Är cirkeln sluten?

2003 blev jag rekryterad att doktorera vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utanför Uppsala. Jag fick nyckeln till kassakistan och ett erbjudande, eller snarare ett påbud, att efterträda min handledare som professor, speciellt om ledarskap. Jag valde att byta lärosäte. Jag hann dock publicera min modell - Generative learning management samt en studie om betydelsen av att förstå soco-kultur inom organisationer. Spår från Göbekle tepe i sydöstra Turkiet visar hur socio-kultur och jordbruk utvecklats. LRF, som organiserar svenska bönder, liksom SLU, har visat noll intresse för min studie. Nyligen fick jag ett mail från en Turisk student som ville testa min modell och socio-kultur. 3 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

2003 blev jag rekryterad att doktorera vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utanför Uppsala. En del av uppdraget handlade om att vara tutor i metodfrågor åt etablerade ekonomi-forskare. 

Det som attraherade dem som jobbade i den kulturen, som präglades av lantbruksekonomi med fokus på produktionsmaximering genom monokultur och GMO, var min psykologiska ansats på frågeställningen: hur ledarstil påverkar social kreativitet i organisationer. (Det är drömfrågan för varje chef som vill att personalen självständigt ska lösa problem vartefter de dyker upp.)

Jag fick nyckeln till kassakistan och ett erbjudande, eller snarare ett påbud, att efterträda min handledare som professor, speciellt om ledarskap.

Tyvärr tvingade låg kunskapsnivå, om: 

1. ämnet ledarskap och organisation,
2. hur man rent metodologiskt går tillväga för att validera såna modeller, 

mig att flytta. Jag tvingades ju vara handledare till min handledare och andra. Utan tack dessutom.

Årtionden av inre konflikter satt dessutom i väggarna.

 
Efter en hel del byråkratiskt krångel disputerade jag vid Lunds universitet.

Jag hann dock publicera min modell - Generative learning management (Österberg, 2004) - och föreslå en ny inriktning på hur man ska få medlemmarna i det svenska lantbrukskooperativet att acceptera den kooperativa organisationsmodellen. Det ledde så småningom till ytterligare en publicering där jag fick assistans av professor Jerker Nilsson med själva manuset (Österberg och Nilsson, 2009).

I GLM - modellen föreslog jag att socio-kulturella faktorer spelar roll i relationen mellan ledare och organisation. Det gick att applicera på den svenska lantbrukskooperationen; på SLU hade man under årtionden diskuterat varför konflikter har sådan utbredning inom lantbrukskooperationen. Dock utan att komma någon vart. (Ett svar finns i Österberg & Nilsson, ibid.)

Just nu läser jag The Upright Thinker (Mlodinow, 2015). Där står att läsa:

Göbekli tepe "shows socioculture changes comes first, agriculture Comes later" ... "is the real origin of complex Neolithic societies (Ian Hodder, archeologist at Stanford; p. 29).

Alltså: det verkar som att socio-kulturella förändringar förekom introduktionen av det monokultiverade lantbruk vi känner idag.

Göbekli Tepe ligger i Anatolien, på gränsen mellan Turkiet och Syrien. Där finns tidiga spår av vårt moderna samhälle, inklusive vetenskap och religion.

LRF, som organiserar svenska bönder, har visat noll intresse för min studie (Österberg och Nilsson, ibid.). Detsamma gäller SLU; de blev lite sura när jag meddelade att jag tänkte byta lärosäte och vägrade betala ut reseräkningar och kvarstående lön. Vilken tråkig organisationskultur!

För en tid sedan fick jag dock ett mail från en Turkisk student som ville replikera min studie.

I Turkiet!

Det vill säga från det land där socio-kulturella förändringar lade grunden för det moderna lantbruket, vetenskap och religion. Det känns som att cirkeln är sluten.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).