Vetenskapsfestivalen 2014: Kan musik påverka dig att bli mer kreativ?

I helgen genomförde jag ytterligare en föreläsning om associationen mellan estetiska uttryck och kreativitet. Denna gång tillsammans med Bengt Köping Olsson från Mälardalens högskola. Föreläsningen heter: Kan musik påverka dig att bli mer kreativ? Deltagandet grundades på mitt tidigare deltagande 2012 där jag introducerat ett kreativitetstest, liksom en konferens vi gjort tillsammans 2013 där vi använde samma test för att mäta hur kreativitet påverkas av musiklyssnade, kroppsrörelse och stillasittande. Resultatet var överraskande men hade en förklaring. På den aktuella konferensen berättade vi först om kreativitet och sedan fick publiken göra testet. Först utan musik sedan med musik. Vi samlade inte in resultatet utan diskuterade detsamma med publiken.4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

I helgen genomförde jag ytterligare en föreläsning om associationen mellan estetiska uttryck och kreativitet. Denna gång tillsammans med Bengt Köping Olsson från Mälardalens högskola. Föreläsningen heter: Kan musik påverka dig att bli mer kreativ?

2012 inledde jag Vetenskapsfestivalens skolprogram med en dansmanifestation. Resultatet av den pilotstudien indikerar att barn som dansar har lättare att smälta samman abstraktioner jämfört med barn som sitter still ett par lektioner:

Länk till källan.

Läs om mitt dansexperiment vid Vetenskapsfestivalen 2012.

Sommaren 2013 försökte Dr Köping Olsson och jag bena ut detta till en del om musik och en del som rör kroppsrörelse. Vår avsikt var att samla data från 30 personer: 15 skulle lyssna passivt på musik och 15 skulle ta en joggingtur. Därefter skulle de göra samma kreativitetstest som barnen fick göra på Vetenskapsfestivalen 2012.

Datainsamlingen skulle genomföras på en konferens om Outdoor learning (EOE Outdoor Seminar 2013)

Länk till källan.

Det var tänkt att ena gruppen skulle lyssna när Dr Köping Olsson spelade piano och den andra följa med mig på en joggingtur. Båda interventionerna var tidsbestämda till 15 minuter.

15 personer anmälde sig för deltagande i pianolyssnande. 1 person anmälde intresse för joggingturen. Istället frågade jag om de som deltog i parkour-övning (inte nudda golv) kunde tänka sig att bli del av experimentet. Svaret blev ja.

Tilll detta lade vi en datainsamling från ett möte. Möten tenderar blockera mental produktion av idéer (Kerr och Tindale, 2004).

Resultatet från EOE blev inte det förväntade. Förvisso gav musikupplevelsen högst idéfrekvens, men effekten av parkour infann sig inte riktigt utan hamnade efter kontrollgruppen - ett gäng forskare som suttit still under ett helt möte. Varför?

Det hela kunde förklaras av att kontrollgruppen visade sig vara specialister på kreativitet; de hade mer eller mindre väntat på chansen att få komma till uttryck i det test vi bad dem genomföra. Att de suttit still nittio minuter verkade spela mindre roll. Vi hittade också tidigare studier som avvisade idén om att löpning är associerat med kreativitet (McCutcheon, 1982).

Den aktuella presentationen i Göteborg började med att Dr Köping Olsson operationaliserade begreppet kreativitet utifrån ett individuellt respektive socialt fenomen. Sedan berättade jag om människans evolutionära bakgrund, från Orrorin man, via Nariokotome Boy, då våra förfäders hjärnor började utvecklas till det vi är idag.

Därefter gjorde jag en beskrivning om psykets deklarativa respektive icke-deklarativa funktioner fördelade på procedur, motivation, emotioner (pluralis) samt kognition.

Vår premiss var och är att kreativitet är en allmän förmåga i en normalt fungerande psyke.

Därefter fick publiken göra samma test som barnen gjorde under dansmanifestationen 2012 - kombinera två förutbestämda objekt till så många användbara objekt som möjligt. Tidsramen var utmanande - 1 minut! Efteråt lät vi deltagarna berätta om sina lösningar varefter vi tillsammans reflekterade över desamma. Riktigt kul!
Musikinterventionen. Nu började allvaret. Dr Köping Olsson spelade ett par låtar på piano. Därefter fick publiken två nya objekt att kombinera. Vi mätte inte men skattade intuitivt att den andra omgången gav fler förslag.