Väggmålning, Berlin. Samtidskonst eller plakatkonst som hyllar DDR?: Om skillnaden mellan att argumentera och resonera

En oenig kulturnämnd i Uppsala kommun (Moderaterna reserverade sig) beslutade för några år sedan att låta konstnären Erik Krikortz fritt skapa och installera ett konstverk (en målning) på en elcentral i Carolinabacken. Eva Edwardsson (L) vurmar för målningen. Peter Gustavsson (S) menar att målningen är en souvenir och Mohammad Hassan (L) uppmanar folket att avstå yttrandefriheten sedan partikollegan Edwardsson och kulturnämnden med ett plakat försökt pådyvla Uppsalas lärda att tolka målningen som en illustration av (1) mångfald, (2) migration och (3) demokratiska processer. På riktigt, det de lärda i Uppsala sett, likt pojken i Kejsarens nya kläder, illustrerar målningen (1) enfald/konformism, (2) inlåsta medborgare som inte får fly till friheten och (3) autokrati/diktatur. 16 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

En oenig kulturnämnd i Uppsala kommun (Moderaterna reserverade sig) beslutade för några år sedan att låta konstnären Erik Krikortz fritt skapa och installera ett konstverk (en målning) på en elcentral i Carolinabacken (se Bild 1).

Flera observatörer har upplevt att framställningen ger associationer till kommunistdiktaturer som DDR där människor sköts i ryggen när de försökte fly till friheten i väst. Det är något Quickologiskt över både installationen och de beslut som ledde dit,  d.v.s. fenomenet att folk gör saker som inte går att backa upp med rationella argument (facts and figures).

Bild 1. Väggmålning, Berlin (Erik Krikortz). Foto: Peter Österberg, Fil Dr psykologi.

Kommunismen har sitt ursprung i Karl Marx (1818-1883) idévärld om proletariatets diktatur.

In Marxist philosophy, the dictatorship of the proletariat is a state of affairs in which the proletariat holds political power.[1][2] The dictatorship of the proletariat is the intermediate stage between a capitalist economy and a communist economy, whereby the post-revolutionary state seizes the means of production, compels the implementation of direct elections on behalf of and within the confines of the ruling proletarian state party, and instituting elected delegates into representative workers' councils that nationalise ownership of the means of production from private to collective ownership (Wikipedia).

Och diktatur har varit det typiska i de länder som tvingats erfara kommunism (Bulgarien, Ungen, Polen, Kuba, Östtyskland, Ryssland, Estland, Lettland, litauenen, Vietnam, Nordkorea Ukraina, Vitryssland, Georgien, Serbien, Kroatien, Montengro, Moldavien m fl.).

I Sovjetunionen och det nya Ryssland: 1900-2000 redogör Staffan Skott för kommunismens terror som startade med Bolsjevikernas statskupp i oktober 1917. Observera att den ryska revolutionen genomfördes några månader innan - i februari samma år. Det är en historia om övergrepp och massmord genom democid (>100 miljoner offer i massgravarna) som till och med överträffar nazismen.

I Låt mig få städa klart!: om kommunister, kryptokommunister och antikommunister redogör Kjell-Albin Abrahamson (1945-2016) för den svenska [Sovjetvänliga] kommunismens ledarskap: Sven Linderot (1889-1956), Hilding Hagberg (1899-1993), C-H Hermansson (1917-2016), Lars Werner (1935-2013), Gudrun Schyman (1948- ), Ulla Hoffman (1942 - ), Lars Ohly (1957 - ) och Jonas Sjöstedt (1964 - ).

Det handlar om personer som hyllat och försvarat kommunismen/marxismen på det sätt som Väggmålning Berlin verkar vilja påskina: ett proletärt lyckorike.

Ledarna för det svenska kommunistpartiet har pushat människor, ex.vis. de så kallade Kirunasvenskarna, att ge upp den "svenska otryggheten" för den "proletära friheten" i kommunistdiktaruren Sovjet (1917-1991). När dessa nybyggare önskade återvända hem svarade Sovjetregimen med reseförbud och ond bråd död i fattigdom. Samma ledare har hävdat att Finländare, Ungrare (1956) liksom Tjecker och Slovaker (1968) provocerat Sovjetregimen att invadera dessa suveräna stater.

Det sägs att Lars Werner på 1970-talet skickade gratulationer till Nordkoreas kommunistdiktator (farfar till den Kim som sägs ha fötts på ett berg under två korsade regnbågar och uppfunnit hamburgaren, och far till den Kim som på sin första golfrunda slog 18 hole-in-one).

Enligt TT sa Gudrun Schyman den 11 juni 1989:

- Kommunismen har inte gått in i en avgörande kris. Det är snarare tvärtom när man ser på utvecklingen i Östeuropa. Den kraft som utvecklas där är hoppingivande [sic]

Ohly grät när DDRs terrormur föll och enligt Magnus Utvik har både han och Jonas Sjöstedt hyllat Sovjetkommunismen (Sjöstedt omöjlig ny vänsterledare, Aftonbladet):

Samma ungdomsförbund har skolat partiordföranden Ohly och Jonas Sjöstedt, hans främste utmanare om partiledareposten.
Precis som jag ingick de i en tradition där försvaret av kommunistdiktaturer var den röda tråden. Alla medlemmar lärde sig att argumentera för Sovjet och dess vasallstater och bortförklara enpartivälde, fattigdom, homofobi, tortyr och psykiatriskt förtryck.

I en video tagen under någon valrörelse, och publicerad på YouTube 2010, ses den forna kommunistledaren Lars Ohly i full färd med så kallad självbefläckelse. Ohly erkänner även att han gått för långt i närmanden mot en kvinna, trots att han enligt egen utsaga hela tiden känt till var den så kallade gränsen går!? (Aftonbladet, SvD).

När så inte skedde öppnade DFLP soldater eld – och sköt ihjäl 21 av ungdomarna.

Jonas Sjöstedt (V) ertappades under valrörelsen 2018 med att ha besökt DFLPs svenska gren Grupp 194 (Expressen, 7 september 2018: Jonas Sjöstedt hade möte med terrorkopplad grupp).

Den som ändå tvivlar på kommunismens övergrepp, och likhet med nazismen, kan ta en tur till Budapest och Terror Haza -The House of Terror i Budapest. Där har man i entrén satt upp symbolerna för kommunism och nazism, d.v.s. två jämställda terrorideologier. Väl inne väntar en mindre behaglig överraskning ...

Terror Haza (Wikipedia).

Är det på något sätt problematiskt att låta installera ett konstverk som ger associationer till kommunistdiktaturer?

Företrädare för linjen kommunism-är-dåligt resonerar att det är problematiskt. Skälen är de ovan nämnda. Attitydobjekten är tydliga: drygt 100 miljoner i massgravar och unga människor som dött av gevärsskott i ryggen för att de velat fly kommunistregimen DDR är mer än tillräckliga argument. Lägg därtill miljöförstöring: utplåning av Aralsjön liksom dumpning av plast i världshaven.

Läs om miljömarxismen: "Perception versus facts". Climate Psychology and Progressofobics (also in Swedish).

Här följer en sammanställning från individer som invänt mot att målningen placeras i backen upp mot Carolina Rediviva.

23 september 2015. Jan von Bonsdorff, konstprofessor, mail till UNT kultur och undrar om "det [uppförandet av DDR-replikan] är "medveten 'ostalgi' eller endast ett uttryck för visuell och språklig analfabetism" (KONST Nu har den konstnärliga gestaltningen av Uppsalas nya paradgata inletts. Men det första verket, en replika av en DDR-väggmålning på ett markvärmecentral väcker frågor, UNT).

24 september 2105. hävdar Therez Olsson (M) att DDR-replikan blir paradgatans svarta fläck (Moderaterna kallar DDR-konst för paradgatans svarta fläck).

13 oktober 2015. Imke Wallenius i UNT:

Plötsligt påmindes jag smärtsamt om hela min uppväxt under DDR-tiden. Även jag var medlem i ”Junge Pioniere”. Den blåa halsduken fick man, men den vita blusen och den mörka kjolen förväntades familjen bekosta. I mitt föräldrahem fanns inga resurser. Min far, högstadielärare och icke partimedlem, hade två arbeten för att kunna försörja familjen med det absolut nödvändigaste. Från tiden i ”Freie Deutsche Jugend” minns jag, frysande i blåskjortan, de många beordrade marscherna förbi partipamparna. Att vägra medlemskap i denna ungdomsorganisation förde med sig oerhörda svårigheter både i gymnasiet och vid studie- eller yrkesval ...
I Erik Krikortz inlägg (UNT 29/9) står bland annat ”Om det verkligen vore skadligt att påminnas om historien, varför uppförs då monument över förintelsen, 9/11, Estonia?” Nej, det är inte skadligt att påminnas. Men konstverket i slottsbacken kan inte jämföras med nämnda minnesmonument då det är propaganda för en förljugen verklighet, som för en del bara förblev en dröm! (En smärtsam påminnelse).

14 oktober 2015. Hendrik Nyman (Fp) påtalar i UNT att hans partikollega [Eva] Edwardsson glider undan [frågan]:

Edwardsson glider undan den relevanta frågan om vi skulle acceptera liknande nazistisk konst på samma plats. Men det går inte att glida undan frågan. Det finns bara två alternativa svar, antingen tycker man att den kommunistiska diktaturens symboler är acceptabla, trots alla miljoner offer för Sovjetkommunismens terror, men inte de nazistiska.
För en vänsterpartist kan det vara en logisk ståndpunkt. Men för en liberal, en medlem i det parti som mest konsekvent alltid tagit avstånd från både kommunismen och nazismen, borde inte detta svar vara möjligt.

27 oktober 2015. Ergo intervjuar Stefan Ohlsson (M) som genom några fotomontage jämställt DDR-replikan med en svastika.

– Jag gjorde dem för att åskådliggöra hur sjukt det är att sätta upp konstverk från kommunisttidens Tyskland.* All offentlig konst i öststaterna syftade till att glorifiera diktaturen. Uppenbarligen förstår inte alla i kulturnämnden i Uppsala kommun detta ("Behövdes en påminnelse")

29 oktober 2015. Lenka Elvingson Själv flykting, Uppsalatidningen:

Skandinaviens äldsta lärdomsstad med frihetstraditioner behöver inte eftersträva en framskjuten plats i världen genom att skaffa sig en motsvarighet till Unter den Linden, Röda Torget eller Himmelska Fridens Torg. Tror ni att ni främjar integration, mångfald och fred med ert hybrisprojekt? Bara betongskjulets ”utsmyckning” har redan kostat oss skattebetalare i Uppsala en halv miljon kronor! Uppsalas politiker ­och kulturnämnd – sansa er).

6 november 2015. Jan Rosén, professor i juridik i UNT debatt:

– Man får inte avbilda ett verk på det sättet som skett i Uppsala. I alla fall inte utan att fråga ursprungskonstnären, säger Jan Rosén, professor i juridik vid Stockholms universitet och ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt.

Jan Rosén poängterar att man inte kan citera bildkonst. Offentliggjorda konstverk får dock återges ”i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte” eller ”i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form".

10 november 2015. En hel grupp publicerar ett debattinlägg:

Men detta är ingen vanlig konstdebatt som den för länge sedan om ”Näckens polska” eller den nyligen om ”Skorstenen”. DDR-konstverket har visserligen på sista tiden försetts med ett slags förklaring, men den är helt otillräcklig som bevis på att Uppsala tar avstånd från den kommunistiska ideologin. (Att det i Berlin och på andra ställen finns åtskilliga monument av detta slag är självklart, men vårt land har i modern tid lyckligtvis inte varit utsatt för någon diktatur.) (Carolinabacken är en mycket känslig central stadsmiljö och det som skett där är oacceptabelt, menar ett flertal Uppsalaprofiler).

10 november 2015. Storbråk om konstverk (Svt).

5 december 2015. Anna-Karin Westerlund (M) i UNT:

Beslutet fattades av alla partier förutom moderaterna som röstade emot förslaget och lämnade in en reservation mot det redovisade förslaget ”Urbana souvenirer”.
Vi ansåg att utsmyckningen av paradgatan borde bygga på Uppsalas kärnvärden eftersom Uppsala är en kulturstad och det finns så mycket kultur och historia i Uppsala som vi kan vara stolta över och föra fram (Beslutet togs av alla partier utom M).

5 december 2015. Ulrika Ransjö i UNT:

DDR-KONST Nu har nog konstnären fått sitt syfte med DDR-konsten i Carolinabacken uppfyllt: att provocera och väcka debatt. När jag första gången vek om hörnet på Carolina och såg den lilla kuren tänkte jag: men, har den offentliga toaletten med sin graffitti flyttat från Odinslund?
Mitt förslag är därför: flytta väggdekorationerna ett par hundra meter västerut och bekläd förargelsens hus med dem! Då borde alla grupper bli nöjda; konstverket finns kvar och är synligt, men degraderingen är uppenbar (DDR-konsten – så blir alla nöjda).

25 januari 2016. KULTURPOLITIK. Flera partier i Uppsala kräver ramar och regler för offentlig och skattefinansierad konst. KD anser att Erik Krikortz verk bör omgärdas av taggtråd ("Sätt taggtråd kring DDR-konsten").

16 juni 2016. Kulturnämnden avvisar Jonas Segersams (KD) motion om att sätta taggtråd krig kommunisthyllningen i Carolinabacken (Nej till taggtråd runt konstverk). Konstnären påstås riskera att kränkas? Min tanke går till offren för kommunismen som räknas till dryga 100 miljoner liksom deras anhöriga ....

12 juli 2016. Beslut om bygglov dröjer (UNT).

14 juli 2016. Lill Sjöström: Låt oss lära av historien (UNT).

25 augusti 2016. Regimen offrade sjuka barn (Uppsalatidningen).

27 november 2016. Måla över DDR-konsten (Harry S Gränjefors).

5 januari 2017. Komplettera målningen! (Christian Gerner).

20 januari 2017. Avlägsna DDR-konsten snarast! (Stefan Hanna).

18 maj 2017. ”Ta bort DDR-konsten från Carolinabacken” (Stefan Hanna (C) kommunalråd)

24 maj 2017. ”En triumf för censurivrare?” (Cristina Karlstam konstkritiker).

8 juni 2017. ”Det finns ingen konstcensur” (Mads Kjersgaard).

8 juni  2017. "Respektlös attack" (Stefan Hanna (C)).

8 juni 2017. "Flytta DDR-propagandan" (Lenka Elvingson).

15 juni 2017. ”Inte ett uttryck för propaganda” (Cristina Karlstam, konstkritiker).

7 September 2018. Kommunalråd ”målade om” omdiskuterat konstverk (Svt).

12 juli, 2020. Konstverket inga ikonoklaster verkar ha något emot (Lidén, Aftonbladet).

Jag glömmer till exempel aldrig när jag satt hemma hos den gamle VPK (numera Vänsterpartiet)- ledaren Hilding Hagberg och drack grogg ute på hans balkong i Luleå.

– Det var bra att de sköt ungdomarna och de andra förrädarna som försökte fly. De var otacksamma, de hade ju fått gratis utbildning...

– Den antifascistiska skyddsvallen var både bra och nödvändig.

Jag satte groggen i halsen (Lidén).

 Den här listan uppdateras vartefter folket påminner politikerna om galenskapen.

De 11 förtroendevalda i kulturnämmnden argumenterar lite annorlunda.

Den aktuella ordföranden för kulturnämnden - Peter Gustavsson (S) - argumenterar att verket representerar "urbana souvenirer" ("Paradgatans svarta fläck", UNT Uppgång).

I sin strävan att lära Uppsala lärda invånare vad de ska tycka har kulturnämndens medlemmar satsats mer av skattebetalarnas pengar på ett plakat med hjälptext (Bild 2).

Bild 2. Kommunens instruktion för hur medborgarna ska tolka Väggmålning Berlin. 
Obs! Informationstavlan har tagits ner! Obs!

Det finns tre markörer som kommunrepresentanterna vill att betraktaren ska rama in sin observation med: mångfald, migration och demokratiska processer. Skämt eller allvar? Döm själv.

Den 1 november ber så ledaren för Folkpartiets lokalavdelning i Uppsala, Mohamad Hassan, allmänheten att avstå yttrandefriheten:

Den livliga debatten om offentlig konst välkomnas av oss liberaler. I en demokrati äger alla rätten att uttrycka sin mening. Men att argumentera för sin sak betyder inte att någon har rätt, bara att den anser att andra har fel.

Processen kring det aktuella konstverket har följt den representativa demokratins spelregler. Uppsalas invånare utser politiker för att förverkliga den politik de tror på.

Det måste ha skett en värderingsförskjutning inom Folkpartiet i Uppsala. Värderingsförskjutning brukar förekommas av kognitiv dissonans - en konflikt mellan två motstridiga värderingar där det minst socialt gångbara får stryka på foten. Folkpartiet är ju ett klassiskt akademikerparti som vilar på liberala värderingar. Alltså: så långt från kommunism och andra fascistiska ideologier man kan komma.

Varför agerar Hassan på det här viset? Förklaringen kommer lite längre ner:

Vi vill inte elda på debatten om konstverket på paradgatan. Vi vill bara framhålla att Eva Edwardsson på ett sakligt sätt har bemött kritiska synpunkter och förklarat hur processen har gått till (UNT 7/10, 20/10, 23/10). Hon har vårt fulla förtroende.

Alltså: konformism by kognitiv dissonans och den handlar om en person - Eva Edwardsson - som var ordförande för den kommitté som gav grönt ljus till kommunisthyllningen.

Edwardsson (L) har ju i egenskap av politiker försvarat sitt beslut, med näbbar, klor och en stor portion polemik  - vebalt krig. Hon skapar därmed en konflikt, d.v.s. den situation som uppstår när en av två eller flera parter inte accepterar att man är oense. Det kan hänga samman med att Edwardsson till vardags är jurist och anställd som domare vid en kammarrätten. Och som hon skrev till mig på Facebook: - docent, just saying! Flott som tusan antagligen.

Edwardsson (L) beteende speglar en så kallad von oben-attityd (jämför Over confidence). Psykologen Daniel Kahneman, som tillsammans med kollegan Amos Tversky (1937-1996) gett oss viktig forskning olika mentala fallgropar (tillgänglighet, representativitet och konjunktion problemet för att nämnda några), varnar i en intervju för just Over confidence (Daniel Kahneman: ‘What would I eliminate if I had a magic wand? Overconfidence’).

Hassan fortsätter:

Vi är samtidigt bekymrade över nedsättande kommentarer som Eva Edwardsson har fått utstå från vissa håll i tidningar och – framför allt – i sociala medier. Förtroendevalda kombinerar yrkesliv, familjeliv och politik och vi behöver värna den insats de gör och visa respekt genom att hålla en god ton i debatterna. Att inte hålla med i sak är en sak. Att medvetet missförstå, raljera och vulgarisera debatten och inte respektera vare sig konstnären, verkets syfte eller de politiker som fattat beslutet är något helt annat (Hoppas att konstverket får ny status).

Den enda som haft svårt att resonera - utbyta idéer genom språk - är ju Edwardsson (L) själv. Hon raljerar över varje enskild betraktare som påstår sig se en DDR-hyllning och hävdar att "alla" ser att det handlar om samtidskonst. H.C. Andersen (1805-1875) skrev som bekant en saga på samma tema: Kejsarens nya kläder

Plakatet (bild 2) är väl just ett sådant tilltag. Men där Edwardsson och kulturnämnden försökt instruera Uppsalas medborgare att läsa in (1) mångfald, (2) migration och (3) demokratiska processer i bilden, ser medborgarna bara (1) enfald/konformism, (2) inlåsta medborgare som inte får fly till friheten och (3) autokrati/diktatur. Att befolkningen i universitetsstaden Uppsala inklusive partikamrater vägrar underordna sig "just saying" - docentens påbud gör inte på något sätt Edwardsson till ett offer.

När Mohamad Hassan förvissat sig om att 'skägget satt ordentligt fast i brevlådan' försökte han sig på en så en så kallad analogi. Dock inte till några av de historiska bilder över kommunismens övergrepp utan, helt obegripligt, till Bror Hjorts Näckens polska!? Det ska visst ha varit en viss uppståndelse kring denna skapelse på 1960-talet. Hassans analys missar dock den sannolikt liberala tidsanda som rådde i Sverige och akademistaden Uppsala under just 1960 - 70 talet. Alltså: akademins annaler förtäljer en annan historia. En bättre analogi hade varit Stefan Ohlssons (M) entreprenöriella tilltag ovan. Istället för att göra en studieresa till Berlin för att studera originalet till DDR-hyllningen, borde Hassan således rest till Budapest och insupit atmosfären i Terror Háza. Det kräver förstås att han får loss skägget ur brevlådan.

Det verkar alltså som att kopian av Väggmålningen från Berlin, som uppfördes på order av Uppsala kommuns direktorat för kulturskolning, inte bara utgör en osmaklig påminnelse om kommunismens övergrepp (fler än 100 miljoner människor ligger i massgravarna). Det verkar också som det rör sig om något olagligt. Paradoxen är att verkets största proponent, Eva Edwardsson, är domare och "just saying"-docent i juridik! Äger hon då också det juridiska ansvaret för övertrampet? Dessbättre för henne, men dessvärre för Uppsalaborna, har stiftelsen som förvaltar originalverket gett Krikortz grönt ljus. Dock ett mycket svagt sådant.

Den 10 november skriver Sveriges radio om DDR-replikan.

Konstverkets förlaga är en murmålning i forna Östtyskland, DDR, en diktatur med åtskilliga människors liv på sitt samvete. Det var 2012 som Kulturnämnden gav Erik Krikortz uppdraget att konstnärlig utforma den nya paradgatan. Eva Edwardsson var då Kulturnämndens ordförande.
– Det finns en missuppfattning att vi ville hylla DDR och det vill jag bestämt dementera, säger Eva Edwardsson (FP) numer 2:e vice ordförande i Kulturnämnden.
Vad skiljer konsverken åt?
– Det första man lägger märke till är den svarta kakelfogen. Människorna går visserligen i en parad, men de är bakom galler, säger Eva Edwardsson (Storbråk om konstverk).

I fall du missade:– Det första man lägger märke till är den svarta kakelfogen

På Twitter skriver Mohammad Hassan:

Bra @EvaEdwardsson att du förtydligar att konstverket inte är hyllning för någon regim.Konst är konst & inget annat.

Uppsalaborna (n= ca 200 000) är inte eniga med [de delar av] Folkpartiet (max 11 000) som utgör proponenter för den samtida DDR-hyllningen.

19 november utnyttjar så Mohamad Hassan åter den yttrandefrihet han den 1 november försöker beskära (2 gånger på ynka 18 dagar!). På twitter skriver han:

Jag hade tänkt replikera @StefanHanna:s angrepp på FP. Men det här räcker! @untkultur
En populistisk pungspark" (UNT).

Länken går till en Sebastian Johans som i ett kort och känsloladdat epos försvarar den omtalade DDR-hyllningen ("En populistisk pungspark"). Känslomässigheten gäller Centerpartiets förslag att måla över DDR-hyllningen, vilket så vitt jag förstår är en ståndpunkt som delas med större delen av Uppsalas invånare. Några "souvenirer" ur Johans polemik:

Centerpartiets hårresande förslag på att ta bort den första delen av Erik Krikortz projekt är inget annat än en populistisk pungspark på hela begreppet konst.

Hårda ord, må jag säga. Johans tycks leva med föreställningen att Centerpartiets [ofta liberala] medlemmar gillar hyllningar till övergreppsideologier och att dylika hyllningar har en intellektuell koppling:

...en gräns av antiintellektualism som borde förolämpa hans väljare eftersom den bygger på en, naturligtvis felaktig, bild av att de som röstar på centern inte har kapacitet att förstå att ett objekt som placeras ut under begreppet konst inte är detsamma som en ärobild utan en problematisering. Ett dumt försök att ta en billig poäng.

Användandet av prefixet "anti-", istället för att skapa förutsättningar för resonerande, har länge varit en trend på den yttersta vänsterkanten. Exakt hur bra Johans känner just saying docenten och domaren Edwardsson, som var ordförande i den kommitté som beslutade att satsa massor med skattemedel på DDR-hyllningen, är svårt att avgöra. Men att han delar hennes engagemang råder ingen tvivel om:

Kulturkontoret har faktiskt skött sin del av kommunikationen om debatten riktigt bra och stått upp för sin beställning.

Observera ordet faktiskt. Säkrare än så kan det väl inte bli, eller? Och sedan hoppar han på Mohamad Hassans tåg - att försök att beskära en av demokratins grundpelare - yttrandefriheten:

Debatten kring Krikortz verk har egentligen inte så mycket att göra med yttrandefrihet heller. En beställning på en konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet är inte samma sak som ett podium på Speakers corner.

Så här står det i en av Sveriges fyra grundlagar (den första stadgar att all makt utgår från folket):

1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag (Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469).

Är det här något som Edwardsson, Hassan och Johans vill ifrågasätta?

Epilog

De första spåren av vår art - Homo Sapiens Sapiens - dateras ca 320 000 är före nutid (Hublin et al. 2017).

Från våra förfäder Homo erectus hade social kognition och symboliskt tänkande. Det grammatiska språket var etablerat ca 200 000 före nutid. Mercier och Sperber (2011) menar att evolutionen släppte fram språket för att vi öka sannolikheten för våra geners överlevnad.

När juridiken föddes använde dess introduktion  - krigsherren - Hammurabi (1810 – c. 1750 BC) just argumentation för att avgöra rätt och fel i tvister mellan parter.

Argumentation (dialektik) blev också det centrala verktyget i estetikens och senare filosofins sanningssökande. Men dialektiken hade en del att önska och ersattes av retoriken - konsten att övertyga.

Det var argumenterade genom peripatetisk lärande som Aristoteles drog slutsatsen om Geocentrism - att Jorden är centrum i det då kända universum.

Cicero (106 - 43 BC) blev retorikens förgrundsgestalt och omnämns på juristutbildningar, t ex. på Uppsala universitet. I boken SPQR: A History of Ancient Rome ger professor Mary Beard en annan bild av Cicero, nämligen efterhandskonstruktionens fader. Cicero hade nämligen benägenheten att avrätta sina motståndare och därefter argumentera för sin sak (Beard, 2015).

Det var Hammurabis och Ciceros efterföljare som fängslade renässansprofessorn Galileo Galilei efter att han i sina föreläsningar använt Kopernikus beräkningar som avvisade Geocentrism till förmån för Heliocentrism.

Det var någon gång under renässansen som argumenterade började ersättes av resonerande - att utbyta idéer genom språk. Denna ansats fick stor spridning under Upplysningen.

I Taming the Devil Within us och The Better Angels of our Nature: Why Violence has Decline menar psykologen Steven Pinker att det är resonerande som gjort att vi lever i den bästa av tider.

Uppsala är en akademistad som växt fram i efterdyningarna av renässanstänkandet. Därför borde resonerande vara fundamenta för dem som väljer att delta i stadens utveckling. Att en kulturnämnd i Uppsala, utan att utlysa en traditionell tävling mellan olika konstnärer, gett EN konstnär fria händer att uppföra ett verk - DDR-replikan - som ger obehagliga associationer till övergreppsideologin kommunism är graverande. Att den uppförts i backen upp till själva symbolen för det fria akademiska tänkandet - Carolina Rediviva  - och att kommunpolitiker därefter går ut i media och försökt stoppa den fria debatten är än värre.

Moderaterna hävdar att de reserverat sig för förslaget. Centern har lämnat in en motion om att DDR-hyllningen måste bort på något sätt. Majoriteten, Socialdemokratierna, Vänsterpartist [kommunisterna] och Miljöpartiet tiger still (så vitt är känt). 

När Erik Weiman (M) skojade på Facebook att någon kanske målar över DDR-hyllningen, då kontaktade Uppsala kommun, med nämnda S, V & Mp i majoritet, säkerhetsavdelningen. Hur ska man se på den saken? br />
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).