Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Borde vi förändra vårt samhälle mot en auktoritär struktur där en liten elit tillåts styra utan inflytande från de krafter som format vårt moderna och demokratiska sätt att leva?
Mats Melin, avdelningsföreståndare för Högsta förvaltningsdomstolen skriver i Svensk juristtidning tillsammans med avdelningsföreståndaren för Högsta domstolen Stefan Lindskog, att de önskar avgränsa den demokratiska insynen i domstolar genom att göra hela processen unik för jurister, d.v.s. en elitistisk homogenisering (Domstolarnas oberoende behöver stärkas, Svensk Juristtidskrift, Längd: ~28 500 tecken.)
Länk till källan.
Statsfinansierade Sveriges radio repklikerade utspelet.
(Länk till källan.)
När domstolspersonal fattat ett beslut skriver de inte att de, subjekten, fattar besluten, utan hänvisar till arbetsplatsen - domstolen.
Framställningen görs dock med en annan så kallad inramning (Tversky & Kahneman, 1981), nämligen att tilltaget skulle stärka den Svenska demokratin!?
Melin och Lindskog är förstås inte ensamma jurister om att hysa dessa önskningar - att gå tillbaka i tiden och göra jurister maktfullkomliga. Initiativet kommer från avdelningsföreståndaren för Svea hovrätt: Fredrik Wersäll. Längd: ~19 500.
Länk till källan).
Notera ordet makt som förekommer två gånger i rubriken till Wersälls presentation.
På Stefan Lindskog arbetsplats - Högsta domstolen - huserar 16 anställda vars makt redan är oinskränkt, dvs. autokratisk. Dessa 16 personers åsikter fungerar som vägledning för lägre rankad personal i Hovrätter vars åsikter i sin tur kan fungera tillrättavisande för personal i tingsrätter.
Att bli tillrättavisad av en kollega inom en högre instans är en nesa för en jurist och påverkar den tillrättavisades kommande karriärutvecklingen. Därför strävar domstolspersonal efter att upprätthålla en standardavvikelse som ligger nära 0. Detta brukar beskrivas som Grupptänk - ett psykologiskt fenomen som uppstår inom en grupp människor där önskan om harmoni eller konformitet i gruppen resulterar i ett irrationellt eller dysfunktionellt beslutsfattande (Janis, 1972).
Alltså: en kultur som triggar användandet av cherry picking för bekräftelse-bias (Nickerson, 1998).
Notera den gamla devisen: "En kamel är en häst som beslutats/designats av en kommitté".
Ett exempel på hur den oinskränkta makten vid Högsta domstolen fungerar ges av en f d anställd - Göran Lambertz. Alltså: Lindskogs f d kollega.
Lambertz har varit en stark förespråkare för att stödja Christer van de Kwast och de åtta domstolsanställda domare som utan bevis pekade ut en person som massmördare (SOU 2015:52). En av dessa åtta, Kristina Almqvist, avvisade till och med kravet på bevis!?
Lambertz har också (på betald arbetstid) författar den 500 sidor långa boken Quickologi där han demonstrerar skillnaden mellan juridisk argumentation (gissningsmetodik) och vetenskaplig bevisning.
(Länk till källan).
Lambertz betraktades länge som stjärnan bland jurister och jobbade på samma arbetsplats som Lindskog.
En märklig implikation blir därför att Lindskog, indirekt, blir medförfattare till Lambertz bok - Quickologi.
Minns en annan stjärnjurist, Sven-Erik Alhem, som 2012, tillsammans med några andra lobbyister, på DN-debatt presenterade metoden observation-av-hund-för-att-spåra-våldsbeteende:
Länk till källan.
En grupp individer hade samlats kring den faktoid som framförs bland annat av den feministiska sociologen Eva Lundgren i samarbete med gynekologen Gun Heimer och intresseorganisation ROKS marknadsfört - Män våld mot kvinnor.
Melin och Lindskog är förstås inte ensamma jurister om att hysa dessa önskningar - att gå tillbaka i tiden och göra jurister maktfullkomliga. Initiativet kommer från avdelningsföreståndaren för Svea hovrätt: Fredrik Wersäll. Längd: ~19 500.
Länk till källan).
Notera ordet makt som förekommer två gånger i rubriken till Wersälls presentation.
På Stefan Lindskog arbetsplats - Högsta domstolen - huserar 16 anställda vars makt redan är oinskränkt, dvs. autokratisk. Dessa 16 personers åsikter fungerar som vägledning för lägre rankad personal i Hovrätter vars åsikter i sin tur kan fungera tillrättavisande för personal i tingsrätter.
Att bli tillrättavisad av en kollega inom en högre instans är en nesa för en jurist och påverkar den tillrättavisades kommande karriärutvecklingen. Därför strävar domstolspersonal efter att upprätthålla en standardavvikelse som ligger nära 0. Detta brukar beskrivas som Grupptänk - ett psykologiskt fenomen som uppstår inom en grupp människor där önskan om harmoni eller konformitet i gruppen resulterar i ett irrationellt eller dysfunktionellt beslutsfattande (Janis, 1972).
Alltså: en kultur som triggar användandet av cherry picking för bekräftelse-bias (Nickerson, 1998).
Notera den gamla devisen: "En kamel är en häst som beslutats/designats av en kommitté".
Ett exempel på hur den oinskränkta makten vid Högsta domstolen fungerar ges av en f d anställd - Göran Lambertz. Alltså: Lindskogs f d kollega.
Lambertz har varit en stark förespråkare för att stödja Christer van de Kwast och de åtta domstolsanställda domare som utan bevis pekade ut en person som massmördare (SOU 2015:52). En av dessa åtta, Kristina Almqvist, avvisade till och med kravet på bevis!?
Målsägandena yrkade att Sven- Åke Christianson skulle föreläggas att avge ett skriftligt sakkunnig- utlåtande vilket tingsrätten, rådmannen Kristina Almqvist, avslog med motiveringen att det inte framkommit skäl som motiverade att ett skriftligt sakkunnigutlåtande inhämtades (s. 536).Ty, trots att det klarlagts att de åtta domstolsansällda gjort fel (men inte straffats för sitt förtal) och att den grupp som utvärderade det juridiska klavertrampet försökt förklara det med grupptänk, har Lambertz via sin blogg fortsatt att peka ut personen i fråga.
Lambertz har också (på betald arbetstid) författar den 500 sidor långa boken Quickologi där han demonstrerar skillnaden mellan juridisk argumentation (gissningsmetodik) och vetenskaplig bevisning.
(Länk till källan).
Lambertz betraktades länge som stjärnan bland jurister och jobbade på samma arbetsplats som Lindskog.
En märklig implikation blir därför att Lindskog, indirekt, blir medförfattare till Lambertz bok - Quickologi.
Minns en annan stjärnjurist, Sven-Erik Alhem, som 2012, tillsammans med några andra lobbyister, på DN-debatt presenterade metoden observation-av-hund-för-att-spåra-våldsbeteende:
Länk till källan.
En grupp individer hade samlats kring den faktoid som framförs bland annat av den feministiska sociologen Eva Lundgren i samarbete med gynekologen Gun Heimer och intresseorganisation ROKS marknadsfört - Män våld mot kvinnor.
2005 genomförde Uppsala universitet en granskning av Dr Lundgrens arbete och fanns att underlaget motsade hennes slutsatsen. Dr Lundgren själv ansåg att hon belagts med förbud att undervisa och handleda om kön, makt och våld.
Forskning visar att våld i nära relationer fördelas enligt följande:
Fysiskt våld - kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
Dödligt våld drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män och kvinnor.
Psykiskt våld - typiskt kvinnligt.
Lästips:
(Män som stirrar på hundar - om story telling, epistemisk vaksamhet och tystnadens konformism).
Går domstolskollektivet i takt med samhällets utveckling?
Rättvisa styrdes en gång i tiden av Mesopotamska solguden Shamash. Någon gång för ca 4000 år sedan beordrade Shamash krigsherren Hammurabi att skriva ner ett antal lagar (n=282) på en svart sten av bergarten diorit.
ca 2000 efter att Hammurabi uppfyllt Shamash befallning traderades fortfarande juridiken på liknande sätt. Det inkluderar en av juridikens främsta förgrundsgestalter, Cicero (106-43 BC). Cicero betraktas som en av de stora dialektikerna/retorikerna och används fortfarande som förebild på yrkesutbildningar i juridik.
Drygt 2600 år efter Hammurabis lag och ca ~1000 år efter Cicero, genomfördes en märklig rättegång. En annan av juridikens förgrundsgestalter Påve Stefan VI eller VII (de lärda tvistar om ordningsnumret) uppmärksammades efter vad som kan tyckas vara ett ovanligt grepp. Det var Stefans företrädare, Påven Formosus (891-896), som skulle ställas inför rätta. Dessvärre hade Formosus avlidit året innan.
Formosus hade dock före sin bortgång hamnat i någon form av trångmål. Det väckte den juridiska idén att postumt ställa honom inför rätta. Anklagelserna var mened samt att Formosus tagit rollen som påve på tvivelaktiga grunder. Åklagare och domare, notera de dubbla rollerna, var ingen mindre än Formosus efterträdare på posten som påve - Stefan VI eller VII. Lite dubbel-fuffens således.
Eftersom Formosus var död och begraven, och en juridisk prövning bygger på att den anklagade ska vara närvarande rent fysiskt, lät åklagaren/domaren/påven Stefan VI/VII helt sonika gräva upp den anklagade för att kunna sätta honom vid 'skranket'.
Med hjälp av dialektik och retorik, som raffinerats under drygt 2700 år av juridisk, religiös och estetisk tillämpning, skapades en diskurs - anklagelser - som skulle bemötas av den anklagade. Dessa båda diskurser skulle sedan ställas mot varandra och en dömare skulle genom att försätta sig i ett objektivt tillstånd avgöra vilken av diskurserna som var mest sannolikt. Här uppstod dock vissa hinder.
I och med att Formosus hade den dåliga smaken att inte lägga fram sin diskurs, d.v.s. försvara sig, vilket ju vittnar om svag juridisk förmåga, fann den så kallade 'rätten' (det är alltså de personer som i kommittéform fattar juridiska beslut) Formosus skyldig. Rätten i det här fallet bestod dessvärre av Stefan VI/VII, som ju också spelade rollen som åklagare. Vän av så kallad ordning kan därmed tycka att objektivitetskriteriet fallit.
I och med att Formosus befunnits skyldig skulle passande straff utdömas. Vid den aktuella tidpunkten var styckning populärt bland jurister. Formosus kropp styckades således och kastades därefter i floden Tibern.
För den som förfäras över tilltaget bör notera att styckning tillämpades i Sverige fram till slutet av 1700-talet efter att Ankarström, Horn och Ribbing förklarats skyldiga till mordet på Gustav III:
Notera att detta sker:
Vad är då kanonisk respektive romersk rätt?
Kanonisk rätt bygger på religiösa värderingar och återspeglar den tid då juridik tillsammans med religion och läran om det sköna - estetik - utgjorde den då kända vetenskapen; en ljusstråle förväntades emanera (nedstråla från ett högre väsen) till utvalda potentater som av vissa ansågs kunna tolka detta tecken. Den ansatsen övergavs så småningom. Den svenska juridiken lade större vikt på romersk rätt - rättspraxis och skriven lag - som grundlagts på 500-talet! (Corpus juris civilis). Fortfarande medeltida således, men inom den juridiska fakulteten betraktad som tillämpbar.
Studenter på yrkesutbildningen för juridik vid olika lärosäten tränas således inte i att hantera sannolikhet, validitet, reliabilitet liksom att skilja mellan samvariation, korrelation och kausalitet. De tränas fortfarande i dialektik, d.v.s. samtalskonst och sanningssökande, liksom dess underkategori retorik konsten att övertyga (söka sannolikheten för något).
Men redan på 1400 - talet skedde en betydande socio-kulturell kursändring när Filippo Bruneleschi (1377-1446) reste den självbärande kupolen till Heliga Marias blommas basilika (katedralen i Florens) - renässansen startade.
Det följade av ett tongivande exempel som beskriver utmaningarna med övergånge från hederskultur till renässans: Nicolaus Kopernicus (1473 – 1543) som genom beräkningar bekärftat tidigare uppgifter om Heliocetrism -att Solen är centrum i det då kända universum.
Men hederskulturen var fortfarande så stark att Kopernikus inte vågade publicera sitt traktat - De revolutionibus orbium coelestium - förrän på sin dödsbädd.
Stafettpinnen togs över av en annan stor tänkande - Galileo Galilei (164-1642) som använde traktatet som kurslitteratur på sin föreläsningar. Detta gillades inte av dåtidens domare som dömde professor Galilei. Han fick välja mellan giftbägare eller husarrest. Han valde det senare och tillbringade resten av sitt liv internerad i sitt eget hem.
Med upplysningen ökande utbredning av förnuft, humanism och vetenskap - världen blev en allt bättre plats att leva på (Pinker, 2011 a).
Pinker (2011 b) pekar på just förnuftet och resonerandet som avgörande faktorer för världen utveckling:
Genom forskning har vi lärt oss att förnuft och resonerande uppstår som en konsekvens av hemförhållanden. det handlar om:
Ett annat tragiskt exempel på denna tillämpning kom från en En underavdelning till Mats Melins och Stefan Lindskogs ansvarsområde - förvaltningsrätten i Växjö. Där avgjorde nyligen ett fall rörandde en höggravid 14-årig flicka.
Länk till källan. Här är en nämnvärt liksom tragiskt citat från domstolspersonalen. Notera att de refererar till arbetsplatsen när de beskriver sin subjektiva beslutsprocess baserad på grupptänk:
Notera den gamla devisen: "En kamel är en häst som beslutats/designats av en kommitté".
Som en kontrast återfinns denna märkliga text, som inte alls rimmar med domstolspersonalens groupthink (Janis, 1972), i Brottsbalkens 6 kap (om sexualbrott):
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Förbluffande skulle man väl kunna säga?
I USA, där granskningar av domstolspersonalens arbete verkar fungera bättre jämfört med i Sverige, noterade forskare en en paradox: trots att utbredningen av antisocialt arbete minskar ökar samtidigt antalet interner i de amerikanska fängelserna?
(Länk till källan).
Rent vetenskapligt borde kurvorna borde vara parallella; när folk i allt mindre utsträckning agerar antisocialt blir underlaget för domstolsarbete mindre. Men kurvorna divergerar.
Harvard law School har i en annan granskning visat vad som händer när man ger en liten grupp jurister den oinskränkta makt Melin, Lindskog och Wersäll har på sin önskelista.
(Länk till källan).
Studierna pekar dels på att när domstolspersonal får mindre att göra, då blir de dels mer revirhävdande, dels att när de har oinskränkt makt, då dömer de hårdare.
I USA, där granskningar av domstolspersonalens arbete verkar fungera bättre jämfört med i Sverige, noterade forskare en en paradox: trots att utbredningen av antisocialt arbete minskar ökar samtidigt antalet interner i de amerikanska fängelserna?
(Länk till källan).
Rent vetenskapligt borde kurvorna borde vara parallella; när folk i allt mindre utsträckning agerar antisocialt blir underlaget för domstolsarbete mindre. Men kurvorna divergerar.
Harvard law School har i en annan granskning visat vad som händer när man ger en liten grupp jurister den oinskränkta makt Melin, Lindskog och Wersäll har på sin önskelista.
(Länk till källan).
Studierna pekar dels på att när domstolspersonal får mindre att göra, då blir de dels mer revirhävdande, dels att när de har oinskränkt makt, då dömer de hårdare.
Juristerna har blivit samhällets fiende.
Går domstolskollektivet i takt med samhällets utveckling?
Rättvisa styrdes en gång i tiden av Mesopotamska solguden Shamash. Någon gång för ca 4000 år sedan beordrade Shamash krigsherren Hammurabi att skriva ner ett antal lagar (n=282) på en svart sten av bergarten diorit.
ca 2000 efter att Hammurabi uppfyllt Shamash befallning traderades fortfarande juridiken på liknande sätt. Det inkluderar en av juridikens främsta förgrundsgestalter, Cicero (106-43 BC). Cicero betraktas som en av de stora dialektikerna/retorikerna och används fortfarande som förebild på yrkesutbildningar i juridik.
Cicero had the men summarily executed, with not even a show trial. Triumphantly, he announced their deaths to cheering crowd in a famous one-word euphemism: vixere, 'they have lived - that is, 'they are dead' (Beard, 2015SPQR (SPQR är kort för Senatus Populus Quiritium Romanus - senaten och det romerska folket)Mary Beard, professor i klassisk litteratur och expert på livet i Rom, målar en annan bild av Cicero sin bok. Cirero använde sin maktställning och verbala förmåga (dialektik/retorik) för att anklaga, avrätta och sedan rationalisera - snacka bort sina illdåd. Hans devis är därför känd: Vixere - de har levat. Ergo. De är nu döda.
Drygt 2600 år efter Hammurabis lag och ca ~1000 år efter Cicero, genomfördes en märklig rättegång. En annan av juridikens förgrundsgestalter Påve Stefan VI eller VII (de lärda tvistar om ordningsnumret) uppmärksammades efter vad som kan tyckas vara ett ovanligt grepp. Det var Stefans företrädare, Påven Formosus (891-896), som skulle ställas inför rätta. Dessvärre hade Formosus avlidit året innan.
Formosus hade dock före sin bortgång hamnat i någon form av trångmål. Det väckte den juridiska idén att postumt ställa honom inför rätta. Anklagelserna var mened samt att Formosus tagit rollen som påve på tvivelaktiga grunder. Åklagare och domare, notera de dubbla rollerna, var ingen mindre än Formosus efterträdare på posten som påve - Stefan VI eller VII. Lite dubbel-fuffens således.
Eftersom Formosus var död och begraven, och en juridisk prövning bygger på att den anklagade ska vara närvarande rent fysiskt, lät åklagaren/domaren/påven Stefan VI/VII helt sonika gräva upp den anklagade för att kunna sätta honom vid 'skranket'.
Med hjälp av dialektik och retorik, som raffinerats under drygt 2700 år av juridisk, religiös och estetisk tillämpning, skapades en diskurs - anklagelser - som skulle bemötas av den anklagade. Dessa båda diskurser skulle sedan ställas mot varandra och en dömare skulle genom att försätta sig i ett objektivt tillstånd avgöra vilken av diskurserna som var mest sannolikt. Här uppstod dock vissa hinder.
I och med att Formosus hade den dåliga smaken att inte lägga fram sin diskurs, d.v.s. försvara sig, vilket ju vittnar om svag juridisk förmåga, fann den så kallade 'rätten' (det är alltså de personer som i kommittéform fattar juridiska beslut) Formosus skyldig. Rätten i det här fallet bestod dessvärre av Stefan VI/VII, som ju också spelade rollen som åklagare. Vän av så kallad ordning kan därmed tycka att objektivitetskriteriet fallit.
I och med att Formosus befunnits skyldig skulle passande straff utdömas. Vid den aktuella tidpunkten var styckning populärt bland jurister. Formosus kropp styckades således och kastades därefter i floden Tibern.
För den som förfäras över tilltaget bör notera att styckning tillämpades i Sverige fram till slutet av 1700-talet efter att Ankarström, Horn och Ribbing förklarats skyldiga till mordet på Gustav III:
jämte förlust av gods och ära även skall mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan han likväl förut till straffets skärpande tre dagar å rad på särskilda stadens torg stått två timmar i halsjärn på schavott och därpå av bödeln med fem par spö blivit hudstruken (Wikipedia).~2000 år efter Cicero och ~ 1000 år efter påve Stefan VI eller VII var dialektik och retorik fortfarande högsta mode vid yrkesutbildningar i juridik vid Svenska lärosäten. Och på 1850-talet mynnade det ut i ett vägval vid fakulteten för juridiska spörsmål vid anrika Uppsala universitet: Romersk eller kanonisk rätt.
Notera att detta sker:
- ca fyrahundra år efter introduktionen av renässansen då räknelära och vetenskapliga principer började växa fram som självklara ansatser för den hypotesprövning som Thales en gång föreslagit (~600 BC).
- parallellt med att gräddan inom det internationella vetenskapssamhället gjort en 90-graders sväng till följd av nya rön om Evolution genom naturliga och sexuella urval (Darwin, 1859; Wallas, 1859).
Vad är då kanonisk respektive romersk rätt?
Kanonisk rätt bygger på religiösa värderingar och återspeglar den tid då juridik tillsammans med religion och läran om det sköna - estetik - utgjorde den då kända vetenskapen; en ljusstråle förväntades emanera (nedstråla från ett högre väsen) till utvalda potentater som av vissa ansågs kunna tolka detta tecken. Den ansatsen övergavs så småningom. Den svenska juridiken lade större vikt på romersk rätt - rättspraxis och skriven lag - som grundlagts på 500-talet! (Corpus juris civilis). Fortfarande medeltida således, men inom den juridiska fakulteten betraktad som tillämpbar.
Studenter på yrkesutbildningen för juridik vid olika lärosäten tränas således inte i att hantera sannolikhet, validitet, reliabilitet liksom att skilja mellan samvariation, korrelation och kausalitet. De tränas fortfarande i dialektik, d.v.s. samtalskonst och sanningssökande, liksom dess underkategori retorik konsten att övertyga (söka sannolikheten för något).
Men redan på 1400 - talet skedde en betydande socio-kulturell kursändring när Filippo Bruneleschi (1377-1446) reste den självbärande kupolen till Heliga Marias blommas basilika (katedralen i Florens) - renässansen startade.
Det följade av ett tongivande exempel som beskriver utmaningarna med övergånge från hederskultur till renässans: Nicolaus Kopernicus (1473 – 1543) som genom beräkningar bekärftat tidigare uppgifter om Heliocetrism -att Solen är centrum i det då kända universum.
Men hederskulturen var fortfarande så stark att Kopernikus inte vågade publicera sitt traktat - De revolutionibus orbium coelestium - förrän på sin dödsbädd.
Stafettpinnen togs över av en annan stor tänkande - Galileo Galilei (164-1642) som använde traktatet som kurslitteratur på sin föreläsningar. Detta gillades inte av dåtidens domare som dömde professor Galilei. Han fick välja mellan giftbägare eller husarrest. Han valde det senare och tillbringade resten av sitt liv internerad i sitt eget hem.
Med upplysningen ökande utbredning av förnuft, humanism och vetenskap - världen blev en allt bättre plats att leva på (Pinker, 2011 a).
Pinker (2011 b) pekar på just förnuftet och resonerandet som avgörande faktorer för världen utveckling:
The most important psychological contributor to the decline of violence over the long term may instead be reason: the cognitive faculties, honed by the exchange of ideas through language, that allow us to understand the world and negotiate social arrangements.Med förnuft och resonerande kan vi utforskare för att upptäcka.
Genom forskning har vi lärt oss att förnuft och resonerande uppstår som en konsekvens av hemförhållanden. det handlar om:
- uppfostringsstil (Baumrind, 1966) - föräldrar som inte styr-och-ställer eller har en låt-gå-attityd, utan resonerar med sina barn, lägger grunden för barnens emotionella och sociala anpassning. Samtalsklimatet i hemmet
- (Hart och Risley, 1995). Barn som får erfara just resonerande under de första tre levnadsåren vinner va 30 000 000 ordperceptioner jämfört med barn som tvingas uppleva relationsaggressiv polemik.
- Kognitiv utveckling grundläggs i hemmet (Gopnik, 2016).
- barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Sethna et al. 2017; Rollè et al. 2019; Österberg, 2004).
Parallellt med handling i juridik genomförde jag en större studie om barns anpassning och utveckling samt kognitiva utveckling. Den inkluderade en kartläggning av domstolspersonalens agerande i vårdnadstvister (1990-2001; Svea hovrätt) (Österberg, 2004). 1999 hade personal på Socialstyrelsen gjorde en liknande kartläggningen men för alla tingsrätter i Sverige (Elfver- Lindström, 1999). En jurist professor gjorde även en upprepat mätning av min mätning (2004; 2007; Schiratzki, 2008). Resultaten visade samstämt att Domstolskollektivet diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen.
Ett annat tragiskt exempel på denna tillämpning kom från en En underavdelning till Mats Melins och Stefan Lindskogs ansvarsområde - förvaltningsrätten i Växjö. Där avgjorde nyligen ett fall rörandde en höggravid 14-årig flicka.
Länk till källan. Här är en nämnvärt liksom tragiskt citat från domstolspersonalen. Notera att de refererar till arbetsplatsen när de beskriver sin subjektiva beslutsprocess baserad på grupptänk:
Samtidigt tycker förvaltningsrätten* i Växjö att en gravid 14-åring mycket väl kan placeras hos sin vuxne makes familj – det ingår ju i hennes kultur och hon är så "brådmogen".På riktigt heter beslutsfattarna i fallet med den 14-åriga flickan: Malin Toivainen, Krister Jonés, Camilla Karlman och Tord Lejdfors.
Notera den gamla devisen: "En kamel är en häst som beslutats/designats av en kommitté".
Som en kontrast återfinns denna märkliga text, som inte alls rimmar med domstolspersonalens groupthink (Janis, 1972), i Brottsbalkens 6 kap (om sexualbrott):
4 §. Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.Ergo. Domstolsverksamhet förklarar varken fred och demokratiutveckling, snarare tvärtom. Och förklaringen handlar om metod. Juristkollektivet behöver inte mer makt den behöver reformeras - snarare anpassas till samhället i stort. Melin, Lindskog och Wersäll behöver således inte mer makt, utan mindre dito.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
No comments:
Post a Comment