Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Våldet i nära relationer fortsätter skörda offer. Samtidigt finns en skiljelinje i synen på förekomst av våld i nära relationer. På 1990-talet rekryterade svenska politiker den norska sociologen Eva Lundgren. Hon drev en feministisk orienterad tes att våld i nära relationer var ett manligt fenomen. Lundgrens metodologiska ansats var den hermeneutiska spiralen och en egenutvecklas enkät. Lundgren skrev tillsammans med gynekologen Gun Heimer, socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand boken Slagen dam (2001). 2005 granskade Uppsala universitet Lundgrens arbete och kom fram till att slutsatserna inte överensstämde med det underliggande materialet (rådatan). Så skriver (Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Lundgren Co:s ansats är lite märkligt eftersom det redan fanns ett etablerat sätt att mäta våld i nära relationer. På 1970-talet utvecklade sociologen Murray Straus (1926-2016) ett instrument för att genom självrapportering som blivit stapelinstrumentet för att undersöka Våld i nära relationer - Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979).
Det har inte hindrat politiker, från Fredrik Reinfeldt (M) till Jonas Sjöstedt (VPK), att samlas kring övertygelsen att Våld i nära relationer ska attribueras enbart på Män. Som en konsekvens skickade Rikspolisstyrelsen 2010 ut ett dekret till personalen att ignorera kvinnors våld i nära relationer.
 |
| Rikspolisstyrelsens dekret 2010 |
Detta manifesteras även genom domstolspersonalens arbete; personalen dömer bort barns papparelationen i 75 % av fallen (Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004). Barn som tvingas avstå sin papparelation hämmas i sin emotionella och sociala anpassning. Därmed hämmas även deras skolprestation och har större risk att utveckla antisociala beteende.
Ljuset i mörkret är Centerkvinnornas ordförande Stina Bengtsson (C) som tar upp frågan om kvinnors våld mot män på Aftonbladet debattsida (lite förvånande att Janne Helin släpper igenom den med tanke på på hans hederskulturella ambitioner - att satsa helhjärtat på faktoiden Mäns våld mot kvinnor).
Den studie som Bengtsson (C) hänvisar till är signerad Nybergh, Taft och Krantz (2012). De tog sig för att testa något som kallas WHO Violence Against Women instrument på en svensk manlig population. Studiens metod är rigorös och omfattar alla de mått och steg som förväntas när man jobbar med lantenta strukturer. Resultatet visade dock instrumentet inte håller ihop. Det betyder att de dimensioner (latenta strukturer som formar konceptet) inte riktigt laddar som de ska. Därmed blir WHOs intrument lite som ett trasigt verktyg. Det betyder förlorar sin mening. Det betyder att noll-hypotesen består.
Man kan undra varför WHO-folket ignorerat Conflict Tactics Scale (CTS)? I en omfattande multinationell studie undersökte Straus (2008) med hjälp av just CTS hypotesen att våld i nära relationer som vara typiskt manligt.
The results in the first part of this paper show that almost one-third of the female as well as male students physically assaulted a dating partner in the previous 12 months, and that the most frequent pattern was bidirectional, i.e., both were violent, followed by “female-only” violence.Resultaten i den första delen av denna artikel visar att nästan en tredjedel av de kvinnliga såväl som manliga studenterna fysiskt misshandlade en dejtingpartner under de senaste 12 månaderna, och att det vanligaste mönstret var dubbelriktat, d.v.s. båda var våldsamma, följde genom våld "endast av kvinnor".
Violence by only the male partner was the least frequent pattern according to both male and female participants.Våld av endast den manliga partnern var det minst frekventa mönstret enligt både manliga och kvinnliga deltagare.
Lövestad och Krantz (2012) bekräftar resultatet från Straus (2008):
Fler män (11 %) än kvinnor (8 %) rapporterade att de utsatts för fysiska övergrepp under det senaste året, medan fler kvinnor rapporterade att de utsatts för sexuellt tvång. Förhållandets varaktighet ≤ 3 år identifierades som en signifikant riskfaktor för mäns exponering. Ung ålder, bristande socialt stöd och att vara singel utgjorde riskfaktorer för kvinnors exponering. Överraskande många män (37 %) och kvinnor (41 %) rapporterade också exponering för kontrollerande beteenden.
Det följdes upp av Nybergh, Taft, Enander & Krantz (2013):
Förra årets IPV-exponeringsfrekvenser var liknande hos kvinnor och män; dock var tidigare uppskattningar i livet högre hos kvinnor. Dåligt till måttligt socialt stöd, att växa upp med våld i hemmet och att vara singel, änka eller frånskild var förknippade med exponering för alla former av IPV hos män och kvinnor. Kvinnor och män tenderade att rapportera olika sociala konsekvenser av IPV.
Varför upprätthålls faktoiden att Våld i nära relationer skulle vara ett manligt fenomen?
”Leaving sex to feminists is like letting your dog vacation at the taxidermist.”I USA uppmärksammar media en debatt om genus mellan professorerna Jane Flax och Camille Paglia. Det som är intressant, ur kunskapssamhällets synvinkel, är Paglias framställning som finns i sin helhet via den den här länken. Några delar av texten har lyfts fram via denna länk och redovisas nedan.
Paglia om:
Women’s studies programs were rushed into existence in the 1970s partly because of national pressure to add more women to faculties that were often embarrassingly all-male. Administrators diverting funds to these new programs were less concerned with maintaining scholarly rigor than with solving a prickly public relations problem. Hence women’s studies was from the start flash-frozen at that early stage of ideology. . . . No deviation was permitted from the party line, which was that all gender differences are due to patriarchy, with its monolithic enslavement and abuse of women by men. . . .Idén att avvisa vetenskap till förmån för genusideologi fortsätter att sprida sig på svenska lärosäten. Medan vetenskap i modern tappning handlar om att jämföra grupper genom att använda medelvärden av direkta eller indirekta observationer, handlar ideologi (politik, religion m fl.) om att övertyga om det egna synsättets förträfflighet. När genusideologi implementeras innebär det att saker som hypotesprövning i princip helt försvinner inom vissa vetenskapsområden till förmån för förkunnandet - har det ramats in med ett genusperspektiv och förmedlats av rätt företrädare så blir det automatiskt sant.
Male academics, sensing which way the wind was blowing, were reluctant to challenge the new power structure and shrank back out of fear of being labeled sexist and retrograde. History will not be kind to their timidity and cowardice.
Pojkars skolsituation: Our present system of primary and secondary education should be stringently reviewed for its confinement of boys to a prison-like setting that curtails their energy and requires ideological renunciation of male traits. By the time young middleclass men emerge from college these days, they have been smoothed and ground down to obedient clones. The elite universities have become police states where an army of deans, sub-deans and faculty committees monitor and sanction male undergraduate speech and behavior if it violates the establishment feminist code. The now routine surveillance of students’ dating lives on American campuses would be unthinkable in Europe. Campus gender theorists can merrily wave their anti-male flag, when every man within ten miles has fled underground.
Företrädare för feminism/genusideologi säljer in en föreställning som vilar på hederskulturell princip: det är synd om kvinnor rent allmänt. De flesta män, d.v.s. inom första och sannolikt inom andra standardavvikelsen sett över en hel population, underordnar sig detta påstående utan att i något ögonblick fundera över om det är rimligt/sannolikt.
I Sverige fortsätter appliceringen av genustänkandet med oförminskad styrka. Regeringens eget sändebud i frågan - samordnaren Carin Götblad - reser, likt Don Quijotes jakt på väderkvarnar, land och rike kring för att sprida faktoiden där kvinnors våld i nära relationer exkluderas.
Länsstyrelsen i Uppsala län med den förra kansliföreståndaren Peter Egardt i spetsen bjöd in Götblad för att informera om sitt arbete. På pappret låter det bra men ingen av personerna i fråga har en susning om hur man mäter och tolkar fenomenet Våld i nära relationer. De känner med största sannolikhet inte heller till forskningen om området. Hade Egardt/Götblad agerande skett i en frikyrklig tappning hade allmänheten fått spader men nu handlar det om offentliganställd personal. Då sväljer man betet utan att tänka efter.
Den mest sannolika förklaringen till att det blir galet är helt enkelt att Egardts respektive Götblads utbildning är anpassad för något annat. En annan del av förklaringen är att det här jippot sannolikt påverkats av Riksorganisationen för kvinnojourer (Roks). Länsstyrelsens kontaktperson var Lina Ploug, feminist och tidigare ordförande för samma organisation. Roks aktuella ordförande är Angela Beausang som verkar drivas av någon form av manshat.
RoksABC har en närmast religiös ansats och hävdar att män i allmänhet står för våldet i nära relationer. Därav den märkliga inramningen: Mäns våld mot kvinnor. Och de har mycket makt, matriarkal makt, vilket påverkat hur beslutsfattare inom den svenska regeringen fördelat resurserna för att stävja nämnda våld. Paradoxen är ju att vetenskapliga fakta demonstrerar att kvinnor står för hälften av förekomst och skador beträffande fysiskt våld i nära relationer samt att de dominerar när det gäller psykiskt våld. Och istället för att uppmärksamma barns utsatthet för kvinnors våld väljer man att låta kvinnor sitta kvar på piedestalen. Regeringen satsade för ca sju år sedan 800 miljoner av skattebetalarnas pengar för att stödja denna ansats och fortsätter avsätta ytterligare skattemedel.
För att förstå Roks lite bättre bör man bekanta sig med ytterligare en f d ordförande - vänsterradikalen Irene von Wachenfeldt. Hon blev känd i början av 1990-talet för att på Kristinehamns folkskola introducera nakenpedagogik. Efter att hon fått sparken anmälde hon saken till arbetsdomstolen där personalen så att säga prövade saken. De såg inget konstigt i Wachenfeldts agerande (undrar hur ofta lektorer på juristutbildningen klär av sig i bara mässingen under föreläsningarna). Folkhögskolans ledning vägrade dock förlänga Wachenfeldts projektanställning.
Under sin tid som ordförande för Roks yppade sedan Wachenfeldt det berömda "män är som djur". Det är förvisso sant men ansatsen var inte att trycka på alla levande varelsers gemensamma biologiska set-ut. Istället var det ett sätt att peka ut män som orsaken till allt dåligt. Angela Beausang har med stor iver fortsatt marknadsföra den idén, men i andra ordalag.
Götblad, Egardt och Ploug/Roks är säkert övertygade om sin sak och då är det svårt att ta till sig validerad kunskap. fenomenet kallas konformism (Hänvisar åter igen till Festinger, Riecken och Schachter, 1956/2008):
A man (or woman) with a conviction är a hård man (or woman) to change. Tell hon you disagree and he (or she) turns away. Show hon (or her) facts or figures and he (or she) questions your sources. Appeal tog Logic and he (or she) fails to see your point.En person med en övertygelse är svår att ändra på. Säg till honom eller henne att du inte håller med och de vänder ryggen till (stonewalling). Visa fakta och de ifrågasätter dina källor. När du vädjar om sunt förnuft förstår de inte vad du menar.
Tillägg.
Forskning om våld i nära relationer som genomförts med etablerade modeller som Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979; Straus et al. 1996) visar på följande fördelning:
- Fysiskt våld - kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
- Dödligt våld - drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män eller kvinnor (Liem och Koenraadt, 2008).
- Psykiskt våld (relationsaggressivitet) - typiskt kvinnligt.
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment