Kandidatavhandling i emotionspsykologi. Facial feedback: hur man med ett leende kan tolka omvärlden mer positivt!

I avhandlingen testar jag Darwins Facial feedback teori i en kontext av idrottspsykologi. Anekdoten indikerade att atleter som aktiverar zygomatic major, en muskel som lyfter mungiporna, förkortar tiden för mental repetering i betydande grad. Studien, som har en experimentell design, bekräftade anekdoten.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Under många år var jag idrottscoach med fokus på mental träning, speciellt målstyrning (Locke och Lathman, 1985). Jag gick sedan vidare och blev forskare och exekutive coach.

Mål som är tydliga och utmanande triggar en fysiologisk reaktion: frisättning av dopamin. Det psykologiska upplevelsen kallas motivation som förklarar beteende - prestation eller måluppfyllese (Locke et al. 1981).

Under mitt sista coachinguppdrag uppstod en tidsmässigt hinder. Atleten kunde inte genomföra mental repetition inom en vid tävling stadgad tidsram: 1 minut. Det tog 2 minuter eller 120 sekunder innan hen kunde genomföra sin rutin.

Mental repeting handlar om att tänka sig det man ska genomföra. För det krävs mental harmoni - att man upplever situationen som behaglig.

Jag föreslog att hen skulle lyfta mungiporna,d.v.s. aktivera muskeln zygpmatic major.

Bakgrunden var att Charles Darwin hade formulerat Facial feedback-hypotesen: att ansiktsemotioner påverkar limbiska systemet (emotioner) och vice versa (Darwin, 1972). Det indikerade att man kan manipulera det limbiska systemet genom medveten aktivering av ansiktsmuskler.

Effekten blev betydande. Tiden för den mentala repeteringen kortades, från 120 sekunder till 15 sekunder. Ett annat sätt att uttrycka det är 87,5 % reducering. Istället för att gå över tiden med 100 % hade atleten en marginal på 75 %.

Men händelsen var en anekdot. För att bekräfta att det fungerar att manipulera limbiska systemet genom att aktivera ansiktsmuskler krävdes ett vetenskapligt test. Jag tog upp mina avbrutna studier i psykologi - skrev in mig på C-kursen (som avslutas med kandidatavhandling). Där råkade professorn, Dr. Ulf Dimberg, vara expert på just Facial feedback.

En C-kurs avslutas som regel med att man skriver en avhandling. Som specialist på målstyrning (att tänka framåt) hade jag tillämpat det som kallas Episodic future thinking (Atance och O'Neill,2001). Det betyder att jag skapat en mental modell som jag avsåg testa.

Professor Dimberg lyssnade tålmodigt och svarade att förvisso var det en utmärkt design, men den kommer att ta flera år att genomföra.

Han föreslog en mer kondenserad design som kunde bli del av hans forskningsprojekt. Så blev det.

Experimentet visade att aktivering av zygomatic major gör att man ser mer positivt på sin omgivning - upplever behag. Det ökar sannolikheten att man kan tänka sitt kommande genomförande.

Länk till avhandlingen.