Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Den 22 september 2015 gjorde Arbetsmiljöverket en pressrelease om en ny föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som skulle träda i kraft 31 mars 2016. Så här löd texten:
“Brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön orsakar ohälsa hos många arbetstagare i Sverige. Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på de här orsakerna har ökat med drygt 70 procent sedan år 2010. Alltför mycket arbete eller för hög arbetstakt och problem i relationer på arbetsplatsen, som samarbetsproblem och mobbning, är exempel på vad som ligger bakom den här typen av arbetssjukdomar”.Det är en dramatisk text. Brister i arbetsmiljön orsakar ohälsa och det påstås att det lett till en ökning av anmälda arbetssjukdomar med hela 70 %! sedan år 2010.
Samtidigt visar forskning att vi lever i den bästa av tider där krig och fattigdom lyser med sin frånvaro (Pinker, 2011);Goldstein and Steven Pinker (2016)). Bäst är det i västliga kulturer som Sverige.
Varför saknar pressreleasen uppgifter om hur stor andelen som anmält arbetssjukdomar var 2010?
Den 2 maj 2016 kommer, lite som ett brev på posten, en uppgift som kan ge en ledtråd om utbredning (Här ökar andelen sjukskrivna, Uppsala nya tidning (UNT). Så här inleds artikeln:
“Förra året [2015] var den totala sjukfrånvaron bland Östhammars kommuns personal 6,8 procent. Motsvarande siffra året innan [2014] var 6,1 och året innan det [2013] 5,5”.Först och främst är det viktigt att påpeka att det insprängt i dessa siffror finns människor som mår dåligt på riktigt, men hur stor prevalens (utbredning) handlar det egentligen om?
Ett sätt att beskriva siffrorna är att titta på riktningskoefficienten för åren 2013 - 2015. Differensen mellan högsta och lägsta siffran är 1,3 %.
1,3 delat med 5,5 ger 24 % vilket indikerar en ganska stor ökning; om man illustrerar ökningen med en graf skulle kurvan luta mer än 45 grader. Med den inramningen kan siffrorna upplevas som alarmerande.
Men trots att det finns tre datapunkter vet ju vi inte om kurvans förlängning kommer att vara linjär.
1981 publicerade Dr Amos Tversky och Dr Daniel Kahneman kioskvältaren The Faming of decisions and the Psychology of Choice. Så här lyder den vetenskapliga sammanfattningen, så kallat abstract:
“Summary. The psychological principles that govern the perception of decision problems and the evaluation of probabilities and outcomes produce predictable shifts of preference when the same problem is framed in different ways. Reversals of preference are demonstrated in choices regarding monetary outcomes, both hypothetical and real, and in questions pertaining to the loss of human lives. The effects of frames on preferences are compared to the effects of perspectives on perceptual appearance. The dependence of preferences on the formulation of decision problems is a significant concern for the theory of rational choice”.Alltså: Tolkning av information påverkas av hur informationen presenteras - ramas in. Det går stick i stäv med rationellt tänkande som inte alls borde påverkas av inramning.
Men, människans psyke är som bekant konstruktivt och beslut fattas i regel långt bortom vår medvetna kontroll (Bartlett, 1932; Schacter & Addis, 2007); när vi hör eller läser information med negativ laddning blir blir vi lätt dysrationella - tappar förmågan att tänka rationellt trots tillräcklig intelligens - och faller offer för simulerings-bias (Baumeister et al. 2001; Kahneman och Tversky, 1977; Stanovich, 1993).
Som exempel beskriver Tversky och Kahneman ett test där de bett försökspersoner (Fp) ta ställning till ett utbrott av en ovanlig Asiatisk influensa som förväntas ta livet av 600 personer. Det finns nämligen hopp om att rädda en viss andel av de som smittats.
Fp fick välja mellan två program:
Program A som, om det implementerades, skulle rädda livet på 200 människor.
Med program B skulle det finnas 1/3 chans att rädda 600 personer och 2/3 risk att ingen skulle kunna räddas.
Trots att program A och B beskriver samma scenario, valde hela 72 % program A.
Inramning spelar roll.
Jämför med Arbetsmiljöverket och blänkaren i UNT om ohälsotalen i Östhammar. Precis som i Tversky och Kahnemans exempel kan man beskriva situationen på två sätt:
1. 2013 var sjukfrånvaron i Östhammar 5,5 %.
2. 2013 var de som sällan eller aldrig sjukskrev sig 94,5 %.
Samma gäller 2014:
1. Sjukfrånvaron bland Östhammars kommuns personal var 6,1 %.
2. De som sällan eller aldrig sjukskrev sig: 93,9 %.
liksom för 2015:
1. 2015 var sjukfrånvaron i Östhammars kommun 6,8 %.
2. 2015 var de som sällan eller aldrig sjukskrev sig 93,2 %.
Lite som att välja mellan ett halvtomt eller ett halvfullt glas.
Det är ju uppenbart att över 90 % av personalen i Östhammars kommun under dessa år gick till jobbet utan att behöva sjukskriva sig.
Linn Sunnelid, som är administrativ chef i Östhammar menar att “det är en trend man kan se i hela Sverige, så Östhammar utmärker sig inte”. Observera att hon kommenterade den andra, negativa inramningen, men att de båda beskriver samma sak.
Noterbart är att om Sunnelid läste detta skulle hon sannolikt inte alls känna igen sig i beskrivningen. Ändå är den positiva beskrivningen ekvivalent med den negativa hos själv kommenterat i UNT. De flesta går till jobbet!
Den 5, 6 och 18 oktober gör jag föreläsningen Mår vi verkligen dåligt på jobbet? Ett forskningsperspektiv i Luleå, Umeå respektive Göteborg. Föreläsningen arrangeras av AkademikerKompetens.
(Under året har jag gjort föreläsningen i Karlstad, Västerås, Borlänge, Uppsala och Linköping.)
Välkomna!
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertise:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment