliska språken:
- ABC - bok med kristna begrepp (1843)
- böneboken Rucouskiria (1544)
- översättningen av nya testamentet - Se Wsi Testamenti (1548).
1560, efter kröningen av Erik XIV öppnades dörren för den renässans som uppstått i Florens ~1420 efter att guldsmeden Filippo Brunelleschi (1377-1446) rest kupolen till Florens katedral - Cattedrale di Santa Maria del Fiore. På det följde vetenskapsrevolution och välfärdsutveckling, inklusive drottning Kristinas (1626-1689) grundande av Kungliga akademin i Åbo (1640), senare Helsingfors universitet samt upplysning (1700-talet; Pinker, 2018) (McKeown, 2009; Widmalm, 2012). Den rimliga slutsatsen är att östra rikshalvan, eller Österlandet, med största sannolikhet var lika svenskspråkigt som västra rikshalvan.
Det är under upplysningstiden som Dr. Porthan håller fast i de myter och folksånger som dokumenterats av Olofsson/Agrikola ca 200 år tidigare.
En tredje intressant aspekt i sammanhanget är migrationen från norra Sibirien. Traditionellt kallas de samer, men det skulle sannolikt lika väl gå att kalla dem Samojeder eller Nenets, dvs. de folkgrupper som fortfarande bebor norra Sibirien och som bär liknande kläder och lever en liknande livsstil - renskötsel. Här kommer en viktig aspekt: dessa folkgrupper har asiatiskt ursprung, vilket syns i deras respektive anlete. Moderna Samer, å andra sidan, bär mer fennoskandinaviska eller nordeuropeiska ansiktsdrag.
Försök att lista ut vilken bild som representerar Nenets (Samojeder) respektive Samer?
Lalli kan således representera migranter från Svitjod som började anlända östra delen av riket under Vendel- eller vikingatiden och som fortsatte leva den hedniska livsstil som definierade socio-kulturen i Svitjod och Österlandet (båda bär spår av Schamanism); han kan också representera de nomader från norra Sibirien, som av någon anledning kanske ändrade livsstil och bosatte sig i området kring Kjulo träsk. Ett motiv till att livsstil kan vara så enkelt att det var enklare att hitta mat. När Fennoskandia sakta steg ur Litorinahavet var det ett hav fullt av mat, speciellt torskfisk, rik på protein, vitaminer och det fett som är avgörande för fysisk och mental utveckling (Ede, 2019).
Havsnivån var också minst fem meter högre. Det innebär att Bysjön (Köyliöjärvi på uraliskfinska) sannolikt var sammanbundet med havet. Erik, Henrik och deras flotta kunde segla hela vägen till Birkaland (den förmodade destinationen).
Efter debaclet på den svenska fästningen Sveaborg blev Östra rikshalvan ett ryskt svenskspråkigt lydrike (formellt storfurstendöme). Språkaspekten manifesteras av att Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) 1848 publicerade det som blev Finlands nationalsång - Vårt land - som utgjordes av första och sista versen av Fänriks Ståhls sägner, ett drama som utspelar sig under invasionen av Sveaborg.
Nederlaget vid Sveaborg väckte sannolikt också Porthans nationalromantiska Fennofilism. Inledningsvis var den inte framgångsrik, men 1863 krävde Tsarryssland att Finland skulle överge handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön till förmån för ett språk som aldrig tidigare haft utbredning i landet - uralisk-finska. Hur trög den här processen var illustreras av när Hagnäs skulle översättas till uralisk-finska 1880. Det blev Hagnääsi, vilket uppenbart är en variant på det svenska ursprungsnämnet. Först 1909 ändrades namnet till Hakaniemi.
Det är sannolikt under den här ganska långa processen som Lalli fick byta hårfärg.
Ergo. Lallis förmodade dråp av biskop Henrik markerar således INTE starten på Finlands historia men är mer sannolikt en symbol för, eller illustration av, de motsättningar som torde uppstått i försöken att kristna hedningarna i Österlandet och som sannolikt ändrade karaktär under den nationalromantik som blommade upp i samband med starten på Fennomanrörelsen (1810) och som väckte en fientlighet mot det som är svenskt.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment