Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Torsdagen 9 maj arrangerade Helsingfors universitets avdelning Svenska ärenden en workshop: Pedagogik och språklig diversitet – Där språken möts. Huvudtalare var Dr. Ann-Christin Torpstén. Hennes forskning rör flerspråkig pedagogik på temat 'transspråkande'.
Under workshopen fick deltagarna höra olika talare berätta om erfarenheter av och forskning kring undervisning av flerspråkiga studentgrupper och hur man kan utveckla den.
Workshopen omfattade även andra teman: Pedagogik och språklig diversitet inom TVEX – vad säger studenterna? respektive Hur kan man utveckla den pedagogiska praxisen när det gäller undervisningen av flerspråkiga studentgrupper?
Bakgrunden till initiativet är att Helsingfors universitet är ett tvåspråkigt lärosäte. Dels handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön (Svenska) som har kopplingar till germanska och latinska språk som engelska, franska, italienska och tyska, dels det som populärt kallas finska men som är ett uraliskt språk som saknar kopplingar till germanska och latinska språk.
Detsamma gäller t ex arabiskan. Det betyder att svenskspråkiga lättare lär sig t ex. engelska, och vice versa, jämfört med dem som mest talar arabiska eller uraliska språk.
I en finländsk kontext betyder det att studenter ska erbjudas undervisning på Finlands två nationella språk. Dels handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön (Svenska), dels det språk som implementerades långt senare på ryskt initiativ (1863) – uralisk-finska. På det kommer akademins lingua franca – Engelska.
Dr. Ann-Christin Torpstén, är docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet, Sverige. Torpséns forskning rör flerspråkig pedagogik på temat 'transspråkande' – att på ett medvetet sätt använda elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk som resurs i lärandet (Nationellt centrum för svenska som andraspråk, 2018).
Som lektor är jag förvisso pedagog, men mitt ämne är främst psykoplogi: emotions (Österberg, 2001)-, social (Österberg, 2004)- samt arbets och organisationspsykologi (Österberg, 2012).
Jag rekryterades dessutom till Finland därför att min expertis inte finns i landet. I mitt uppdrag ingår att genomföra föreläsningarna på Språket runt Bottniska viken och Östersjön, dvs. Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk. På avancerade (internationella) kurser talar jag akademins lingua franca – engelska. Det har betydelse för den här rapporteringen.
En forskare ska förstås forska, men också föreläsa samt den tredje uppgiften – att kommunicera forskningen till allmänheten. Det sker antingen genom föreläsningar eller populärvetenskapliga publikationer som denna. Vi deltar dessutom ofta vid olika seminarier och workshops.
Det finns en tydlig skiljelinje mellan pedagogik och psykologi om hur man ser på inlärning. Medan pedagoger vill medvetandegöra – lyfta detaljerna om lärandeprocesser – till deklarativ nivå (arbetsminnet) betraktar psykologer som regel lärande främst som ett implicit fenomen som manifesteras genom beteendeförändring (t ex Seger 1994).
Ur ett psykologiskt perspektiv är inlärning en process att anskaffa ny, eller modifiera, kunskap. Inlärning är ett hypotetiskt konstrukt som inte kan observeras direkt, men slutledas från observerbart beteende (Gross, 2010).
“Närhelst hjärnan varit aktiv och aktiviteten gett någon form av bestående spår som längre fram kan påverka neuronala processer – då har vi ett fall av inlärning och minne” (Eriksson 2001, s. 125).Implicit lärande innebär att vi lär oss språkets semantik och pragmatik genom att språkljuden kommer till oss via auditiv perception. Tolkningen av språkljudet påverkas av visuell perception av motpartens icke-verbala uttryck, t ex. ansiktsaffekter och kroppsrörelse. Dessa ackumuleras till mönster av aktiveringar i hjärnans neuronala nätverk.
Även om inlärning sker på samma premisser genom hela livet, erfar de flesta att det är är svårt att i vuxen ålder tillskansa sig nya språk lika fort som när man är ett barn. Det kan förklaras av att hjärnan dels 'rensat ut' inaktiva nervceller genom något som kallas apoptosis, dels att vuxnas psyken har kristalliserats kring ett eller flera etablerade språk liksom erfarenhet av interpersonellt samspel med verbal och icke-verbal kommunikation.
Det implicerar att studenter, jämfört med barn, behöver mer upplevelse av språk de inte behärskar fullt ut för att kunna använda det i framtida mellanmänskliga utbyten. Ytterligare en komplikation är att språk tillhör familjer som inte har några kopplingar sins emellan.
Syftet med språk är att överföra information från ett psyke till ett annat (Pinker, 1994, 2010). Mänskligt språk har delvis sitt ursprung i kvinnors läten förknippade med grymtningar vid ätande liksom skrikljud efter kopulering.
“My student Tony Massaro has been analyzing these data to try to tease out what factors make females more likely to produce these calls. Such calls aren’t particularly word-like, but they do play an important role in communication. Like many wordless sounds that people make – think laughter, screams and crying – listeners hearing the sounds can infer quite a bit about the caller’s situation (Wilson, 2018).Dessa läten har genom generativa processer och under lång tid utvecklats till ett språksystem som består av utveckling, förvärv, underhåll och användning av komplexa kommunikationssystem. Det började:
- efter att våra förfäder ändrat diet och adderat benmärg och kött (Mann, 2018; McPherron et al. 2010; Pobiner, 2013, 2016; Thompson et al. 2019), startade en expansion av deras hjärnor – från nackloben och framåt (Aiello och Wheeler, 1995; Pontzer et al. 2016).
- efter att vårt genus – Homo – etablerats åtminstone för ca 2,8 miljoner sedan (Kimbel och Villmoare, 2016; Villmoare, 2018; Villmoare et al. 2015) framträdde nya komplexa mentala fakulteter: social kognition, exekutiva funktioner och intentionell prospektion samt ett kulturellt språk (Aiello och Dunbar, 1993; Ardila, 2008; Barkley, 2001; Coolidge and Wynn, 2018; Everett, 2017; Pontzer et al. 2016; Pringle, 2016; Trés and Brucki, 2014). För ca 200 000 år sedan hade vår art ett Så grrammatiskt språk (Pagel, 2017, 2019).
“For a communication system to qualify as a language, it must use symbols, and these symbols must be organized into sequences using syntax, which is a set of rules that enables a user to generate an effectively infinite number of meaningful utterances using a finite number of symbols” (Coolidge & Wynn, 2018).Språk utvecklas tillsammans med exekutiva funktioner under de 4 – 5 första levnadsåren (Ardila, 2008; Adornetti, 2016; Baumrind, 1966; Calkins och Keane, 2009; Coolidge and Wynn, 2018; Diamond, 2013; Diamond et al. 2011; Elliott, 2003; Gopnik, 2016; Gooch et al. 2016; Jurado och Rosselli, 2007; Moffitt et al. 2001 När barn föds har de inget talat språk utan kommunicerar sina intentioner och önskningar via språkljud kombinerat med icke-verbala uttryck.
Vid tio månaders ålder visar barn upp målorienterat beteende (Trafton, 2017), vilket indikerar betydande utveckling i:
- prefrontala kortex som är platsen för psykets exekutiva funktioner (Diamond, 2013).
- hippocampus som spelar en avgörande roll i konsolidering av perception och utbytesprocesser mellan deklarativa och icke-deklarativa minnesstrukturer.
Runt 1 års ålder startar också apoptosis – spontan celldöd – som pågår åtminstone upp till 14 års ålder (Coolidge & Wynn, 2018).
Barn (2-6 år) som tittar passivt på barnprogram på främmande språk kan efter ett par veckor recitera texten med korrekt uttal. Steget därifrån till att förstå enstaviga och sedan tvåstaviga ord lägger grunder för mer komplex meningsbyggnad. Tänk morfologi respektive generativ lingvistik.
När de börjat erövra ett språk är deras första impuls att vinna argumentationen (Mercier och Sperber, 2011).
Interaktionen mellan föräldrar och barn har också en avgörande betydelse för barnets språkutveckling. Hart och Risley (1995) visar till exempel att sättet att tala liksom hur mycket man talar i hemmet under ett barns tre första levnadsår påverkar barnets akademiska prestation vid 10 års ålder (och sannolikt därefter). Skillnaden kan vara upp till 30 000 000 ordperceptioner. Läs Tina Rosenberg (2013) The Power of talking to your baby för en populärvetenskaplig orientering.
Det mesta vi lär oss, inklusive språk, sker omedvetet utifrån icke-deklarativa principer för implicit lärande (Seger 1994) kombinerat med icke-verbala uttryck som ansiktsuttryck (Darwin, 1872; Gladwell, 2005).
Detsamma gäller talets framställning, vid presentation eller i interaktion med andra. Vi planerar inte vad vi säger – det sker spontant (det pågår hela tiden en komplex mental process i bakgrunden av vårt medvetande).
En jämförelse av exekutiva funktioner hos en– respektive tvåspråkiga sjuåringar visar att tvåspråkiga barn var betydligt bättre än enspråkiga barn beträffande förmågan att behålla fokus på en uppgift (selective attention) och att ignorera störningar utifrån men ingen ingen direkt effekt på akademisk prestation (Blom, Boerma, et al. 2017).
En annan studie där man undersökt 9 – respektive 11 – åringar visar att tvåspråkiga barn har bättre metakognitiv förmåga jämfört med enspråkiga barn (Cummins, J. (1978).
Studien tittade barn i tredje respektive 6:e klass för att undersöka eventuella skillnader beträffande semantik mellan en- och tvåspråkiga barn. Metodavsnittet utgör en detaljerad redovisning om deltagare, process, instrument och dataanalys, som inte ryms här. Tips till den kunskapstörstande: läs den!
Cummins slutsats lyder:
“De tvåspråkiga barnen på båda årskurserna visade en signifikant större medvetenhet om den godtyckliga naturen hos ord-referenta relationer och var också bättre på att utvärdera icke-empiriska motsägelsefulla påståenden”.
“The bilingual children at both grade levels showed a significantly greater awareness of the arbitrary nature of word-referent relationships and were also better able to evaluate nonempirical contradictory statements”.Meta-kognition inkluderar förmågan att genom resonerande skilja rätt från fel (Flemming och Lau, 2014).
Men, här är kruxet. Finska barn ligger efter svenska barn beträffande kognitiv utveckling.
Varför blev Finland tvåspråkigt?
~4500 år före nutid skedde en massiv migration från den Potiska/Kaspiska steppen/Nedre Volga till Fennoscandia (Haak et al. 2015).
Så småningom uppstod ett sjöbaserat handelsnätverk med center i det som idag kallas Uppland och Östergötland. Man handlade först med Mykene i Grekland. Och när de kulturen upphörde fortsatte de handla med Etruskeran i dagens Italien. När den kulturen upphörde fortsatte de handla med romarna. När Rom föll, fortsatte de handla med Frankerna (~400 800 AD). De kallades Svear och deras sjöhandelsrike kallades Svitjod, som senare blev konungariket Sverige:
“Första gången landsnamnet Sverige förekommer i skrift, stavat Swerighe, är i en urkund från Kalmar, daterad 1384. Dessförinnan möter vi olika termer, bland annat de fornnordiska Svíaríki och Svíþjóð (Svitjod, fornsvenskans Svethiudh, »sveafolket«), den fornengelska Swiorice och de latinska Sueonia (»Sveonien«), regnum Sweorum (»svearnas/svenskarnas rike«) och regnum Sueciæ (»riket Svetia/Svetsia«)” (Harrison, 2018).Någon gång, sannolikt under Vendeltid (540 – 750 AD), ansökte Satakunda på andra sidan Bottenviken om att få bli medlemmar i detta framgångsrika handelsnärverk (Klinge, 1985).
Det blev starten på en riksbildningsprocess runt.
Det inkluderar kristnande (1400 – talet) och från 1560 renässans, vetenskapsrevolution och upplysning (McKeown, 2009; Widmalm, 2012). Centralt var dock inte landområdena utan haven däremellan – Bottniska viken och Östersjön som blivit handelsleder. Svenska blev därför handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön.
Alla språk talas med dialekter. Det markerar var man är hemma ifrån. Handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön är inget undantag. I Sverige talas således dialekten Sverige-svenska i flera olika varianter beroende på väderstreck, medan man i Finland talar en annan dialekt – Finlands-svenska med flera olika varianter på lika premisser.
I skogarna i Tavasteland och norrut bodde stammar som talade olika uraliska språk. Notera pluralis. De var hedningar, dvs. tillämpade schamanism och en björnkult. 1543 – 48 försökte [den svenskspråkiga] prästen Mikael Olofsson (~1510 – 1557) kristna dessa hedningar. För ändamålet skapade han ett standardiserat uraliskt språk, skrev han en ABC – bok samt översatte nya testamentet till uralisk-finska. Olofsson byter småningom namn till Agrikola (Mörne, 1918).
1581 blev östra rikshalvan ett storfurstendedöme inom det svenska kungariket.
1632 respektive 1640 kompletteras Uppsala universitet (1477 –) genom att drottning Kristina (1626 – 1689) lät grunda universitetet i Dorpat (Tartu) respektive Kungliga akademin i Åbo (senare Helsingfors universitet). Hon rekryterade även matematikern och filosofen Renée Descartes (1596 – 1650) till Stockholm/Uppsala. Området mellan Tartu, Uppsala och Åbo genomgår en sannolikt förändring, från den handelstradition som etablerades under Vendel- respektive vikingatid till en 'akademisk triangel' vilket högst sannolikt påverkade högre ordningens tänkande i riket – mest i de kustnära områdena där majoritetsbefolkningen bodde och fortfarande bor.
Parallellt med utvecklingen bland majoritetsbefolkningen i det svenska riket, dvs. de som bodde nära runt Bottniska viken och Östersjön som vetter mot haven, existerade fennofilism – idéen att Finlands rötter stod att finna österifrån bland de stammar som talade olika uraliska språk och som svenskspråkiga Olofsson/Agrikola försökt att kristna genom att skriva tre böcker. En förespråkare för detta tankegods var Henrik Gabriel Porthan (1739 – 1804), professor i filosofi. Porthans utgångspunkt var myter och folksånger, dvs. etnonationalism, nationalromantik och stamtänkande – raka motsatsen till upplysningstänkandet som Descartés representerade.
Det är inte omöjligt att Porthan influerats av Emanuel Swedenborg (1688 – 1772), Sveriges på den tiden stora vetenskapsman som även han utvecklade ett intresse för mysticism. EFter att Swedenborg presenterat sitt traktat, Opera philosophica et mineralis, som inkluderade kapitlet Principia Rerum Naturalium. Ca tio år senare börjar han intressera sig för mysticism. 1758 publicerade Swedenborg Himmel och Helvete. Man får anta att Swedenborgs intressen skapade en så kallad zeitgest – tidsanda.
Om Porthan disputerade sin magisteravhandling runt 1759, då hade de 13 år på sig att träffas i akademiska sammanhang eller åtminstone brevväxla. Att så skedde är ett sannolikt scenario.
1808 invaderade Ryssland den svenska fästningen Sveaborg. 1809 blev östra rikshalvan/storfurstendömet en lydstat till Ryssland (på pappret fortfarande ett storfurstendöme). Det förstärkte Porthans fennofilism: etnonationalism, nationalromantik och stamtänkande. 1810 grundades Fennomanrörelsen.
Finland fortsatte dock att i huvudsak vara Svenskspråkigt, vilket markerades av svenskfödde Johan L Runebergs (1804 – 1877) verk Fänriks Ståhls sägner (1848, del 1), vars första och sista vers blev Finlands nationalhymn. På svenska!
1863 krävde Kreml att Finland skulle upphöra med att använda handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön. Motivet var militärt; Sverige var under stormaktstiden världen största militärmakt och kontrollerade sedan Vendeltid handeln över Bottniska viken och Östersjön. Om Finland fortsatte vara svenskspråkigt var risken förstås stor att befolkningen skulle göra uppror mot Kreml för att återgå till det som varit normalt sedan Vendeltiden.
1917, i december, förklarade sig befolkningen i det forna svenska storfurstendömet sig självständiga från Ryssland.
~1925 (+/-15 år) blev också en språklig brytpunkt när uralisk-finskan nådde break-even. Det sammanfaller med språkstriden. Vittnesmål talar om att barn som bara fått lära sig uralisk-finska attackerade barn som talade Finlands och Sveriges handelsspråk. Därefter hamnade Finland i stagnation.
Finland betraktas idag officiellt som tvåspråkigt; 47 % av Finlands befolkning talar språket runt Bottniska viken och Östersjön. 87 % talar det språk som Kreml ville att Finländarna skulle sätta främst. Ergo. Kreml vann det psykologiska kriget vilket försvagade områdena kring den Bottniska viken och Östersjön.
Det har lett till att det upplysningstänkande som uppstod från 1560 har trängts undan av etnonationalism, nationalromantik och stamtänkande (Pagel, 2019). Stagnationen har förbytts i recession.
Finländare som inte talar Finlands och Sveriges gemensamma språk mår sämre och lever kortare.
De finländare som emigrerar till Sverige för att söka jobb men inte talar Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk hamnar som regel i låglönejobb och utanförskap, dvs. på samma sätt som de migranter som anländer från Mellanöstern och som inte lär sig svenska.
Slutsats. Flerspråkighet är bra för meta-kognition och uppmärksamhetsfokus, men det påverkar inte kognitiv utveckling (skolprestation). Det är också svårt att lära sig språk som är ortogonala till varandra. Exempel är arabiska eller uralisk-finska till svenska. På grund av apoptosis ökar svårigheterna med åren. Lösningen är att tidigt lära sig det språket som ger bäst avkastning. Runt Bottniska viken och Östersjön har det sedan Vendel– och vikingatid varit svenska.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | X
No comments:
Post a Comment