Varför har Finland två språk och två kulturer? (vilket av de två officiella finländska språken ger bäst utvecklingsmöjligheter för unga människor?)

Språk (1) är ett medel för att överföra symbolisk information från det egna psyket till andras psyken, (2) är avgörande för individens personliga utveckling och (3) kan utgöra en avskiljare mellan kulturer. Slutsats. Språk (1) är ett medel för att överföra symbolisk information från det egna psyket till andras psyken, (2) är avgörande för individens personliga utveckling och (3) kan utgöra en avskiljare mellan kulturer. Finland har två språk och därmed två kulturer. Dels den svenskspråkiga som hängt med sedan Sataunda blev del av sjöriket Svitjod, dels ett uraliskt språk som talades på olika sätt av stammar i nordöstra Finland och som användes av Ryssland för att alienera Finland från Sverige. Värt att notera: att svenska, eller skandinaviska, fortfarande är handelsspråket runt Östersjön och gemensamt för Finland, Norge och Sverige.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Språk (1) är ett medel för att överföra symbolisk information från det egna psyket till andras psyken, (2) är avgörande för individens personliga utveckling och (3) kan utgöra en avskiljare mellan kulturer. Igår uppstod en intressant diskussion på Facebook som handlade om Finlands två kulturer. Den började med följande kommentar:

Avsändare: Rurik Holmberg.

Diskussionen väckte många frågor om (1) språkens ursprung, (2), språkkultur men också (3) vilket av de två officiella finländska språken som ger bäst utvecklingsmöjligheter för unga människor?

Finland har två språkkulturer - den svensk-finska som gett landet entrprenöriellt tänkande och upplysning (universitet) och den ural-finska gett landet ökat stamtänkande (Pagel, 2019,Gifford lecture 3, 44 minuter). Den svensk-finländska kulturen har störst utbredning i söder och sydväst och förklaras av landets 1000-åriga samhörighet med Sverige och Skandinavien. Den uralisk-finska dito har störst utbredning i norra och nordostliga Finland och förklaras av migrationer av nomader från norra Sibirien och uraliska stammar (Lamnidis et al. 2018). Svensk-finländskans utbredning är 47 % utbredning, medan ural-finländskans utbredning är 87 %.

För att förstå bakgrunden till detta kan det vara bra att titta på hur saker och ting utvecklats över tid.

När en asteroid för 66 miljoner år sedan slog ner i det som idag kallas Mexico dog inte bara de flesta dinosaurier ut, det öppnade dörren för däggdjuren. Alla däggdjur har en gemensam förfader som antas ha levt ca 50 miljoner år före nutid (Coolidge och Wynn, 2018). 9-8,5 miljoner år före nutid inträffade två supervulkanutbrott i det som idag kallas Wyoming (Knott et al. 2020). Det följdes av introduktionen av vår så kallade linje i Tugen Hills mellan sjöarna Viktoria i Uganda och Turkana i Kenya (Pickford, 2006; Pobiner, 2016). Efter att Medelhavet torkat ut och återfyllts, började våra förfäder äta animaliskt baserad mat (Mann, 2018). Fynd indikerar att de premierade benmärg som är rik på mikronutrienter (McPherron et al. 2010; Thompson et al. 2019). Det ledde till en reduction av deras tarmar och en expansion av deras hjärnor - från occipetalloben och framåt (Aiello och Wheeler, 1995; Hublin et al. 2015: Pontzer et al 2016). Under hela den här perioden saknade de ett talat språk.

Lästips: On The Relation Between Climate and Creativity – A Time line

Språkets ursprung är omdiskuterat (Wikipedia), men det verkar som att de första språkljuden var kopplade till gester och ljud som rör fortplantning och mat. Språk är ett socio-kulturellt fenomen kring delad intentionaliset och som är associerat med vårt genus (Aiello och Dunbar, 1993; Everett (2017; Tomasello, 1999). Fynd visar att vårt genus existerade 2,8 miljoner år före nutid (Kimbel och Villmoare, 2016; Villmoare, 2018; Villmoare et al. 2015).

Tomasello (2000) menar att språk handlar om pragmatik - det sociala samspel som pågår mellan medlemmar av vår art. Everett beskriver språksyntax som symbolisk information organiserat i en linjär struktur som uppstod med Homo erectus (Davis, 2018). Pagel (2017), å sin sida, menar att det grammatiska språket etablerades för ca 200 000 år sedan. Mercier och Sperber (2011) menar att evolutionen “släppte fram” det talade språket för att individen bättre skulle kunna framhäva sina fördelar gentemot andra, d.v.s. kunna argumentera och därmed öka möjligheterna för de egna genernas överlevnad. De menar även att argumenterande ofta leder till epistemiska snedvridningar och dåliga beslut.

Språket migrerade till olika platser på Jorden och skapade därmed avskilda socio-kulturer; för 50 000 år sedan var jägare och samlare etablerade i Europa. 8000 år före nutid var jordbrukare från anatolien etablerade i Europa (Lamnidis et al. 2018).

I takt med att inlandsisen smälte undan för ca 10 000 - 9000 år fortsatte migrationen norrut till Fennoskandia. 5000 år före nutid levde jordbrukare från Sardinien och jägare och samlare från området kring Bajkalsjön i Sibirien i Sverige (Reich, 2018; Skoglund et al 2012):

“In 2012 whole genome data arrived, covering about 200,000 times more DNA letters. That study compared hunter-gatherers and farmers who lived in southern Sweden 5,000 years ago. The farmers were not at all like present-day people from Sweden, and instead were much more similar to present-day people from Sardinia, an island off southern Europe. The hunter-gatherers were not like present-day people from Sweden either” (Reich, 2018, p. 41).

4500 år före nutid skedde en massiv migration från den pontiska steppen till norra Europa. De flesta nordeuropeer är besläktade med en mix av dessa tre folkgrupper (Lamnidis et al. 2018; Spaak et al. 2015).

Parallellt med migrationen från Europa migrerade två andra språkkulturen från Uralbergen in i norra Finland och Sverige, den samiska och den uralisk-finländska (Lamnidis et al. 2018). Dessa många stammarnas respektibe språk var strikt avskilda från varandra och de europeiska språken och de fick aldrig betydande utbredning.

Språk skapar avskilda socio-kulturer som ibland kan vara överlappande. Det betyder att de skandinaviska språken är besläktade med engelska, franska, italienska och tyska. Det är till och med så att Old Norse, den 'skandinaviska' som talades före och under vikingatiden, var med och formade det engelska språket. Talar man skandinaviska, då har man lättare att lära sig engelska som också blivit universitetsvärldens lingua franca.

.
Universitetsvärldens användning av ett 'lingua franca' möjliggör ett globalt utbyte av idéer genom språk (Pinker, 2011) mellan individer från många olika kulturer. Exempelvis Helsingfors universitet har just interdisciplinärt utbyte som motto. Samma premisser gäller för alla typer av verbala utbyten.

Fennoskandia är svenska, eller “skandinaviska”, Lingua franca. “Skandinaviska” är sedan 1000 år språket runt Östersjön och talas med olika dialekter i Finland, Norge och Sverige.

Källa: språkbruk.

Någon gång under Vendeltid (540 - 750 AD) startade den riksbildningsprocess som ledde till att Finland blev en del av Sverige. Här är det viktigt att förstå att länderna på den tiden såg annorlunda ut jämfört med idag. Det vi idag kallar Sverige utgjordes i princip av Mälardalsregionen och kallades Svitjod (Svíariki, Svíaveldi, Svearike, Sveavälde, Swēoland).

“Namnet Svitjod och dess olika former gav upphov till det latinska namnet för Sverige: Suethia, Suetia och Suecia, liksom namnen på Sverige i västgermanska språk som engelskans Sweden och tyskans Schweden” (Wikipedia).

Svitjod bestod av tre folkland - Attundaland, Fjädrundaland (fjärdhundraland) och Tiundaland samt Roden, där Tiundaland sannolikt var maktcentrat. Residensstaden i Tiundalan/Svitjod var Östra Aros och den religiösa dito var Uppsala. I takt med landhöjningen flyttades Uppsala till Östra Aros som fick ta över namnet Uppsala. Den gamla Uppsala har följaktligen fått namnet Gamla Uppsala.

Exakt när är svårt att avgöra, men Klinge (1984) menar att Satakunda var del av sjöriket Svitjod:

“Då vi sammanbinder denna Suethiods starkt marina karaktär med vår kunskap om att Satakunda och Vakka-Finland – trakterna kring Nystad och Kaland – mycket långt tillbaka har haft synnerligen nära förbindelser med Mälardalen, så torde man kunna se dessa områden som delar av det gamla sjökungariket Suethiod” (Klinge, s. 8).

“Vikingatida gravfynd som nyligen utforskats stöder den från Agricola (Mikael Olofsson (1507 – 1557) härstammade uppfattning om att Satakunda och Vakka-Finland skulle ha varit knutna västerut. Satakunda landskapsnamn och gränsbefästningssystemet mot Tavastland samt många andra faktorer talat för att denna del av dagens Finland skulle ha hört till Suetjiod” (s 8, Klinge, 1984).

Satakunda, på latin: Satagundia eller Finlandia Septentrionalis, kan delas i Sata=hundra och kunta=sammanslutning, historiskt 'socken'. Det korresponderar med betydelsen för Tiundaland som är en sammandragning av Tiohundraland. Det betyder att området under Vendeltid bestod av tio hund, senare hundare – ett administrativt distrikt. Tiohundra hänvisade till skyldigheten att tillhandahålla 1000 man och 40 skepp till den svenske kungens ledung (Wikipedia).

“Ledung eller leding (fornsvenska leþunger, fornnorska och fornisländska leiðangr), var en medeltida militär term för krigståg främst till sjöss, och en lagstiftning om värnplikt och ledungsskatter. Ledungsordningen tillämpades i de tre nordiska rikena. I Sverige är den känd genom omnämnanden i vissa av landskapslagarna och indirekta referenser i det medeltida skattesystemet. Organisationen omfattade två huvuduppgifter, krigsledung eller "utrodd" (útróðr) och kustbevakning (wardhald)” (Wikipedia).

Noterbart. Finlandia Septentrionalis som var en markör för det germanska och det nordiska (Workman ett al. 1999, s. 66).

2008 – 2010 upptäckte arkeologer båtgravar i Salme i Estland som daterades till 650 – 700 AD. Båtarna var klinkbyggda långskepp, dvs. den typen av skepp som började byggas i Tiundaland under Vendeltid. Det ena skeppet innehöll spår av män från de högre stånden och resan ansågs ha haft diplomatisk karaktär. Det är konsistent med ett korståg (Mägi, 2018;Watson, 2016; Wikipedia). En viktig observation var att de använde segel.

“Även om det uppenbarligen är vanligt i de klassiska Medelhavskulturerna, verkar segel först ha dykt upp i norr under 800 – talet, vilket man kan se i Salmefyndet. Mycket gick åt till tillverkningen, särskilt i deras absoluta behov av ull och fibrer som hampa och lin. Vikingaskepp tycks ha burit fyrkantiga segel vävda i ylletwill, ihopsydda av flera tygremsor antingen i parallella linjer eller på en diagonal. För att göra dem mindre genomsläppliga för luftflödet skulle seglen smörjas med talg, fiskolja eller andra ämnen, speciellt tjära. För små farkoster behövs en tygvikt på 0,3 –0,75 kilo per kvadratmeter, medan större fartyg behövde tyngre saliler på 0,95 – 1,05. kilogram per kvadratmeter. Dubbelbelagda nordiska får av det slag som var vanliga på vikingatiden producerar 1 – 2,5 kilo ull per år” (s. 386, Price, 2020).

Det är rimligt att anta att det var utforskare från Tiundaland som kommit på besök, varav en del stannade. kung Erik den heliga (1125-1160) och biskop Henrik förmodade korståg ska således inte räknas som det första, utan snarare en i raden av en månghundraårig tradition som sannolikt startade under Vendeltid.

Strax efter att Kung Erik och biskop Henrik förmodade korståg grundades det första universitetet i Bologna ca 1100. 377 år senare grundas Uppsala universitet i Aros/Uppsala.

1550 grundade Gustav Vasa Helsingfors vid mynningen till Vanda å i Gammelstadsfjärden.

1560, i samband med Erik XIV kröning, fick även det svenska kungariket åtnjuta den renässans som startat i Florens 140 år tidigare. På det följde vetenskapsrevolution och upplysningstänkande.

Uppsala universitet följdes av fyra lärosäten i det svenska riket, Lund och Greiswald inräknande. Tre av dem etablerades runt södra kvarken och finska viken. Förutom Uppsala 1477 grundades Academia Gustaviana (1632–1665) 1632 som bytte namn till Academia Gustavo-Carolina (1690–1710) och som nu heter Tartu universitet.

1640 flyttades Helsingfors från Gammelstadsfjärden till Kronohagen. Samma år grundades Sveriges tredje universitetet vid södra kvarken av Per Brahe på uppdrag av drottning Kristina (1626-1689): Kungliga Akademien i Åbo.

Som kronan på verket hade man bjudit in dåtidens stora tänkare Renée Descartes (1596-1650) som ytterligare påverkade tänkandet hos dåtidens vetenskapsmän. Tyvärr klarade Descartes inte det nordiska klimatet.

Under upplysningstiden ägnade sig Henrik Porthan (1739 - 1804) åt filosofiska grubblerier baserade på myter och folksånger. Hans slutsats blev att urfinländaren härstammade från Karelen. Detta sätt att tänka kallas fennofili och kom att påverka Finlands socio-kultur.

Våren 1808 anföll ryska trupper den svenska fästningen Sveaborg som då utgjorde Östra rikshalvans andra största stad (utan stadsprivilegier dock) efter Åbo. Vice adminal Cronstedt (1756-1820) valde att kapitulera. Sannolikt räddade han livet på de tusentals människor som levde på Sveaborg. Östra rikshalvan blev ett lydrike till Ryssland. På pappret ett storfurstendöme.

I den den vevan bytte Kungliga Akademien i Åbo namn till den Kejserliga Akademien. 1828 flyttades lärosätet till Helsingfors där det bytte namn till Kejserliga Alexander-universitetet.

Övergången från att vara Sveriges östra rikshalva till en rysk vassalstat eller ett ryskt furstendöme, hur man nu ska tolka det hela, var sannolikt truamatiserande för den delen av befolkningen som under århundraden präglats av den entreprenöriella utveckling som genomsyrat Svitjod - Satakunda och senare resten av det svenska kungariket. Det manifesteras av att Cronstedts kapitulation i svenskkretsar på båda sidor om Östersjön beskrivs som ett svek och han som en landsförädade. Förvisso stannade Cronstedt i rysk tjänst, och hade sin hemvist och kontor på Hertonäs gård, på den tiden utanför Helsingfors, men han räddade livet på tusentals människor. Det triggade en kollektiv hat-kärlek till Sverige som man fortfarande kan känna av.

För Kreml var det givetvis angeläget att distansera Finland från sin ärkefiende. En psykologisk process inleddes, sannolikt inspirerad av en mix av den bibliska berättelsen av Babels torn och Porthans fennofili. Fennomanrörelsen var född. Det blev en dragkamp mellan den sedan århundraden utbredda svenskspråkiga entreprenöriella kulturen och den nyetablerade uraliska stamorienterade dito.

1835 sammanställde Elias Lönnroth (1802-1884) Kalevala-eposet. Det är en sammanställning av myter och folsånger från Karelen nordöstra Finland, dvs. samma tema som Porthan. På uralisk-finska.

1848 publicerade Johan Ludvid Runenberg (1804 - 1877) Fänrik Ståls sägner som handlade om slaget på Sveaborg. Första och sista versen blev Finlands nationalsång - Vårt land. På svensk-finska.

1863 krävde tsar Alexander att finländarna skulle sluta tala handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön. Det fick effekt.

1. Johan Vilhelm Snellman (1806 -1881), född på Tjärhovsgatan på söder i Stockholm, och därmed formellt en 'söderkis', liksom uppväxt i svenskspråkiga östra rikshalva/Finland blev en av de starkaste förespråkarna för språkbyte.
   
   
2. Upplysningstänkandet ersattes av nationalromantik som närmast kan beskrivas som en rekyl eller bakåtsträvande med fokus på imaginära fornstora dar.
   
   
3. En betydande förryskning påbörjas.

1860 - 1870. Responsen blev Svekomanrörelsen som vurmade för ett självständigt Finland; den var mer liberal, öppensinnad - präglad av det entreprenöriella tänkade som kommit från Svitjod - Satakunda och som förstäkts av renässansen, vetenskapsrevolutionen och upplysningen.

1917, i samband med Finlands självständighet från Ryssland, byttes Kejserliga Alexander-universitetet namn till Helsingfors universitet. Noterbart. Huvudbyggnaden är dock inte döpt efter sin grundare - drottning Kristina - utan efter fennofilins grundare som sannolik lade grunden till fennomanrörelsen - Henrik Porthan. Det blir en indikation om hur starkt språk påverkar kulturer.

Minns Mark Pagels Giffordföreläsning. 44 minuter in i sin Giffordföreläsning nr 3, som handlar om stamtänkande (tribalism), tar Mark Pagel, professor i biologisk antropologi, upp Finlands två kulturer som exempel. Dr. Pagel säger att det går en osynlig gräns i mitten av Finland. Gränsen korrelerar med Nöteborgstraktatet från 1323.

Nöteborgstraktaten var en fredstraktat mellan Sverige under kung Magnus Eriksson och Republiken Novgorod under furst Jurij Danilovitj. Traktaten undertecknades i Nöteborg den 12 augusti 1323 (Wikipedia).

Studier av genomet från norra respektive södra delarna av Finland visar att dessa kulturer inte beblandar sig med varandra. Dr Pagel talar om frånvaro av 'inter-marriage' och moral shaming (ural-finländarna). Därmed kunde den norra kulturen upprätthålla sin homogenitet medan de södra svensk-finska kulturen blev mer heterogen.

Slutsats. Språk (1) är ett medel för att överföra symbolisk information från det egna psyket till andras psyken, (2) är avgörande för individens personliga utveckling och (3) kan utgöra en avskiljare mellan kulturer. Finland har två språk och därmed två kulturer. Dels den svenskspråkiga som hängt med sedan Sataunda blev del av sjöriket Svitjod, dels ett uraliskt språk som talades på olika sätt av stammar i nordöstra Finland och som användes av Ryssland för att alienera Finland från Sverige. Värt att notera: att svenska, eller skandinaviska, fortfarande är handelsspråket runt Östersjön och gemensamt för Finland, Norge och Sverige.

Läs: Svenska - språket runt Östersjön och Bottniska viken eller Lingua franca för handel och akademisk utbyte mellan länderna.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter