Rektorsprogrammet Ht13cde. Ledarskap: för arbetsklimat, utveckling, lärande och kreativitet

Härom dagen föreläste jag på rektorsprogrammet som är en ledarskapsutbildning för skolledare, från förskola och uppåt. Omfattningen på presentationen är ca 3 timmar, för dem som är intresserade av att köpa en föreläsning. I publiken satt ca 70 skolledare. Dessa bjöds in att avbryta med frågor och ombads att premiera acceptans för åsiktsdivergens och resonerade. Jag redogjorde för vår arts evolutionära utveckling liksom individens anpassning och utveckling under barn- och ungdomsåren samt de aspekter som påverkar relationen mellan ledare och en organisation.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Härom dagen föreläste jag på rektorsprogrammet som är en ledarskapsutbildning för skolledare, från förskola och uppåt. Omfattningen på presentationen är ca 3 timmar, för dem som är intresserade av att köpa en föreläsning. Jag fick frågan om jag kunde dela min presentation med åhörarna. Mitt standardsvar är att jag som princip aldrig delar ut min power-point-presentation. Skälet till det är att presentationen med dess referenser är min syntes - det jag ska tala om.

Jag delar dock gärna referenserna eftersom jag önskar att åhörarna ska läsa minst ett par av referenserna och skaffa sig en egen uppfattning om ämnet.

Kanske överensstämmer den med det jag presenterat?

Det är dock inte helt säkert.

Det är ju viktigt, och så mycket roligare, om det uppstår viss åsiktsdivergens (Haidt, 2012).

Då har man något att resonera om.  Det är de kognitiva förmågorna, finslipade genom utbyte av idéer genom språket, som tillåter oss att förstå världen och förhandla fram sociala arrangemang (Pinker, 2011).

Kom dock ihåg att det är skillnad mellan divergent tänkande (Guildford, 1956) och symbolisk divergens (Bormann, 1985).

Istället för att dela ut presentation tänkte jag sammanfatta föreläsningen.

Föreläsningen hölls på konferensanläggningen Vann och det fanns ungefär 70 skolledarna i publiken. Jag har som princip att låta publiken avbryta om de vill ställa frågor.

Eftersom det var sannolikt att jag skulle presentera saker som de inte hade kunskap om, uppmanades de att undvika argumentation och styrande frågor. Skälet är att argumentering är detsamma som att sälja sin personliga föreställning av verkligheten (Mercier & Sperber, 2011).

Istället ville jag att vi skulle resonera om saker där vi tyckte olika.

Jag meddelade att min presentation har en vetenskapsmetodologisk inramning, dvs. utgår från studier som använt statistisk analys. Statistik används för att påvisa skillnader, skilja ut typindivider från outliers, beskriva latenta begrepps interna konsistens samt associationer (korrelationer) mellan begrepp samt kausalitet.

Fortes släppte nyligen en rapport - Swedish Research on Work Organization. Evauation Report. I sammanfattningen skriver de bland annat:

Research is mainly empirical and of good quality in terms of methods and samples. A substantial part of publications are qualitative case studies. Innovative conceptual and theoretical work is rare.

Alltså: förvisso är forskningen empiriskt orienterad, men en stor andel av studierna är så kallad kvalitativa fallstudier och det saknas innovationer beträffande koncept och teorier. Det betyder dels att man inte kan dra inferens - generalisera över en hel population från studierna, dels att det saknas nytänkande.

Hösten 2014 blev min doktorsavhandling föremål för granskning av studenter på ett masterprogram för pedagogiskt ledarskap. Studenterna påpekade att jag gjort något så ovanligt som att testa min modell Generative learning management (den konceptuella innovationen; Österberg, 2004, 2012) - med statistik! En riktig U.S.P. således.

Föreläsningen på rektorsutbildningen var disponerad enligt följande:

Människans evolutionära anpassning och socio-kulturella utveckling. Resan startade med Orrorin man (Senut, Pickford, Gommery, Mein, Cheboi, & Coppens, 2001).

Vår art har en evolutionärt betingad kreativ förmåga (Ambrose, 2010; Mlodinow, 2015; Pringle, 2013; Schacter och Addis, 2007; Österberg, 2012).

Renässansens, återfödelsen av förnuft och användandet av akademisk kunskap, startade när guldsmeden Filippo Brunelleschi (1377-1446) -fick uppdraget att resa konstruktionen till den självbärande kupolen till Florens katedral - Santa Maria del Fiore.

Sedan berättade jag om individens utveckling under barn och ungdomsåren.

De första levnadsåren är avgörande för barns skolprestation vid 10 års ålder och senare. Barn som upplever det Baumrind (1966) kallar styra-och-ställa eller låt-gå föräldraskap, kan förlora så mycket som 30 000 000 ordperceptioner under de tre första levnadsåren jämfört med barn som upplever en ömsesidig relation med föräldrarna (Hart och Risley, 1995; Rosenberg, 2013). Förmågan att på uppmaning avbilda människoliknande figurer vid 4 års ålder påverkar kognitiv utveckling vid 10 års ålder (Arden, Trzaskowski, Garfield & Plomin, 2014; Goodenough, 1926)

Dans är viktigt för kognitiv utveckling och Theory of Mind (TiM) är viktigt för individens förmåga att fungera i sociala sammanhang. Men TiM hämmar äldre barn och vuxna att dansa spontant samt functional fixedness (Chaplin Norton, 2015; (Duckner, 1945; German och Defeyter, 2000).

Barn som lever med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som lever med bara mamma (Österberg, 2004):

En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (s. 2).

Ledarskap för arbetsklimat, utveckling, lärande och kreativitet

Först definierade jag några begrepp:

Arbetsklimat: Beteendemönster som samverkar med andra variabler och påverkar individer i en organisation (Ekvall, 1996; Locke, 1976). Dessa konstrukt har tillsammans ca 15 så kallade dimensioner som kan förklara arbetsklimat: Utmaning, Frihet, Idéstöd, Förtroende, Humor, Debatt, Risktagande, Tydlighet, Harmoni, Rättvisa, Självständighet, Ansvar, Stöd, Erkännande, Varma & vänskapliga sociala relationer. Men eftersom medvetandet (arbetsminnet) har en gräns, ca 5 enheter, är det svårt att hantera så många dimensioner.

Divergent tänkande: att man har olika uppfattningar om hur man ska uppnå ett gemensamt mål.

Inlärning: Närhelst hjärnan varit aktiv och aktiviteten gett någon bestående form av bestående spår som längre fram kan påverka neuronala processer – då har vi ett fall av inlärning (Eriksson, 2001). 

Det blev lite snack om Pytagoras teorem.

Mål: en prospektiv intention om vad man vill uppnå tillsammans inom en gemensam framtid (Locke och Latham, 2002).

Konflikt: att en av två eller flera parter inte accepterar att man är oense (Tornstam, 1996, återgivet under ett samtal på hans kontor).

Kreativitet: En mental process i ett normalt fungerande psyke där icke-relaterade kunskapsobjekt, eller fragment av dessa, kombineras till något nytt sätt att lösa komplexa problem. Fragment syftar på implicita/icke-deklarativa minnesstrukturer (Schacter, 1987). Vi genomförde ett litet kreativitetstest som jag konstruerade på inför Vetenskapsfestivalen 2012 (Österberg, 2012).

Ledarskap: en process där en individ påverkar många andra individer att uppnå ett gemensamt mål.

Symbolisk divergens: att personalen har olika uppfattningar om vad man gemensamt ska uppnå (Bormann, 1985). De flesta brukar vara övertygade om att just deras föreställning om saker och ting är korrekt. Det leder som regel till konflikter. Förklaringen till att symbolisk divergens uppstår är att chefen kommunicerat en abstrakt bild om av organisationen ska uppnå - målet.

Utveckling: mätbar förändring över tid.

Kognitivt är män och kvinnor mer lika än olika (Hyde, 2005). (kvinnligt respektive manligt ledarskap refererar till medfödda egenskaper som man behöver avlära sig. Det tordes jag inte ta upp.)

Utmaningen och överraskning triggar en dopamindriven kommunikation mellan delar av belöningssystemet och hippocampii som gör att vi känner oss motiverade och nyfikna på att lära oss nya saker (Fenker och Schütze, 2008).

Om ledare tilldelar tydliga och utmanande mål till organisationen ökar sannolikheten för symbolisk konvergens. En bieffekt av detta är att risken för konflikter minskar. Det betyder en ökad sannolikheten det eftersträvansvärda resonerandet som gynnar det prospektiva tänkande (Gilbert ch Wilson, 2007; Kaku, 2014; Szpunar et al .2014).

Det är dock känt att vår art har svårt att premiera prospektivt tänkande (Kahneman och Tversky, 1979).

Sedan pekade jag på en viktig premiss: att vi människor har en emotionellt betingad aversion mot förändring, speciellt om framtiden är oviss (Mueller, Melwani & Goncalo, 2012).

Appendix (föreläsningens referenser)

1. Arden m fl. (2014). Genes Influence Young Children’s Human Figure Drawings and Their Association With Intelligence a Decade Later. Psychological Science, 1-8.
2. Barash, D.P. (2014). God, Darwin and My College Biology Class. The New York Times, 27 September.
3. Brown, F., Harris, J., Leakey, R., Walker, A. (1985). Early Homo Erectus skeleton from west Lake Turkana, Kenya. Nature, 316, (6031), 788-792.
4. Buck, R. (1985). Prime Theory: An Integrated View of Motivation and Emotion. Psychological Review, 92, 3, 389-413.
5. Cacioppo, J.T., & Berntson, G. G. (1992). Social Psychological Contribution to the Decade of the Brain: Doctrine of multilevel analysis. American Psychologist, 47, 1019-1028.
6. Chaplin, L.N.  & Norton, M.I. (2015). Why Don’t You Want to Sing and Dance in Public? Scientific American, Mind.
7. Duncker, K. (1945). On problem solving. Psychological Monographs, 58 (270), 1-113.
8. Dunnette, M.D. (1991). Blending the science and practice of industrial and organizational psychology: where are we and where are we going?. In M. Dunnette & L. Hough (eds.). Handbook of Industrial & Organizational psychology (2nd) Vol. 1 (pp. 1-28). Palo Alto, Ca: Consulting psychological press.
9. Ekvall, G. (1996). Organizational climate for creativity and innovation. European Journal of Work and Organizational Psychology, 5 (1), 1005 – 123.
10. Eriksson, H. (2001). Neuropsykologi: Normalfunktion, demenser och avgränsade hjärnskador. Stockholm, Liber.
11. Fenker, D. & Schütze, H. (2008). Learning by surprise. Scientific American, 19, 47.
12. Festinger, L. (1962). Cognitive dissonance. Scientific American, 207 (4), 93–107.
13. Finke, R.A., Pinker, S., Farah, M.J. (1989). Reinterpreting Visual Patterns in Mental Imagery. Cognitive Science, 13, 51-78.
14. German, T.P. & Defeyter, M.A. (2000). Immunity to Functional Fixedness in Young Children. Psychonomic Bulletin & Review, 7 (4), 707-712.
15. Hart, B. & Risley, T.R. (1995). Meaningful Differences in the Everyday Experience of Young American Children. Baltimore
16. Hennessy, B.A. & Amabile, T.M. (2010). Creativity. Annual review of psychology. 61, 569 – 598.
17. Hovecar, D. (1980). Intelligence, Divergent Thinking, and Creativity. Intelligence, 4, 25-40. 
18. Hyde, J.S. (2005). The Gender Similarities Hypothesis. American Psychologist, 60 (6), 581-592.
19. Locke, E. A. (1976). The nature and causes of job satisfaction. In M. D. Dunnette (Ed.), Handbook of industrial and organizational psychology (pp. 1297-1349). Chicago: Rand McNally. 
20. Locke, E. A., & Latham, G. P. (2002). Building a practically useful theory of  goal setting and task motivation - a 35-year odyssey. American Psychologist, 57, 705 - 717.
21. Mlodinow, L. (2015). The Upright Thinkers: The Human Journey from living in trees to understanding the cosmos.
22. Mueller, J.S., Melwani,S. & Goncalo, J.A. (2012). The Bias Against Creativity: Why People Desire but Reject Creative Ideas. Psychological Science, 23, 13 – 17.
23. Pinker, S.A. (2011). Taming The Devil Within Us. Nature. 
24. Rosenberg, T. (2013).  The Power of Talking to Your Baby, New York Times.
25. Schachter, D.L. & Addis, D.R. (2007). The Cognitive neuroscience of constructive memory: remembering the past and imagining the future. Philosophical transactions of the Royal Society, 362, 773-786.
26. Seger, C.A. (1994) Implicit learning. Psychological Bulletin, 115, 163-96.
28. Senut, B., Pickford, M., Gommery, D., Mein, P., Cheboi, K., and Coppens, Y., (2001). First hominid from the Miocene (Lukeino Formation, Kenya). C. R. Acad. Sci. Paris, 332: 137-144.
29. Österberg, P. (2001). Facial feedback – hur man med ett leende kan tolka omvärlden mer positiv. Opublicerad kandidatuppsats i psykologi, Uppsala universitet.
30. Österberg, P. (2004). Kan ungdomars emotionella relationer till sina föräldrar förklara samband som finns mellan föräldrars skilsmässa och intern och extern samt skolmässig anpassning hos ungdomar?. Opublicerad magisteruppsats i psykologi. Mälardalens högskola.
31. Österberg, P. (2012). Generative learning management – A dual-role leadership model for creativity in organizations. Doktorsavhandling i psykologi, Lunds universitet.