Är kung Eriks och biskops Henriks korståg en allegori av en verklig händelse? Reflektion över Finlands historia

Finlands historia är ett omtvistat ämne. Beroende på vilket socio-kultur man tillhör beskrivs historien på lite olika sätt. Vi gör misstaget att tänka i presens när vi ska försöka förstå historien.  Fennoskandia började befolkade efter introduktionen av Holocen och det skedde över lång tid och från tre håll. Fram till år 1000 dominerades landet av samisk kultur. Aktuella arkeologiska fynd av ett svärd söder om Tavastehus visar att någon från vikingakulturen besökt området runt 1050 AD. Det sannolika motivet var handel. Svärd krävde att man hade pengar. Därmed kan man anta att någon högt upp i samhällshierarkin företog en resa till den Östra rikshalva som börjat inkluderas i Svitjod, senare Sverige. Kanske är kung Erik och biskop Henrik symboler i en allegori av en verklig händelse? 6 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Finlands historia är ett omtvistat ämne. Beroende på vilken socio-kultur man hör till beskrivs historien på lite olika sätt. I finska grundskolan ges t ex. eleverna en historieskrivning som närmast startar efter Finlands självständighet från Ryssland i december 1917. Den historieskrivningen hänger samman med den nationalromantiska etnonationalism som uppstod efter debaclet på Sveaborg den 3 maj 1808 som ledde till att Finland under drygt 100 år var en del av Ryssland. Den fallangen driver tesen att Finlands ursprungsbefolkning var ural-finländare.

Men är den beskrivningen av Finlands historia verkligen korrekt?

Till detta kommer frågan om kung Erik och biskop Henriks eventuella korståg över huvud taget skett?

Det intuitiva svaret på den första frågan är nej och på den andra - vet ej.

Svaret på den första frågan hänger först och främst samman med att alla länders historia sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden, till de första migrationerna. Och i Finlands fall skedde de från olika håll.

Finland är del av en landmassa som kallas Fennoskandia. Den landytan inkluderar Skandinavien (Norge och Sverige) och Finland. Under Pleistocen (2,58 miljoner år före nutid - 11 600 är före nutid) var Fennoskandia i omgångar täckt av is. Som en funktion av den klimatförändring som ledde till introduktionen av Holocen drogs sig isen tillbaka:

"By the beginning of the Mesolithic (10000 BP),  South Scandinavia up to the Närke strait, the Atlantic coast of Norway, the Barents coast area  and SE Finland were accessible to human immigration (Fig 1a), and rapid climatic  amelioration at the start of the Holocene (Fig 2) lead not only to accelerated ice retreat (Walker 1995), but also rapid immigration of flora and fauna. By 9000 BP Northern Sweden part of Southern Norway were ice covered (Fig 1b), and the remaining ice probably would have melted away by shortly after 8500 BP, perhaps leaving only the small icecaps which remain in Norway and Sweden.. Where reliable ice recession records are available, such as in the Central Sweden clay varve successions, a maximum retreat rate of 200-300m per year has been calculated for this period (Strömberg 1989, cited by Donner 1995), although much of the ice must have melted in situ" (s. 98, Engelmark och Buckland, 2005).

En annan aspekt är viktig att förstå. Mellan 14400 - 7000 är före nutid inträffade fyra betydande smält-pulsen (1A och B, C och D) som tillsammans höjde de globala vattennivåerna med över 100 meter. Och eftersom isen pressade eller tyngde ner Fennoskandia pågår sedan introduktionen av Holocen en landhöjning.

Vilka var de första Finländarna?

Detta är en fråga som stöts och blöts i olika sammanhang. Och åter igen kommer svaret att variera med den socio-kultur man tillhör.

Men om man tar det från början. Människan gemensamma linje började för 7 miljoner år sedan. En teori menar det handlar om Tugen Hills mellan Viktoriasjön i Uganda och Turkanasjön i Kenya. Ca 2,8 miljoner år före nutid var vårt genus - Homo - etablerat (Vilmoare ett al. 2015). Ca 1 miljoner år senare blev de jägare och samlare. De tidigaste spåren av vår art - Homo Sapiens - dateras ca 320 000 år före nutid (Hublin et al. 2017). För ca 70 000 år sedan adderades ett extra Sapiens när konstruktivt minne antas ha blivit etablerat (Ambrose, 2010; Pringle, 2016; Schacter och Addis, 2007). Det sammanfaller med att de lämnade Afrika och befolkade hela planeten. Vi är den enda arten som klarar att leva i alla klimatzoner.

Det var ättlingar till dessa varelser som började befolka Fennoskandia när inlandsisen drog sig tillbaka för ca 9000 år sedan; en migrationsström kom från Europa, en annan från den Pontiska stäppen och en tredje från ural-bergen. Och de anlände till ett område där vattennivåerna var åtminstone 4, kanske 5-6, meter högre jämfört med idag. Det kalla klara vattnet var rikt på fisk. I skogarna i kustbandet växte bär (blåbär, havtorn och lingon). Man kunde således utan större hinder livnära sig. Den här livsstilen lever kvar i kursområdena runt Östersjön, t ex. Roslagen på den svenska sidan som är centrum för en annan myt ...

På den Östra sidan av Östersjön, d.v.s. det som är Fenno- i Fennoskandia, dominerade den samiska befolkningen fram till år 1000 före nutid:

Linguistic evidence shows that Saami languages were spoken in Finland prior to the arrival of the early Finnish language and have dominated the whole of the Finnish region before 1000 CE (Lamnidis et al. 2018).

Runt 1050 ska den svenska kungen Erik Jedvardson (1125-1160 AD) i sällskap med biskop Henrik rest till Birkaland för att kristna hedningarna som då bodde där. Biskop Henrik ska på den resan ha dräpts vid kyrkholmen vid Kjulo träsk av bonden Lalli. Eftersom detta rör sig om uppgifter som varken bekräftats av arkeologiska fynd eller av skriftliga källor betraktas uppgiften som hypotetisk.

Jag har diskuterat detta i omgångar med Martin Hårdstedt, professor i historia. Förutom att vi delar uppfattningen om misstaget att tänka i presens när vi talar om historiska händelser, så går Hårdstedt så långt som att helt avvisa det första korståget. Det hänger samman med att det varken finns skriftliga källor.

Hårdstedt tillhör en falang som istället talar om riksbildningstiden, d.v.s. den period då södra Finland blev del av Svitjod, som då i huvudsak utgjordes av områden runt Mälaren, men som senare kom att inkludera hela dagens Sverige. Notera även att huvudstaden inte hette Stockholm utan Uppsala. Idag kallat gamla Uppsala efter att handelsplatsen Östra Aros övertagit namnet Uppsala.

Erik halshöggs i Aros/nya Uppsala och enligt legenden ska en källa ha sprungit upp. Den är belägen mellan domkyrkan och Upplandsmuseet (se bilder nedan).

 

Ska man verkligen avvisa berättelser på grund av avsaknad av arkeologiska lämningar eller spår i de skriftliga källor?

Ta myten om Troja. Den var omtalad, och till och med omskriven. Men många verkade vara överens om att det aldrig hänt. Det ändrades efter att Heinrich Schliemann och Frank Calvert började gräva i området 1871 och upptäckt lämningar som överensstämde med berättelsen.

Det är dock värt att notera att historiska händelser som traderas muntligt tenderar att expandera, likt en gran som pyntas kring Julen. Allt blir mer storslaget än vad det sannolikt var.

Nyligen hittades ett vikingasvärd i skogarna söder om Tavastehus (Torvalds och Leponiemi, 2022).

Tavastehus är residensstad i Egentliga Finland. De historiska källorna - Erikskrönikan (1250-1319) - skvallrar om tidig bebyggelse:

"the kristne bygde ther eth feste / ok satte ther i vine ok neste. / Thet hws heyter Taffwesta Borg; / the hedno hauffa ther än fore sorg."

Inledningen indikerar att detta skedde när området hade kristnats. Men det nyupptäckta svärdet, som så här långt dateras till ~1050-talet, var ett vikingasvärd!

Notera att tiden för Kung Eriks och Henriks hypotetiska korståg till den Östra rikshalvan, var brytningstiden då vikingatiden (750-1050 AD) "gick i graven" - när hednisk tro ersattes med kristendomen. Och likt Hårdstedts riksbildning måste det varit en lång och dramatisk process.

Det här bekräftar förstås inte att Kung Erik och biskop Henrik företog den berömda men obekräftade resan, men det visar att någon eller några med anknytning till den Vikingatida tradition som haft sitt centrum i samma området från vilket kung Erik antas ha seglat, besökt Tavastehus. Det indikerar något, men vad?

För ca 1000 år sedan såg världen annorlunda ut. En viktig aspekt var havsnivån. Vattenståndet var 3-4 fyra meter högre jämfört med idag. Det är känt att man på den tiden seglade från Uppsala, Svitjods huvudstad fram till grundadet av Stockholmen, och ut genom Norrtäljeviken.

Om man reser med bil från Uppsala till Norrtälje färdas man genom ett landskap där ibland husen tronar lite högre än den väg man färdas på. Man kan tänka sig att vandringsleder, som senare blev bilvägar, anlades nära vattenvägarna. På det sättet kunde man ta hjälp av hästar för att dra fullastade båtar och skepp.

Från Raumo till Tavastehus finns en gångstig markerad (177 km) och man kan spekulera om även det sammanfaller med en gammal segelled?

På vägen passerar man dessutom Kjulo träsk, beläget ca 50 km väster om Raumo.

Om man tar riksbildningens som utgångspunkt är det sannolikt att handel varit ett centralt argument för sammanslagningen mellan Svitjod och södra Finland.

Svärd var dyra saker som gemene man inte hade råd med. Det betyder att innehavaren var någon lite högre upp i samhällshiearkin.

Man skulle kunna drista sig att hävda att någon med betydande medel och med handelsambitioner seglade från Uppsala till det nyligen inkluderade området för att undersöka möjligheterna att göra "Business".

Det väcker också frågan om vem Lalli egentligen var?

Fram till 1000-talets början dominerades Fenno (Finland) av samer. Till detta ska läggas spridda skurar av ural-finländare.

Om man baserar slutsatsen på sannolikhet, då är det mest troligt att Lalli var av samisk härkost och att den han eventuellt dräpte åtminstone var en person med en betydande ställning i det Svitjodska samhället.

Kan myten om Lalli och biskop Henrik vara en symbolisk beskrivning av de motsättningar som torde förevarit som en funktion av mötet mellan en svenskspråkigt kultur och den samiska dito?

Kanske är kung Erik och biskop Henrik symboler i en allegori av en verklig händelse?

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).