Norrtälje tidning (NT) publicerar en notis om mobbing och när jag publicerar tre vetenskapliga referenser som förklarar varför det inträffar och som gillas av tre personer, döljer personalen på NT min kommentar. Det kallas censur. Trots att min kommunikation sker öppet via Facebook beslutar de även att skriva till mig via Messenger. Där ber de om ett förtydligande men de vill inte betala för det. Istället vill de att jag publicerar förtydligandet där de tidigare censurerat min tidigare kommentar och själva inte vill kommunicera. Efter lite ordväxling skriver Linus Chen Magnusson (digital redaktör), Max Sohl Stjernberg (nyhetschef) och till sist Carl Juborg (anställd som ansvarig utgivare och chefredaktör) att deras beteende alls inte handlar om censur utan (1) att de inte förstår (semantik) och (2) att de vill att deras censur ska kallas något annat. Deras beteende är konsistent grupptänk liksom den mobbing de vill dölja förklaringen om. APA manualen förklarar. 12 sidor.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Norrtälje tidning (NT) publicerar sina notiser på den interaktiva mediaplattformen Facebook. Syftet är sannolikt att locka läsare att kommentera notisen, för att därmed motivera dem, om det inte redan är det, att bli prenumeranter. Att marknadsföra sina notiser på interaktiva medieplattformar har blivit en självklarhet inom mainstream media.
Men vissa mainstream-medier tillämpar censur, antingen genom att hindra läsare från att kommentera eller, om ämnet inte är tillräckligt PK, dölja eller blockera kommentaren. Det har hänt att personalen på Norrtälje tidning tillämpat den taktiken, och precis som retorikens mästare Cicero (Beard, 2015), är de riktigt bra på att rationalisera sitt beteende.
Som regel inkluderar de lite defensive argumentation. Inom psykologiforskning vet man dock att defensiv argumentation är en markör som indikerar att avsändaren är medveten om att han eller hon har fel men lever i förnekelse.
I det aktuella fallet rörde publiceringen en notis om mobbing.
Länk till källan.
Ordet mobbing kommer från zoologin eller etologin och avser en grupp mindre djur som tillsammans skyddar sig från en predator. Evolutionen har anpassat olika djur till dessa beteenden (Lorentz,1966).
Fenomenet har en liknande manifestation hos vår art (Homo Sapiens Sapiens), men medan det hos andra djur handlar om förvar så kan det hos människan manifesteras i ett destruktivt beteende när en grupp individer ger sig på en individ. Detta kan också rubriceras grupptänk.
Mobbing-Beteende är antisocialt, d.v.s. det passar inte i vårt samhälle. Förklaringen till antisocialt beteende har sitt ursprung i hemmet under tidig ålder (Moffitt et al. 2001).
Macrae (2021) visar i två intressanta exempel hur man kan manipulera antisocialt beteende bland elefanter och vår art genom att ta bort/tillföra hanar eller pappa.
Det är så att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004).
Vi kan således dra slutsatsen att det bland däggdjur generellt är viktigt att ha handjur i flocken och att det för vår art specifikt är viktigt att barn har tillgång till pappa, speciellt under de första levnadsåren men även under ungdomsåren.
Eftersom NTs personal som regel raderar kommentarer som inkluderar länkar, valde jag att ange referenserna i kommentarerna. Då kan individer med ett normalt fungerande psyke själv leta upp referenserna och studera detaljerna närmare.
Även ett otränat öga kan observera korrespondensen mellan referenserna i min kommentar och de som angivits med hyperlänk ovan.
Tre personer gillade omedelbart kommentaren. Det indikerar att de greppat den semantiska delen av budskapet. Det är en viktig notering för detta resonemang.
Språklig kommunikation brukar delas i fonetik (språkljudet), syntax (grammatik), semantik (förståelse) och pragmatik (förståelse i ett socialt perspektiv). Att ha rätt språkljud och stavning är bra men viktigast är att greppa de två sistnämnda.
Efter de tre gilla-markeringarna tog det stopp. Jag fick också en meddelande från en person anställd på NT:
Notera:
Den okända personen ber mig förtydliga vad jag syftar på.
Vi forskare blir glada när vi får chansen att kommunicera via vanliga medier och förutom de artiklar som skrivs på denna blogg har jag tidigare fått betalt en gång. Jag skrev om hur man ska tänka för att ta sig ur en kris (Österberg, 2021). Det tedde sig därför naturligt att mitt svar på den okände medarbetarens fråga skulle lyda som följer:
I mitt svar refererar jag tillbaka till tidigare erfarenheter av NT då de censurerat kommentarer som innehållit länkar till de referenser jag hänvisat till. Det är ganska tydlig att jag erbjuder läsarna något som ligger över journalisters kunskapsnivå. Ett rätt bra erbjudande således. Men icke.
Nu återkommer den okände skribenten. Hen vill ha det gratis och publicerat på Facebook där de har möjlighet att censurera. Personen avslöjar också sitt namn - Linus - som meddelar att de dolt min viktiga kommentar. Detta kallas formellt för censur, av engelskans censorship - suppress of speech, public communication, or other information.
Länk till källan.
Som motivering uppprepar Linus att personalen i NTs redaktion inte förstått vad som står i min kommentar (semantik).
Jag beklagar att NT åter använder censur, och påtalar att det är svårt att förstå poängen med att dölja fakta för läsarna. Jag vidhåller dock mitt erbjudande om publicering.
Då kommer ytterligare ett svar, denna gång från Max Sohl Stjernberg. Han är anställd som nyhetschef. Sohl Stjernberg väljer en kommunikationsstil som kallas defensiv argumentation - förnekar att deras censur är censur.
Solbergs defensiva argumentation är komplex. Först förnekar han att deras censur är censur. Det följs av post hoc rationalisering som på vanlig svenska skrivs bortförklaring (Tänk Cicero (Beard, 2015)).
Länk till källan.
I Sohl Stjernbergs fall påstår han att han och två medarbetare (underordnade) inte greppat det som de tre som omedelbart uppenbart greppat - semantiken. Notera även att Sohl Stjernberg i princip reciterar Linus, så Linus kan vara en av de två underordnade som Sohl Stjernberg hänvisar till. Men vi vet inte för Sohl Stjernberg väljer att inte klargöra vilka de är.
Defensiv argumentation brukar följas av långrandiga beskrivningar och Sohl Stjernbergs utläggning är inget undantag.
Sohl Stjernberg roar sig även med att avvisa den forskning jag bjöd på och som vi experter vet är huvudförklaringen till det antisocialt beteende som presenterats i NTs notis.
Sedan återkommer Sohl Stjernberg till sin och sina två underordnades oförmåga att förstå vanlig svenska. Är det inte det graverande för mediapersonal?
Sedan upprepas erbjudandet att utveckla det som redan var rätt självklart, men som Sohl Stjernberg inte vill betala för. Han reciterar åter Linus och vill att det ska ske där han kan tillämpa censur.
Som alltid blir man brydd över människors beteende och Sohl Stjernbergs är inget undantag. Varför använder han censur och defensiv argumentation?
Censur tillämpades i Sovjetunionen (1917-1991) där också begreppet politisk korrekthet föddes.
Defensiv argumentation bygger på förnekelse. American Psychological Association (APA) beskriver förnekelse enligt följande:
Tillägg. Notera att Sohl Stjernberg och de två påstådda underordnade tillsammans bildade en mobb. Och vi ser i notisens inledning vad det innebär. Varför fenomenet uppstår förklaras av de tre referenser som Sohl Stjernberg censurerat men som vanligt folk fattar och som återfinns med hyperlänkar ovan.
Ridå.
Som grädde på moset, eller lök på laxen, verkar det som att ärendet nått chefredaktören - Carl - som utelämnar sitt efternamn?
Carl [Juborg], eller är det Calle?, följer upp Max defensiva argumentation genom att, och jag skojar inte, konstatera att hans personal "gett mycket bra svar på mina frågor". Carl anger inte heller sitt efternamn, som om vi känner varandra. Gör vi?
Lite från höften törs jag hävda att detta grupptänk överträffar det som avslöjades i Quickskandalen och som, mot bättre vetande, förvarades av stjärnjuristen Göran Lambertz (SOU 2015:52). Notera även att Lambertz, uppenbarligen mot bättre vetande, började tjafsa med personer vars expertis vida översteg Lambertz dito. Obegripligt förstås.
Calle [Nyborg] fortsätter således, sannolikt också mot bättre vetande, med den lååååånga utläggning som jag angav är typisk vid defensiv argumentation.
Sedan reciterar Calle Max genom att förneka att deras censur skulle vara censur.
Sedan är Calle lite nedlåtande, vilket inte är ok, och kallar min artikel för bloggpost!?
Men man kanske har mindervärdeskomplex när man jobbar på en lokaltidning med att publicera notiser?
Calle be mig dock att inkludera hans utspel i min artikel. Eftersom jag, till skillnad mot Calle, tycker det är självklart att inte tillämpa censur, hade jag förstås redan beslutat göra det (se tidigare artiklar för exempel).
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Norrtälje tidning (NT) publicerar sina notiser på den interaktiva mediaplattformen Facebook. Syftet är sannolikt att locka läsare att kommentera notisen, för att därmed motivera dem, om det inte redan är det, att bli prenumeranter. Att marknadsföra sina notiser på interaktiva medieplattformar har blivit en självklarhet inom mainstream media.
Men vissa mainstream-medier tillämpar censur, antingen genom att hindra läsare från att kommentera eller, om ämnet inte är tillräckligt PK, dölja eller blockera kommentaren. Det har hänt att personalen på Norrtälje tidning tillämpat den taktiken, och precis som retorikens mästare Cicero (Beard, 2015), är de riktigt bra på att rationalisera sitt beteende.
Som regel inkluderar de lite defensive argumentation. Inom psykologiforskning vet man dock att defensiv argumentation är en markör som indikerar att avsändaren är medveten om att han eller hon har fel men lever i förnekelse.
I det aktuella fallet rörde publiceringen en notis om mobbing.
Länk till källan.
Ordet mobbing kommer från zoologin eller etologin och avser en grupp mindre djur som tillsammans skyddar sig från en predator. Evolutionen har anpassat olika djur till dessa beteenden (Lorentz,1966).
Fenomenet har en liknande manifestation hos vår art (Homo Sapiens Sapiens), men medan det hos andra djur handlar om förvar så kan det hos människan manifesteras i ett destruktivt beteende när en grupp individer ger sig på en individ. Detta kan också rubriceras grupptänk.
Mobbing-Beteende är antisocialt, d.v.s. det passar inte i vårt samhälle. Förklaringen till antisocialt beteende har sitt ursprung i hemmet under tidig ålder (Moffitt et al. 2001).
Macrae (2021) visar i två intressanta exempel hur man kan manipulera antisocialt beteende bland elefanter och vår art genom att ta bort/tillföra hanar eller pappa.
Det är så att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004).
Vi kan således dra slutsatsen att det bland däggdjur generellt är viktigt att ha handjur i flocken och att det för vår art specifikt är viktigt att barn har tillgång till pappa, speciellt under de första levnadsåren men även under ungdomsåren.
Eftersom NTs personal som regel raderar kommentarer som inkluderar länkar, valde jag att ange referenserna i kommentarerna. Då kan individer med ett normalt fungerande psyke själv leta upp referenserna och studera detaljerna närmare.
Även ett otränat öga kan observera korrespondensen mellan referenserna i min kommentar och de som angivits med hyperlänk ovan.
Tre personer gillade omedelbart kommentaren. Det indikerar att de greppat den semantiska delen av budskapet. Det är en viktig notering för detta resonemang.
Språklig kommunikation brukar delas i fonetik (språkljudet), syntax (grammatik), semantik (förståelse) och pragmatik (förståelse i ett socialt perspektiv). Att ha rätt språkljud och stavning är bra men viktigast är att greppa de två sistnämnda.
Efter de tre gilla-markeringarna tog det stopp. Jag fick också en meddelande från en person anställd på NT:
Notera:
- att avsändarens namn lyser med sin frånvaro.
- att man vid första anblick kan få intrycket att den som skrivit inte riktigt greppat det som de tre som gillat omedelbart verkar ha greppat - semantiken.
Den okända personen ber mig förtydliga vad jag syftar på.
Vi forskare blir glada när vi får chansen att kommunicera via vanliga medier och förutom de artiklar som skrivs på denna blogg har jag tidigare fått betalt en gång. Jag skrev om hur man ska tänka för att ta sig ur en kris (Österberg, 2021). Det tedde sig därför naturligt att mitt svar på den okände medarbetarens fråga skulle lyda som följer:
I mitt svar refererar jag tillbaka till tidigare erfarenheter av NT då de censurerat kommentarer som innehållit länkar till de referenser jag hänvisat till. Det är ganska tydlig att jag erbjuder läsarna något som ligger över journalisters kunskapsnivå. Ett rätt bra erbjudande således. Men icke.
Nu återkommer den okände skribenten. Hen vill ha det gratis och publicerat på Facebook där de har möjlighet att censurera. Personen avslöjar också sitt namn - Linus - som meddelar att de dolt min viktiga kommentar. Detta kallas formellt för censur, av engelskans censorship - suppress of speech, public communication, or other information.
Länk till källan.
Som motivering uppprepar Linus att personalen i NTs redaktion inte förstått vad som står i min kommentar (semantik).
Jag beklagar att NT åter använder censur, och påtalar att det är svårt att förstå poängen med att dölja fakta för läsarna. Jag vidhåller dock mitt erbjudande om publicering.
Då kommer ytterligare ett svar, denna gång från Max Sohl Stjernberg. Han är anställd som nyhetschef. Sohl Stjernberg väljer en kommunikationsstil som kallas defensiv argumentation - förnekar att deras censur är censur.
Solbergs defensiva argumentation är komplex. Först förnekar han att deras censur är censur. Det följs av post hoc rationalisering som på vanlig svenska skrivs bortförklaring (Tänk Cicero (Beard, 2015)).
Länk till källan.
I Sohl Stjernbergs fall påstår han att han och två medarbetare (underordnade) inte greppat det som de tre som omedelbart uppenbart greppat - semantiken. Notera även att Sohl Stjernberg i princip reciterar Linus, så Linus kan vara en av de två underordnade som Sohl Stjernberg hänvisar till. Men vi vet inte för Sohl Stjernberg väljer att inte klargöra vilka de är.
Defensiv argumentation brukar följas av långrandiga beskrivningar och Sohl Stjernbergs utläggning är inget undantag.
Sohl Stjernberg roar sig även med att avvisa den forskning jag bjöd på och som vi experter vet är huvudförklaringen till det antisocialt beteende som presenterats i NTs notis.
Sedan återkommer Sohl Stjernberg till sin och sina två underordnades oförmåga att förstå vanlig svenska. Är det inte det graverande för mediapersonal?
Sedan upprepas erbjudandet att utveckla det som redan var rätt självklart, men som Sohl Stjernberg inte vill betala för. Han reciterar åter Linus och vill att det ska ske där han kan tillämpa censur.
Som alltid blir man brydd över människors beteende och Sohl Stjernbergs är inget undantag. Varför använder han censur och defensiv argumentation?
Censur tillämpades i Sovjetunionen (1917-1991) där också begreppet politisk korrekthet föddes.
Defensiv argumentation bygger på förnekelse. American Psychological Association (APA) beskriver förnekelse enligt följande:
Tillägg. Notera att Sohl Stjernberg och de två påstådda underordnade tillsammans bildade en mobb. Och vi ser i notisens inledning vad det innebär. Varför fenomenet uppstår förklaras av de tre referenser som Sohl Stjernberg censurerat men som vanligt folk fattar och som återfinns med hyperlänkar ovan.
Ridå.
Som grädde på moset, eller lök på laxen, verkar det som att ärendet nått chefredaktören - Carl - som utelämnar sitt efternamn?
Carl [Juborg], eller är det Calle?, följer upp Max defensiva argumentation genom att, och jag skojar inte, konstatera att hans personal "gett mycket bra svar på mina frågor". Carl anger inte heller sitt efternamn, som om vi känner varandra. Gör vi?
Lite från höften törs jag hävda att detta grupptänk överträffar det som avslöjades i Quickskandalen och som, mot bättre vetande, förvarades av stjärnjuristen Göran Lambertz (SOU 2015:52). Notera även att Lambertz, uppenbarligen mot bättre vetande, började tjafsa med personer vars expertis vida översteg Lambertz dito. Obegripligt förstås.
Calle [Nyborg] fortsätter således, sannolikt också mot bättre vetande, med den lååååånga utläggning som jag angav är typisk vid defensiv argumentation.
Sedan reciterar Calle Max genom att förneka att deras censur skulle vara censur.
Sedan är Calle lite nedlåtande, vilket inte är ok, och kallar min artikel för bloggpost!?
Men man kanske har mindervärdeskomplex när man jobbar på en lokaltidning med att publicera notiser?
Calle be mig dock att inkludera hans utspel i min artikel. Eftersom jag, till skillnad mot Calle, tycker det är självklart att inte tillämpa censur, hade jag förstås redan beslutat göra det (se tidigare artiklar för exempel).
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment