Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
I Svt:s Mästarnas mästare får tittarna chansen att återse sina gamla idoler. Programmet går ut på att att de göra det som de är bäst på - tävla mot varandra. (Tyvärr använder produktionen Robinson-modellen vilket gör att deltagarna försvinner en efter en.).
Ibland ingår moment i tävlingen som inte handlar om den linjära relationen mellan mål-motivation-prestation. I avsnitt nio användes t ex. en kombinationsövning där deltagarna först skulle göra det de är bäst på: fokusera och prestera linjärt för att sedan tänka utanför boxen.
I den första delen skulle de simma 25-50 meter ut i det salta Medelhavet, dyka ner en meter (ungefär) och skruva loss pusselbitar och leverera dessa till ett bord som stod på stranden. Fyra gånger skulle deltagarna upprepa simturen. Observera att deras psykens aktivitet var vertikal - mellan pann- och nackloben.
Övningens andra del var av en annan karaktär. Nu skulle deltagarna aktivera så kallad kognitiv flexibilitet, divergent- eller lateralt tänkande (Duncker, 1945Duncker, 1945; Ellwood, 2009; Guilford, 1956) för att lista ut hur de fyra pusselbitarna tillsammans kunde bilda ett förutbestämt objekt - “T” (versal).
Min bakgrund är social neuropsykologi, inklusive hur ansiktsaffekter korrelerar med emotioner (Österberg, 2001). Sannolikt var det därför jag inte bara reagerade på deras respons på den nästa uppgift, utan även deras ansiktsuttryck:
- kanske inte den tuffaste övningen, typ! (inklusive snett leende.)
Det visade sig dock att den andra delen av övningen var mer utmanande än vad deltagarna hade förväntat sig; de kliade sig i huvudet och det tog lång tid för dem att lista vad som på pappret upplevdes som ett ganska enkel övning.
Varför var det så svårt för dessa topp-presterade att lösa problem som krävde kreativitet?
Människans psyke är uppdelad i en rad fakulteter. Förenklat handlar det om deklarativa respektive icke-deklarativa funktioner (Schacter, 1987).
Icke-deklarativt tänkande är allt som vi inte kan återberätta till andra personer och inkluderar allt från procedurer, verbala saker m fl.
Deklarativt tänkande, å andra sidan, inkluderar förmågan att forma och laborera scenarier framåt i tiden, t ex. mål - en bildlik föreställning om vad man vill uppnå inom en given tidsram (Gilbert och Wilson, 2007; Kaku, 2014; Locke och Latham, 2002).
Genom målmedveten träning (Ericsson et al. 2003; Locke och Latham, 2002Locke och Latham, 2002) kan man bli det Dr. Willi Railo (1941-2010) kallar Bäst när det gäller.
När du är fokuserad riktas din uppmärksamhet på ett fysiskt eller mentalt specifikt objekt och det mesta av annan information ignoreras genom något som kallas selektiv uppmärksamhet.
Att fastna i ett visst tänkande, t ex. en lösning, kallas Functional fixedness och är precis vad det låter som (Duncker, 1945; German och Defeyter, 2000).
2010 genomförde Dr Daniel Simons, professor i psykologi, ett intressant experiment. Simons bjöd in försökspersoner att agera observatörer och den så kallade 'cover storyn' var att deltagarna skulle betrakta några basketbollspelare och försöka räkna hur många gånger de passade en boll mellan sig under en begränsad tidsperiod.
På riktigt var Simons och hans kollegor intresserade av att veta om observatörerna märkte att en person utklädd till gorilla kom in i rummet, stannade upp och vickade på huvudet samt vinkade in i kameran.
Resultatet visade att hela 50 % av observatörerna missade gorillan. De andra, som uppmärksammade gorillan, hade läckande uppmärksamhet. Om man är van att fokusera, som elitidrottare är, är det sannolik utmanande att växla till lateralt tänkande. Men det går att kombinera.
Kopplingen mellan målstyrning och kreativt tänkande har studerats sedan början av 1900-talet (Wertheimer, 1945). Duncker (1945) menar till exempel att målbilder ger upphov till ett problem - avståndet mellan där man är och dit man ska. Problem kan vara familjära eller komplexa.
Familjära problem löser man som regel genom att applicera känd kunskap och lägga i en högre växel - jobba hårt. Det är elitidrottare vana vid.
Komplexa problem kräver dock att man tänker mer flexibelt, t ex. för att kunna rekombinera icke-relaterade kunskapsobjekt, eller fragment av dessa, till nya kognitiva strukturer med mening (Wynn, Coolidge och Bright, 2009; Österberg, 2012).
Den här förmågan - kreativitet - är medfödd anses ha framträtt för ca 70 000 år sedan efter att två vulkanutbrott i Indonesien gett upphov till ett så kallat bottle-neck-event (Ambrose, 1998, 2010, Coolidge ochWynn, 2009; Pringle, 2013).
Beeman och Kounios menar att fokusering och kreativitet hör ihop, men att man måste släppa fokuset på objektet för att det laterala tänkandet ska kicka igång (Konnikova, 2014). Wegbreit et la. (2012) drar liknande slutsatser.
Neuroforskaren Darya Zabelina menar att idégenerering, som är en av grundpelarna i en kreativ process och därmed grunden för del två i Mästarnas mästar-övning, funkar bättre om det vertikala tänkandet läcker:
Jag designade ett experiment där en grupp skolbarn fick sitta still två lektioner. Den andra gruppen fick dansa 25 minuter. I båda fallen fick de göra ett kreativitetstest som jag designat. Studien visade att de som dansat producerade 57 % fler idéer (Österberg, 2012).
Läs gärna:
Österberg (2013) Ska läkare ställa diagnosen “kreativ” eller är det en allmän förmåga som indikerar att man är psykisk frisk?
Österberg (2015) Den verkliga länken mellan mental ohälsa och kreativitet.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertise:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
Det visade sig dock att den andra delen av övningen var mer utmanande än vad deltagarna hade förväntat sig; de kliade sig i huvudet och det tog lång tid för dem att lista vad som på pappret upplevdes som ett ganska enkel övning.
Varför var det så svårt för dessa topp-presterade att lösa problem som krävde kreativitet?
Människans psyke är uppdelad i en rad fakulteter. Förenklat handlar det om deklarativa respektive icke-deklarativa funktioner (Schacter, 1987).
Icke-deklarativt tänkande är allt som vi inte kan återberätta till andra personer och inkluderar allt från procedurer, verbala saker m fl.
Deklarativt tänkande, å andra sidan, inkluderar förmågan att forma och laborera scenarier framåt i tiden, t ex. mål - en bildlik föreställning om vad man vill uppnå inom en given tidsram (Gilbert och Wilson, 2007; Kaku, 2014; Locke och Latham, 2002).
Genom målmedveten träning (Ericsson et al. 2003; Locke och Latham, 2002Locke och Latham, 2002) kan man bli det Dr. Willi Railo (1941-2010) kallar Bäst när det gäller.
När du är fokuserad riktas din uppmärksamhet på ett fysiskt eller mentalt specifikt objekt och det mesta av annan information ignoreras genom något som kallas selektiv uppmärksamhet.
Att fastna i ett visst tänkande, t ex. en lösning, kallas Functional fixedness och är precis vad det låter som (Duncker, 1945; German och Defeyter, 2000).
2010 genomförde Dr Daniel Simons, professor i psykologi, ett intressant experiment. Simons bjöd in försökspersoner att agera observatörer och den så kallade 'cover storyn' var att deltagarna skulle betrakta några basketbollspelare och försöka räkna hur många gånger de passade en boll mellan sig under en begränsad tidsperiod.
På riktigt var Simons och hans kollegor intresserade av att veta om observatörerna märkte att en person utklädd till gorilla kom in i rummet, stannade upp och vickade på huvudet samt vinkade in i kameran.
Resultatet visade att hela 50 % av observatörerna missade gorillan. De andra, som uppmärksammade gorillan, hade läckande uppmärksamhet. Om man är van att fokusera, som elitidrottare är, är det sannolik utmanande att växla till lateralt tänkande. Men det går att kombinera.
Kopplingen mellan målstyrning och kreativt tänkande har studerats sedan början av 1900-talet (Wertheimer, 1945). Duncker (1945) menar till exempel att målbilder ger upphov till ett problem - avståndet mellan där man är och dit man ska. Problem kan vara familjära eller komplexa.
Familjära problem löser man som regel genom att applicera känd kunskap och lägga i en högre växel - jobba hårt. Det är elitidrottare vana vid.
Komplexa problem kräver dock att man tänker mer flexibelt, t ex. för att kunna rekombinera icke-relaterade kunskapsobjekt, eller fragment av dessa, till nya kognitiva strukturer med mening (Wynn, Coolidge och Bright, 2009; Österberg, 2012).
Den här förmågan - kreativitet - är medfödd anses ha framträtt för ca 70 000 år sedan efter att två vulkanutbrott i Indonesien gett upphov till ett så kallat bottle-neck-event (Ambrose, 1998, 2010, Coolidge ochWynn, 2009; Pringle, 2013).
Beeman och Kounios menar att fokusering och kreativitet hör ihop, men att man måste släppa fokuset på objektet för att det laterala tänkandet ska kicka igång (Konnikova, 2014). Wegbreit et la. (2012) drar liknande slutsatser.
Neuroforskaren Darya Zabelina menar att idégenerering, som är en av grundpelarna i en kreativ process och därmed grunden för del två i Mästarnas mästar-övning, funkar bättre om det vertikala tänkandet läcker:
“Leaky sensory gating, the propensity to filter out “irrelevant” sensory information, happens early, and involuntarily, in brain processing and may help people integrate ideas that are outside of the focus of attention, leading to creativity in the real world, said Darya Zabelina, lead author of the study, calling the finding “impressive. Creative” (Genius Driven by Distraction, 3 mars 2015, Northwestern University).En annan aspekt, som kanske inte var genomförbart i programmet, är att dansa. För 2012 års Vetenskapsfestival fick jag uppdraget att genomföra två framträdanden om dans och kreativitet. Det ena på det allmänna programmet och det andra på skolprogrammet.
Jag designade ett experiment där en grupp skolbarn fick sitta still två lektioner. Den andra gruppen fick dansa 25 minuter. I båda fallen fick de göra ett kreativitetstest som jag designat. Studien visade att de som dansat producerade 57 % fler idéer (Österberg, 2012).
Läs gärna:
Österberg (2013) Ska läkare ställa diagnosen “kreativ” eller är det en allmän förmåga som indikerar att man är psykisk frisk?
Österberg (2015) Den verkliga länken mellan mental ohälsa och kreativitet.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertise:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment