Stöd gärna bloggen via Wise.
Den 10 december 2024 deltog jag i en av de många konferenser vi forskare deltar i.
Den aktuella konferensen hölls i Helsingfors. Talaren heter Atte Jääskeläinen. Han är ombudsman för något som kallas Sitra. Enligt Jääskeläinen är Sitra en halvstatlig organisation vars finansiering till stor del bygger på ett antal Nokia-aktier som donerades av Finska Posten på 1980 – talet.
Under konferensen beskrev Jääskeläinen Finland som ett land där entreprenörskap (företagande) och innovationstänkande var i botten.
Vän av så kallad ordning minns säkert att Svenska folkpartiets Henrik Wickström i princip påtalade detsamma den 25 november 2025. Se listan med 33 punkter och en förklaring.
Jääskeläinen ställde också frågan – varför går det så mycket bättre för Sverige?
Jag befinner mig i Finland därför att jag vid två tillfällen rekryterats att bidra med min expertis om ledarskap, beslutsfattande, entreprenörskapstänkande, organisationers lärande och social kreativitet för problemlösning och innovation, dvs. det som enligt Jääskeläinen och Wickström saknas i Finland.
Äventyret började dock lite tidigare. Efter många år som performance-coach och utbildningsansvarig inom idrottsrörelsen, återvände jag till universitetsvärlden för att undersöka hur ansiktsaffekter påverkar prestationsångest. Det ledde till en examen i experimentell emotionspsykologi vid anrika Uppsala University (Österberg, 2001).
Och när stjärn-psykologen Daniel Kahneman (1934 – 2024) nominerats att motta Den svenska Riksbankens pris i ekonomi till minne av Alfred Nobel, rekryterades jag till en institution för företags- och nationalekonomi för att doktorera liksom att hjälpa etablerade ekonomi-forskare med frågor som rör metod.
Jag tilldelades även uppdraget att utveckla ett internat för blivande chefer inom akademin (prefekter, dekaner och rektorer).
Som grädde på att berömda blev jag också anlitat av högskolor runt om i Sverige (n>10) för att föreläsa om saker som ledarskap, beslutsfattande, entreprenörskapstänkande, organisationers lärande och social kreativitet för problemlösning och innovation. Som regel på masternivå för internationella studenter. Det betyder att under 20 år hade jag återkommande mer än 10 nationaliteter i föreläsningssalen.
2007 blev jag inbjuden att bli expert-lektor på konsultbasis vid University of Helsinki för att föreläsa om ledarskap, beslutsfattande, entreprenörskapstänkande, organisationers lärande och social kreativitet för problemlösning och innovation. Tallinksilja sponsrade flertalet av dessa resor vilket blev en fin och återkommande familjeupplevelse.
2018 blev jag rekryterad till en annan roll – att leda ett forskningsprojekt vid samma lärosäte. Fokus var fortfarande ledarskap, beslutsfattande, entreprenörskapstänkande, organisationers lärande och social kreativitet för problemlösning och innovation.
I den så kallade vevan ombads jag att fokusera på det som inom akademin kallas den tredje uppgiften – att kommunicera forskningen till publicum (folket). Effekten blev att jag talade med politiker, framträdde i olika sammanhang (n>25) och deltog i ett otal konferenser (n>50, men sannolikt fler). Och eftersom min grundutbildning inkluderar en magisteravhandling i socialpsykologi (Österberg, 2004), kunde jag på formella grunder ge mig i kast med den socialpsykologiska ansatsen aktionsforskning som:
“utförs utan att man försöker distansera eller separera sig från den verksamhet eller det område som är objekt för forskningen. Syftet med aktionsforskningen är att ha en direkt och omedelbar påverkan på forskningsområde. Målet är att ”bidraga till lösningen på människors praktiska problem i en verklig situation”” (Wikipedia; Rapoport (1970))När stenar lyftes möttes jag av rapporter som inte alls korresponderade med den polerade värld jag befunnit mig i som expert-lektor och forskningledare i Finland; skumvin, snittar och sju sorters kakor byttes mot allt möjligt elände (som ingen ville tala om). Jag har samlat många, men sannolikt inte alla, observationer (N=33) i en lista som även inkluderar en förklaringsfaktor som alla i Finland borde vara intresserade av (Österberg, 2025).
Om man ska tro paleo-antropologisk forskning och historia så växte entreprenörskapstänkande tidigt fram i det som idag kallas Sverige. Och det förklaras av en andra våg av migration från Nedre Volga över den Pontiska/Kaspiska steppen för 4500 år sedan (Haak et al. 2015; McColl et al. 2025).
De tog nämligen med sig en speciell socio-kulturell markör: exogami – att gifta sig utanför stammen. På modern svenska betyder det entreprenöriellt tänkande, vilket handlar om de “kunskapsstrukturer” som människor använder för att fatta bedömningar och fatta beslut som involverar utvärdering, skapande och utveckling av möjligheter (Cacciolatti och Lee, 2015 ; Mitchell et al. 2002; Österberg, 2012).
De handlade med Mykene, Estruskerna och Rom. Och i betalning fick de guld och salt.
Nära Ödeshög – Bjälbotrakten i Östergötland står fortfarande enorma slott/fort som minner om att där bodde knösar av kollosalformat.
Men Sweonernas (senare Svearna) sjöhandelsrike var centrerat till östersjökusten – från Hamrångefjärden i Gästrikland till Kalmar i Småland. Till detta uppstod administrativa folkland: Attundaland, Fjädrundaland (senare Fjärdhundraland) och Tiundaland. (det fanns även 20 härader/hundare runt Ödeshög – Bjälbotrakten).
Det här sjöhandelsnätverket tillsammans med folklanden kom att kallas Svithjod.
Någon gång för länge sedan, jag killgissar att det hände under Vendeltid, ansökte hövdingar i Satakunda på andra sidan Bottniska viken att få bli medlemmar i Sjöhandelsnätverket Svithjod.
Noterbart. Satakunda och Tiundaland har i stort sett samma betydelse.
I de allra flesta länder bor majorietsbefolkningen vid kusterna; Svearnas handelsspråk blev handelsspråket bland majoritetsbefolkningarna runt Bottniska viken och även Östersjön och är det än i denna dag.
Svearnas entreprenörskapstänkande spreds således till det som blev östra rikshalvan; 27 handelsplatser grundades som idag är Finlands (1917-) största städer. De grundade även Holmgård (Novgorod) och Kievriket.
Svithjod bytte namn till konungariket Sverige och Johan III (1537 – 1992) kom på att han även borde bli storfurste. Implikationen av det beslutet blev att Östra rikshalvan blev ett storfurstendöme. Det var också då som begreppet Finland började användas.
Svearna verkade inse att handel inte är tillräckligt. Därför grundade de universitet runt omkring i sitt sjöhandelsnätverk: Greiswald (1456), Uppsala (1477) och Dorpat (1632). Även storfurstendömet fick, inte ett universitet, men en filial till Uppsala universitet: Kungliga akademin i Åbo (1640).
Här är kruxet. 2019, under sin tredje Giffordföreläsning, talade Mark Pagel om motsatsen till Exogami – stamtänkade (endogami). Och han använde två exempel: Papa nya Guinea och Finland.
Hur kommer det sig att Finland (1917– ) gått från svearnas entreprenörskapstänkande till stamtänkande?
En viktig premiss: kultur förklaras av språk (Reich, 2019).
1808 beslutade tsar Alexander I (1777 – 1825) att invadera ärkefienden Sveriges storfurstendöme/östra rikshalva. 1809 startade en ockupation som varade i 108 år. Men Svearnas språk förblev huvudspråk. Därmed fortlevde entreprenörskapskulturen.
1863, säger många finländare, beslutade Alexander II (1818 – 1881) att införa ett andra officiellt språk. Syftet var förstås att tränga under handelsspråket i den forna östra rikshalvan och därmed samarbetet med Rysslands ärkefiende. Och inspirationen kom sannolikt från bibeln och berättelsen om Babels torn, där Gud straffade folket genom att ge dem olika språk. Därefter kunde de inte samarbeta.
Men Alexander II valde att av någon anledning inte ryska, utan ett av de uraliska minorietsspråk som talades på olika sätt bortåt karelen.
Och när uralisk-finskan nådde break-even började den forna östra rikshalvan stagnera och bli mer likt Ryssland. Sverige, å andra sidan, tuffade på i samma entreprenöriella anda. 🥳
Så, eftersom jag rekryterats av Finländare till Finland på grund av min expertis, frågade jag Jääskeläinen om han var intresserad av samarbete?
Man behöver inte vara raketforskare för att förstå fördelen med att någon från en halvstatlig organisation i ett land där entreprenörskap (företagande) och innovationstänkande är i botten väljer att samarbeta med en expert på området.
Men Jääskeläinen, som har växt upp i den uralisk-finska delen av Finland, och således inte fått handelsspråket och den entreprenöriella kulturen runt Bottniska viken med sig hemifrån, skrattade och svarade: – nej, ingen från Sverige.
Fenomenet kallas antipati och det är ganska vanligt att finländare har den attityden mot svenskar.
Tyvärr begränsar sig inte skillnaderna mellan länderna till företagande och innovationstänkande.
Medan Sveriges:
* ekonomi rullar på, har EU-kommissionen placerat Finland på en bevakningslista för länder med svag ekonomi – belåning är nära 100 % av BNP (WIkström, 25 november, 2025). Se listan med 33 punkter och en förklaring.
* skola ligger i den översta kvartilen, ligger Finland i den lägsta kvartilen i OECDs ranking (MTV Uutiset, 25 december, 2025). Se listan med 33 punkter och en förklaring.
Varför fallerar Finlands skola, entreprenörskapstänkande, forskning som ju förklarar den usla ekonomin?
Nyckelbegreppet kallas exekutiva funktioner (Ardila, 2008; Diamond, 2013). Det är 15 – 18 mentala kapaciteter som är unika för vår art och som packas upp under de första fem (5) levnadsåren och lägger grunden för skolprestation (t ex.Baumrind, 1966; Gopnik, 2016).
Det finns en pappa-effekt; barn som växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre exekutiva funktioner jämfört med barn som växer upp med en singel-mamma (Rolle et al. 2019; Sethna et al. 2017; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004):
En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (Österberg (2004), s. 2)– you are right on the money, but it’s a hot political potato (sir Michael Rutter, barnpsykiatrins fader; vi träffades på en KVA-konferens om antisocialt beteende). Notera. 16 år sedan. 🤔
Finland ligger trea i EUs skiljmässoranking och finska kvinnors relationsaggressivitet (psykologiskt våld i nära relationer) är den stora utmaningen (April, 2022). Notera, det är prick fyra år sedan Helsingforspolisen påtalade detta.
40 % av skolbarnen sägs också vara offer för psykologiskt våld i nära relationer (Estlander, Bensow, november, 2023).
Om de exekutiva funktionerna hämmas klarar man skolan sämre och har svårt med sociala relationer, som att känna sympati för andra liksom att kunna resonera på interaktiva mediaplattformar utan att ‘kaffet kokar över’.
Forskningsresultat och expertis finns, men kanske är potatisen för het i det stamtänkande Finland?
PS. Det påstås från olika håll att sedan 2022 har 100 barn, män och kvinnor dött på grund av konflikter i de finska hemmen och att ~25 till förväntas visst dö innan vi året är slut. Vore det inte en bra idé att sätta stopp för det och ge barn chansen att växa upp i trygghet, klara skolan och bli sympatiska skattebetalare? 🤔 Stöd gärna bloggen via Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | X |
No comments:
Post a Comment