Monday, July 4, 2016

Om att stirra på hundar och andra fall av osannolika utspel som kan undvikas med epistemisk vaksamhet och med disjunktivt resonerande

När vi hör ett osannolikt budskap har vi som art den märkliga egenheten att tro på påståendet. Vår art drabbas lätt av “naturlig dumhet” - tenderar att tro på information som är prototypisk, upprepas ofta eller bara är enkel att tillgå. Vi har också som art benägenheten att falla för det osannolika - att förväntas bli hänförda. När vi väl sitter med skägget i brevlådan har vi svårt att ändra oss, acceptera åsiktsdivergens, beakta fakta och se poängen med logiskt tänkande. Till det ska läggas att händelseminnet är konstruktivt i ett socialt perspektiv. För att undvika dessa fallgropar kan man vara epistemiskt misstänksam och tillämpa disjunktivt resonerande - ta hänsyn till många alternativ. 29 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

När vi hör ett osannolikt budskap har vi som art den märkliga egenheten att tro på påståendet. Här följer flera exempel på osannolika påståenden som folk köpt med hull och hår.

På 1950 hände flera märkliga saker.

Den 23 september 1955 drabbades den amerikanska presidenten Dwight Eisenhower av en hjärtattack. Dagen efter gav hans läkare Dr Paul Dudley White en presskonferens där han instruerade det amerikanska folket om hur de ska undvika att själva drabbas av presidentens öde. Receptet löd: sluta röka och skär ner på konsumtionen av fett och kolesterol. Dr Dudley Whites rådgivare var en Dr Ancel Keys (1904 - 2004).
“Heart disease, which had been a relative rarity in the 1920s, was now felling middle-aged men at a frightening rate, and Americans were casting around for cause and cure. Ancel Keys provided an answer: the “diet-heart hypothesis” (for simplicity’s sake, I am calling it the “fat hypothesis”). This is the idea, now familiar, that an excess of saturated fats in the diet, from red meat, cheese, butter, and eggs, raises cholesterol, which congeals on the inside of coronary arteries, causing them to harden and narrow, until the flow of blood is staunched and the heart seizes up”

Länk till källan.

Hjärtproblem, som varit en ovanlig åkomma fram till 1920-talet, drabbade nu (1950-talet) män i medelåldern i en skrämmande takt och amerikanarna sökte med ljus och lykta efter både en förklaring och en kur som kunde rädda dessa män från en förtidig död.

I Lund, Sverige, hade den svenska biokemisten Haqvin Malmros (1895-1995) publicerat en studie baserad på epidemiologiska data från Danmark, Finland, Sverige och norra USA. Man kan diskutera studiens validitet, reliabilitet och representativitet och vad kriteriet i Malmros studie egentligen var. Malmros pekar dock i slutsatsen ut kolesterol och mättat fett som förklaring till hjärtohälsa.


Länk till källan

Malmros studie snappades upp av Ancel Keys vilket blev upptakten till ett större forskningsprojekt - The Seven Countries Study och diet-heart hypotesen, dvs. att överkonsumtion av mättat fett från rött kött, ost, smör och ägg höjer kolesterolnivåerna som då antas klogga igen artärerna. Det påstods få dem att stelna och dra ihop sig, tills dess blodflödet och hjärtat stannade.

De flesta av oss är uppväxta med dessa kostråd. Därför ligger de känslomässigt väl förankrade hos de flesta (inklusive mig själv) - vi tar dem för givet utan att kontrollera om uppgifterna stämmer. Genom generationer har vi tränats att se på potatis, pasta och ris som heliga inslag i en måltid samtidigt som vi varnats för kött, ägg och animaliskt fett.

Parallellt med president Eisenhowers hjärtattack hävdade hemmafrun Dorothy Martin (1900 - 1992) från Chicago att hon fått ett radiomeddelande från planeten Clarion. Det var en varning om att världen snart skulle slukas av en flod. Bara de som följde Mrs Martins råd skulle räddas:
  • sälja allt de ägde.

  • ta bort alla metallföremål från sina kläder.

  • följa Martin till en grotta för att där invänta räddningen - ett rymdskepp.

25 personer accepterade och följde Martin till grottan för att där invänta nämnda rymdskepp. När rymdskeppet aldrig dök upp påstod Martin att hon snappade upp ett nytt radiomeddelande. Det var från Jordgudinnan. Eftersom medlemmarna varit så lojala hade Jordgudinnan beslutat att rädda mänskligheten. De flesta stannade kvar i sekten (Festinger et al. 2008; Turner och Pratkanis, 1998).

På 1970 - talet kom Bill Django hem från krigets Vietnam. Med i bagaget hade han inte bara krigets traumatiska erfarenheter utan även österländsk mysticism - kunskap om hur man blir osynlig, kan passera genom väggar och, sist men inte minst, döda getter - bara genom att stirra på dem. Förbluffande skulle man kunna säga. Och väl hemma övertygar han befäl inom den amerikanska militära underrättelsetjänsten att satsa statliga medel på att försöka lära soldater dessa färdigheter. Fördelarna är ju uppenbara. Därmed iscensätts New Earth Army (NEA; Stargate project).


Länk till källan.

Under 1990-talet hände en ett par märkliga saker:

1990-1991, under sin tid som arbetsmarknadsminister valde Mona Sahlin (S) att använda det kreditkort riksdagspolitiker erhållit för utlägg i tjänsten, för privat bruk. Statens television ställde upp och lät Sahlin, för dagen iförd knytblus och med tårarna rinnande utmed kinderna, intyga att det bara handlade om ett par chokladbitar från de Schweiziska alperna och att det förstår väl alla att det var privata utgifter som hon tänkte betala någon gång när hon fick tid:
“- Jag köpte två Toblerone, blöjor och cigaretter”
Den svenska regeringen rekryterade en norsk sociolog - Eva Lundgren. Lundgren var anhängare av den feminism som fötts ur marxismen och som hävdade att kvinnor är offer för kapitalism och män. Tillsammans med läkaren Gun Heimer, som specialiserat sig på gynekologi, promoverades Lundgren till professor vid Uppsala universitet. Tillsammans med socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand från den misandriska intresseföreningen ROKS konstruerade de en enkät och genomförde pilotstudien Slagen dam (Lundgren et al. 2001). Lundgren et al. frågade bara kvinnor, dvs. exkluderade män, om de någon gång känt sig som offer för våld i nära relationer. Lundgren var dessutom känd för att ställa styrande frågor när hon knackat dörr i Norge. Om en man öppnade lär Lundgren av frågat: - hur slår du din kvinna? drygt 40 % svarade på olika sätt ja. Lundgrens, Heimers, Kalliokoskis och Westerstrans utspel fick ringar på vattnet.

Christer van der Kwast, en jurist anställd som åklagare, påstod sig ha identifierat en massmördare. Genom vad som närmast kan beskrivas som en teaterföreställning använde Kwast sin träning i retorik från juristprogrammet för att måla bilden av massmördaren. Ett av Kwasts utspel handlade om att den utpekade som 14 åring skulle ha företagit en nattlig resan till från Falun till Växjö för att där mörda en annan 14-åring och sedan återvända hem som om inget hänt. För kunna övertyga personalen i olika tingsrätter anlitade Kwast en psykologiforskare som påstod sig kunna väcka bortträngda minnen. Åtta personalen anställda vid olika tingsrätter, Roland, Rickard, Lennart, Mats, Hans, Lars, Rolf & Kristina, att tillämpa objektivitetsprincipen ansåg att Kwasts teatrala utspel var sannolika och dömde den utpekade för massmord. De var så övertygande att de avvisade krav på skriftlig bevisning (B187-93B1548-99B100-97B348-95B179 - 94B26-95) (SOU 2015:52).

Runt millennieskiftet lät den svenska riksdagen sig övertygas av företaget Plus och Minus i Åstorp att montera in speciella vattenkranar på Helgeandsholmen. Syftet var att ge våra 349 folkvalda möjligheten att löga sig i virvlat vattnet. Manövern skulle nämligen göra vattnet tvåpoligt!? Eftersom den förväntade effekten inte var helt uppenbar argumenterade företagets representanter att användare i Skåne rapporterat att bröd hölls färskt längre, att de fått bättre lyster i håret och, sist men inte minst, en positiv inverkan på hjärnans och kroppens energibalans. med virvlat vatten.


Länk till källan

Lundgrens, Heimers, Kalliokoskis och Westerstands utspel fick som sagts ringar på vattnet:

2010 utfärdade Rikspolisstyrelsen ett dekret om att personalen skulle ignorera kvinnors våld i nära relationer.

Rikspolisstyrelsens dekret 2010


2012 skrev Beatrice Ask (M), då justitieminister följande debattartikel där hon pekade ut män som förövare av våld i nära relationer:


Länk till källan.

Och apropå att stirra på djur och Lundgren och & Co utspel. Parallellt med Asks utspel publicerade stjärnjuristen Sven-Erik Alhem, f d [över]åklagaren, nu i rollen som ordförande för Brottsofferjourernas riksförbund liksom “expert” - kommentator på uppdrag av Expressen, tillsammans med en veterinär och några andra lobbyister från Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Sveriges Veterinärförbund, Svenska Blå Stjärnan, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurskyddet, Veterinärer Omtanke Om Våldsutsatta, Djurens Jurister, Djurens Rätt, familjerättssekreterare, våldsforskare, Sveriges Akademiska Etologer följande påstående:


Länk till källan.

2016 hände ett par intressanta saker.

På trettioårsdagen av Sverige mest kända liksom helt olösta, mordgåta hävdade ordföranden i Sveriges lagstiftande församling, dvs. Sveriges t f statsminister, Stefan Löfven att han är övertygad om att mordet på hans företrädare och partivän - Olof Palme (1927 - 1986) - genomfördes av en sedan 10 år avliden missbrukare från Sollentuna.

Stefan Löfven: Jag tror att det var Christer Pettersson som sköt

Länk till källan

Varför reciterade Löfven (S) detta när inte ens juristkollektivet lyckats hitta ett sätt att skuldbelägga Pettersson?

Det var åter dags för Mona Sahlin, f d vice statsminister, f d partiledare för Socialdemokraterna och när artikeln skrevs, Nationell samordnare mot extremism, att åter ertappas med skägget i brevlådan efter att ha skrivit ett intyg till sin livvakt. Intyget skulle användas för köp av en bostadsrätt i ett mer fashionabelt bostadsområde i Stockholmsområdet. Dessvärre visade det sig att innehållet i intyget inte överensstämde med verkligheten. Sahlin var heller inte så pigg på att svara rakt på frågorna.

Några läsvärda citat:
“Här har du skrivit att han har totalt 120 000 kronor i lön och ersättningar per månad. När vi ringde till regeringskansliet visade det sig att han har en lön på endast 43 000 kronor per månad. Vem betalar hans lön då?
– Det är delvis jag som gör det. Jag har också ett eget företag.
Du betalar honom via ditt bolag?
– Ja, bland annat. Så har det varit. Så är det inte nu, men så har det varit.
Är det regeringen eller staten som betalar till ditt företag och du betalar honom?
– Nej, nej, jag får inga mer pengar från staten än min egen lön.
Mona Sahlins ersättning för uppdraget som ordförande för nationella samordnaren är, enligt regeringskansliet, 81 360 kronor per månad före skatt.
Hur har du råd att betala en person så här mycket pengar? Det handlar ju om nästan 80 000 kronor i månaden?
– Är det knepigt att en person hjälper mig med säkerheten? Som av olika skäl har en hög lön? Och att mitt behov av det är högt?”
Efter att uppgifterna kommit fram avgick Sahlin och en polisutredning inleddes. Dr Leif GW Persson passade på att göra en karaktärsbeskrivning av Sahlin och den uppkomna situationen:
“Avsikten med det senare var att han skulle kunna sätta lite guldkant på sin vardag genom att köpa en bostadsrätt och en bil för cirka elva miljoner trots att hans kostnader per månad för enbart boendet och bilen därmed blivit ungefär 15 000 kronor mer än hans disponibla inkomst efter skatt.

Det där med mat och potatis, tvål och tandkräm och all annan livets nödtorft tycks varken förmånstagaren eller hans välgörerska ägnat en tanke åt.

Det skäl som Mona själv har anfört till denna riktade filantropi är att hon betraktar mottagaren av alla hennes gåvor som hennes bäste vän.

På de sociala medierna, med dess omättliga törst efter andras blod, är tolkningen av detta därmed given. Inte bara att de lekt djuret med två ryggar tillsammans utan hon har dessutom både blivit sol-och-vårad och utpressad. Två kriminella aktiviteter som normalt kanske inte är alldeles lätta att förena.

Själv så tror jag att det är precis som hon säger.

Rätt eller fel så betraktar hon sin före detta livvakt som sin bäste vän

Mona är nämligen sina vänners vän, sina fienders fiende och hon har aldrig haft några problem med att stå upp för det hon tänker, tycker och tror på. Mona är en engagerad människa.

Dessutom långt mer välformulerad - slängd i käften om man så vill - än nästan alla andra som hon” (Prova gärna att tänka efter före, Mona Sahlin).
(Av någon outgrundlig anledning passar Dr Persson på att intyga att han och Sahlin inte lekt djuret med två ryggar: För ordningens skull vill jag också tillägga att vi aldrig har haft ihop det med varandra.)

Mona Sahlin ville ändå inte erkänna fel utan tillämpade det Dr Persson pekar på är hennes specialitet: att vara slängd i käften - argumentera för egen vinning (Mercier och Sperber, 2011).

Förutom att påtala att livvakten varit hennes bästis (vad nu det har med saken att göra?) lät hon en juristkonsult fortsätta trasa sönder hennes redan vacklande trovärdighet genom att påstå det osannolika: att hon bara skrivit på fel ställe (Claes Borgström biträder Mona Sahlin):
“– Hon har skrivit fel på ett ställe men hon har inte förfalskat några intyg. Han [Borgström] är mycket kritisk mot hur Mona Sahlin behandlats efter avslöjandet. – Det här är inte ett drev, det är en hämningslös personförföljelse, säger Borgström”.
Notera att Borgströms utspel mer eller mindre är ortogonalt med de uppgifter som framkommit om Sahlins agerande. Blåljuger karln medvetet? Och i så fall: är det typiskt för juristkonsulter?

Att siffrorna 4 respektive 3 råkar bli 1, 2 och 0 kan ju handla om dyslexi, men om liknande saker inträffat tidigare: då handlar det om något annat.


Länk till källan.

Hur ska man kunna avgöra om ett utspel är sant eller falskt?

Forskning om beslutsprocesser visar att vår art ibland drabbas av “naturlig dumhet” - tenderar att tro på information som är prototypisk (Kahneman och Tversky, 1972), upprepas ofta (Tversky och Kahneman, 1973) eller bara är enkel att tillgå (1977). Det här kan också kallas dysrationalia - att trots tillräcklig intelligens inte kunna tänka rationellt (det inkluderar instrumentell och epistemisk rationalitet (Stanovich, 1993). Vi har också som art benägenheten att falla för det osannolika - att förväntas bli hänförda (Konnikova, 2015). Till det läggas att händelseminnet är konstruktivt i ett socialt perspektiv (Schacter och Addis, 2007).

Redan från barnsben får vi t ex. lära oss vad vi ska äta och inte äta, och informationen kommer från myndigheter som valt ut viss information. Den informationen har sedan traderats över många generationer.

När man hör påståenden som verkar osannolika finns det en poäng att:
  1. vara epistemisk vaksam, vara misstänksam mot ett budskap och dess avsändare (Sperber et al. 2010)

  2. tillämpa disjunktivt resonerande - att ta alla källor i beaktande (Stanovich, 2009), inklusive

  3. Numeracy - the ability to understand, reason with, and apply simple numerical concepts (Brook och Pui, 2010), som är grunden för instrumentellt och epistemiskt rationellt tänkande.
Beträffande kolesterol och mättat fett har det flutit en mängd vatten under de akademiska broarna. Det betyder att diet-heart hypotesen har testats.

Redan i början av 1970 - talet visade Dr John Yudkin (1910-1995) att hjärtsjukdom och andra välfärdssjukdomar korrelerade med konsumtion av socker. Dr Yudkin utgick från premissen att fett under årmiljoner varit en del av våra förfäders basföda, medan konsumtion av kolhydrater i större skala fick utbredning först i och med den agrikulturella revolutionen för ca 10 000 år sedan. Socker, som saknar både fibrer och näring, introducerades för ca 300 år sedan.


Länk till källan

Runt 2005 hade läkaren Annika Dahlqvist introducerat något som liknade Yudkins, liksom Dr Roger Atkins ansats: en kost där energin kom från fett snarare än kolhydrater. Dahlkvist gjorde uttalanden om hälsa och allvarliga sjukdomar som cancer.

2006 publicerades resultatet av världens dyraste hälsostudie - Womens Health Initiative - som lär ha kostat 700 miljoner dollar att genomföra. Resultatet i huvudtabellen avvisade idén att mättat fett skadar hjärthälsan. På 661 fanns dock en extra tabell. Den visar att kvinnor som haft problem med hälsan och som minskar det mättade fettet med 10 %, f år 28 % ökad risk att drabbas av hjärtproblem (Howard et al. 2006).

2008. genomförde Dr Robert Lustig föreläsningen The bitter truth about sugar. Någon i publiken kände igen det Dr Lustig sagt och frågade efteråt om han kände till John Yudins forskning? Det gjorde inte Lustig men när han lyckades gräva fram boken upptäckte han att Yukdin redan sagt det han själv kommit fram till.

2009. Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som grundats av Dan Larhammar, professor vid Uppsala universitet, och som ser som sin uppgift att stävja forskningsfusk, utnämnde Annika Dahlqvist till årets förvillare. Landstinget i Västernorrland passade också på att avskeda henne.

2014 publicerade Nina Teicholz sin granskning av näringsforskning med slutsatsen att det är ofarligt för hjärthälsan att konsumera mättat fett (Teicholz, 2014).

Ett par år senare rapporterades fynd från bortglömda data från Seven countries study som också avvisade diet-heart hypotesen (Ramsden et al. 2016).

Dorothy Martin var inte den första att påstå att världen skulle slukas av en flod. Redan i Gilgamesheposet beordrar guden Enki Utnapishtim att bygga en ark - livets bevarare - inför en stundande flod. Utnapishtim dyker senare upp i gamla testamentet, dock med ett nytt namn - Noak.

1988 påstod Canberra Times att 2018 skulle Maldiverna ligga under vatten:
“Maldives completely under water in 30 years”.
2006 hävdade USAs vice president Al Gore att havsnivåerna snart skulle höjas 6 meter på grund av smältande isar på Grönland och västra Antarktis (Wikipedia).

Ännu ligger Maldiverna över vattenytan och havsnivåerna har inte stigit.

Bill Django misslyckades av någon outgrundlig anledning att gå genom väggar och döda getter genom att stirra på dem!?

Mona Sahlin-affären 1. När Expressens Brita Svensson granskade Sahlins påstående visade sig inte bara handla om två chokladbitar från alperna utan drygt 50 000 kronor som dessutom inte betalades i tid:
“Det var intressant att upptäcka att första artikeln om den nyutnämnda arbetsmarknadsministern Mona Sahlin avslöjade, i förbigående, att hon haft svart dagmamma. Det var inte något som fällde en minister på den tiden (1990). Inte heller att hon struntade i att betala tv-licensen (1993). Nej, Mona Sahlin var 1995 den enda och ohotade kandidaten till att ta över efter Ingvar Carlsson. Då avslöjade Expressen att Sahlin, som då var vice statsminister, tagit ut tusentals kronor i kontanter på sitt betalkort som hon hade i tjänsten för att betala arbetsresor och andra omkostnader. Hon hade också köpt kläder och hyrt bil privat och använt kortet på semestern för tiotusentals kronor. När hon krävdes på pengarna struntade hon i att betala, ofta i månader. Inte förrän Expressen skrev om dessa otillåtna “lån” av skattebetalarnas pengar slutade Mona Sahlin att missbruka sitt kort. Det kom också fram att familjen Sahlins ständiga P-böter ofta gick till kronofogden. Och att de aldrig betalade dagisavgifterna i tid”.
(Svensson, 2007).


Sahlin grät när hon i TV ljög om de drygt 50 000 oredovisade pengarna.

Noterbart är att gråt är en evolutionärt betingad respons för att trigga medkänsla hos motparten.


Länk till källan

Det blev för mycket för de Socialdemokratiska partikamraterna som istället för medkänsla gav Sahlin sparken. Hon gav sig dock inte utan fortsatte stint hävda att hon ju bara handlat lite choklad av Schweizisk härkomst.

2007 gjorde Sahlin comeback som partiledare, men utan att först reda ut frågorna kring kontokorts ... förlåt, frågorna om chokladbiten (eller bitarna). Och när frågan kom upp i Skavlans pratshow himlade Sahlin med ögonen och undrade hur länge allmänheten skulle hänga upp sig på den därninga chokladbiten från alperna, typ!

Tydligen länge. Efter fyra år fick Sahlin sparken igen. Någon elak typ har sammanställt en film om Sahlins alla fadäser och slirande på sanningen och lagt ut den på Youtube - En liten film om Mona Sahlin.

2005 misstänkte Uppsala universitet att det förelåg någon form av fuffens med Lundgrens utspel och genomförde därför en granskning. Indirekt rör det även Heimers, Kalliokoskis och Westerstrands agerande. Så här skriver (Hagekull, 2005), å Uppsala universitet vägnar:


Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):


Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.


Ergo. Lundgrens, Heimers och ROKS agerande var mycket märkligt.

Studier där man använt Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979Straus et al. 1996) visar:
  1. att Fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.

  2. att dödligt våld i nära relationer lika osannolikt drabbar (0,000005) barn, män och kvinnor (Liem och Koenraadt, 2008). liksom att förklaringsmodellen är annorlunda jämfört med fysiskt och psykiskt våld.

  3. att Psykiskt våld i nära relationer är främst ett kvinnligt fenomen (Crick och Grotpeter, 1995)Hyde, 2005).
(Archer,20002004Bergkvist, 2002Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014Bates och Graham-Kevan, 2016Bates, 2018Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019Thornton et al. 2012).

Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).

Alltså. Om det förekommer våld i ett hem (vilket är ovanligt): då handlar det med största sannolikhet om en kvinnas våld mot barn och män.

2002 träffade jag Lundgren när hon besökte institutionen för psykologi vid Uppsala universitet. Hon bekräftade då att hon kände till Straus validerade modell.

Varför använde hon den inte?

Hon svarade att hon bara fått i uppdrag att titta på kvinnors situation.

Går det verkligen att som stjärnjuristen Alhem påstår skönja just mäns våld mot kvinnor genom att titta på hunden [i hushållet]?

1872 föreslog Charles Darwin (1809-1882) Facial feedbackhypotesen.


Länk till källan.

Hypotesen går ut på att man ska kunna läsa av djurs och människors emotionella tillstånd i ansiktets uttryck - så kallade affekter. I Darwins modell ingår åtminstone sex grundemotioner, inklusive glädje/behag och rädsla/obehag. Läs mer om Nonverbal communication.

Om du upplever glädje eller behag, då är sannolikheten stor att muskeln Zygomaticus major också aktiverats. Zygomaticus har sitt ursprung vid okbenet och fäster i mungipan. När den kontraheras bli resultatet ett leende. På samma premisser finns ett samband mellan upplevelse av obehag/rädsla och kontraktion av en muskel som kallas Corrugator supercilli (CS). När CS kontraheras dras ögonbrynen ner så att näsan rynkas. (Lyssna på texten till Black Sabbaths Paranoid för en kontextuell beskrivning.)

Forskare har med vetenskapliga metoder validerat Darwins hypotes (se Österberg, 2001 för en kondenserad orientering som använts som kurslitteratur vid Uppsala universitet). Det är således fullt möjligt att ana en hunds känslotillstånd genom att observera dess ansikte. Att kunna koppla samman hundens affekter med husses eller mattes beteende är desto mer utmanande och kräver en deduktiv ansats där man utgår från den mest sannolika bilden. Och det vet vi: det är en kvinnan. Stjärnjuristen och hans kompisar borde skrivit - när mamma slår värmen hon ofta upp med hunden.

När van der Kwast och de åtta domarna ertappades med skägget i brevlådan (SOU 2015: 52) försökte en annan stjärnjurist - Göran Lambertz - bistå dem genom ett försök till undervisning om sannolikhet, något han själv påstod sig ha använt i sin yrkesutövning som Justitieombudsman och dömare i Högsta domstolen. Det hela kröntes med boken - Quickologi (Lambertz, 2015).

Oturligt för Lambertz och juristkollektivet var att docenten i matematisk statistik - Häggström - tog sig för att läsa Lambertz boken. Och kritiken var inte nådig. Häggström visade att stjärnjuristen Lambertz inte förstår sannolikhet. Och om en stjärnjurist inte förstår sannolikhet, då är det sannolikt att de flesta jurister inte gör det heller (Häggström, 2015). Ergo. En sågning. Men här synliggjordes det som tidigare synliggjorts i Alhems och van der Kwasts agerande som sannolikt är socio-kulturellt rotat inom juristkollektivet sedan Ciceros dagar: vägran att erkänna att man haft fel. Lambertz började således debattera sannolikhet med en expert på sannolikhet. Ytterligare ett rättshaveri var ett faktum.

Alhems, van Der Kwast och det svenska juristkollektivets ovilja att vara objektiva har inte granskats av svenska forskare. Men amerikanska forskare har granskat amerikanska jurister.

John Pfaff, professor i juridik vid Fordhamuniversitetet, USA, gjorde nyligen en intressant observation. Trots att världen blivit allt fredligare och utvecklas mot ett kunskapssamhälle (Goldstein & Pinker, 2016Pinker, 2011), ökar antalet interner i amerikanska fängelser (Neyfakh, 2015).
“What makes it very hard is that the person we really need to target now—whose behavior we need to regulate—is the district attorney”.
Citatet verkar därefter ha raderats? När jag i efterhand sökte på citatet kom denna artikel upp: The Problems With Prosecutors (Sklansky, 2018):


Pfaffs förklaring är att det är juristpersonalen som blivit samhällets problem genom att de antagit en övernitiskt beteende - bevakar ett revir som krymper i takt med att kunskapssamhället breder ut sig. Det hindrar inte, eller är det kanske därför?, personalen i Högsta domstolen krävt mer makt och kontroll (Svensson, Expressen)? Se: Har politikerna abdikerat för juristerna, eller har Sverige fått en nödvändig maktdelning? (Timbro, YouTube).

Till professor Pfaffs observation ska läggas en artikel i The Guardian.
“One had a poster from the movie Tombstone on his office wall with “Justice is coming” emblazoned on it; another used a miniature model of an electric chair as a paperweight; a third, dubbed the “Queen of death”, said she was “passionate” about judicially killing people and described the emotion of watching an execution as a “non-event”.
What they all had in common was a vast appetite for putting men and women to death. What additionally made them special was that they all had the power to turn such unusual tastes into sentences”.

Länk till källan

Artikeln handlar om en studie från Harvarduniversitetet:


Länk till källan

Slutsatsen i studien är, precis som Pfaff påtalar, att domstolspersonal agerar övernitiskt. Och precis som Quickfallet fann man att det förelåg grova fel i den juridiska hanteringen, d.v.s. metodansatsen. Så här inleds rapporten från Harvard Law School:
“Last year, a journalist asked Dale Cox, then the District Attorney of Caddo Parish, Louisiana, about the wisdom of the death penalty in light of the recent exoneration of Glenn Ford, a man who spent thirty years on death row for a crime that he did not commit.1 Cox told the reporter: “I think we need to kill more people.”2 “Revenge”, he said, “brings to us a visceral satisfaction.” 3 Between 2010 and 2015, Cox alone secured one-third of Louisiana’s death sentences”.
Med hänsyn taget till Alhem & Co, rättshaveriet i Quickfallet, Pfaffs respektive Harvardstudiens slutsatser skönjer man en sektliknande kultur som fjärmar sig från kritik och validerade fakta (facts and figures).

En juristkonsult (Thomas Olsson) med 12 års erfarenhet tjänar, förmodligen ofrivilligt, som det kanske främsta vittnet för att beskriva de metodologiska brister som råder inom den svenska juristkåren. Juristkonsulten levde med övertygelsen att det som står nedtecknat i ett domstolsprotokoll (domen) automatiskt är ekvivalent med det som kallas facts and figures - verkligheten:
“- Ja, så som domarna var skrivna verkade de vara riktiga”.
Länk till källan.

Detta visar att domstolspersonal följer Ciceros princip - Vixere - de har levat - att först döma och i efterhand [bort]förklara (post hoc rationalization). I Ciceros fall handlade det som regel om avrättningar följt efterhandskonstruktioner (Beard, 2015).

Det är inte känt om det virvlade tvåpoliga vattnet på Helgeandsholmen gett våra folkvalda (n=349) bättre lyster i håret eller deras hjärnors och kroppars energibalans.

Beträffande Ingvar Carlssons och Stefan Löfvens utspel om mordet på deras partikamrat och företrädare skrev journalisten Lars Borgnäs följande i boken Nationens intresse 2011:
“Ingvar Carlsson, som från början hoppats på en lösning med en ensam galning, gjorde uttalanden med innebörden att mordgåtan egentligen redan var löst (s. 157).
Samtidigt gör han [Ingvar Carlsson] ingen hemlighet av sin övertygelse om att det var Christer Pettersson som höll i mordvapnet ... -Efter det jag avgick [som statsminister] har jag sagt ungefär så här: jag vet att Lisbeth Palme ha en väldigt god iakttagelseförmåga och jag har väldigt svårt att tro att hon skulle peka ut en person om inte hon var väldigt övertygad om att det var den personen. (s. 266). -Jag har sagt att jag inte kommer att kvälja dom och jag går inte längre än så. Tyvärr kan vi inte komma längre än så. Tingsrätten fällde men hovrätten friade och det får vi leva med tillsvidare (s267). Dessutom, fortsätter Carlsson, vet jag, och känt Lisbeth Palme i 40 år, jag vet att hon är en person med en god iakttagelseförmåga. Det har jag rätt att tycka” (s.267).
Ingvar Carlsson (statsminister 1986-1991; 1994-1996) hoppades alltså direkt efter mordet på Palme att det skulle handla om en ensam galning. Är man statsminister så får en sådan avgränsning betydelse för det egna partiets och allmänhetens attityd i frågan. Som av en händelse fick Carlssons önskan och syn på saken betydande utbredning inom socialdemokratin. Carlsson skapade en socio-kultur som lever kvar 30 år efter mordet (Borgnäs, 2011).

Förvisso torde Lisbeth Palmes minnesbild kunna kvala in som ett så kallat flash-bulbminne, men då är en av hennes tidigare minnesbilder betydligt mer sannolik. Det är en minnesbild som överensstämmer med flera andra personers dito och beskriver en en iskall mördare - en gärningsperson med synnerligen god impulskontroll och kunskap om det som var i görningen. Kontrasten till Christer Pettersson är slående. År av missbruk av alkohol och andra droger ökar sannolikheten att han drabbats av Korsakoffs syndrom som manifesteras av både anterograd retrograde amnesi och hämning av psykets exekutiva funktioner (Diamond, 2013; Maharasingam och Mason, 2013; Oosterman et al. 2011).

Som av en händelse skrev Expressen den 12 juni om ett annat spår: Säpomän pekar ut Olof Palme-mördare. Informationen påminner om Dr Leif G W Persson (2007): Faller fritt som i en dröm.

Ett genomgående drag i exemplen ovan är att fakta (facts and figures) fått stå tillbaka för en väl tillrättalagd diskurs. Alhem & Co, Carlsson, Django, Keys, Lundgren, Heimer, Kalliokoski, Westerstrand, Löfven, Sahlin, van der Kwast och de åtta domarna och VoF sålde sina berättelser med inlevelse och övertygelse, utan att presentera valida och reliabla källor som styrkte deras påståenden. Att varje berättelse bygger på osannolika premisser verkar ha varit skälet till att folk tog till sig budskapet.

2015, i en interview i The Guardian, varnade psykologen Daniel Kahneman för en annan aspekt: övertro på den egna förmågan:
“What’s fascinating is that Kahneman’s work explicitly swims against the current of human thought. Not even he believes that the various flaws that bedevil decision-making can be successfully corrected. The most damaging of these is overconfidence: the kind of optimism that leads governments to believe that wars are quickly winnable and capital projects will come in on budget despite statistics predicting exactly the opposite. It is the bias he says he would most like to eliminate if he had a magic wand. But it is built so deeply into the structure of the mind that you couldn’t change it without changing many other things” (What would I eliminate if I had a magic wand? Overconfidence’, Guardian).
När vi är känner oss lite extra upphöjda av vår sociala närmiljö, då lägger vi kanske till några detaljer som inte hör till saken när vi lägger ut texten. Alltså. Oavsett om avsändaren är säljare, reklamfolk, politiker, jurister, sektledare eller liknande, räcker det:
  1. att avsändaren är övertygad, har en övertro, om sin egen förmåga

  2. att mottagarens önskan om att bli hänförd

  3. att berättelsen ska vara lite för bra för att vara sann

Och Alhem & Co, Carlsson, Django, Keys, Lundgren, Heimer, Kalliokoski, Westerstrand, Löfven, Sahlin, van der Kwast och de åtta domarna och VoF behövde inte ta i för att övertyga folk om sina utspel. Det typiska är att allmänheten faller offer för prototypisk information som upprepas ofta.

Dorothy Martins sekt infiltrerades av tre socialpsykologer - Festinger, Riecken & Schachters. Resultatet blev When Prophecy Fails. På sidan 3 skriver de:
“A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns aways. Show him facts and figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point” (When Prophecy Fails, s 3).
När någon väl sålt eller köpt den konserverade gröten, då uppstår immunitet mot att erkänna att man haft fel - trots att alla ser att man fastnat med skägget i brevlåda.

Läs:“Perception kontra fakta”: var är referenserna i domstolsvärlden?

När fakta är sannolika, då fortsätter vi testa. När en story låter övertygande: då antar vi att den är sann

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertise:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health |  Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development  | Language training - Swedish  |  Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter

No comments:

Post a Comment