Monday, July 4, 2016

Män som stirrar på hundar - om hur osannolik story telling kan redas ut med disjunktivt resonerande och epistemisk vaksamhet

När vi hör ett budskap har vi som art den märkliga egenheten att tro på saker som är osannolika. Vi faller också lätt i olika mentala fallgropar som kan sammanfattas med dysrationalia - oförmågan att tänka rationellt trots tillräcklig intelligens. För att undvika dessa fallgropar kan man som avsändare och mottagare tillämpa disjunktivt resonerande - ta hänsyn till många alternativ - respektive epistemisk vaksamhet - att vara misstänksam mot ett meddelande och avsändarens avsikter. När vi väl sitter med skägget i brevlådan har vi svårt att ändra oss, acceptera åsiktsdivergens, beakta fakta och se poängen med logiskt tänkande. 36 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

När Bill Django under 1970 - talet kommer hem från krigets Vietnam har han inte bara krigets traumatiska erfarenheter med sig i bagaget. Han har även med sig österländsk mysticism - kunskap om hur man blir osynlig, kan passera genom väggar och, sist men inte minst, döda getter - bara genom att stirra på dem. Förbluffande skulle man kunna säga. Och väl hemma övertygar han befäl inom den amerikanska militära underrättelsetjänsten att satsa statliga medel på att försöka lära soldater dessa färdigheter. Fördelarna är ju uppenbara. Därmed iscensätts New Earth Army (NEA; Stargate project).


Länk till källan.

Det här kan ju upplevas som en rätt märklig historia, men jämför den svenska riksdagen som runt millennieskiftet lät sig övertygas av företaget Plus och Minus i Åstorp att montera in speciella vattenkranar på Helgeandsholmen. Syftet var att ge våra 349 folkvalda möjligheten att löga sig i virvlat vattnet. Manövern skulle nämligen göra vattnet tvåpoligt!?

Eftersom den förväntade effekten inte var helt uppenbar argumenterade företagets representanter att användare i Skåne rapporterat att bröd hölls färskt längre, att de fått bättre lyster i håret och, sist men inte minst, en positiv inverkan på hjärnans och kroppens energibalans ... med virvlat vatten.


Länk till källan

Förbluffande?

Och apropå att stirra på djur. 2012 publicerade stjärnjuristen Sven-Erik Alhem, f d [över]åklagaren, nu i rollen som ordförande för Brottsofferjourernas riksförbund liksom “expert- kommentator på uppdrag av Expressen, tillsammans med en veterinär och några andra lobbyister från Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Sveriges Veterinärförbund, Svenska Blå Stjärnan, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurskyddet, Veterinärer Omtanke Om Våldsutsatta, Djurens Jurister, Djurens Rätt, familjerättssekreterare, våldsforskare, Sveriges Akademiska Etologer, påståendet att man ska kunna detektera en mans våld mot en kvinna genom att titta på en hund!?
“Även djuren misshandlas. Det finns ett samband mellan våld mot djur och våld i parrelationer. Kvinnor väljer ofta att stanna kvar i förhållandet för att skydda sitt djur. Om man kopplar ihop våld mot djur och våld mot människor kan annars oupptäckta brottsoffer bli synliga”.

Länk till källan.

Titeln indikerar att lobbyisterna låtit sig inspireras av Bill Django och The New Earth Army (NEA).

Går det verkligen att skönja just mäns våld mot kvinnor genom att titta på hunden [i hushållet]?

1872 föreslog Charles Darwin (1809-1882) Facial feedbackhypotesen.


Länk till källan.

Hypotesen går ut på att man ska kunna läsa av djurs och människors emotionella tillstånd i ansiktets uttryck - så kallade affekter. I Darwins modell ingår åtminstone sex grundemotioner, inklusive glädje/behag och rädsla/obehag. Läs mer om Nonverbal communication.

Om du upplever glädje eller behag, då är sannolikheten stor att muskeln Zygomaticus major också aktiverats. Zygomaticus har sitt ursprung vid okbenet och fäster i mungipan. När den kontraheras bli resultatet ett leende. På samma premisser finns ett samband mellan upplevelse av obehag/rädsla och kontraktion av en muskel som kallas Corrugator supercilli (CS). När CS kontraheras dras ögonbrynen ner så att näsan rynkas. (Lyssna på texten till Black Sabbaths Paranoid för en kontextuell beskrivning.)

Forskare har med vetenskapliga metoder validerat Darwins hypotes (se Österberg, 2001 för en kondenserad orientering). Det är således fullt möjligt att ana en hunds känslotillstånd genom att observera dess ansikte. Att kunna koppla samman hundens affekter med husses och mattes beteende är desto mer utmanande. Däremot kan man med ett vetenskapligt resonerande baserat på sannolikhet redo ut vad som är just mest sannolikt när det kommer till våld i nära relationer.

Våld i nära relationer, av engelskans Domestic violence, sorterar under kategorin antisocialt beteende och inkluderar fysiskt, psykiskt, dödligt och sexualiserat våld. Här exkluderas sexualiserat våld. Anledningen är frånvaro av insamlade data.

Under 1970-talet utvecklades ett instrument för att mäta våld i nära relationer - Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979; Straus et al. 1996). 

Under 1990-talet torgförde feministrörelsen en alternativ beskrivning av Våld i nära relationer som de kallade Mäns våld mot kvinnor.

Feminismen, föddes ur marxismen och hävdar att kvinnor är offer kapitalistiska män. Det betyder att de exkluderade kvinnors våld i nära relationer.

Under 1990-talet, parallellt med att forskning baserat på CTS, rekryterade den svenska regeringen en norsk feministisk sociolog - Eva Lundgren. Tillsammans med läkaren Gun Heimer, som specialiserat sig på gynekologi, promoverades Lundgren till professor vid Uppsala universitet. Tillsammans med socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand från intresseorganisationen ROKSintresseföreningen ROKS publicerade de pilotstudien Slagen dam (Lundgren et al. 2001). Boken bygger på enkätdata, men inte baserat på CTS. Och Lundgren et al. frågade bara kvinnor, dvs. exkluderade män, om de någon gång känt sig som offer för våld i nära relationer. drygt 40 % svarade på olika sätt ja.

Boken fick kritik för att vara osaklig och inte följa de vetenskapliga mått och steg som varit legio sedan upplysningstiden, typ! 

2005, efter ytterligare märkliga utspel, granskade Uppsala universitet Lundgrens arbete och rådata. Så här skriver (Hagekull, 2005), å Uppsala universitet vägnar:


Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):


Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.


Ergo. Lundgrens, Heimers och ROKS agerande var mycket märkligt.

Studier där man använd CTS visar:
  1. att Fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador (Archer,20002004Bergkvist, 2002Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014Bates och Graham-Kevan, 2016Bates, 2018Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019Thornton et al. 2012).
  2. att dödligt våld i nära relationer lika osannolikt (0,000005) drabbar barn, män och kvinnor liksom att förklaringsmodellen är annorlunda jämfört med fysiskt och psykiskt våld.
  3. att Psykiskt våld i nära relationer är främst ett kvinnligt fenomen (Crick och Grotpeter, 1995); Hyde, 2005).
Alltså. Om det förekommer våld i ett hem (vilket är ovanligt): då handlar det med största sannolikhet om en kvinnas våld.

2002 träffade jag Lundgren när hon besökte instntutionen för psykologi vid Uppsala universitet. Hon bekräftade då att hon kände till Straus validerade modell.

Varför använde hon den inte?

Hon svarade att hon bara fått i uppdrag att titta på kvinnors situation.

Lundgrens utspel fick, trots att hon belagts med undervisningsförbud, ringar på vattnet:
  • vidarebefordrades sju år senare av stjärnjuristen Alhem (2012) i ett makabert utspel om hundar.
  • ytterligare fyra år senare skrev den före detta justitieministern och nuvarande ordföranden i justitieutskottet Beatrice Ask om “Mäns våld mot kvinnor” på Aftonbladet debatt.


Länk till källan

Är Alhems utspel ett outlierbeteende bland jurister eller handlar det om en attityd som delas av andra i den offentliga administrationen?

Jämför Quickfallet. Efter en ovanligt lång granskningsrapport försökte jurist- och jounalistkollektiven skuldbelägga en forskare på Stockholms universitet. Det är sant att hans teorier saknar vetenskaplig validitet, men domstolspersonalen hade kunnat tillämpat disjunktivt resonerande (Stanovich, 2009) och ringt runt till institutioner där man forskar inom psykologi, t ex. Lund, Uppsala eller Stockholm.

På riktigt handlade Quick-skandalen om ett rättshaveri där åklagaren Christer van Der Kwast diktat ihop en osannolikt fantasi och där domstolspersonal - Roland, Rickard, Lennart, Mats, Hans, Lars, Rolf & Kristina - struntat i att ställa självklara frågor om validitet och reliabilitet. Ergo. De använde samma teknik som Alhem gjorde i sin hundhypotes. Här utmålade dock domstolspersonalen en oskyldig person som massmördare (B187-93B1548-99B100-97B348-95B179 - 94B26-95) (SOU 2015:52).

En juristkonsult (Thomas Olsson) med 12 års erfarenhet tjänar, förmodligen ofrivilligt, som det kanske främsta vittnet för att beskriva de metodologiska brister som råder inom den svenska juristkåren.

Juristkonsulten levde med övertygelsen att det som står nedtecknat i ett domstolsprotokoll (domen) automatiskt är ekvivalent med det som kallas facts and figures - verkligheten:
“- Ja, så som domarna var skrivna verkade de vara riktiga”.

Detta visar att domstolspersonal följer Ciceros princip - Vixere - de har levat - att först döma och i efterhand [bort]förklara (post hoc rationalization). I Ciceros fall handlade det som regel om avrättningar följt efterhandskonstruktioner (Beard, 2015).

John Pfaff, professor i juridik vid Fordhamuniversitetet, USA, gjorde nyligen en intressant observation. Trots att världen blivit allt fredligare och utvecklas mot ett kunskapssamhälle (Goldstein & Pinker, 2016; Pinker, 2011), ökar antalet interner i amerikanska fängelser (Neyfakh, 2015).
“What makes it very hard is that the person we really need to target now—whose behavior we need to regulate—is the district attorney”.
Citatet verkar därefter ha raderats? När jag i efterhand sökte på citatet kom denna artikel upp: The Problems With Prosecutors (Sklansky, 2018):


Pfaffs förklaring är att det är juristpersonalen som blivit samhällets problem genom att de antagit en övernitiskt beteende - bevakar ett revir som krymper i takt med att kunskapssamhället breder ut sig.

Läs: Högsta domstolen har fått mer makt (Svensson, Expressen)

Se: Har politikerna abdikerat för juristerna, eller har Sverige fått en nödvändig maktdelning? (Timbro, YouTube).

Till professor Pfaffs observation ska läggas en artikel i The Guardian.
“One had a poster from the movie Tombstone on his office wall with “Justice is coming” emblazoned on it; another used a miniature model of an electric chair as a paperweight; a third, dubbed the “Queen of death”, said she was “passionate” about judicially killing people and described the emotion of watching an execution as a “non-event”.
What they all had in common was a vast appetite for putting men and women to death. What additionally made them special was that they all had the power to turn such unusual tastes into sentences”.

Länk till källan

Artikeln handlar om en studie från Harvarduniversitetet:


Länk till källan

Slutsatsen i studien är, precis som Pfaff påtalar, att domstolspersonal agerar övernitiskt. Och precis som Quickfallet fann man att det förelåg grova fel i den juridiska hanteringen, d.v.s. metodansatsen. Så här inleds rapporten från Harvard Law School:
“Last year, a journalist asked Dale Cox, then the District Attorney of Caddo Parish, Louisiana, about the wisdom of the death penalty in light of the recent exoneration of Glenn Ford, a man who spent thirty years on death row for a crime that he did not commit.1 Cox told the reporter: “I think we need to kill more people.”2 “Revenge”, he said, “brings to us a visceral satisfaction.” 3 Between 2010 and 2015, Cox alone secured one-third of Louisiana’s death sentences”.
Med hänsyn taget till Alhem & Co, rättshaveriet i Quickfallet, Pfaffs respektive Harvardstudiens slutsatser skönjer man en sektliknande kultur som fjärmar sig från kritik och validerade fakta (facts and figures).

På trettioårsdagen av Sverige mest kända, liksom helt olösta, mordgåta hävdar ordföranden i Sveriges lagstiftande församling, dvs. Sveriges t f statsminister, Stefan Löfven att han är övertygad om att mordet på hans företrädare och partivän - Olof Palme (1927 - 1986) - genomfördes av en sedan 10 år avliden missbrukare från Sollentuna.

Stefan Löfven: Jag tror att det var Christer Pettersson som sköt

Länk till källan

Varför reciterar Löfven (S) detta när inte ens juristkollektivet lyckats hitta ett sätt att skuldbelägga Pettersson?

Journalisten Lars Borgnäs skriver följande i boken Nationens intresse 2011:
“Ingvar Carlsson, som från början hoppats på en lösning med en ensam galning, gjorde uttalanden med innebörden att mordgåtan egentligen redan var löst (s. 157).
Samtidigt gör han [Ingvar Carlsson] ingen hemlighet av sin övertygelse om att det var Christer Pettersson som höll i mordvapnet ... -Efter det jag avgick [som statsminister] har jag sagt ungefär så här: jag vet att Lisbeth Palme ha en väldigt god iakttagelseförmåga och jag har väldigt svårt att tro att hon skulle peka ut en person om inte hon var väldigt övertygad om att det var den personen. (s. 266). -Jag har sagt att jag inte kommer att kvälja dom och jag går inte längre än så. Tyvärr kan vi inte komma längre än så. Tingsrätten fällde men hovrätten friade och det får vi leva med tillsvidare (s267). Dessutom, fortsätter Carlsson, vet jag, och känt Lisbeth Palme i 40 år, jag vet att hon är en person med en god iakttagelseförmåga. Det har jag rätt att tycka” (s.267).
Ingvar Carlsson (statsminister 1986-1991; 1994-1996) hoppades alltså direkt efter mordet på Palme att det skulle handla om en ensam galning. Är man statsminister så får en sådan avgränsning betydelse för det egna partiets och allmänhetens attityd i frågan. Som av en händelse fick Carlssons önskan och syn på saken betydande utbredning inom socialdemokratin. Carlsson skapade en socio-kultur som lever kvar 30 år efter mordet (Borgnäs, 2011).

Förvisso torde Lisbeth Palmes minnesbild kunna kvala in som ett så kallat flash-bulbminne, men då är en av hennes tidigare minnesbilder betydligt mer sannolik. Det är en minnesbild som överensstämmer med flera andra personers dito och beskriver en en iskall mördare - en gärningsperson med synnerligen god impulskontroll och kunskap om det som var i görningen. Kontrasten till Christer Pettersson är slående. År av missbruk av alkohol och andra droger ökar sannolikheten att drabbas av Korsakoffs syndrom som manifesteras av både anterograd retrograde amnesi och hämning av psykets exekutiva funktioner (Diamond, 2013; Maharasingam och Mason, 2013; Oosterman et al. 2011).

Som av en händelse skrev Expressen den 12 juni om ett annat spår: Säpomän pekar ut Olof Palme-mördare. Informationen påminner om Dr Leif G W Persson (2007): Faller fritt som i en dröm.

Under 1980-talet strandade den Sovjetisk ubåten U 137 i den Blekingska skärgården. Meningarna går isär om den exakta orsaken till att ubåten hamnade där den hamnade. En falang menar det handlade om felnavigering; en kommunistdiktatur (1917-1991) i fritt fall hade sannolikt inga ambitioner:
  • att reta upp sina grannar
  • att lägga resurser på att slita på det surt förvärvade krigsmaterial man investerat i för att kapprusta med demokratierna i väst. I det perspektivet verkar det som att manskapet i ordets rätta bemärkelse seglade vind-för-våg.
En annan falang menar att U 137 var ute på spionuppdrag. Efter grundstötningen skedde flera ubåtsincidenter som attribuerades på Sovjetregimen. Den starkaste förespråkaren för den linjen var och är Carl Bildt (Sverige statsminister 1991-1994 och utrikesminister 2006-2014). Och Bildts ansats har sina skäl.

Relationen mellan Svitjod (Sverige föregångare som utgjordes av Mälardalsregionen med Uppsala som huvudstad) och Novgorod, Rysslands föregångare, går åtminstone tillbaka 800 - talet då varjagen Rurik, sannolikt bördig från Uppland och Roslagen, kallades österut för att ena de olika stammarna. I den vevan sägs Rurik ( ~830- ~879 AD) ha grundat Kiev. Ruriksborg, Rurikovo Gorodisjtje, är uppkallad efter honom.

Efter Kung Erik Jedvardssons (1125-1160) förmodade korståg (~1150) införlivandes södra Finland i Svitjod (dagens Mälardalsregion) och blev genom en riksbildningsprocess den Östra delen av rikshalvan.

Detta formaliserades under det andra korståget (~1258).

1323 slöts Nöteborgstraktatet som dels innebar en fred, dels en gränsdragning, där Novgorod erhöll norra och nordöstra Finland, medan Svitjod behöll västra och sydvästra kustnära områdena.

1348 gav kung Eriksson rättighet till socknemän i Närpes, Mustasaari och Pedersöre socknemän att driva handel med “alla ätande vahror” (Nordlund, 1931).

1384 skrivs Sverige för första gången ner:
“Första gången landsnamnet Sverige förekommer i skrift, stavat Swerighe, är i en urkund från Kalmar, daterad 1384. Dessförinnan möter vi olika termer, bland annat de fornnordiska Svíaríki och Svíþjóð (Svitjod, fornsvenskans Svethiudh, »sveafolket«), den fornengelska Swiorice och de latinska Sueonia (»Sveonien«), regnum Sweorum (»svearnas/svenskarnas rike«) och regnum Sueciæ (»riket Svetia/Svetsia«)” (Harrison, 2018).
De meningslösa krigen fortsatte dock.

Tongivande händelser är 1719-21 års rysshärjningar där Forsmark, Nyköping, Norrköping, Norrtälje, Sundsvall,  Trosa, Östhammar, Öregrund m fl. brändes.

1808 invaderade Ryssland den svenska fästningen Sveaborg. Vie amiral Cronstedt valde att kapitulera. Därmed räddade han sannolikt livet på mer än 5000 människor.

1810 väcktes Fennomanrörelsen - en nationalromantiska idé som gick på tvärs med det välstånd uppbyggande (1600 - talet) upplysningstänkande (1700 - talet) som spridits i det svenska riket.

1812 övergick den Östra rikshalvan till ett ryskt furstendöme.

1863 krävde Tsarryssland att finländarna skulle sluta tala svenska - handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön. Istället infördes ett språk som dessförinnan aldrig haft spridning i den Östra rikshalvan - uralisk-finskan. Skälet var sannolikt att splittra den västra och östra delen av det svenska kungariket för att på så sätt försvaga dem militärt. Om man inte förstår varandra är det svårt att samarbeta.

1917, i mars, abdikerade den ryska Tsaren och makten överfördes till Duman. Ryssland påbörjade samma demokratiseringsprocess som resten av Europa, som innebar att ta 99 % av befolkningen ur fattigdom.

Åtta månader sedan, i oktober, genomförde Vladimir Lenin (1870-1924) tillsammans med drygt 8000 Bolsjeviker en statskupp.


Länk till källan

Ryssland blev centralstat för den kommunistiska Sovjetdiktaturen (1917-1991).

I den vevan krävde och erhöll Finland självständighet, en högtid som firas 6 december.

Dessa händelser har med största sannolikhet berättats över generationer och känslomässigt rotat sig i den svenska folksjälen. Minnen är ju som bekant sällan så reproduktivt som man skulle vilja önska utan konstruktivt i ett socialt perspektiv (Schacter och Addis, 2007).

Svenskens relation till ryssarna, med undantag för medlemmarna i Vänsterpartiet [kommunisterna], är därför, på goda grunder, inte speciellt positiv. Och precis som i fallen ovan verkar det vara något som inte stämmer.


Länk till källan

I boken beskriver den tidigare ambassadören i Moskva, Mattias Mossberg, händelseförloppet sett från den information han lyckades på tag på som huvudsekreterare i ubåtsgranskningen Perspektiv på Ubåtsfrågan (SOU 2001:85).

I granskningen framträder indikationer på att den svenska marinen “bjudit in” USA, England och Västtyskland att öva i den svenska skärgården tillsammans med den svenska militären. Vittnesmål om ubåtar vars karaktäristik överensstämmer med den västtyska ubåtstypen 206, den engelska ubåtstypen Oberon liksom en grön fläck på vattenytan efter minsprängningar som används av amerikanska ubåtar styrker den tesen. Det är heller inte så konstigt. Sverige har ju sedan 1949 varit allierade med västländerna (NATO). Man kan undra vilkas intentioner som vunnit företräde. Mossberg:
“Det är viktigt att skriva om detta. Det gäller vilken roll sanning och osanning spelat och spelar i den svenska och internationella politiken. Och om hur historien formas av segraren, och hur en tystnadens konformism breder ut sig i segrarens kölvatten”.
Nyligen rapporterade Expressen att Mona Sahlin, f d vice statsminister, f d partiledare för Socialdemokraterna och när artikeln skrevs, Nationell samordnare mot extremism, skrivit ett intyg till sin livvakt. Intyget skulle användes för köp av en bostadsrätt i ett mer fashionabelt bostadsområde i Stockholmsområdet. Dessvärre visade det sig att innehållet i intyget inte överensstämde med verkligheten. Sahlin var heller inte så pigg på att svara rakt på frågorna:


Länk till källan.

Några läsvärda citat:
“Här har du skrivit att han har totalt 120 000 kronor i lön och ersättningar per månad. När vi ringde till regeringskansliet visade det sig att han har en lön på endast 43 000 kronor per månad. Vem betalar hans lön då?
– Det är delvis jag som gör det. Jag har också ett eget företag.
Du betalar honom via ditt bolag?
– Ja, bland annat. Så har det varit. Så är det inte nu, men så har det varit.
Är det regeringen eller staten som betalar till ditt företag och du betalar honom?
– Nej, nej, jag får inga mer pengar från staten än min egen lön.
Mona Sahlins ersättning för uppdraget som ordförande för nationella samordnaren är, enligt regeringskansliet, 81 360 kronor per månad före skatt.
Hur har du råd att betala en person så här mycket pengar? Det handlar ju om nästan 80 000 kronor i månaden?
– Är det knepigt att en person hjälper mig med säkerheten? Som av olika skäl har en hög lön? Och att mitt behov av det är högt?”
Efter att uppgifterna kommit fram avgick Sahlin och en polisutredning inleddes. Dr Leif GW Persson passade på att göra en karaktärsbeskrivning av Sahlin och den uppkomna situationen:
“Avsikten med det senare var att han skulle kunna sätta lite guldkant på sin vardag genom att köpa en bostadsrätt och en bil för cirka elva miljoner trots att hans kostnader per månad för enbart boendet och bilen därmed blivit ungefär 15 000 kronor mer än hans disponibla inkomst efter skatt.

Det där med mat och potatis, tvål och tandkräm och all annan livets nödtorft tycks varken förmånstagaren eller hans välgörerska ägnat en tanke åt.

Det skäl som Mona själv har anfört till denna riktade filantropi är att hon betraktar mottagaren av alla hennes gåvor som hennes bäste vän.

På de sociala medierna, med dess omättliga törst efter andras blod, är tolkningen av detta därmed given. Inte bara att de lekt djuret med två ryggar tillsammans utan hon har dessutom både blivit sol-och-vårad och utpressad. Två kriminella aktiviteter som normalt kanske inte är alldeles lätta att förena.

Själv så tror jag att det är precis som hon säger.

Rätt eller fel så betraktar hon sin före detta livvakt som sin bäste vän

Mona är nämligen sina vänners vän, sina fienders fiende och hon har aldrig haft några problem med att stå upp för det hon tänker, tycker och tror på. Mona är en engagerad människa.

Dessutom långt mer välformulerad - slängd i käften om man så vill - än nästan alla andra som hon” (Prova gärna att tänka efter före, Mona Sahlin).
(Av någon outgrundlig anledning passar Dr Persson på att intyga att han och Sahlin inte lekt djuret med två ryggar: För ordningens skull vill jag också tillägga att vi aldrig har haft ihop det med varandra.)

Mona Sahlin ville ändå inte erkänna fel utan tillämpade det Dr Persson pekar på är hennes specialitet: att vara slängd i käften - argumentera för egen vinning (Mercier och Sperber, 2011).

Förutom att påtala att livvakten varit hennes bästis (vad nu det har med saken att göra?) lät hon en juristkonsult fortsätta trasa sönder hennes redan vacklande trovärdighet genom att påstå det osannolika: att hon bara skrivit på fel ställe (Claes Borgström biträder Mona Sahlin):
“– Hon har skrivit fel på ett ställe men hon har inte förfalskat några intyg. Han [Borgström] är mycket kritisk mot hur Mona Sahlin behandlats efter avslöjandet. – Det här är inte ett drev, det är en hämningslös personförföljelse, säger Borgström”.
Notera att Borgströms utspel mer eller mindre är ortogonalt med de uppgifter som framkommit om Sahlins agerande. Blåljuger karln medvetet? Och i så fall: är det typiskt för juristkonsulter?

Att siffrorna 4 respektive 3 råkar bli 1, 2 och 0 kan ju handla om dyslexi, men om liknande saker inträffat tidigare: då handlar det om något annat.

Mona Sahlin hade tidigare ertappats med att ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet.

“Det var intressant att upptäcka att första artikeln om den nyutnämnda arbetsmarknadsministern Mona Sahlin avslöjade, i förbigående, att hon haft svart dagmamma. Det var inte något som fällde en minister på den tiden (1990). Inte heller att hon struntade i att betala tv-licensen (1993). Nej, Mona Sahlin var 1995 den enda och ohotade kandidaten till att ta över efter Ingvar Carlsson. Då avslöjade Expressen att Sahlin, som då var vice statsminister, tagit ut tusentals kronor i kontanter på sitt betalkort som hon hade i tjänsten för att betala arbetsresor och andra omkostnader. Hon hade också köpt kläder och hyrt bil privat och använt kortet på semestern för tiotusentals kronor. När hon krävdes på pengarna struntade hon i att betala, ofta i månader. Inte förrän Expressen skrev om dessa otillåtna “lån” av skattebetalarnas pengar slutade Mona Sahlin att missbruka sitt kort. Det kom också fram att familjen Sahlins ständiga P-böter ofta gick till kronofogden. Och att de aldrig betalade dagisavgifterna i tid”.
Istället för att skärpa till sig, erkänna sina misstag valde Sahlin en annan strategi. På ett av de kvittona hon av någon anledning sparat fanns uppgifter om två chokladbitar från de Schweiziska alperna. Iklädd vit blus talade Sahlin ut under en direktsänd presskonferens som drog en miljon tv-tittare mitt på dagen.
“- Jag köpte två Toblerone, blöjor och cigaretter”
sa Mona Sahlin med en obetalbar min av sårad oskuld och med gråten i ögat, och menade att det förstod väl alla att det var privata utgifter som hon tänkte betala någon gång när hon fick tid (Svensson, 2007).
Noterbart är att gråt är ett evolutionärt betingat taktik för att trigga medkänsla hos motparten.


Länk till källan

Det blev för mycket för de Socialdemokratiska partikamraterna som istället för medkänsla gav Sahlin sparken. Hon gav sig dock inte utan fortsatte stint hävda att hon ju bara handlat lite choklad av Schweizisk härkomst.

2007 gjorde Sahlin comeback som partiledare, men utan att först reda ut frågorna kring kontokorts ... förlåt, frågorna om chokladbiten (eller bitarna). Och när frågan kom upp i Skavlans pratshow himlade Sahlin med ögonen och undrade hur länge allmänheten skulle hänga upp sig på den därninga chokladbiten från alperna, typ!

Tydligen länge. Efter fyra år fick Sahlin sparken igen. Någon elak typ har sammanställt en film om Sahlins alla fadäser och slirande på sanningen och lagt ut den på Youtube - En liten film om Mona Sahlin.

Den 23 september 1955 drabbas den amerikanska presidenten Dwight Eisenhower av en hjärtattack. Dagen efter gav hans läkare Dr Paul Dudley White en presskonferens där han instruerar det amerikanska folket om hur de ska undvika att själva drabbas av presidentens öde. Receptet lyder: sluta röka och skär ner på konsumtionen av fett och kolesterol. Dr Dudley Whites rådgivare var en Dr Ancel Keys (1904 - 2004).
“Heart disease, which had been a relative rarity in the 1920s, was now felling middle-aged men at a frightening rate, and Americans were casting around for cause and cure. Ancel Keys provided an answer: the “diet-heart hypothesis” (for simplicity’s sake, I am calling it the “fat hypothesis”). This is the idea, now familiar, that an excess of saturated fats in the diet, from red meat, cheese, butter, and eggs, raises cholesterol, which congeals on the inside of coronary arteries, causing them to harden and narrow, until the flow of blood is staunched and the heart seizes up”

Länk till källan.

Hjärtproblem, som varit en ovanlig åkomma fram till 1920-talet, drabbade nu (1950-talet) män i medelåldern i en skrämmande takt och amerikanarna sökte med ljus och lykta efter både en förklaring och en kur som kunde rädda dessa män från en förtidig död.

I Lund, Sverige, hade den svenska biokemisten Haqvin Malmros (1895-1995) publicerat ett studie baserad på epidemiologiska data från Danmark, Finland, Sverige och USA. Man kan diskutera studiens validitet, reliabilitet och representativitet och vad kriteriet i Malmros studie egentligen var. Malmros pekar dock slutsatsen på kolesterol och mättat fett som förklaring till hjärtohälsa.


Länk till källan

Malmros studie snappades upp av Ancel Keys vilket blev upptakten till ett större forskningsprojekt - The Seven Countries Study och diet-heart hypotesen, dvs. att överkonsumtion av mättat fett från rött kött, ost, smör och ägg höjer kolesterolnivåerna som då antas klogga igen artärerna. Det påstods få dem att stelna och dra ihop sig, tills dess blodflödet och hjärtat stannade.

De flesta av oss är uppväxta med dessa kostråd. Därför ligger de känslomässigt väl förankrade - de flesta (inklusive mig själv) har tagit dem för givet utan att kontrollera om uppgifterna stämmer. Genom generationer har vi tränats att se på potatis, pasta och ris som heliga inslag i en måltid samtidigt som vi varnats för kött, ägg och animaliskt fett.

Det fanns förstås fler forskare på området. En av dessa hette Dr John Yudkin (1910-1995). Dr Yudkin forskning visade istället att hjärtsjukdomar korrelerade med konsumtion av socker. Dr Yudkin utgick från premissen att fett under årmiljoner varit en del av våra förfäders basföda, medan konsumtion av kolhydrater i större skala fick utbredning först i och med den agrikulturella revolutionen för ca 10 000 år sedan. Socker, som saknar både fibrer och näring, introducerades för ca 300 år sedan.


Länk till källan

Runt 2005 introducerade läkaren Annika Dahlqvist något som liknade Yudkins, liksom Dr Roger Atkins, ansats: en kost där energin kom från fett snarare än kolhydrater. Dahlkvist gjorde uttalanden om hälsa och allvarliga sjukdomar som cancer.

Vetenskap och Folkbildning (VoF), som grundats av Dan Larhammar, professor vid Uppsala universitet, och som ser som sin uppgift att stävja forskningsfusk, gick i taket. 2009 utnämnde VoF:isarna Dahlqvist till årets förvillare. Landstinget i Västernorrland passade också på att avskeda henne.

2008, alltså ett år innan VoF utnämnde Dahlqvist till årets förvillare, gjorde Dr Robert Lustig föreläsningen The bitter truth about sugar. Någon i publiken kände igen det Dr Lustig sagt och frågade efteråt om han kände till John Yudins forskning? Det gjorde inte Lustig men när han lyckades gräva fram boken upptäckte han att Yukdin redan sagt det han själv kommit fram till.

2006 publicerades resultatet av världens dyraste hälsostudie - Womens Health Initiative som lär och kostat 700 miljoner dollar att genomföra. Resultatet i huvudtabellen visade att det inte fanns någon negativ effekt av mättat fett på hjärthälsan. På 661 fanns en extra tabell. Den visade att kvinnor som haft problem med hälsan och som minskade det mättade fettet med 10 %, ökade risken att drabbas av hjärtproblem med 28 % (Howard et al. 2006).

Hur kan skillnaden vara så stor?

Ett genomgående drag i exemplen ovan är att fakta (facts and figures) fått stå tillbaka för en väl tillrättalagd diskurs. Django, Alhem & Co, Sahlin och Keys sålde sina berättelser med inlevelse och övertygelse, utan att presentera valida och reliabla källor som styrkte deras påståenden. Att varje berättelse bygger på osannolika premisser verkar ha varit skälet till att folk tog till sig budskapet.

På 1950 - talet studerade tre socialpsykologer en nybildad sekt. En hemmafru från Chicago påstod att hon fått ett radiomeddelade från planeten Clarion. Det var en varning om att världen snart skulle slukas av stigande havsnivåer. Bara de som följde Mrs Martins råd som räddas. Av ett rymdskepp. 25 personer sålde allt de ägde, tog bort metallföremålen från sina kläder och följde Mrs Martin till en grotta för att där invänta nämnda rymdskepp. När skeppet aldrig dök upp påstod Mars Martin att på grund av medlemmarnas trohet hade Jordgudinnan beslutat att rädda mänskligheten. De flesta stannade kvar i sekten (Festinger et al. 2008; Turner och Pratkanis, 1998).

Stanovich (1993) föreslog dysrationalia - oförmågan att tänka rationellt trots tillräcklig intelligens. Han publicerade en populärvetenskaplig artikel om detsamma i Scientific American (Stanovich, 2009).

2015, i en interview i The Guardian, varnade psykologen Daniel Kahneman för en annan aspekt: övertro på den egna förmågan:
“What’s fascinating is that Kahneman’s work explicitly swims against the current of human thought. Not even he believes that the various flaws that bedevil decision-making can be successfully corrected. The most damaging of these is overconfidence: the kind of optimism that leads governments to believe that wars are quickly winnable and capital projects will come in on budget despite statistics predicting exactly the opposite. It is the bias he says he would most like to eliminate if he had a magic wand. But it is built so deeply into the structure of the mind that you couldn’t change it without changing many other things” (What would I eliminate if I had a magic wand? Overconfidence’, Guardian).
När vi är känner oss lite extra upphöjda av vår sociala närmiljö, då lägger vi kanske till några detaljer som inte hör till saken när vi lägger ut texten (Konnikova, 2015).

Alltså. Oavsett om avsändaren är säljare, reklamfolk, politiker, jurister, sektledare eller liknande, räcker det:
  1. att avsändaren är övertygad, har en övertro, om sin egen förmåga
  2. att mottagarens önskan om att bli hänförd
  3. att berättelsen ska vara lite för bra för att vara sann
Django, van der Kwast och de åtta domarna, Alhem & Co, Stefan Löfven, Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Mona Sahlin och Dr Ancel Keys behövde inte ta i för att övertyga folk om sina utspel.

Vem har inte suttit framför TV:n och gillande sett hur journalister trakasserat Christer Pettersson i hans hem, utan en tanke på att det hela är en tankevurpa från en statsminister (Ingvar Carlsson) som tidigt efter mordet på hans företrädare Olof Palme önskade en ensam förövare?

Effekten av Carlssons önsketänkande har varit betydande. Det sägs att de flesta inom Socialdemokratin, som under 1980 - talet hade nära på 50 % representation bland Sveriges medborgare, ansåg att det var Pettersson som avlossade skotten ...

På samma premisser accepterade åtta domare Christer van der Kwast fantasier om en massmördade. De åtta undvek också att kontrollera uppgifterna, Därmed skapade juristkollektivet en massmördare som inte fanns på riktigt, en juridikens Mållgan.

Och visst tycker de flesta synd om Mona Sahlin för att hon tvingats löpa mediala gatlopp för ett par chokladbitar med alpnära ursprung och hjälpt sin vän genom att bara skriva ett intyg. Att uppgifterna i båda fallen var falska på ett graverande plan tar ingen notis om.

Inom juristkollektivet finns en kåranda. När van der Kwast och de åtta domarna ertappades med skägget i brevlådan (SOU 2015: 52) kom en annan stjärnjurist - Göran Lambertz - till deras hjälp. Lambertz gav sig i kast att undervisa allmänheten om sannolikhet, något han själv använt i sin yrkesutövning som högrankad domare, Justitieombudsman och i Högsta Domstolens. Det hela kröntes med boken - Quickologi (Lambertz, 2015).

Oturligt för Lambertz, och juristkollektivet, tog sig docenten i matematisk statistik - Häggström - sig för att läsa boken. Resultatet blev en sågning. Häggström visar att toppjuristen Lambertz inte förstår sannolikhet. Och om en stjärnjurist inte förstår sannolikhet, då är det sannolikt att de flesta jurister inte gör det heller (Häggström, 2015).

Hur ska man då hantera situationer som bygger på faktoid information och där folk drabbats av dysrationalia?

Sperber m fl. (2010) föreslår epistemologisk eller epistemisk vaksamhet (EV), d.v.s. att man är misstänksam över uppgifterna och avsändarens motiv. Man ställer frågor om det finns referenser och uppfyller dessa krav på validitet och reliabilitet?

Till detta ska läggas Stanovich botemedel mot dysrationalia - Disjunktivt resonerande (Stanovich, 2009).

Epilog. New Earth Army lades ner 1995. Kanske för att ingen soldat lyckades bli osynlig, passera genom väggar eller stirra djur till döds? Projektet hade kunnat avslutas tidigare om de exekutiva beslutsfattarna ställt frågan (innan de började slösa skattemedel): Django, har du några referenser?

När ska Alhem & Co, gärna publikt, erkänna att deras påstående om kausalitet mellan rädda hundar och mäns våld mot kvinnor är falskt - att på riktigt är förövare av våld i nära relationer främst kvinnor?

Dr Ancel Keys framgång hängde samman med att han var rådgivare till den dåvarande amerikanska presidenten Eisenhower, liksom den efterföljande konformismen som gestaltade sig i en utfrågning i den amerikanska kongressen. Senator McGovern frågade Dr John Yudkin om han verkligen menade att det var problemfritt att äta mycket fett och att kolesterol - att det inte utgjorde någon fara. Yudkin svarade: jag är övertygad om båda dessa sakerna (I believe both these things). McGovern svarade:
“- det är precis raka motsatsen till de råd jag fått från min läkare (That is exactly the opposite of what my doctor told me)”.
Läkare runtom i världen har under sin utbildning tagit till sig Ancel Keys syn som därmed blivit självklara även för allmänheten. Därmed har alltför många människor gått en alltför tidig död till mötes. Modern forskning ger Yudkin, postumt, rätt.

VoF, som “dömde” Annika Dahlkvist, kommer sannolikt inte heller att be henne om ursäkt, trots att hon bara förmedlat etablerad forskning av internationellt renommerade forskare. Detsamma gäller väl personalen vid det Landsting som gav henne sparken. Konformismen liksom effekten av dysrationalia är för stark.

Värre är det med juridiken. Sture Bergvall kommer inte få tillbaka de år han förlorat genom de åtta domarnas, Roland, Rickard, Lennart, Mats, Hans, Lars, Rolf Kristina, dysrationella agerande. Offren för Lynne Abraham, “Queen of death” kommer inte att få sina liv tillbaka.

Det övergripande svaret om varför ingen av de ovan nämnda kommer att erkänna sin brister och fel, och varför vi inte kommer att se en förändring över lång tid, får vi av Festinger, Riecken & Schachters studie av sekter - When Prophecy Fails:
“A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns aways. Show him facts and figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point” (When Prophecy Fails, s 3).
När någon väl sålt eller köpt den konserverade gröten, då uppstår immunitet mot att erkänna att man haft fel - trots att alla ser att man fastnat med skägget i brevlåda.

No comments:

Post a Comment