Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Livet är fullt av motsägelser. Medan utbildningsradion åter igen släpper fram personer, i detta fallet en läkare från Karolinska institutet, som hävdar ett samband mellan kreativitet och mental ohälsa, skriver finansmannen och konstmecenaten Robert Weil på DN-debatt om vikten av att kombinera humaniora och estetiska med naturvetenskap för att lyfta fram samma kreativitet.
Det leder till frågan: ska man gå till en läkare för att få veta om man är kreativ, eller är det en allmän kognitiv förmåga som behöver stimuleras för att gro och växa sig stark?
För några dagar sedan sände Kunskapskanalen Hjärnans dag.
Länk till källan.
Kreativitet är en mental process där kunskapsobjekt, eller fragment av dessa, kombineras eller smälts samman till nya koncept - kognitiva strukturer med mening (Wynn, Coolidge och Brigth, 2009; Österberg, 2012).
Kreativitet är del av något som kallas exekutiva funktioner, som började framträda i takt med att våra förfäders hjärnor expanderade, från nackloben och framåt (Aiello, 1997; Aiello och Wheeler, 1995; Ardila, 2008; Coolidge och Wynn, 2009).
Den första kända manifesteringen av den här nya förmågan är Löwenmensch eller lejonmannen.
 |
| Löwenmensch/Lionman. Foto: Dagmar Hollmann. |
Kreativitet används för att lösa problem som är komplexa, d.v.s. som man saknar en lösning för. Ett problem är då avståndet mellan där man är och dit man ska - målet (Duncker, 1945). Ergo, problem uppstår som en funktion av en målbild. Som regel löser man problemet med befintlig kunskap. Men om sådan kunskap saknas, då kan man använda kreativitet för att skapa en lösning på problemet. Ergo. Kreativitet är en mental manifesting i ett friskt psyke.
Föreläsaren på Hjärnans dag var en läkare/fysiolog från Karolinska institutet (KI). Hen hävdade ett platsperspektiv, med fokus på thalamus och vävde sedan en diskurs som inkluderade filosofi (Aristoteles) och litteratur (George Bernard Shaw), liksom kända begrepp som är associerade med kreativitet: divergent tänkande (Guilford, 1956) och niopunktsproblemet samt systemperspektivet.
Tidigare har forskare på KI argumenterat för ett samband mellan kreativitet och mental ohälsa. Den aktuella läkaren/fysiologen använde det perspektivet och hävdade:
- att kreativitet definieras som förmågan att skapa ordning ur kaos.
- ett samband mellan neurogenin 1 och psykos respektive kreativitet som ledde till den lite drastiska slutsatsen om ett samband även mellan psykos och kreativitet.
Här infinner sig också den klassiska frågan om skillnaden mellan orsakssamband (kausalitet), korrelation och kovarians.
- Kausalitet innebär att implikationspilens riktning är känd - A orsakar B.
- Korrelation betyder association mellan två eller flera fenomen; A och B påverkar varandra men implikationspilens riktning är inte känd.
- Kovarians betyder att två eller flera fenomen uppträder samtidigt utan att för den skull vara associerade.
Ett exempel på det sistnämnda, och som ibland förväxlas med korrelation, är förekomst av drunkningsolyckor och glassförsäljning. Båda har en tendens att öka under vissa förhållanden (den tredje variabelns inverkan), i det här fallet vädret.
Kan det vara så att neurogenin 1 samvarierar med både kreativitet och psykos utan att dessa för den skull har med varandra att göra?
För att undersöka den påstådda relationen mellan kreativitet och psykisk sjukdom ställde läkaren/fysiologen frågan: Om patienter med psykisk sjukdom oftare har “kreativa yrken” än icke-diagnostiserade personer?
“kreativa yrken” avgränsades till det konstnärliga eller vetenskapliga. Här infinner sig en annan klassisk fråga: finns det kreativa yrken?
Om den generella föreställningen om kreativitet gäller, då framträder inte kreativitet som en funktion av yrkesval utan som en funktion av målstyrning och att problemet är komplext.
Det betyder i så fall att kreativitet manifesteras i lika stor utsträckning hos administratörer, ekonomer, konstnärer, lärare, revisorer, slaktare och vetenskapsmänniskor.
Med det sagt måste man tillägga att framträdandet var proffsigt.
Ett annat perspektiv. Robert Weil, finansman och mecenat för konsten, skriver på Dagens nyheters debattsida om vikten av att kombinera exempelvis naturvetenskap med estetik och humaniora i skolan och näringsliv.
Länk till källan.
Weils resonemang rimmar väl med forskning om kreativitet, d.v.s. att man inte kan komma på nya saker (grunden för det entreprenöriella liksom för innovationer) om man bara fördjupar sig i en disciplin.
Slutsats. Den studie Läkaren/fysiologen sannolikt hänvisade till handlade om människor som regredierat som en funktion av psykisk ohälsa (schizofreni). Det är känt att symboliskt tänkande framträdde långt före förmågan att tala liksom förmågan att skriva. Ergo. När vi mår dåligt har vi lättare att uttrycka oss i bild. Men det är inte kreativitet.
Det är heller inget fel med att fokusera på en sak, gå från kaos till ordning. Det ökar ju sannolikheten att man når mästarnivå. Anders Eriksson, professor i psykologi talar om att 4000 timmars dedikerad träning leder till mästannivå. Ytterligare 6000 timmar bildar den så kallade 10 000 - regeln.
Föreställ dig en Schweizisk klocktillverkare eller en koncertpianist som efter 4000 - 10 000 timar av repeterande av finmekaniken i ett exklusivt urverk eller hamrande på pianots tangentbord når mästarnivå.
Alltså: 4000 - 10 000 dedikerad enahanda träning kan leda till mästarnivå vilket är vanligt bland idrottare, ingenjörer, hantverkare, sjukvårdande personal liksom bland de flesta forskande akademiker. Men de uttrycker inte kreativitet.
Kreativitet är medfött och uttrycks som regel som en funktion av tilldelat mål och att det problem som uppstår är komplext. Man kan stimulera den här processen med dans och musik.
Lästips:
Dans påverkar vår medfödda kreativa förmåga liksom förmåga att samarbeta
Friluftsfrämjandets ledarvecka: Ledarskap, outdoor kreativitet och lärande
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
No comments:
Post a Comment