Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Detta är en review av Biringen och Harmans Föräldrar som beter sig illa: Hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn från sina kärleksfulla familjer. Det betyder att texten kanske saknar den röda tråden. Istället består texten av citat ur boken samt några kommentarer. Förhoppningsvis ökar det motivationen att läsa boken som visar att det är ganska vanligt i USA att kvinnor för bort barnen från pappan som en konfliktåtgärd och att domstolspersonal dömer bort barns papparelationen i 75 % av fallen. Ofta förklaras kvinnornas agerande av narcissistisk personlighetsstörning. Eller Borderline Personality Disorder.
”Syftet med den här boken är snarare att granska och omformulera problemet. För att göra det kommer vi att presentera forskningsrön om föräldraalienation och annan samhällsvetenskaplig forskning och lägga fram bevis från våra egna intervjuer till stöd för och som komplement till de samband som andra har upptäckt” (s.42).
”Jag har länge hävdat att det växande problemet med föräldraalienation i första hand är ett systemproblem där föräldrar ställs emot varandra och tvingas baktala varandra för att få vårdnaden om sina barn” ...” ... växande forskningen kring alienationens etiologi [läran om orsakssamband eller kausalitet] och ger ett sociokulturellt perspektiv som visar hur alienationens förbisedda offer – rättslösa föräldrar och deras barn – ser på problemet”.
” ... hur föräldrar systematiskt utsätts för trakasserier och effektivt separeras från sina barns liv med hjälp av domstolsbeslut om var barn ska ha sin huvudsakliga bostad”.
”Föräldraalienation är ett allvarligt problem som har fått epidemiska proportioner och som allmänheten först på senare tid har fått upp ögonen för”.
”Bara sedan 2012 har Saskatchewan (Kanada) och elva stater i USA hållit hearingar och utarbetat eller lagt fram lagförslag om delat föräldraskap för att föräldrarna ska få lika mycket tid med sina barn och för att ge domstolarna verktyg att ingripa mot vanliga alienerande beteenden som att till exempel förhindra umgänget med barnen och bryta mot interimistiska vårdnadsbeslut”.
”I flera amerikanska stater har lagförslags lagts fram för att juridiska beslut som leder till alieneringsproblematik”.
”Tyvärr har nästan alla dessa initiativ blockerats, röstats ned eller stoppats genom veto”.
”Varför är detta problem så stort idag? Varför är det så få människor som är medvetna om det eller förnekar att det finns?Varför är motståndet mot ny lagstiftning och juridiska reformer för att lösa problemet så starkt? Vem gör motstånd? Är det ett problem som i första hand hör hemma i de domstolar som hanterar familjetvister? Är det den allmänna opinionen som styr? Eller djupt rotat genustänkande?”
Colorado Parental Alienation Project Från artikeln med liknande namn:
”The term parental alienation has had a controversial history (Luftman et al., 2005; Rand, 2010) and refers to a damaged or severed relationship between a child and a targeted parent, caused by the alienating parent (e.g., Gardner, 1998)” (Harman, Biringen, Ratajack, Outland, Kraus (2016).
Parents Behaving Badly: Gender Biases in the Perception of Parental
”... enkät av mer än 700 människor från hela det socioekonomiska spektret, och vi har intervjuat 82 pappor och mammor från alla delar av världen (bl.a. Australien, Kanada, England, Indien, Turkiet, Nederländerna, Trinidad & Tobago, USA) i mellan en och två timmar vardera. Detta är den största intervjuundersökning någon av oss har genomfört, och vi tror att det kan vara den största kvalitativa studien i ämnet hittills”.
”Fler än hälften av de intervjuade föräldrarna mejlade eller erbjöd oss domstolshandlingar, psykologiska utlåtanden, kommunikationsutbyten och annat material som styrkte deras versioner – trots att vi inte hade bett dem, vilket är värt att notera”.
”Dessa föräldrar letade desperat efter någon som ville ta deras situation på allvar, och många kände sig ensamma om sina upplevelser”.
”Även om bokens huvudsyfte är att omdefiniera problemet med föräldraalienation som ett socialt och kulturellt problem snarare än ett privat/familjeproblem, ville vi också ge en tydligare bild av hur den drabbade förälderns erfarenheter ser ut”.
”Hittills har inga försök till lösningar lyckats minska förekomsten av föräldraalienation. Reformerad familjelagstiftning, lagar om delat föräldraskap och initiativ till omröstningar i beslutande församlingar förkastas eller bordläggs regelmässigt på grund av bristande stöd, forskningsrön eller genom motstånd från olika intressegrupper. Ändå är det många som arbetar professionellt med barn och familjer som felaktigt tror att domstolarna är medvetna om problemet eller har det i åtanke när de ska fördela och övervaka föräldratid”.
Kapitel 2 - VAD INNEBÄR FÖRÄLDRAALIENERANDE BETEENDEN?
”Många poliser, jurister och anställda inom psykiatrin förnekar idag att föräldraalienation existerar”.
”Ännu fler har inte ens någon aning om vad det är”.
”Med denna bok vill vi inte bara omformulera det som är kärnan i föräldraalienation utan också föreslå mer effektiva lösningar. Föräldraalienation är vår tids ”våld i nära relationer”.
”Denna förnekelse och bristande medvetenhet medför tyvärr stort lidande för miljontals barn och familjer runt om i världen som inte har några större förhoppningar om att hitta en effektiv lösning”.
”Föräldraalienation handlar om olika beteenden som en förälder använder sig av (vanligtvis medvetet) i avsikt att skada ett barns förhållande till den andra föräldern och skilja dem från varandra”.
”Beteenden vid föräldra-alienation skiljer sig från berättigat avståndstagande genom att de är oberättigade och oproportionerliga i förhållande till vad den andra föräldern kanske eller kanske inte har gjort”.
”Med andra ord kan ett barn ha avskärmats från en förälder på grund av reella brister i hans eller hennes förmåga att vara förälder, men vid alienation överdriver en förälder dessa brister eller får dem att verka värre än de faktiskt är för att vända barnet mot den andra föräldern”.
”andra sociala och kulturella institutioner startar den alienerande föräldern en oförsonlig förföljelsekampanj och trakasserar den drabbade föräldern, och i detta sjuka ”spel” använder de alltså barnen som brickor. Vi menar att föräldrars alienerande beteenden omfattar ett helt spektrum (från lindrigt till svårt) och till och med kan förekomma innan ett äktenskap upphör”.
”Trots att föräldraalienation bevisligen har tagits upp i domstol ända sedan 1800-talet var det först 1976 som klinikerna Judith Wallerstein och Joan Kelly2 började skriva om detta fenomen i samband med konfliktfyllda skilsmässor eller skilsmässofamiljer”.
”Det var först 1985 som psykiatrikern Richard Gardner utifrån sina kliniska erfarenheter myntade termen Parental Alienation Syndrome (PAS)”.
”Dr Gardner upptäckte att barn vars föräldrar var involverade i konfliktfyllda vårdnadstvister ofta fick psykiska problem. Det är viktigt att notera att dessa problem inte rapporterades under vare sig äktenskapet eller i skilsmässans efterdyningar när konflikten mellan exmakarna hade klingat av”.
”Gardner beskrev en familjedynamik där en hämndlysten förälder (vanligtvis modern) till exempel talade illa om den andra föräldern för att skada förhållandet mellan ett barn och den förälder som inte var vårdnadshavare (vanligtvis fadern)". (Även Harman, Biringen, Ratajack, Outland, Kraus (2016).
Parents Behaving Badly: Gender Biases in the Perception of Parental
Varför förnekar många människor att PAS existerar?
Gardner ansåg och hävdade envist att flertalet anklagelser om övergrepp mot barn framförda av alienerande föräldrar under vårdnadstvister var uppdiktade”.
”År 2008 och 2010 framförde William Bernet åsikten att PAS skulle ses som en psykisk störning hos barnet och att syndromet borde tas med i den femte upplagan av Diagnostic and Statistical Manual (DSM-5)”.
”Tyvärr utgår familjerättsliga instanser ofta från att våld i nära relationer, misshandel, sexuella övergrepp och/eller omvårdnadsbrist har förekommit utan att det finns konkreta bevis, ett missförhållande som vi tar upp i ett senare kapitel".
”Trots den välformulerade beskrivning av PAS som Bernet et al. skickade till den grupp som arbetade med DSM5 avslogs förslaget av flera olika skäl”.
”För det andra finns det redan diagnostiska koder för relationsproblem mellan en förälder och ett barn där barnmisshandel och sexuella övergrepp ingår, så PAS kunde redan inordnas under dessa koder. Men i den senaste utgåvan av DSM anges faktiskt föräldraalienerande beteende som en sorts övergrepp”.
”Sålunda kan en DSM-kod användas för att sätta diagnosen uppförandestörning eller trotssyndrom på ett barn, men skälen till att barnet har utvecklat dessa störningar finns inte med i DSM”.
”Vår syn på problemet är att föräldraalienation” ... ”handlar om emotionella övergrepp och påverkar hur barn uppfattar tidigare, nuvarande och framtida relationer”.
”Anna Lavadera et al.* som hävdar att föräldraalienation är en sorts psykiska trakasserier avsedda att förtrycka den andra föräldern med barnen som vapen. Barnen är ett hjälpmedel för att uppnå ett mål”.
(*Lavadera, A. L., Ferracuti, S., & Togliatti, M. M. (2012). Parental alienation syndrome in Italian legal arguments: An exploratory study. International Journal of Law and Psychiatry, 35, 334-342.)
”Även om barn som har alienerats från en förälder har många kognitiva och emotionella problem att kämpa med uppstår dessa problem på grund av en förälders beteende. Istället för att försöka få PAS att bli accepterat som en psykisk störning anser vi därför att det är mer konstruktivt att fokusera på de individuella faktorer som finns hos de föräldrar som försöker alienera den andra, till exempel sinnes- eller personlighetsstörningar” (s. 19).
”olika terminologi”. Exempel: ”Janet Johnston et al. föredrar termen Alienated Child (AC)”.
”i själva verket hade mamman ouppfyllda emotionella behov eller behov av att vara behövd som det blev barnets uppgift att tillgodose. Det här beteendet resulterade sedan i ett ömsesidigt beroende mellan barnet och mamman som underminerade och saboterade förhållandet med pappan”.
”Sammanfattningsvis anser Johnston att det är det problemfyllda föräldraskapet och båda föräldrarnas känslomässiga tillstånd orsakat av brister i föräldraförmåga som skapar ett alienerat barn”.
”Douglas Darnall har använt termen Parental Alienation (PA) i sin forskning, men han har betonat processen snarare än hur PA påverkar ett barn. Detta perspektiv skiljer sig från de definitioner vi hittills har granskat. Han menar att en förälder visserligen kan inleda en alienationsprocess men att det är osannolikt att alla barn låter sig påverkas”.
”Det här är precis vad alienation handlar om: en process – och även till synes subtila, oavsiktliga och harmlösa kritiska kommentarer om en förälder inför ett barn kan sätta igång den här processen. Med tiden får barnet uppfattningen att den drabbade föräldern inte har någon kontroll och är mindre förtjänt av hans eller hennes kärlek, och därför blir deras roll som förälder i familjekonstellationen svagare”.
”Det är inte enbart ett slags föräldrar som har monopol på rollen som ”alienator”. Mammor, pappor, styvmammor och styvpappor kan alla spela ut detta kort när de ansätts”.
KAPITEL TRE ÄR FORSKNING OM FÖRÄLDRAALIENATION BASERAD PÅ GOD VETENSKAP
Janet Johnston.
”Många vältaliga och välutbildade jurister har tillsammans med forskare på mänsklig utveckling trätt fram och varit kritiska till att föräldraalienation”.
Beskrivande ”Föräldraalienation påverkar mestadels skilsmässofamiljer men finns också inom ”intakta” familjer där föräldrarna inte är skilda. Problemet är dessutom internationellt, och i länder över hela världen finns grupper och organisationer som arbetar med föräldraalienation”.
Amy Baker rapporterar att förekomsten av föräldraalienation, baserat på rapporter från anställda vid New Yorks barnavårdsmyndighet, ligger på runt 25 procent”.
”William Bernet använde en annan metod för att beräkna förekomsten. Tjugo procent av alla barn och ungdomar lever i hushåll där föräldrarna har separerat eller skilt sig”.
”Genom att multiplicera dessa siffror fick han fram att ungefär en procent av alla barn och ungdomar har alienerats från minst en förälder (740 000 fall i USA), vilket är ungefär samma siffra som för autism(Bernet, W. (2010). Parental Alienation DSM-5, and ICD-11. Springfield, Illinois: Charles C. Thomas Publisher, Ltd.)”.
”Vårt eget forskningsteam rekryterade ett urval föräldrar på nätet och frågade 228 föräldrar om de hade känt någon som hade uppvisat någon sorts alienerande beteende och om de själva hade drabbats eller utfört sådana handlingar. Resultaten chockade oss. Uppgifter om att ha bevittnat föräldraalienation låg mellan 22,7 procent (ett barn tvingas att ta avstånd från den andra föräldern eller blir tillsagt att inte gå fram till den andra föräldern vid olika evenemang) och 66,8 procent (ena föräldern skriker åt den andra framför ett barn)” (s. 29).
”14,3 procent av dessa föräldrar uppgav att den andra föräldern hade tvingat deras barn att ta avstånd från dem (lägsta siffran) och 55,6 procent sa att den andra föräldern hade skrikit åt dem framför ett barn. Mellan 21 procent och 30 procent sa att deras kontakter hade minimerats av den andra föräldern och många uppgav att de hade utsatts för andra negativa beteenden, t.ex. att föräldern hade sagt till barnet att den drabbade var sjuk eller farlig (29,4 procent)”.
”Trots att dessa föräldrabeteenden är mycket negativa, erkände flera av respondenterna att de hade betett sig likadant själva (19,8 procent erkände till exempel att de hade nedvärderat den andra föräldern inför ett barn)” (s. 30).
”slumpmässigt urval där intervjuare kontaktade 610 vuxna över 18 år och frågade dem om de var förälder eller vårdnadshavare till ett barn, och om de hade alienerats från något eller flera av sina barn av den andra föräldern. 13 procent av föräldrarna uppgav att de hade utsatts för föräldraalienation, vilket utgjorde 9 procent av hela urvalet” (s. 30).
”detta till att spegla förekomsten hos hela befolkningen i USA, dvs. omkring 245 201 076 vuxna över 18 år är det drygt 22 miljoner vuxna enbart i USA som idag alieneras från sina barn” (s. 31). =>9 %.
Kommentar
Det här påminner om ett estimat jag gjorde för ~10 år sedan, men handlade om hur många barn som är alienerade just nu och som byggde på gjorde utifrån Socialstyrelsens siffror (Carlberg m fl. 2001). De angav inte någon siffra, men genom baklängesräkning gav deras värden 350 000 barn. 2004 - 2008 gissade jag att den siffran skulle landa på ~400 000 barn
Förklarande forskning och Prediktiv forskning försöker ge en förståelse för sambandet mellan vissa faktorer.
”Prediktiv forskning undersöker (med tillförlitliga mätmetoder) vilka specifika nivåer av narcissism som är kopplade till olika nivåer av föräldraalienation eller hur svårt barnet eller familjen drabbas. Syftet med den här typen av forskningsfrågor är med andra ord att inte bara ta reda på varför saker och ting händer utan exakt hur olika faktorer påverkar varandra” (s. 32).
Experimentell design är svårt, men ...
”Korrelationella och kvalitativa studier är mer praktiskt genomförbara när man forskar kring ämnen som föräldraalienation eftersom syftet är att utforska och visa att det finns kopplingar mellan vissa variabler och inte mellan andra. Korrelationella studier brukar innebära att man undersöker människors personlighetsdrag, attityder och/eller erfarenheter. Den här metoden kan inte bara visa om det finns samband mellan olika faktorer utan också hur starka dessa samband är”.
”kvalitativa studier används ett stort antal metoder, till exempel innehållsanalys av skrivna texter (exv. protokoll), analys av renskrivna intervjuer eller uppgifter från fokusgrupper samt tolkningar av uppgifter i fallbeskrivningar. Dessa metoder kan inte tydliggöra orsak och verkan men de kan däremot visa (precis som korrelationella studier) om det finns samband mellan vissa faktorer” (s. 33).
”Vi vet att föräldraalienation främst drabbar familjer där föräldrarna har skilt sig eller separerat, men vi har också upptäckt att det kan förekomma även inom intakta familjer.13 Men vilka är proportionerna?” (s. 35).
”Trots att vårt forskningsteam var ett av de första som undersökte ett representativt urval föräldrar måste våra rön upprepas i andra stater och i hela länder för att vi ska kunna slå fast om siffran nio procent av alla vuxna (13 procent av föräldrarna) är korrekt” (s. 36).
”För att uppfattas som vetenskaplig måste metoden, vare sig den är beskrivande, förklarande eller prediktiv, uppfylla följande krav: den måste vara reproducerbar, exakt, falsifierbar samt följa enkelhetsprincipen.14” (s. 37).
”(För en mätmetod som i en studie nyligen befunnits vara tillförlitlig, se: Bernet, W., Gregory, N., Real, K., Rohner, R. An objective measure of splitting in parental alienation: the Parental Acceptance-Rejection Questionnaire, J. Forensic Sci, 2017, doi: 10.1111/1556-4029.13625, fackgranskarens anm” (s. 38).
”När de studerade beteendena inte är exakt definierade kan de inte mätas eller prövas ordentligt, och detta leder också till falsifieringsproblem” (s. 40).
”Enkelhetsprincipen innebär att om det finns många förklaringar till ett beteende så ska forskaren välja den enklaste eller mest logiska förklaringen” (s. 40).
”Syftet med den här boken är snarare att granska och omformulera problemet. För att göra det kommer vi att presentera forskningsrön om föräldraalienation och annan samhällsvetenskaplig forskning och lägga fram bevis från våra egna intervjuer till stöd för och som komplement till de samband som andra har upptäckt”.
”det är viktigt att observera att när flera studier med olika urval och olika forskningsmetoder presenterar likartade resultatmönster (t.ex. kopplingen mellan narcissism och föräldraalienation) är vi säkra på att det finns ett viktigt samband där” (s. 42).
KAPITEL FYRA VILKA ÄR ALIENATORERNA?
”alienatorerna kan vara människor som inte har lyckats acceptera att deras förhållande eller äktenskap med den andra föräldern har tagit slut” (s. 44).
”Det är bara den enskilda individen som beter sig på det här sättet men beteendet stöds och uppmuntras ofta av vänner, familj, domstolar och andra institutioner” (s. 45).
Vårdnadsstatus. ”Den förälder som har vårdnaden är sannolikt den som har lättast att påverka sina barn, så därför är det vanligast att föräldraalienation bedrivs av dem” (. 45) ( Lowenstein, L. F. (2010). Attachment theory and alienation. Journal of Divorce & Remarriage, 51, 157-168
”Mammor får ensam eller primär vårdnad om barnen i över 70–80 procent av alla skilsmässofall världen över, och detta har använts som förklaring till varför det oftast är mammor som alienerar” (s. 46).
”En omfattande granskning av rättsfall i Kanada kom fram till att det var mödrar som alienerade i 68 procent av fallen.8 Vårdnadens fördelning är därför en viktig förklaring till genusskillnaderna i alienationsprocessen, så våra rättsliga institutioner har stor skuld i att problemet cementeras” (s. 46). Föräldraalienation börjar ibland med att en förälder vill börja ett nytt liv utan att någonsin behöva ha kontakt med den andra föräldern igen” (s. 47).
”En omfattande granskning av rättsfall i Kanada kom fram till att det var mödrar som alienerade i 68 procent av fallen.8 Vårdnadens fördelning är därför en viktig förklaring till genusskillnaderna i alienationsprocessen, så våra rättsliga institutioner har stor skuld i att problemet cementeras” (s. 46).
”En omfattande granskning av rättsfall i Kanada kom fram till att det var mödrar som alienerade i 68 procent av fallen.8 Vårdnadens fördelning är därför en viktig förklaring till genusskillnaderna i alienationsprocessen, så våra rättsliga institutioner har stor skuld i att problemet cementeras” (s. 46).
Vissa av de intervjuade föräldrarna sa att alienatorn framstod som väl fungerande, en ”stöttepelare i samhället” (t.ex. advokater, läkare, lärare), men att de var ytterst nyckfulla och illasinnade innerst inne” (s. 48).
”En omfattande granskning av rättsfall i Kanada kom fram till att det var mödrar som alienerade i 68 procent av fallen.8 Vårdnadens fördelning är därför en viktig förklaring till genusskillnaderna i alienationsprocessen, så våra rättsliga institutioner har stor skuld i att problemet cementeras” (s. 46).
”En omfattande granskning av rättsfall i Kanada kom fram till att det var mödrar som alienerade i 68 procent av fallen.8 Vårdnadens fördelning är därför en viktig förklaring till genusskillnaderna i alienationsprocessen, så våra rättsliga institutioner har stor skuld i att problemet cementeras” (s. 46).
”Många pappor berättade att de alienerande beteendena blev allt svårare när de hade gift om sig, och att ex-frun systematiskt attackerade deras nya fru, antingen i hennes yrkesroll (t.ex. genom att häckla henne under offentliga framträdanden eller förtala henne på nätet) eller personligen (t.ex. genom att vända vänner och lärare emot henne)” (s. 48).
”Föräldrar med tvångsmässig självtillit accepterar ogärna delat föräldraskap eller delade föräldraarrangemang, och visar sig sällan samarbetsvilliga över huvud taget eftersom de tror att de själva är den enda föräldern som kan uppfostra barnen”.
”Många föräldrar som alienerar sina barn har personlighetsstörningar, vilket innebär genomgripande mönster av ”inre erfarenheter och beteenden” som skiljer sig från vad som anses vara ”normalt. Dessa mönster brukar vara tydliga och befästa redan från adolescensen och resulterar i något som kallas ”adaptiva brister” i tanke, känslor, relationer och impulskontroll” (s. 52). (Kap 4 not 12: 2 American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5:e uppl.). Washington, DC: American Psychiatric Association).
”Dessa barn börjar använda samma primitiva strategier för att klara sin vardag som deras alienerande förälder använder för att hantera stress, till exempel att se människor som antingen goda eller onda (och inget däremellan) och förneka sin egen roll i problemen” (s. 53).
”Vi intervjuade många föräldrar som hade tvingats bemöta sina barns vrede kring händelser som aldrig hade inträffat men som de var fullt och fast övertygade om att ha upplevt på grund av vad den alienerande föräldern hade berättat” (s. 54).
”Dessa föräldrar, speciellt mödrar med BPS, kräver enorm bekräftelse från sina barn om att de inte kommer att överge dem, och tydligast är det när barnen kommer upp i tonåren” (s. 55). (Zalewski et al, M., Stepp, S. D., Scott, L. N., Whalen, D. J., Beeney, J. F., Hipwell, A. E. (2014). Maternal borderline personality disorder symptoms and parenting of adolescent daughters. Journal of Personality Disorders, 28, 541-554). Tillägg: Ruffalo (2024).
”Dessa barn kan också börja externalisera sina beteenden vilket av bland annat lärare kan uppfattas som en uppmärksamhetsstörning (ADHD) eller beteendestörning” (s. 57).
Narcissism (NPS) Människor med den här personlighetsstörningen kännetecknas av att de har en överdriven och orimlig uppfattning om sin egen betydelse och tänker mycket på sig själva. De har också en nästan total brist på empati och en stark känsla av att ha rätten på sin sida. Människor med NPS kan verka självsäkra men också arroganta, och de skryter ofta om sin kompetens och sina bedrifter och tror att enbart andra framstående människor verkligen kan förstå dem och inse deras värde. Alla andra är medelmåttor” ...”De är mycket känsliga för kritik på grund av starka skamkänslor, så när de uppfattar att någon inte uppskattar dem tillräckligt mycket skapar det stark konflikt i samspelet med andra” ...”I likhet med BPS-personer idealiserar de människor ena dagen (när de anser att de behandlas som de bör bli behandlade) och får våldsamma utbrott av vrede, skam och förödmjukelse nästa dag när de känner sig undervärderade” (s. 58-59).
Ref.: Burgo, J. (2015). The narcissist you know: Defending yourself against extreme narcissists in an all-about-me age. New York: Touchstone. Blais, M.A., Smallwood, P., Groves, J.E., Rivas-Vazquez, R.A. (2008). Personality and personality disorders. I T.A. Stern, J. F. Rosenbaum, M. Fava, J. Biederman, & S. L., Rauch (red.), Massachusetts General Hospital Clinical Psychiatry, 1:a uppl. (Kap. 39). Philadelphia, PA: Mosby Elsevier.
”Narcissistiska föräldrar behandlar sina barn som ägodelar som kan kontrolleras, hunsas och manipuleras för att de ska få som de vill. De lever genom sina barn, men det är för sin egen självbekräftelses skull och inte för barnens bästa” (s. 60).
”Antisocial/psykopatisk personlighetsstörning Många människor med personlighetsstörningar har mer än en störning. Utöver BPS och NPS uppvisar många alienerande föräldrar också tecken på att ha antisociala/ psykopatiska personlighetsstörningar. Människor med denna störning känner sig grandiosa (ungefär som narcissister) och att ljuga, kränka andras rättigheter och bryta mot lagen ingår i deras allmänna mönster” ...”Människor med antisociala/psykopatiska personligheter är överrepresenterade bland kriminella och använder sig ofta av primitiva strategier som stalking och trakasserier” (s. 61).
”En av de pappor vi intervjuade berättade att hans exfru flera gånger försökte få honom avskedad och fick hans barn att komma med falska anklagelser om barnmisshandel och övergrepp vid samtal med myndighetspersoner (t.ex. skolkuratorer) för att hon skulle få vårdnaden” (s. 62).
Extrem bindning. En annan framträdande egenskap hos alienerande föräldrar, vare sig de har en personlighetsstörning eller ej, är att de ofta har ett starkt beroendeförhållande till det alienerade barnet” (s 64).
”De var rädda att bli bara det minsta försenade eftersom det skulle göra henne arg” (s. 68).
”Vi vet inte så mycket om alienatorns perspektiv, eftersom det är svårt att få någon att erkänna att han eller hon är en alienator. Dessa föräldrar tror på något sätt att de handlar för barnets bästa. Eftersom många alienatorer förmodligen har odiagnostiserade eller obehandlade personlighetsstörningar, eller drag av personlighetsstörningar som inte helt uppfyller kriterierna i DSM-5, får de ofta någon undermedveten tillfredsställelse av att skada eller frysa ut den drabbade föräldern” (s. 69).
KAPITEL FEM HUR UTVECKLAS ALIENERANDE BETEENDEN I ETT LÄNGRE PERSPEKTIV?
”Det räcker att säga att det finns en lång rad olika beteenden (alltifrån begränsad kommunikation till emotionell manipulation) och nivåer (alltifrån att begränsa telefonsamtal till att flytta bort med barnen och inte lämna någon ny adress)” (s. 71).
”En drabbad förälder berättade att han hade arrangerat många fester och sociala tillställningar i och utanför hemmet under sitt äktenskap och hans dåvarande fru brukade låtsas ha migrän och andra sjukdomar för att slippa träffa vännerna. Dessutom ställde hon ofta in vad de hade planerat med sina gemensamma vänner i sista minuten, vilket till slut ledde till att förhållandet med vännerna förstördes. Många alienatorer krävde också redan på ett tidigt stadium att den andra föräldern skulle avskärma sig från eller bryta med sitt familjenätverk eftersom de ansåg att släktingarna förde ett osunt leverne eller inte stöttade eller tyckte om dem” (s. 73).
”Att utnyttja sociala nätverk i alienationssyfte Som framgått av några tidigare exempel i boken tar många alienatorer hjälp av andra familjemedlemmar i sin alienationskampanj. Denna taktik är extra tydlig i kulturer där bra relationer med familj och den lokala samhällsgruppen har högsta prioritet. Bland till exempel araber i Mellanöstern betraktas skilsmässa som en förolämpning mot mammans övriga familj, den släktgren som har det primära ansvaret för att hjälpa mamman efter en skilsmässa.” ( .s 74).
Sannolikt handlar det om kollektivistiska kulturer.
”Det finns mycket forskning kring människans minne som indikerar att felaktiga minnesbilder lätt skapas av anställda inom mental- och hälsovården. Stephen Ceci och Maggie Bruck upptäckte i en serie experiment att småflickor efter en läkarundersökning, på grund av ledande frågor om undersökningen, faktiskt kunde börja tro att läkaren hade rört vid deras könsorgan och till och med stuckit in saker i deras vaginor, trots att de hade varit fullt påklädda” (s. 76).
Referenser
Ceci, S. J., & Bruck, M. (1999). Jeopardy in the courtroom: A scientific analysis of court testimony. Washington, DC: American Psychological Association.
Loftus, E. F. (1997). Creating false memories. Scientific American, 277, 70-75.
”I våra intervjuer fann vi bevis på att alienerande beteenden ofta eskalerar vid speciella händelser i livet, inte minst inför viktiga domstolsförhandlingar” ...”I vissa fall ökade det alienerande beteendet när alienatorn själv inledde ett nytt kärleksförhållande” (s. 76).
KAPITEL SEX VILKEN SORTS FÖRHÅLLANDE HAR ALIENERADE BARN MED ALIENATORN OCH HUR PÅVERKAR DET DEM
”I forskning och offentlig diskurs jämförs föräldraalienation ofta med en form av emotionella övergrepp på barn” .... ”Här ska vi beskriva som ökar ett barns sårbarhet för alienation och lyfter fram olika intrikata aspekter i relationer där anknytningen har utvecklats åt fel håll” (s. 79).
Ålder: Föräldraalienation kan påverka alla barn i en familj, men äldre barn (t.ex. 9–12 år) tycks vara extra sårbara.
Johnston, J. R., & Roseby, V. (1997). In the Name of the Child: A Developmental Approach to Understanding and Helping Children of Conflicted and Violent Divorce. New York: Free Press.
Förklaring:”... när en förälder kritiserar eller uttrycker fientlighet eller negativitet gentemot den andra föräldern – som barnet älskar – börjar barnet utveckla två olika bilder, eller interna arbetsmodeller” (s. 80).
Kognitiv dissonance. Festinger, L. (1957). A Theory of Cognitive Dissonance. Stanford, CA: Stanford University Press.
”Många människor tror att en nära kontakt mellan en förälder och ett barn är detsamma som att de har ett gott förhållande, och att föräldrar som saknar kontakt med sina barn är ”dåliga” eller inte lika bra, trots att orsakerna till brytningen kanske inte beror på dem” (s. 82).
”parentifiering eftersom barnet mer eller mindre tar den andra förälderns roll i det nya familjesystemet. Parentifiering förekommer ofta när en förälder under sin egen barndom inte har fått sina behov uppfyllda i ursprungsfamiljen”.
”Det finns bevis på att parentifiering är vanligare bland mammor än bland pappor, och döttrar placeras oftare i den här osunda rollen än söner” (s. 83).
Ref: Garber, B. D. (2011). Parental alienation and the dynamics of the enmeshed parent-child dyad: Adultification, parentification, and infantilization. Family Court Review, 49, 322-335.
”Barn som görs till vuxna njuter ofta av den status föräldern ger dem, men de drabbas lätt av depression och andra former av psykiska problem” ...”Den alienerande modern uppfattade sin 14-åriga dotter som en ”mogen tonåring” och väl kapabel att fatta egna beslut om vilken psykolog hon skulle gå till och om hon någonsin ville träffa sin pappa igen" ..."Föräldrar i den här kategorin försöker kanske undervisa barnet i hemmet eller isolera det socialt” (s. 85).
”Extrema fall av infantilisering kan bero på att föräldern lider av det som kallas Factitious Disorder by Proxy (tidigare kallat Münchhausen Syndrome by Proxy)” (s. 86).
Att ta avstånd från den drabbade föräldern
”Dr Biringen har utarbetat ett ofta använt system för att utvärdera samspelet mellan förälder och barn: The Emotional Availability (EA) Scales” (s. 87).
”Medan faktiska övergrepp och vanvård kan tyda på kontaktlöshet mellan förälder och barn, visar forskning att barn också kan verka stå sina förövare nära, inte minst medan övergreppen pågår” (s. 88).
Ref: Pagani, L. S., Japel, C., Vaillancourt, T., & Tremblay, R. E. (2010). Links between middle-childhood trajectories of family dysfunction and indirect aggression. Journal of Interpersonal Violence, 25(12), 2175-2198.
”Redan från sju månaders ålder tolkar ett spädbarn en förälders ansiktsuttryck” (s. 92).
Ref: Sorce, J. F., Emde, R. N., & Frank, M. (1982). Maternal referencing in normal and Down’s syndrome infants: A longitudinal analysis. In R.N. Emde & R.J. Harmon (red.) The development of attachment and affiliative systems (ss. 281-292), New York: Plenum.
”Kumulativt trauma” för barn.
”Skilsmässoprocesser där föräldraalienation ingår är traumatiska för barn” (s. 93).
”Det är viktigt att direkt slå fast att barn som faktiskt utsätts för övergrepp har mycket svårt att tala om detta. Barn som är alienerade vill däremot att deras förälder(/-rar) och alla andra (t.ex. domstolar, far- och morföräldrar, vänner) ska veta att de inte längre vill träffa den ena av sina föräldrar” (s. 98).
KAPITEL SJU HUR PÅVERKAR ALIENATION DEN DRABBADE FÖRÄLDERN, FAMILJEN OCH SAMHÄLLET?
”Utöver all den tid föräldraalienationen tog i anspråk var den juridiska kampen för rätten att få träffa sina barn ekonomiskt förödande för alla vi talade med” (s. 101).
”Effekter på pappor Föräldraalienation drabbar oftast pappor som inte har vårdnaden,” ... ”Här följer några av de teman som beskrevs i våra intervjuer och som vanligtvis drabbar enbart pappor:
(1) Anklagelser om sexuella och fysiska övergrepp och att ett eller flera barn sa att de var rädda för pappan, även när det helt saknades dokumenterade händelser eller konkreta bevis.
(2) Anklagelser om att ha misshandlat mamman (ofta vid ett tillfälle), och där polis hade tillkallats men bevis för att misshandeln faktiskt hade ägt rum saknades.
(3) Ett schema som utan hänsyn till skilsmässodomen var så överfullt av barnaktiviteter under pappans föräldratid att han nästan inte kunde träffa sina barn på flera månader eller till och med år.
(4) Nedvärderande eller objektifierande språk inför barnen under en längre tid (t.ex. ”han” kommer, du måste åka och träffa ”honom”, vilket gör barnen rädda för kontakt med pappan.
(5) Mamman sprider lögner till alla som vill lyssna (barn, lärare, grannar) där pappan framställs som farlig.”
”Våra rön tyder på att föräldraalienationens effekter på mammor påminner väldigt mycket om hur pappor påverkas, trots att de vanligtvis hade delad eller ensam vårdnad om barnen” (s. 107).
”Vi såg också andra omständigheter som var tämligen unika för mammor:
(1) Det fanns en dominant och förmögen pappa (eller en ny rik familj) som visade tecken på personlighetsstörning (vanligtvis narcissism) och som dessutom hade resurser att avlägsna mamman med hjälp av rättssystemet.
(2) Mamman hade fått rollen som familjeförsörjare medan pappan tog hand om barnen. Dessa ombytta roller användes ofta mot mamman för att visa att hon inte var lika ”moderlig” som hon borde vara, speciellt om hon hade ett arbete där kvinnor inte är så välrepresenterade (t.ex. ingenjör).
(3) Anklagelser om att vara olämplig som förälder på grund av psykisk sjukdom, misshandel och/eller brist på omvårdnad.
(4) Ett eller flera barn antydde eller sa i domstol eller till någon professionell de mötte att de absolut inte ville ha någon fortsatt kontakt med mamman.
”En mamma med borderline blir till exempel sällan diagnostiserad med denna personlighetsstörning; överdriven omvårdnad och en extra stark bindning till ett barn står inte i strid med mammarollen, snarast tvärtom (t.ex. ”hon är en bra, engagerad mamma”) (s. 110).
”Efter att på nytt ha granskat renskrivningarna av våra intervjuer med dessa föräldrar såg vi att de flesta beskrev sina allmänna upplevelser ganska rörigt, vilket i sig är ett tecken på trauma” (s. 113).
”Andra berättade för oss att de tror på jämställda förhållanden. Sådana grundvärderingar verkade vara baserade på en väl utvecklad självkänsla där föräldern inte har något intresse av att manipulera den andra föräldern eller systemet för att tillfredsställa sina egna själviska behov” (s. 115).
”En mamma som vi pratade med förklarade till exempel hur hennes ex-make fick en granne att vittna i domstol och säga att mamman aldrig gav sina barn mat. Hennes vittnesmål vägde tungt och övertygade domaren om att mamman brast i omvårdnad trots att barnens BMI var normala och att det inte fanns några andra objektiva tecken på vanvård” (s. 118).
Det här är ett typ-exempel där domstolspersonal låter sig förförad av falska vittnesmål.
Egen referens: Julia Shaw (2016). The Memory Illusion
”En mamma som vi pratade med förklarade till exempel hur hennes ex-make fick en granne att vittna i domstol och säga att mamman aldrig gav sina barn mat. Hennes vittnesmål vägde tungt och övertygade domaren om att mamman brast i omvårdnad trots att barnens BMI var normala och att det inte fanns några andra objektiva tecken på vanvård” (s. 118). År 2012, till exempel, behandlades 647 475 familjemål enbart i staten New York” (s. 120).
”En mamma som vi pratade med förklarade till exempel hur hennes ex-make fick en granne att vittna i domstol och säga att mamman aldrig gav sina barn mat. Hennes vittnesmål vägde tungt och övertygade domaren om att mamman brast i omvårdnad trots att barnens BMI var normala och att det inte fanns några andra objektiva tecken på vanvård” (s. 118). många advokater och domare som arbetar med alienationsärenden kommer dåligt förberedda till domstolen, vägrar att godta eller ifrågasätter skriftliga edsvurna intyg” (s. 122).
KAPITEL ÅTTA HUR BIDRAR FÖRÄLDRAROLLER, GENUS OCH MAKT TILL FÖRÄLDRAALIENATION?
”En mamma som vi pratade med förklarade till exempel hur hennes ex-make fick en granne att vittna i domstol och säga att mamman aldrig gav sina barn mat. Hennes vittnesmål vägde tungt och övertygade domaren om att mamman brast i omvårdnad trots att barnens BMI var normala och att det inte fanns några andra objektiva tecken på vanvård” (s. 118).
”Mammors och pappors beteenden i familjesammanhang är faktiskt väldigt lika. Män ägnar sig i allmänhet mindre åt direkt fysisk omvårdnad (t.ex. att mata barnen) men mer åt aktiv lek än mammor. Amerikanska pappor håller till exempel i spädbarnen mer än vad mammor gör, ägnar sig mer åt fysiska lekar med barnen, stimulerar dem mer och riktar deras uppmärksamhet mot yttervärlden medan mödrar ägnar sig mer åt verbala lekar och vänder spädbarn mer mot sig själva än mot yttervärlden” (s. 126).
”Jim Sidanius och Felicia Pratto, två socialpsykologer som utvecklade den sociala dominansteorin, en av dagens mest utprövade teorier om förtryck och diskriminering, observerade att människor organiserar sig på flera olika sätt, bland annat efter genus” (s. 127).
”Under en stor del av 1900-talet fick mammorna vårdnaden vid 90 procent av alla separationer och skilsmässor8 och det är ett av skälen till att det finns tydliga genusskillnader bland dagens alienatorer” (s. 130).
”Richard Gardner hävdade faktiskt att vårdnadstvisterna började öka redan på 1970-talet på grund av övergången från ”småbarnsdoktrinen” till principen ”för barnets bästa” (s. 133).
”Begreppet delad vårdnad började också urholka mödrars status som primär vårdnadshavare efter en skilsmässa, vilket ledde till mer intensiva vårdnadstvister än någonsin tidigare” (s. 134).
”hörde vi flera gånger att allt handlar om makt och kontroll. Men vad är makt och hur tar den sig uttryck när det gäller föräldraalienation? Dagens samhällsvetare är oense om vad makt egentligen är” (s. 135).
Kvinnor får makt när de kan skapa känslor av förpliktelse och lojalitet hos människor som står dem nära.När kvinnor började förvärvsarbete utanför hemmet, i synnerhet inom verksamheter som inte var förenliga med dåtidens kvinnliga stereotypa könsroll (t.ex. teknik eller handel) stötte de på motstånd från patriarkala och kulturella institutioner för att de försökte ta på sig traditionellt mer maskulina roller.20 Idag tjänar kvinnor i USA fortfarande bara 78 cent på varje dollar som männen tjänar, och de diskrimineras kraftigt och bemöts med djupa fördomar inom många branscher (t.ex. datateknik, handel)” (s.137 ).
Det härt stämmer inte. Aktuell forskning visar att kvinnor i demokratiska kulturer väljer bort STEM-ykren till förmån för yrken där de får jobba med msk. Påstående om Wage-gap är inte heller sant.
”Män blir stigmatiserade för att de är hemmapappor och uppfattas av många som svaga och osäkra” (s. 138).
”Dessa kulturella förändringar i mamma- och papparollerna ger en bakgrund till varför föräldraalienation är så vanlig idag. Lagändringar och andra kulturella förändringar har emellertid också bidragit till problemet och gjort det lättare för vissa föräldrar än för andra att utöva föräldraalienation. Det är nu dags att ta en titt på detta” (s.138).
KAPITEL NIO VILKA ANDRA JURIDISKA OCH KULTURELLA SYSTEM GÖR FÖRÄLDRAALIENATION MÖJLIG?
Våld i nära relationer har länge varit ett mycket allvarligt problem runt om i världen och så är det fortfarande. Uppskattningsvis 1,3 miljoner kvinnor och 835 000 män i USA misshandlas fysiskt av en närstående varje år” (s. 139).
Ref: Tjaden, P., & Thoennes, N. (2000).
Tveksam till detta. Flera studier visar att noll-hypotesen gäller föt fysiskt våld i nära relationer.
”Många forskningsstudier visar faktiskt, även om en del forskare ifrågasätter bevisen, att kvinnor är lika fysiskt aggressiva och våldsamma som män, om inte mer,2,6 i synnerhet om de blir provocerade” (.s 141).
Archer, J. (2000). Sex differences in aggression between heterosexual partners: A meta-analytic review. Psychological Bulletin, 126, 651-680. Stop abusive and violent environments (2010). Domestic violence programs discriminate against male victims. Hämtad den 7 juli, 2015 från Bettencourt, A. B., & Miller, N. (1996) Gender differences in aggression as a function of provocation: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 119, 422-447
”En intervjuad pappa blev föremål för upprepade utredningar av barnavårdande myndigheter efter anonyma telefonsamtal som hävdade att han hade gjort sig skyldig till övergrepp. När han frågade utredarna vilka bevis de hade för sina anklagelser fick han veta att de inte behövde några bevis, och att en anklagelse räckte för att en utredning skulle starta” (s. 142).
”Många som försvarar misshandlade kvinnor och barn motsätter sig lagändringar kring delat föräldraskap och föräldraalienation. De hävdar att jurister, vårdnadsutredare och andra som arbetar med domstolsförelägganden förbiser eller avfärdar problem med barnmisshandel, omvårdnadsbrist och våld i nära relationer när de ska fatta beslut.12,13 Men vi har hittills inte hittat några bevis som stöder denna uppfattning” (s. 145).
”Kvinnor föredrar att använda sig av andra människor för att skada sina offer.24 Denna genusskillnad stämmer överens med vad många föräldrar beskrev för oss i våra intervjuer. Mödrar använde ofta lärare, grannar, vänner och familjemedlemmar för att uppnå sina alienationsmål” (s. 154).
KAPITEL TIO HUR PÅVERKAR UPPFATTNINGAR OM FÖRÄLDRAFÖRMÅGA FÖRÄLDRARNAS MÖJLIGHETER ATT ALIENERA?
”Extra förrädiskt är hur domstolar och många anställda inom vården uppfattar anknytningen mellan pappor och barn” (s. 159).
”Många domare baserar sina vårdnadsbeslut på schablonbilder. I en studie sa 79 procent av papporna att den domare som hade hand om deras fall använde väldigt olämpligt och fördomsfullt språk för att beskriva dem” (s. 160).
”För att uttrycka det kortfattat har dagens patriarkala kultur påverkat inom vilka områden mammor och pappor har makt, hur de utövar den och varför de uppfattas olika som föräldrar” (s. 164).
Tveksamt repetition om patriarkatet.
KAPITEL ELVA HUR KAN FÖRÄLDRAALIENATION UPPTÄCKAS OCH BEMÖTAS MER EFFEKTIVT?
”Alienerade barn är vana vid att dölja sina verkliga känslor och visar upp ett ”falskt jag” som knappast är till någon fördel för dem. De verkar då mer mogna eller kraftigt underutvecklade i förhållande till sin verkliga ålder” (s. 166).
”Även om inte alla föräldrar med narcissism, borderline och antisociala personlighetsstörningar alienerar sina barn finns det tillräckligt med bevis för att hävda att föräldrar med störningar har större benägenhet att alienera, vare sig det är medvetet eller ej” (s. 168).
”Skolan är en utmärkt plats för åtgärder mot föräldraalienation eftersom barnen där är skilda från sin dysfunktionella familjemiljö i flera timmar varje dag” (s. 172).
”Utan tydliga rättsliga åtgärder mot alienerande beteenden eller överträdelser av fastställda föräldraarrangemang kommer föräldraalienation med tiden att eskalera.7 Uppskattningsvis 80 procent av de föräldrar som vägrar följa domstolsbeslut om kontakter med eller besök hos den andra föräldern är mödrar” (s. 173).
”I vissa länder (t.ex. Sverige) beräknas underhållet utifrån vad det kostar att ta hand om ett barn istället för inkomsten. Det här systemet är bättre, eftersom det motverkar motivet att söka ensam vårdnad av ekonomiska skäl” (s. 179).
Kommentar: det spelar ingen roll eftersom statistiken ser ut som i USA. Det måste således finnas en annan förklaring
”Vi rekommenderar att det införs obligatorisk utbildning om föräldraalienation för advokater som arbetar med familjerätt och häri ingår att lära sig strategier för att bemöta olika alienationsmetoder” (s. 180).
”Domare och nämndemän byts ofta ut i domstolarna. När en ny domare eller nämndeman utses har de inte möjlighet att överblicka historiken eller se hela vidden av den alienerande förälderns beteende” (s. 180).
”Domaren vidtog då åtgärder mot mamman och alienationen upphörde – temporärt” (s. 181).
I Sverige uppfattas föräldraalienation som en familjeangelägenhet. Trots juridiska rekommendationer är det ovanligt att en alienator straffas, inte ens efter en olaglig handling” (s. 182).
”Vid en vårdnadsförhandling förbjöd domaren en drabbad förälder som vi talade med att korsförhöra två anställda inom psykiatrin respektive hälsovården, vilka vittnade till förmån för hans ex-fru, med motiveringen att de ”inte hann” (s. 183).
”Det finns flera återföreningsmodeller, till exempel Richard Warshaks program Family Bridges där en familj i taget behandlas i en avspänd miljö” (s. 185).
”Kathleen Reay har också utformat ett återföreningsprogram i avspänd miljö, Family Reflections Reunification Program, Inc., som uppges ha haft 95-procentig framgång” (s. 185).
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
No comments:
Post a Comment