Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Det har kommitt ett förnuftigt utspel från en direktör vid HUS: Matti Bergendahl:
Länk till källan.
Finland kanske största hinder för utveckling är språk. Det handlar inte om att landet officiellt är tvåspråkigt utan konformismen kring idén att uralisk-finska ska vara det första språket.
Medans Finlands-svenska är en dialekt av handelsspråket runt Bottenviken och Östersjön och därmed besläktat med germanska och latinska språk, saknar uralisk-finska anknytning till Europa. Det skapar betydande hinder för kommunikation. Det begränsar också den pool från vilken man kan rekrytera kvalificerad personal.
Paradoxen är att Finland i huvudsak har varit svenskspråkigt de senaste 1000 åren. Under drygt 700 år och drygt sextio kungar och drottningar utgjorde Finland Östra delen av det svenska kungariket. Det gav 'Österlandet' statsbildning, handel (Magnus Eriksson, 1348), Helsingfors (1550; Gustav Vasa), välfärdsutveckling (1600 - talet), Kungliga akademin i Åbo (1640; senare Helsingfors universitet), upplysning och en konstitution. Med ett gemensamt språk kunde man resa fritt mellan västra och östra delen av riket.
1808 invaderade Ryssland den svenska fästningen Sveaborg. För att splittra folken runt Östersjön förordade man införandet av ett språk som dessförinnan aldrig haft utbredning i landet - Uralisk-finska. Det ledde till en Fennomansk nationalromantisk rörelse som försökte skriva om Österlandets historia.
Det var dock en riktigt trög process; 1870 talade 75 % av Finländarna svenska, liksom 65 % av invånarna i Helsingfors. Först 1910 nåddes break-even. Idag talar 87 % av Finländarna uralisk-finska och 47 % Finlands-svenska.
Men, de uralisk-finskspråkiga Finländare som flyttar till Sverige har svårt att integrera sig. Språket gör att de hamnar i utanförskap och låglönejobb.
De som migrerar till Finland väljer ofta svenska eftersom det är så mycket lättare att lära sig jämfört med uralisk-finska. För svenskar är det relativt enkelt att vistas i Finland.
Men myndighetsbyråkrater har, i sann Fennomansk anda, satt upp ett språkkrav: om du ska jobba i den offentliga sektorn, då måste du kunna tala uralisk-finska. Effekten kan alla räkna ut - det stoppar möjligheten att rekrytera kvalificerad personal från Finlands största handelspartner - Sverige. Produktivitet, lärande och social kreativitet för problemlösning hämmas.
Detta blev påtagligt vid Helsingfors universitet som under lång tid krävt att folk ska lära sig uralisk-finska för att få jobba där. Internationella forskare flyr och urvalspoolen blir mycket begränsad. Effekten har blivit att forskningen kollapsat.
Samma problem har sjukvården. Förutom överbelastning av välfärdssjukdomar och byårakrati, så behövs det personal som talar svenska. Det enklaste är att anpassa språkkravet till verkligheten. Bergendahls förslag är i det läget ljuset i mörkret. Om Finland öppnar dörren för svenskspråkiga experter, då kommer hela landet gynnas.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment