KSLA: Kan entreprenörskap rädda landsbygden?

Jag deltar i kungliga skogs och lantbruksakademins (KSLA) eftermiddagskonferens. Bakgrunden är att jag är expert på dessa frågor samt designat en studie som berör landsbygdens socio-kultur. Men Men KSLA-presentationen handlar inte om entreprenörskapets huvudkomponent: kreativitet, utan om en annan aspekt som har viss påverkan - demografi: befolkningsfördelning mellan stad och land. 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Jag deltar i kungliga skogs och lantbruksakademins (KSLA) eftermiddagskonferens: kan entreprenörskap rädda landsbygden? Svaret är förstås ja, men redan i inledningen stöter processen på patrull när inledande talare ramar in (Tversky & Kahneman, 1981) begreppet med premisser som för tankarna till företagande.

Förvisso kan en företagare vara entreprenöriell, men det är konceptuellt två olika saker som har viss överlappning (tänk Venndiagram).

Förtagande handlar om att starta en verksamhet vilken som helst. Som regel handlar det om aktiviteter i en redan etablerad branch.

Entreprenörskap, å andra sidan, uppstår när en eller flera individer som kommer på en nya idé och som tillsammans med specialister på implementering skapar en produkt som de för ut på marknaden.

Båda företagsamhet och entreprenörskap bygger på målstyrning, motivation och upplevelse av arbetstillfredsställelse (Locke, 1976; Locke och Latham, 2002; Ekvall, 1996).

Så frågan är: vad är det som krävs för att få igång lantbrukares motivation att skapa nya idéer liksom arbetstillfredsställelse?

Mycket handlar om socio-kultur som omfattar samhälle, kultur och system:

• (1) Ett samhälle är ett antal ömsesidigt beroende organismer av samma art.
  
  
• (2) En kultur är de inlärda beteenden som delas av medlemmarna i ett samhälle, tillsammans med de materiella produkterna av sådana beteenden.
  
  
• (3) Ett system är en samling av delar som interagerar med varandra för att fungera som en helhet.

Jordbruket utgör en sån socio-kultur som skiljer sig i betydande grad från socio-kulturen i städerna. Man talar därför om fenomenet stad och land. Men när jag började doktorera och undersökte den lokala socio-kulturen på SLU, framkom att man där inte tagit hänsyn till socio-kulturella aspekter.

2004 inledde jag därför samtal och diskussioner om detta. Dessa diskussioner föregick i Nannessonrummet på Ekonomen vid SLU. Idén var baserad på en studie där man jämfört individers åtagande (commitment) mellan en kibbutz och ett företag. Resultatet visade att tilldelning av mål var mer framgångsrik i “vanliga” organisationer, medans deltagande i samtal om mål var mer framgångsrika i medlemsorganisationer (Erez & Arad, 1986). Socio-kultur var således en nyckelfaktor.

Ofta är nya idéer paradoxalt inte välkomna inom akademin. SLU var inget undantag. I Nannessonrummet hörde därför upprörda röster:

- jämför du svensk lantbrukskooperation med en kibbutz?

Motståndet gjorde att studien lades på is.

Just vid den här tiden befann sig SLU i en av flera återkommande ekonomiska kriser som funktion av ledarskap. Det hade blivit tradition att inte ta hänsyn till meritokrati vid rekrytering, dvs. equailyt of opportunity. Istället användes positiv särbehandlng, equality of outcome eller affirmative actions. Det finns inga exempel på när detta leder till något positivt.

Den aktuella ledningen valde att satsa på omorganisation (som alltid är en dålig idé). Det skulle ske genom att personalen minglade i olika konstellationer - på egen bekostnad!

På ett av dessa mingel dök min största kritiker - Jerker Nilsson, professor i marknadsföring som undervisar om kooperationsteori - upp. Jag påtalade då att jag tyckte det var konstigt att han och andra satt sig på tvären beträffande min idé till studie, eftersom jag hade hört en Nobelpristagare säga att forskning handlar om att titta där ingen annan tittat. Det var ju precis det jag gjort!

Lite musik och pratvatten gör ibland susen, ty dagen efter kom Jerker in på mitt rum och sa:

- nu kör vi!

Själva forskningsdelen var ju i grunden redan klar, och Jerker hade varit tydlig med att han inte kunde göra “såna där” statistiska mätningar. (Det var inget unikt för Jerker. Jag rekryterades till Naturresursfakultetens enda fullfinansierade doktorandtjänst av två skäl: 1. min expertis om målstyrning, ledarskap och generativt lärande, (2) metod: jag skulle hjälpa etablerade forskare med frågor som rörde metod. Rekryteringen skedde i samband med att psykologen Daniel Kahneman erhållit priset i ekonomi till minne av Alfred Nobel.)

Frågan var: hur ska man få medlemmar i en lantbruksorganisationen att känna åtagande för co-operationen liksom förtroende för dem som leder den?

De faktorer som diskuterats under årtionden, men egentligen aldrig testats, var trefaldiga:

• horisontproblemet,
  
  
• resultatet på gården
  
  
• huruvida man själv suttit i någon av kooperationsstyrelserna

Att medlemskapet i sig skapade en speciell socio-kultur som påverkar individens attityd hade gått dem alla förbi. Detta brukar förklaras av hemmablindhet eller den mentala fallgropen bekräftelse-bias (). Psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman studerade dessa fallgropar som “naturlig dumhet”, tendensen att tro på information som är prototypisk (Kahneman och Tversky, 1972), ofta upprepad (Tversky och Kahneman, 1973) eller som bara är lättillgänglig (Kahneman and Tversky, 1977),ilket är kongruent med Dysrationalia - oförmågan att tänka och bete sig rationellt trots adekvat intelligens (detta inkluderar instrumentell och epistemisk rationalitet) (Stanovich, 1993).

Jag lade till två kriterier och ett så kallat covariate till modellen.

• lantbrukares upplevelse av deltagande i beslutsprocesser (covariate).
  
  
• den kooperativa idén samt deras (kriterie).
  
  
• förtroende till dem som leder lantbrukskooperativen (kriterie)

Även denna studie påvisade att deltagande i beslutsprocesser slog ut de variabler som man traditionellt trodde, men aldrig testat, förklarade åtagande och tilltro till kooperationen.

Resultatet skulle således kontrolleras och sedan presenteras. Antingen på en konferens eller i en tidskrift. Det blev både ock.

Jerker fixade fram konferenspengar och i juni 2007 reste vi till Rotterdam för att delta i 3rd International Conference on  ECONOMICS AND MANAGEMENT OF NETWORKS som arrangerades på School of Management Erasmus University.

När vi kom hem beslutade vi att försöka publicera studien. Valet föll på Agribusiness. Jerker skrev rapporten som antogs direkt och publicerades (Österberg & Nilsson, 2009).

Nu sitter jag på KSLA som har stark anknytning till SLU. Jag är dock inte anställd på SLU längre. Efter ett par forskningsresor till USA fick jag där rådet att byta lärosäte, helst Lunds universitet för att disputera i psykologi.

Jag följde det rådet.

I väntan på alla byråkratiska processer deltar jag i olika konferenser som knyter an till min forskning.

Men KSLA-presentationen handlar inte om entreprenörskapets huvudkomponent: kreativitet, utan om en annan aspekt som har viss påverkan - demografi: befolkningsfördelning mellan stad och land.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland). Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter