Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
En debatt om kroppsrörelse i skolan blossade upp mellan Lega (KD) Stålnert (KD) som vill ha fler idrottstimmar och Pleijel (Mp) som vill har mer rörelse på raster och på lektionerna. Båda parterna hänvisar till forskning.
Frågan som politikerna debatterar är mängden idrottstimmar i skolbarn och hur det ska arrangeras. Lega och Stålnert vill ha fler idrottstimmar utifrån argumentet att elever behöver mer rörelseträning. Pleijel, å andra sidan, anser att rörelseträning är bra och viktigt men att den kan inkluderas på rasten och i annan undervisning.
Så här inleder Lega och Stålnert:
“Sveriges skolelever har minst idrottstimmar i Norden och färre än de flesta andra länder i Europa. Forskningen är tydlig med att mer idrott i skolan bidrar till ökad fysisk och psykisk hälsa samt bättre studieresultat. Trots detta säger den rödgröna regeringen nej till fler idrottstimmar i skolan”.Och så här avslutar de:
“Fler idrottstimmar och regelbunden motion är inte den enda lösningen på skolans problem. Men med mer fysisk aktivitet får fler barn bättre hälsa och kommer att lära sig mer.Så här svarar Pleijel:
“David Lega och Matilda G Stålbert (KD) vill införa mer idrottsundervisning i skolan. De är inne på rätt spår, men har fel lösning. Det är bra att röra sig, forskningen visar tydligt att det får oss alla att må bra. När barn leker och är fysiskt aktiva får de lättare att lära och stressen minskar. Många aktiviteter är dessutom både sociala och glädjefulla, och gör att både vår fysiska, psykiska och sociala hälsa blir bättre”.Pleijel bekräftar Legas och Stålnerts påstående. Men sedan skriver hon:
“Är då ökat antal idrottstimmar den rätta vägen att få stillasittande barn att lockas till att röra sig? Få en livslång lust till ökad fysisk aktivitet? Nej, vi tror inte det. Idrottsämnet är viktigt, men inte det enda som ger alla barn den stimulans och träning som vore önskvärt. Dessutom skulle fler idrottstimmar riskera att leda till ökad prestationsångest och stress över betygen”.Politik är inte vetenskap. Man undrar därför vad som menas med “forskningen är tydlig” (Notera: bestämd form singularis) respektive, användningen av “rätt” och “fel” samt påståendet att idrott i skolan leder till prestationsångest och stress över betygen?
Utspelet ger associationer till ett annat utspel. För ganska prick två år sedan lät Vetenskapsrådet publicera en rapport - Forskning och skola i samverkan som handlar om 10-åringars [eventuella] påverkan av att utsättas för bedömning genom betyg. Rapportens påståenden saknade korrespondens med etablerat vetenskap och följdes av debatt där Aftonbladets krönikör Karin Pettersson gick till angrepp mot Liberalernas (då Folkpartiets) ordförande Jan Björklund.
Björklund har inte alltid rätt om skolan men hans intresse för densamma sticker ut; ingen annan politiker har en så stark vurm för utbildning. Det anmärkningsvärda var hur Pettersson lade fram sin polemik, lite som ett trotsigt barn.
Slutsatsen från min granskning av Vetenskapsrådets rapport “Perception kontra fakta”: påverkar betyg i årskurs 4 skolprestation?
Vad är skolan?
Skolan är en institutionen som kompletterar eller tar över jobbet med kognitiv utveckling från föräldrarna. Gopnik (2016) skriver följande i The New York Times:
“The trouble is that most people think learning is the sort of thing we do in school, and that parents should act like teachers — they should direct special lessons at children to produce particular kinds of knowledge or skill, with the help of how-to books and “parenting” apps. Studies prove that high-quality preschool helps children thrive. But policy makers and educators are still under pressure to justify their investments in early childhood education. They’ve reacted by replacing pretend corners and playground time with “school readiness” tests. But in fact, schools are a very recent invention. Young children were learning thousands of years before we had ever even thought of schools. Children in foraging cultures learned by watching what the people around them did every day, and by playing with the tools they used. New studies show that even the youngest children’s brains are designed to learn from this simple observation and play in a remarkably sensitive way”.Det hänger samman med utvecklingspsykologisk forskning som visar att den viktigaste delen av den emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling sker under de första levnadsåren; att föräldrastil påverkar, liksom att det finns en pappa-effekt (Baumrind (1966; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014).
Hart och Risley (1995) visar att samtalsklimatet under de första levnadsåren predicerar skolprestation vid 10 års ålder. Det handlar om det så kallade 30 000 000 - gapet. Barn som upplever ett akademiskt samtalsklimat hemma vinner ca 30 000 000 ordperceptioner jämfört med barn som upplever en konfliktladdad samtalsklimat. 2013 skrev Tina Rosenberg en populärvetenskaplig artikel i The New York Times om Hart & Risleys studie - The Power of Talking to Your Baby.
Arden et al. (2014) visar att 4-åringars förmåga, att på kommando, rita en människoliknande figur predicerar deras skolprestation vid 12 ålder.
Barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004).
Alltså: det är i hemmet som grunden för lärande läggs. Det inkluderar fysisk aktivitet. Att kunna cykla, dansa, dribbla en basketboll ett par hundra gånger och springa är saker som barn lär sig hemma. Eller inte. Detta lärare tas över av skolpersonal.
Reid et al. 2010: Our findings suggest that:
- there is no significant effect of grade.
- for emotional well-being, both physical activity and school climate contribute significantly and relatively equally and independently,
- for emotional problems, physical activity and school climate have independent but differential contributions,
- physical activity and school climate are more predictive of emotional well-being than of emotional problems.
Diamond och Lee (2011) visar att barns fysiskt aktivitet påverkar exekutiva funktioner, inklusive kombinatoriskt tänkande - kreativitet. De exkluderar dans i studien.
Lovatt (2011), som studerar hur dans påverkar psyket, skrev följande i The Guardian att dans påverkar ditt sätt att tänka - både konvergent respektive divergent tänkande:
“We've had people in the lab dancing and then doing problem-solving – and different sorts of dancing help them with different sorts of problem- solving. We know that when people engage in improvised kinds of dance it helps them with divergent thinking – where there's multiple answers to a problem. Whereas when they engage in very structured dance it helps their convergent thinking – trying to find the single answer to a problem” ('Dancing can change the way you think', Guardian).Fink & Woschnjak (2011) visar att improviserad dans har bättre effekt på kreativitet jämfört med koreograferad dans
Österberg (2012) visar att barn som dansat 25 minuter producerar 57 % fler idéer jämfört med barn som suttit still under två lektioner.
Steward (2016) påvisar en association (korrelation) mellan kroppsrörelse och barns förmåga att lära sig räknelära.
Varför är det så här?
För några år sedan sände Svt en BBC-producerad dokumentär om människans ursprung. Programledare var Dr Alice Roberts, som specialiserat sig på anatomi, förklarade att våra förfäder - exemplifierad av Nariokotome boy - hade en muskel i nacken vars uppgift var att hålla huvudet uppe när de sprang. Alltså: löpning är en medfödd förmåga som utvecklats under vår 6 miljoner år långa så kallade linje (Curnoe, 2016; Patterson et al. 2006; Pickford, 2006; Pobiner, 2016; Senut et al. 2001).
Ravignani och Cook (2016) dans framträdde för många miljoner år sedan som ett medel att påverka samarbete och entrainment.
Dr Robin Dunbar, professor i evolutionspsykologi, menar att musiken funnit med oss i ca 500 000 år och därmed spelar en viktig roll för olika sociala aspekter, som dans (Origin of music). Dans är således ett “evolutionärt prime”.
Alltså: Hemmiljön är avgörande för barns emotionella och sociala anpassning och skolan tar över anpassning och inlärning av föräldrarna. Det betyder att myndigheter bör uppmuntra föräldrar att tala “akademiskt” med sin barn, uppmuntra dem att rita människoliknande figurer liksom att tillsammans med barnen vara fysiskt aktiva: dansa, spela basket och springa för att nämna några. Skolan kan påverkar genom att också återkommande inkludera dans och annan kroppsrörelse i schemat. Ergo. det är viktigt att ha kroppsrörelse på skolschemat.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment