Kan du föreställa dig en gäng giraffer som hoppar simhopp? Om överraskning och kreativitet

Sir Ken Robinson länkar en kul film där giraffer hoppar simhopp (Deveaux). Detta går att skapa på grund av något som kallas imagery - förmågan att laborera scenarier för vårt inre öga. När våra förfäder ändrade kost startade en expantion av deras hjärnor som gav utrymme för nya mentala funktioner. 1840 skrev Elizabeth Ricord om imagery som en kombinatorisk mental process (kreativitet). Två anekdoter från Vetenskapsfestivalen 2012 omnämns. Kombinatoriskt tänkande uppstod sannolikt efter ett så kallat bottle-neck-event, d.v.s. att vår arts population nästan utplånades på grund av klimatologiska händelser. Det ledde till att deras neuro-psykologiska arkitektur kopplades om. 7 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Sir Ken Robinson länkar en kul grej från Youtube. Nicolas Deveaux, Cube Creative Production et Orange har gjort en film som visar ett gäng giraffer som hoppar simhopp.

High diving giraffes, Nicolas Deveaux, Cube Creative Production et Orange

Vårt rationella psyke förstår att giraffer inte kan hoppa simhopp, men det väcker ändå emotioner som kallas nyfikenhet eller överraskning. Även hos mig som ägnat årtionden inom trampolinsporten som coach, utbildningsansvarig och internationell domare samt åt emotions- och kreativitetsforskning (Österberg, 2001, 2012).

Den uppmärksamme märker att Deveaux inkluderat nyfikenhet i filmens inledning - giraffen som tittar in i den övervakningskamera som finns i korridoren.

Nyfikenhet. High diving giraffes, Nicoals Deveaux, Cube Creative Production et Orange

Överraskning. Det legendariska emotionspsykologen Silvan Tompkins (1911-1991) lär ha hävdat att överraskning är en neutral emotion som liksom rensar psyket från både negativ och positiv laddning.  Det kanske leder till att vi blir mer öppensinnade för lärande när vi blir överraskade.

Allt vi lär oss administreras av hippocampus-kärnorna och triggas av dopamin.

När vårt perceptionssystem upplever något nytt eller ovanligt, då blir vi sannolikt nyfikna. En dopamin-signal skickas från hippocampus till Ventrala tegmentala arean och Substantia nigra. Dessa instanser skickar tillbaka en dopamin-signal till hippocampus. Den här cykliska processen ökar sannolikheten att den nya informationen behålls i vårt minne (Fenker och Schütze, 2008).

Emotioner är del av det som brukar kallas reptil- och däggdjurshjärnan och som styrt vårt beteende i årmiljoner. För ca 3. 5 miljoner år sedan ändrade våra förfäder kost, vilket startade den expansion av deras hjärnor som gav utrymme för nya mentala förmågor, som social kognition och exekutiva funktioner, inklusive imagery (Aiello och Wheeler, 1995; Diamond, 2013; McPherson et al 2010;Pobiner, 2013; Pringle, 2013; Coolidge and Wynn, 2009). Vår art kan laborera scenarior och sedan "köra dem" framåt i tiden (Gilbert och Wilson, 2007; Kaku, 2014).

Innan animatören gav andra i uppdrag att skriva den programkod som ligger bakom filmen måste han eller hon således ha sett bilden av simhoppande giraffer inför sitt så kallade inre öga - imagery.

Den insatte kommer osökt att tänka på Ronald Finke (1950 - 2015), Martha Farah, Stephen Kosslyn och Steven Pinker.

Imagery är dock ingen ny akademisk disciplin. I mitten på 1800-talet skrev Elizabeth Ricord:

The highest development of the Intellect is in the power it has of combining its conceptions, so as to form creations of its own; a world within itself. This is the province of Imagination (Ricord, 1840, p. 284).

Observera att Ricord skrev detta 15 är innan Alexander Brain publicerade Senses of the mind, nästan 20 år innan Charles Darwin (1809 - 1882) Alfred Russel Wallas (1823-1913) publicerade sina respektive artiklar om evolution genom anpassning och sexuella urval och drygt 30 år innan Darwin publicerade sin bok om emotionspsykologi - kioskvältaren The Expression of the Emotions in Man and Animals 1872.

I slutet av 1980-talet genomförde Finke, Pinker och Farah (1989) en intressant studie. Studien handlar om konvergent tänkande och mental rotation; t ex. hur man genom att presentera bokstaven J och D kan få respondentens psyke att skapa en inre bild av ett känt objekt, t ex. ett paraply. Jag har använt samma modell för att testa motsatsen - divergent tänkande (Guilford, 1956).

2004 rekryterades jag att skriva min doktorsavhandling. Det skedde i samband med att jag publicerade en idé om hur ledarstil påverkar generativt lärande/kreativitet (Österberg, 2004). 

Parallellt med den artikeln hade jag genomfört med omfattande studie om hur föräldra-relationer påverkar barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling (Österberg, 2004)

2011 upptäckte jag Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Det årets tema var kreativitet. Jag frågade om jag kunde få vara med? De svarade ja. Jag skapade en presentation om associationen mellan föräldra-barnrelationer  och kreativitet, två saker jag studerat ingående. Det blev fullsatt i salen vid pedagogen.

2012, efter tre års gardening leave, efter beslutet att lämna min fullfinansierade doktorandtjänst för att disputera på ett annat lärosäte, erhöll jag äntligen min doktorsgrad (Österberg, 2012),

Jag fick också frågan från Vetenskapsfestival i Göteborgs administration om jag "kunde göra något om dans och kreativitet". Svaret var väl egentligen nej, så jag svarade ja.

Jag åkte ner till Göteborg två gånger för att planera vad som verkade bli Festivalens huvudattraktion. Det beslutades att jag skulle göra två framträdanden, dels på skolprogrammet, dels på det allmänna programmet i samarbete med Göteborgsoperan.

Skolprogramsframträdandet. Med utgångspunkt från Finke, Farah och Pinker designade jag ett kreativitetstest - ett experiment som gick ut på att jämföra hur stillasittande i klassrummet respektive dans påverkar människans förmåga till kombinatoriskt tänkande, d.v.s. det vi till vardags kallar kreativitet.

Festivalarrangören skickade ut en förfrågan till rektorer för mellanstadieskolor. Vi fick klartecken att fyra skolor. Dessa barn utgjorde den så kallade kontrollen. Det betyder att de fick göra testet efter att de suttit still i bänken ett par lektioner. Festivalarrangören hjälpte sedan till med att rekrytera barn till testgruppen.

De bjöd in ca 400 mellanstadiebarn (samma ålder som kontrollgruppen) till danslokalen Brewhouse. De hade även hyrt in en discjockey. Tanken var att jag först skulle genomföra en föreläsning och sedan låta barnen genomföra testet.

Utan förvarning dök ett gäng danselever upp. Jag har för mig att de kom från Svenska balettakademin. Vi kom snabbt fram till att de skulle stå bakom mig och genom improvisation gestalta de emotioner jag nämnde under min föreläsning.

Skolbarnen fick dansa disco i 25 minuter. Här uppstod ett störmoment; barnen tyckte att musiken spelades på för hög volym. Vi fick avbryta ett par gånger för att be discjockeyn sänka volymen.

När musiken stoppades fick de barn som dansat genomföra samma kreativitetstest som de stillasittande barnen. 

Resultatet för denna pilotstudie visade att de som dansat en stund producerade 60 % fler idéer jämfört med de som suttit still.

Operaframträdandet. Veckan efter reste jag åter till Göteborg för att genomföra det andra framträdandet, på Göteborgsoperan.

Jag fick använda sceningången och blev guidad bakom kulisserna innan jag träffade de åtta dansare med vilka jag skulle brainstorma fram ett framträdande dagen efter ...

Vi anvisades ett rum nära den lokal dansarna använder för uppvärmning varje morgon. De frågade vem jag var? Jag svarade att jag var en kreativitetsforskare. Deras respons var att jag inget visste om kreativitet. De däremot använde kreativitet i yrkesutövning.

Min syn är dock att kreativitet är kombinatoriskt tänkande medans dans är ett estetiskt uttryck. Man kan säga att det uppstod lite åsiktsdivergens (Haidt, 2012). Vi hade dock  ett gemensamt mål (Locke och Latham, 2002). Det innebar att vi kunde resonera fram en lösning (Pinker, 2011).

Efter ca 23 timmar och 45 minuters resonerande, av 24 möjliga, skapade vi ett event kring dans och kreativitet som vi presenterade på Göteborgsoperans lilla scen. Episodminnets konstruktiva karaktär tillåter dock inte ett korrekt återgivande av detaljerna (Schacter och Addis, 2007).

När vi använder imagery för kombinatoriskt tänkande och resultatet är något nytt koncept (för en given socio-kultur) säger man att man varit kreativ. Kreativitet kan därför definieras som en process där man kombinerar, eller smälter samman (Wynn, Coolidge och Bright, 2009), icke-relaterade deklarativa och/eller icke-deklarativa minnesstrukturer till nya koncept (kognitiva strukturer med mening)  (Österberg, 2012).

Det verkar som att den här psykologiska förmågan uppstod som en konsekvens av omvälvande klimatologiska händelser (Mlodinov, 2015): The Upright Thinkers: The Human Journey from living in trees to understand the cosmos).

"We almost didn’t make it: an amazing recent analysis of DNA by genetic anthropologists indicates that sometime around 140,000 years ago, a catastrophic event—probably related to climate change—decimated the ranks of modern humans, all of whom then lived in Africa. During that period, the entire population of our subspecies plummeted"

"But then we underwent another transformation, one that gave us astonishing new mental powers. It does not seem to have been due to a change in our physical anatomy, not even in the anatomy of our brain. Instead it seems to have been a reworking of how our brain operates. However it happened, it was that metamorphosis that enabled our species to produce scientists, artists, theologians, and, more generally, people who think the way we do (Mlodinov, sidan 24).

Antropologer kan kunnat lista ut att våra förfäder nästan utplånades för ca 140 000 år respektive 70 000 år sedan och att psyket därefter genomgick någon form av kognitiv revolution - att psyket helt enkelt "kopplades om" och introducerade konstruktivt minne (Ambrose, 2010; Schacter & Addis, 2007).

Noterbart är att "vår" neurologiska dispositionen, hjärnans struktur, då varit etablerad sedan flera hundra tusen år (förmodligen längre). Det är den här nya förmågan som möjliggjort skapandet av alla artefakter världen över, liksom den animerade filmen som visar giraffer som hoppar simhopp.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

--------------------------------------------------
13 (för alla) -14 (för skolan; program) april 2016 föreläser jag på Vetenskapsfestivalen i Göteborg under rubriken The Talk - ett evolutionsperspektiv på kreativitet. Om man inte har möjlighet att resa dit, kan man köpa föreläsningen till sin egen organisation (skola, företag eller annat). Välkomna att lyssna eller att höra av er: 0707- 43 43 57; peter.osterberg@generativelearningmanagement.se