Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Är vi finländare rasister? frågar sig Stefan Wallin, f d minister och numera styrelseproffs. 2019 fick Wallin ett VD-jobb på en kommunikationsbyrå vars uppgift var lobbyingverksamhet (Åbo underrättelser, 2019).
Här är två citat ur texten:
“Hjärtat manar oss att svara nejdå, men likväl står denna elefant envist kvar i det blåvita offentliga rummet”.Lite längre ner i texten skriver han:
“Om inte direkt rasism så åtminstone xenofobi, rädsla för det främmande”.
Länk till källan.
Till saken hör att jag träffat Wallin ett par gånger. Vi har fört intressanta diskussioner om ditten och datten. Kort sagt: jag gillar karln. Samtidigt anser jag att innehållet i hans krönika är värt att kritisera.
Bakgrunden är att jag är psykologiforskare, speciellt prospektivt tänkande - att erfara framtiden. Efter att psykologen Daniel Kahneman 2002 erhållit Riksbankens pris i ekonomi till minne av Alfred Nobel för Amos Tverskys och hans arbete om naturlig dumhet (Kahneman och Tversky, 1979), rekryterades jag till den enda fullt finansierade doktorandtjänsten på en institution för företags- och nationalekonomi. En del av jobbet var att hjälpa ekonomiforskare med metod. Efter några resor till USA flyttade jag mitt avhandlingsarbete till ett annat lärosäte. Min avhandling fokuserar på den typ av prospektion som kallas kreativitet för problemlösning och innovation som funktion av en annan typ av prospektion – [tilldelade] mål (Österberg, 2012).
2018 rekryterades jag till Helsingfors universitet för att svara på frågan: Vad är det finländska jordbrukets framtid från ett perspektiv av entreprenöriellt tänkande? (Österberg, 2021 a). Jag blev inbjuden att hålla en presentation om prospektivt tänkande och mental hälsa på institutionen för mat och näring (Österberg, 2020) och publicerade artiklar: 1. Att leda ut en kris i Affärsmagasinet Forum (Österberg, 2021 b), 2. om hur estetiska uttryck som dans upprätthåller vår arts kreativitet hos barn (Österberg Köping Olsson, 2021 c), 3. hur mat/näring påverkar fysisk och mental hälsa (Österberg, 2022 a), 4. hur klimat och kreativitet hänger ihop (Österberg, 2022 b), 5. hur administrativ management hämmar akademiskt ledarskap (Österberg, 2022 c) och 6. hur man ska tänka när man väljer mat i butiken (Österberg, 2023). Hittills har jag betraktats som expert i 12 länder.
En del av att vara forskare inkluderar så kallad peer-review, dvs. att granska kollegors kommande artiklar så att de uppfyller vissa mått och steg. Mest handlar det om formalia, som att det ska finnas en röd tråd i rapporteringen. Det inkluderar att definiera de begrepp man använder sig av.
Wallins krönika är präglad av en typiskt politisk diskurs som reciteras av politiker inom Svenska folkpartiet – att finländare, och specifikt ett parti som Wallin omnämner utan att nämna namnet på partiet – skulle vara rasister och xenofoba.
Wallin använder, i mitt tycke skickligt, retoriska figurer, ett populärt psykologiskt begrepp samt ett exempel som tål att diskuteras - är det kongruent med själva diskursen? Min kritik rör frånvaro av förtydligande av begrepp och implicita insinuationer.
Enligt Merriam-Webster definieras rasism enligt följande:
“en övertygelse om att ras är en grundläggande bestämningsfaktor för mänskliga egenskaper och förmågor och att rasskillnader producerar en inneboende överlägsenhet för en viss ras”.Och xenofobi:
“rädsla och hat mot främlingar eller främlingar eller mot allt som är främmande eller främmande”.De retoriska figuren 'hjärtat' syftar sannolikt på det populära psykologiska begreppet implicit bias, som förenklat betyder att man hyser en omedveten aversion mot något. Begreppets tillämpning diskuteras bland psykologiforskare. Kritiker pekar på att det kan leda till orättvisa bedömningar, förstärkande av stereotyper, befästande av felaktiga uppfattningar och självuppfyllande profetior.
Den retoriska figuren 'Elefanten i rummet' syftar på något uppenbart och viktigt som alla inblandade är medvetna om, men som ingen vill prata om. På psykologispråk används begreppen Pluralistic ignorance och Collective avoidance. Grupptänk, förnekelse och kognitiv dissonans är delar av förklaringsmodellen.
Wallins exempel, som ska illustrera förekomst av rasism och xenofobi, förmodligen via implicit bias, går tillbaka till 1998 och en händelse som utspelade sig när Wallin var tjänsteman på Finlands regeringskansli och handlar om en 68-årig dam som äktat en 22-årig kille från den afrikanska kontinenten. När hon ville introducera sig unga make för sina föräldrar i Finland, avvisades ynglingen inresa med motiveringen att det handlade om ett skenäktenskap.
Enligt Wallin greps han av historien och kontaktade personalen på nämnda myndighet. Enligt Wallin tog det 15 minuter för dem att ändra uppfattning och släppa in yngligen i landet. I Sverige skulle det liknande beteende kallas ministerstyre och är olagligt.
Svenska folkpartiet drabbades nyligen av en liknande skandal när idrottsministern i sin politiska roll ingrep i ett privat ärende där hon dessutom var delägare (Nyqvist, 2023).
Värt även att notera att händelseminnet är konstruktivt i ett socialt perspektiv (Schacter och Addis, 2007).
Men, är händelsen ett exempel på rasism och xenofobi?
Det är ingen hemlighet att folk i allmänhet har fördomar om åldersskillnader inom parförhållanden. Män med unga flickvänner eller fruar betecknas inte sällan som så kallade ‘sugar-daddy's’. I jämlikhetens namn borde Wallins exempel vara just ett sådant fall.
Det är också känt att vissa män och kvinnor söker sig utomlands för att kunna kringgå de regler som hindrar intimt umgänge med yngre och minderåriga. För män brukar man tala om Thailand och för kvinnor handlar det om länder på den afrikanska kontinenten.
Ergo. Skyddspolisen agerande var en naturlig reaktion. Det har således inget med rasism och xenofobi att göra. Wallin agerande, att lägga sig i myndighetsutövande, var förstås dåligt.
Frågan kvarstår: är finländare och medlemmar i det parti som nämns utan att nämnas rasister och xenofober?
Efter 6,5 år i Helsingfors, där jag genom min roll som expert haft förmånen att nätverka högt som lågt, har jag förstås tagit tillfället i akt att göra otaliga observationer. Flera av dem har jag rapporterat på den här vetenskapsbloggen.
En viktig premiss rör språket. För att bli del av det finska samhället måste man lära sig ett av de finlänska språken - svenska eller uraliska. Redan här kommer någon läsare att bli upprörd för att jag skriver uraliska. Finska representerar en dualitet som manifestas av två olika språk. Det ena har germansk-latinskt ursprung och det andra uraliskt.
Och eftersom språk lägger grunden för socio-kultur (Reich, 2019) har Finland följaktligen två socio-kulturer. Å ena sidan en som bygger på handel runt Bottniska viken och Östersjön, å den andra en uralisk. På detta ska läggas den överlappning som kan illustrerar med ett Venndiagram.
Någon gång under Vendeltid (540 - 750 AD) blev Satakunda del av sjöriket Svitjod (Klinge, 1984), där folklandet Tiundaland var power-center. Så här skriver Hårdstedt (2024):
“Ett särskilt märkligt inslag är de lämningar som finns från 600-talet på båda sidor om Eura å. Gravsättningar med värdefulla militära föremål tyder på att det kan handla om ett militärt brohuvud på den finska kusten. I gravarna har man hittat män iklädda skandinaviska kläder begravda sida vid sida med kvinnor i baltiskt inspirerade klädedräkter” (s. 26).Svitjod fortsatte sin utbredning söderut och kom att inkludera Egentliga Finland, där residensstaden var och är Åbo. Den riksbildningen inkluderar kustnära områden i det som idag är Finland respektive Sverige, men som på den tiden tillhörde samma rike som senare kom att bli Konungariket Sverige (1384 -).
Parallellt med detta levde uraliska stammar i Finlands inland. Som alla stammar talade de olika språk. På 1500 - talet, strax innan Gustav Vasa (1596-1560) grundade Helsingfors (1550), fick den svenska prästen Mikael Olofsson för sig att sig kristna dessa stammar.
Kristnandet av östra delen av det svenska kungariket hade pågått en tid. Vid ett seminarium arrangerat av Svenska Litteratursällskapet (SLS) vittnades det om att under 1400 - talet nådde kristnandet ända till Karelen.
Tydligen var man inte tillräckligt övertygande. Olofsson skrev för ändamålet tre böcker, en barnbok och två som reciterade texter ur bibeln. Olofsson bytte även namn till Agricola.
Det kan varit detta som väckt lusten till Fennofili hos Henrik Porthan (1739-1804), professor i filosofi och rektor för Kunglia Akadmin i Åbo. Lusten att utgå från mysticism kan ha kommit västerifrån.
I början av 1700 - talet verkade i Uppsala Sveriges då stora vetenskapsman - Emanuel Swedenborg (1688 - 1772). Swedeborg skrev in sig på universitet redan som 11-åring (1699). Studierna pågick till 1709. Därefter reste han i Europa för att förkovra sig. 1724 erbjöds han en professorstjänst i matematik som han avböjde. 1734 publicerade Swedenborg Principia Rerum Naturalium. Ca tio år senare börjar han intressera sig för mysticism. 1758 publicerade Swedeborg Himmel och Helvete. Man får anta att Swedeborgs intressen skapade en så kallad zeitgest - tidsanda.
1754, som 15-åring, skrev Henrik Porthan in sig på Kungliga akademin i Åbo. 1760 försvarade han sin magisteravhandling i filosofi. 1777 promoverades han till professor, en titel han behöll resten av livet. Porthan skrev i huvudsak på latin och svenska.
Eftersom Åbo sedan Vendeltid varit del av Svitjod och från 1384 del av det svenska kungariket, och Kungliga Akademin grundats av Sveriges drottning Kristina 1640, torde det vara rimligt att anta att studenterna vid Kungliga Akademin tog del av det som hände vid Uppsala universitet. Det implicerar att Porthan tog intryck av Swedenborg, först hans vetenskapliga gärning liksom hans senare vurm för mysticism. Men där Swedenborg blickade uppåt, blickade Porthan österut.
Ty, det var just mysticism, tillsammans med folksånger, som blev grunden för Porthans påstående att urfinländaren kom från Karelen.
När Ryssland invaderade den svenska fästningen Sveaborg (1808), blev det Porthans fennofili baserad på mysticism och folksånger som väckte fennomanrörelsen (1810). Men Finlands svenskspråkiga socio-kultur bestod.
1848 publicerade Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877) Fänrik Ståls sägner, som handlar om Rysslands invasion av Sveaborg. Första och sista versen blev Finlands nationalsång - Vårt land. På svenska.
15 år senare beslutade Rysslands tsar - Alexander - att Finländarna skulle sluta tala handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön. Men av någon anledning valde han inte ryska utan uraliska som talades av stammar i Finlands inland.
Det var en mycket trög process. Först 17 år senare, 1880, gjordes ett försök att lägga till ett uraliskt namn till Hagnäs torg: Hagnääsi. Man lade till en vokal i andra stavelsen och ett i på slutet, en tradition som förekommer i många uraliska ord. Först 29 år senare hade uraliska nått den utveckling som vi känner idag. Det manifesteras av namnändring av hagnääsi till Hakaniemi. 'ag' byttes till 'aka' och nääsi till niemi.
Men Finland förblev svenskspråkigt fram till 1910 - 1940. Just i det intervallet inträffade en av flera språkstrider som över tid, in på 1950- och 60-talet, eskalerade till handgemäng. Vittnesmål från Åggelby berättar att barn från svenskspråkiga och uraliska skolor slogs med varandra. Kreml hade nått målet - att skapa splittring mellan Finland och det gamla moderlandet - Sverige (Rysslands ärkefiende sedan 1240).
Effekten blev att medan Sverige fortsatte utvecklas till ett av världens mest framgångsrika länder, halkade Finland efter i betydande grad. 2023 var Sveriges statsskuld 17 % och Finlands dito 74 % (Stefan Ingves, februari, 2024). Sedan dess har Finlands statsskuld ökat med 12 %. Och Sitra, en halvstatlig organisation, meddelade i december 2024 att finländskt entreprenörskap och innovationstänkande nått botten. Man jämförde sig med Sverige och menade att Sverige går så mycket bättre.
Det förklaras av att Sverige fortsatt att tradera den entreprenöriellt tänkande som uppstod i Tiundaland och som spreds till Finland via Satakunda, Egentliga Finland och Österbotten. Det implicerar att Sverige har den största poolen av experter i Fennoskandinavien och att det hänger samman med språket. Men istället för att rekrytera experter från Sverige, som redan talar Finlands första nationspråk, finns det en aversion mot det sverige-svenska.
De finländare som i huvudsak använder uraliska påstår som regel att Sverige ockuperat Finland. Man fåranta att Ryssarna var mycket framgångsrika i sin påverkanskampanj mot sin gamla ärkefiende. De finländare som talar handelsspråket runt Bottniska viken och Österjön hyser någon form av lillebrors-komplex som manifesteras genom att de ska visa de där 'svenskarna' att de också kan. Det yppar sig i trivia som “varför säger svenskarna semla om fastlagsbullen? ”.
En märklig effekt av Finlands förändrade socio-kultur är att huvudbyggnaden till Helsingfors universitet, som grundats av Finlands drottning Kristina (1626-1689), genom Per Brahe (1602-1680), 1640, uppkallats efter personen som via myter och folksånger påstod att urfinländaren kommer från Karelen, dvs. lade grunden för den Fennomani som bromsat Finlands utveckling. Lärosätet har också premierat uraliska.
Det betyder att man premierar Yliopisto framför det generella namnet Universitet (svenska) som förstås av andra inom samma språkfamilj: university (engelska), Universität (tyska), Université (franska), Universidad (spanska), Università (italienska), Uniwersytet (polska), Universitetas (litauiska), Universitāte (lettiska), Ülikool (Estiska). Källa: Google translate.
Varför är finländarna så angelägna att hålla fast i det språk som ockuperande Ryssland införde för att splittra Finland från Sverige?
Inom psykologi talas det t ex. om trauma bonding, att offret knyter an till förövaren, i det här fallet Ryssland. Det är rimligt att anta att delar av Finland, främst de som bodde nära den ryska gränsen, kom att acceptera ockupanterna Ryssland och att detta spreds i takt med att uraliska från 1863 fick större utbredning vilket ledde till att Tiundands entreprenöriella tänkande trängdes undan.
2019, under sitt Giffordtal, rapporterade antropologen Mark Pagel att Finland präglas av stamtänkande. Det betyder att man håller fast i lokala idéer och teorier, och avvisar grannarnas dito. Man skammar (moral shaming) även dem som försöker lyfta blicken.
Denna socio-kultur är synlig bland finska näringsforskare som fortfarande traderar två påståenden:
- diet-heart hypotesen, dvs påståendet att konsumtion av mättat fett leder till åderförkalkning och hjärtinfarkt,
- att konsumtion av kött leder till cancer i tjocktarmen.
Diet-heart hypotesen har dock avvisats ett otal gånger (Howard et al 2006; Ramsden et al 2016; Teicholz, 2023). Detsamma gäller påståendet att kött skulle vara hälsovådligt att äta (Han et al. 2019; Johnston et al. 2019; Zeraatkar et al. 2019).
Slutsats. Den enda Xenofoba elefanten i rummet jag observerat är aversionen mot sverige-svenskar. Det yppar sig i trivia som “varför säger svenskarna semla och fastlagsbullen”, forskarkollegor som måste inleda samtal med hur någon svensk forskare gjort bort sig till administrativ personal på universiteten som säger nej till forskare för att de kommer från Sverige. Paradoxen är att Sverige har Nordens största pool av experter. Och Finland och Sverige delar sedan vikingatiden handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön.
Tillägg. En graf från X:
Länk till källan.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) or Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment