Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Frilanskrönikören Mikael Sjövall irriterar sig på tendensen att den svenska som talas i Finland anpassas till Svenskan som talas i Sverige.
“Länk till källan
Sjövall menar att det finns ett tryck att anpassa Finlands-svenska till Sverige-svenska. Sjövall ger exemplen inhibera, simstrand och dividend, som enligt min mening givetvis borde fortsätta heta just inhibera, simstrand och dividend.
Vän av språkordning reagerar sannolikt på min användning av begreppen Finlands-svenska respektive Sverige-svenska. Det typiska är att man i Finland istället för Sverige-svenska använder sociolektet Rikssvenska som gör dialekten på “andra sidan” eftersträvansvärd.
Svenskans representation i Finland är under ständig lupp och man kan hävda att svenskan också är under ständig risk för undanträngning. På Helsingfors olika två-språkiga skyltar tronar Uralisk-finska överst. Under återfinns det [ursprungliga] svensk-finska namnet, men med mindre text. Formellt kallas detta diskriminering. Till detta kommer svensk-Finlands relation till grannen i väster, mitt hemland för övrigt.
Varför talas det överhuvud taget svenska i Finland kan man undrar? Är inte [uralisk] finska det ursprungliga och därmed korrekta språket?
För att ge ett adekvat svar på den frågan får man gå tillbaka i tiden, ganska långt tillbaka, till den tid då inlandsisen började dra sig tillbaka och folk från började bosätta sig i Fennoskandia. Det skedde efter introduktionen av den geologiska epoken Holocen (11 600 före nutid –). Inflyttningen skedde från Europa – jägare & samlare (~50 000 är före nutid) och jordbrukare från Anatolien (~8000 år före nutid), Yamnaya-stammar från den Pontiska steppen; ~4500 före nutid) liksom tusen år senare uraliska stammar från norra och nordöstra Sibirien (Haak et al. 2015; Lazaridis et al. 2014; Lamnidis et al.2018):
Före Vendeltid (540 – 750 AD) etablerade sveoner/svear ett sjöbundet handelsnätverk – Roden/Svitjod (dagens Uppland) - som knöt samman Gårdarike och Särkland med Frankernas rike. Goter, Götar och Satakundianer på andra sidan Bottniska viken ansökte om att få bli med (Klinge, 1984). Klinkbyggda skepp från Danmark introducerades och traditionen att ro i stora flottor uppstod. Sveonernas/svearnas språk blev handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön.
I skogarna i östra delen av rikets inland levde en minoritet av stammar som talade olika uraliska språk. Deras religion byggde på Schamanism.
De Skandinaviska språken spred. Norska vikingar bosatte Englands och Irlands östkuster och bidrog till det engelska språket och kulturen (139 Old Norse Words That Invaded The English Language).
Svearnas handelsnätverk påverkades språkbruken söderut, dvs. det som idag kallas Danmark, Frankrike och Tyskland.
Det berömda slaget vid Hastings 1066, var t ex. en uppgörelse mellan olika vikingastammar.
Efter Satakunda integrerades det som idag kallas Egentliga Finland. 1229 etablerades den första staden i Östra delen av Svearnas handelsnätverk Svitjod vid Aura å – Åbo.
1240 blir Holmgård (Novgorod) självständigt från Svitjod och en religiös konflikt mellan kongariket Sverige och det som kommer att bli Ryssland uppstår. Den här konflikten kommer senare påverka språkbruket i östra rikshalvan som från 1917 heter Finland.
1477 grundades Uppsala universitet i Östra Aros, Tiundaland.
På 1500 – talet ville Mikael Olofsson, en svensk präst från Pernå öster om Lovisa, kristna de uraliska stammarna. För ändamålet skrev han tre alster (1543 – 1548). Olofsson passade också på att byta efternamn till Agricola.
1550 grundade Sveriges kung Gustav Vasa Helsingfors vid Helsinge ås mynning (Helsinge å bytte senare till Vanda å).
1561 integrerades Estland i det svenska kungariket.
1632 grundade Estlands, Finlands och Sveriges drottningen Kristina (1626 – 1689) universitetet i Tartu.
1640 grundade den svenska drottningen Kristina Åbo akademi som senare kom att flyttas och byta namn till Helsingfors universitet.
Det betyder att det mellan Uppsala (1477), Tartu (1632) och och Kungliga akademin i Åbo (1640) bildades en yta om man så vill, över vilken svenskspråkig akademisk kunskap kommunicerades, sannolikt med influenser söderifrån; Kristina rekryterade t ex. filosofen Renée Descartes (1596 – 1650).
1808 invaderade Ryssland den svenska sjöfästningen Sveaborg och under 108 år (1809 - 1917) ockuperade Ryssland det östra delen av det svenska riket. Det påverkade attityden till Sverige och splittrade befolkningen i östra delen av riket.
Den kanske mest kända manifesteringen var Elias Lönnroths (1802 – 1884) nedtecknande av de många muntliga variationer av Kalevala-eposet, med ursprung från den del av Karelen som idag är under rysk kontroll. Notera att Lönnroth sammanställning skedde så sent som 1835! Notera även att Lönnroth var samtida med Finlands [svenskspråkiga] nationalskald Johan Ludwig Runeberg (1804 – 1877), författare till Fänrik Ståhls sägner, från vilken textdelar bidragit till Finlands nationalsång – Vårt land.
1863, i en strävan att bryta Sveriges dominans över Bottniska viken och Östersjön, implementerade Alexander II ett andra officiellt språk. Han valde dock inte ryska utan ett av de uraliska språk som talades på olika sätt av minoritetsbefolkningen i inlandet. Det är dock en trög process.
1880 fick t ex. Hagnäs den första uraliska namnet - Hagnääsi. Notera kopplingen till ursprungsspråket.
1909 bytts Hagnääsi till Hakaniemi, vilket tydligt skvallrar om att att uraliska språket var under konstruktion.
1909 får även Södra Röddäldsgatan i Ulrikasborg ett uraliskt namn: Etelä Notkonkatu.
Hur påverkar detta språkbyte kulturen i det som under över 1000 år var östra delen av det svenska kungariket, som under 108 år var ockuperat av Ryssland och som från 1917 är republiken Finland?
I en av sina fyra Giffordföreläsningar, den om tribalism, ca 44 minuter in, betonar Mark Pagel, professor i biologisk antropologi, den osynliga [psykologiska] gräns som löper i öst-västlig riktning genom Finland. Pagel menar att det inte finns några fysiska hinder mellan norra och södra Finland, men att invånare i den norra delen inte gärna beblandar sig med dem söderut.
Slutsats. Sjövalls irritation kommer sannolikt inifrån och grundas i ignorans över Finlands svenska historia. Han är dessvärre inte ensam; jag har träffar flera finländare, både de som talar svearnas handelsspråk och de som mest traderar det uraliska språk som Ryssland införde 1863 för att försvaga den svenskspråkiga dominansen över Bottniska viken och Östersjön. Finlands-svenska och Sverige-svenska är dialekter av det språk som under 1000 år var gemensamt handelsspråk.
Läs gärna:
Havets hjältar – fem modiga lotsar och båtsmän från Roslagen räddar livet på 9 finländska sjömän
Hur man bibehåller tvåspråkighet bland studenter på Helsingfors universitet (UH)
Svenska talas också i Finland (Charlotta af Hällström-Reijonen, Institutet för de inhemska språken, Finland).
Se presentationer av David Reich, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
Sjövall menar att det finns ett tryck att anpassa Finlands-svenska till Sverige-svenska. Sjövall ger exemplen inhibera, simstrand och dividend, som enligt min mening givetvis borde fortsätta heta just inhibera, simstrand och dividend.
Vän av språkordning reagerar sannolikt på min användning av begreppen Finlands-svenska respektive Sverige-svenska. Det typiska är att man i Finland istället för Sverige-svenska använder sociolektet Rikssvenska som gör dialekten på “andra sidan” eftersträvansvärd.
Svenskans representation i Finland är under ständig lupp och man kan hävda att svenskan också är under ständig risk för undanträngning. På Helsingfors olika två-språkiga skyltar tronar Uralisk-finska överst. Under återfinns det [ursprungliga] svensk-finska namnet, men med mindre text. Formellt kallas detta diskriminering. Till detta kommer svensk-Finlands relation till grannen i väster, mitt hemland för övrigt.
Varför talas det överhuvud taget svenska i Finland kan man undrar? Är inte [uralisk] finska det ursprungliga och därmed korrekta språket?
För att ge ett adekvat svar på den frågan får man gå tillbaka i tiden, ganska långt tillbaka, till den tid då inlandsisen började dra sig tillbaka och folk från började bosätta sig i Fennoskandia. Det skedde efter introduktionen av den geologiska epoken Holocen (11 600 före nutid –). Inflyttningen skedde från Europa – jägare & samlare (~50 000 är före nutid) och jordbrukare från Anatolien (~8000 år före nutid), Yamnaya-stammar från den Pontiska steppen; ~4500 före nutid) liksom tusen år senare uraliska stammar från norra och nordöstra Sibirien (Haak et al. 2015; Lazaridis et al. 2014; Lamnidis et al.2018):
“However, little is known about the ancient population history of north-eastern Europe, in particular about populations speaking Uralic languages, such as Finns and Saami ... We show that the genetic makeup of northern Europe was shaped by migrations from Siberia that began at least 3500 years ago.This Siberian ancestry was subsequently admixed into many modern populations in the region, particularly into populations speaking Uralic languages today”.De flesta i Fennoskandia härstammar från ett mix av de tre migrationerna från Europa och den Kaspiska-Pontiska steppen, medan det finns genetiska och språkliga spår från de uraliska stammarna. Dock inga fenotypiska dito.
Före Vendeltid (540 – 750 AD) etablerade sveoner/svear ett sjöbundet handelsnätverk – Roden/Svitjod (dagens Uppland) - som knöt samman Gårdarike och Särkland med Frankernas rike. Goter, Götar och Satakundianer på andra sidan Bottniska viken ansökte om att få bli med (Klinge, 1984). Klinkbyggda skepp från Danmark introducerades och traditionen att ro i stora flottor uppstod. Sveonernas/svearnas språk blev handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön.
I skogarna i östra delen av rikets inland levde en minoritet av stammar som talade olika uraliska språk. Deras religion byggde på Schamanism.
De Skandinaviska språken spred. Norska vikingar bosatte Englands och Irlands östkuster och bidrog till det engelska språket och kulturen (139 Old Norse Words That Invaded The English Language).
Svearnas handelsnätverk påverkades språkbruken söderut, dvs. det som idag kallas Danmark, Frankrike och Tyskland.
Det berömda slaget vid Hastings 1066, var t ex. en uppgörelse mellan olika vikingastammar.
Efter Satakunda integrerades det som idag kallas Egentliga Finland. 1229 etablerades den första staden i Östra delen av Svearnas handelsnätverk Svitjod vid Aura å – Åbo.
1240 blir Holmgård (Novgorod) självständigt från Svitjod och en religiös konflikt mellan kongariket Sverige och det som kommer att bli Ryssland uppstår. Den här konflikten kommer senare påverka språkbruket i östra rikshalvan som från 1917 heter Finland.
1477 grundades Uppsala universitet i Östra Aros, Tiundaland.
På 1500 – talet ville Mikael Olofsson, en svensk präst från Pernå öster om Lovisa, kristna de uraliska stammarna. För ändamålet skrev han tre alster (1543 – 1548). Olofsson passade också på att byta efternamn till Agricola.
1550 grundade Sveriges kung Gustav Vasa Helsingfors vid Helsinge ås mynning (Helsinge å bytte senare till Vanda å).
1561 integrerades Estland i det svenska kungariket.
1632 grundade Estlands, Finlands och Sveriges drottningen Kristina (1626 – 1689) universitetet i Tartu.
1640 grundade den svenska drottningen Kristina Åbo akademi som senare kom att flyttas och byta namn till Helsingfors universitet.
Det betyder att det mellan Uppsala (1477), Tartu (1632) och och Kungliga akademin i Åbo (1640) bildades en yta om man så vill, över vilken svenskspråkig akademisk kunskap kommunicerades, sannolikt med influenser söderifrån; Kristina rekryterade t ex. filosofen Renée Descartes (1596 – 1650).
1808 invaderade Ryssland den svenska sjöfästningen Sveaborg och under 108 år (1809 - 1917) ockuperade Ryssland det östra delen av det svenska riket. Det påverkade attityden till Sverige och splittrade befolkningen i östra delen av riket.
Den kanske mest kända manifesteringen var Elias Lönnroths (1802 – 1884) nedtecknande av de många muntliga variationer av Kalevala-eposet, med ursprung från den del av Karelen som idag är under rysk kontroll. Notera att Lönnroth sammanställning skedde så sent som 1835! Notera även att Lönnroth var samtida med Finlands [svenskspråkiga] nationalskald Johan Ludwig Runeberg (1804 – 1877), författare till Fänrik Ståhls sägner, från vilken textdelar bidragit till Finlands nationalsång – Vårt land.
1863, i en strävan att bryta Sveriges dominans över Bottniska viken och Östersjön, implementerade Alexander II ett andra officiellt språk. Han valde dock inte ryska utan ett av de uraliska språk som talades på olika sätt av minoritetsbefolkningen i inlandet. Det är dock en trög process.
1880 fick t ex. Hagnäs den första uraliska namnet - Hagnääsi. Notera kopplingen till ursprungsspråket.
1909 bytts Hagnääsi till Hakaniemi, vilket tydligt skvallrar om att att uraliska språket var under konstruktion.
1909 får även Södra Röddäldsgatan i Ulrikasborg ett uraliskt namn: Etelä Notkonkatu.
Hur påverkar detta språkbyte kulturen i det som under över 1000 år var östra delen av det svenska kungariket, som under 108 år var ockuperat av Ryssland och som från 1917 är republiken Finland?
I en av sina fyra Giffordföreläsningar, den om tribalism, ca 44 minuter in, betonar Mark Pagel, professor i biologisk antropologi, den osynliga [psykologiska] gräns som löper i öst-västlig riktning genom Finland. Pagel menar att det inte finns några fysiska hinder mellan norra och södra Finland, men att invånare i den norra delen inte gärna beblandar sig med dem söderut.
Slutsats. Sjövalls irritation kommer sannolikt inifrån och grundas i ignorans över Finlands svenska historia. Han är dessvärre inte ensam; jag har träffar flera finländare, både de som talar svearnas handelsspråk och de som mest traderar det uraliska språk som Ryssland införde 1863 för att försvaga den svenskspråkiga dominansen över Bottniska viken och Östersjön. Finlands-svenska och Sverige-svenska är dialekter av det språk som under 1000 år var gemensamt handelsspråk.
Läs gärna:
Havets hjältar – fem modiga lotsar och båtsmän från Roslagen räddar livet på 9 finländska sjömän
Hur man bibehåller tvåspråkighet bland studenter på Helsingfors universitet (UH)
Svenska talas också i Finland (Charlotta af Hällström-Reijonen, Institutet för de inhemska språken, Finland).
Se presentationer av David Reich, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment