Förskoleklass: varför är det så svårt för pedagoger att acceptera vetenskap?

I veckan har jag haft några intressanta möten med anknytning till min expertis: ledarskap och lärande. Jag träffade rektorer vid olika skolor för att höra mig för hur de ställer sig till vetenskapliga ansatser och då speciellt evolutionsteorin. Svaren jag fick av rektorerna, liksom tidigare av förskolepersonal, är att de inte är speciellt intresserade av att acceptera vetenskapligt validerade teorier. Istället premierar de genushypotesen. I skollagen förekommer ordet vetenskap sammanlagt 19 gånger, men det saknas en entydig definition. Och det verkar saknas tydliga riktlinjer för t ex. numeracy. Utvecklingspsykologisk forskning visar att barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling grundas under de första levnadsåren och att papparelationen spelar en avgörande roll, även upp i ungdomsåren. Lärare på alla nivåer behöver acceptera vetenskap liksom det faktum att deras roll är kompletterande till det som redan skett i hemmet under de första levnadsåren. 8 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

I veckan har jag haft några intressanta möten med anknytning till min expertis: ledarskap och lärande. Jag träffade rektorer vid olika skolor för att höra mig för hur de ställer sig till vetenskapliga ansatser och då speciellt evolutionsteorin (Evolution, wikipedia).

Syftet var att diskutera premisserna för den pedagogiska verksamheten i förskoleklass.

Svaren jag fick av rektorerna, liksom tidigare av förskolepersonal, är att de inte är speciellt intresserade av att acceptera vetenskapligt validerade teorier.

De är heller inte speciellt intresserade av att se på skolan som ett komplement till föräldraskapet.

Varför denna aversion mot vetenskap och beprövad erfarenhet?

Vetenskap används i alla möjliga kombinationer: naturvetenskap, genusvetenskap och så vidare.

Vetenskap brukar slentrianmässigt blandas ihop med naturvetenskap som egentligen är en kombination av naturkunskap och vetenskap. Men dessa studier brukar genomföras med vetenskaplig metod, så det blir relevant.

Genusvetenskap, å andra sidan, brukar INTE studeras med vetenskapliga metoder. Därför inte begreppet vetenskap INTE relevant i det sammanhanget.

På engelska heter det gender studies som på svenska blir genusstudier.

Alltså: Genus är ett ämnesområde som kan genomgå vetenskaplig prövning men där utövarna väljer att inte använda vetenskaplig metod. Det har således ännu inte skett. Således är genusbegreppet hypotetiskt.

Engelska Wikipedia ger en trovärdig definition på begreppet vetenskap [science], vetenskap på engelska, enligt följande:

[Science] is a systematic enterprise that builds and organizes knowledge in the form of testable explanations and predictions about the universe (wikipedia).

På svenska: en systematisk ansats som bygger och organiserar kunskap i form av testbara förklaringar och förutsägelser om universum.

Det betyder dels att kunna hantera begrepp som sannolik, inferens, nollhypotes, validitet och reliabilitet, dels att kunna testa förekomst av olika fenomen utifrån nämnda begrepp. Modern vetenskap förtsätter också som regel tillämpning av statistik (ANOVA, ANCOVA, korrelation, regression och t-test för att nämna några).

I skollagen förekommer ordet vetenskap sammanlagt 19 gånger, men det saknas en entydig definition. Det betyder att de som erkänner sig till 'naturvetenskapen' har en bild av skolan som skiljer till från dem som erkänner sig till 'genusvetenskapen'. Båda kan dock inte vara sanna - en av dem är falsk. Effekten blir att skolpersonal relativiserar begreppet kunskap efter eget huvud.

Paulina Neuding beskriver denna krock i Ska skolan betrakta kunskap som något relativt?.

Trots att skollagen nämner vetenskap 19 gånger tryckte förskolepersonalen på vikten av social konstruktivism/genus och att föräldrarna ska vara komplement till skolan.

Förskoleklassens pedagogik styrs av skollagen:

Syftet med utbildningen inom skolväsendet

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I nästa paragraf (5) står en riktigt viktig sak som påverkar vilken utgångspunkt skolan ska ha:

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

9 kap. Förskoleklassen

Allmänna bestämmelser
Utbildningens syfte

2 § Förskoleklassen ska stimulera elevers utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.
Förskoleklassen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap.

Den första raden är viktigast. Där står att förskoleklassen, som ju pågår ett år, ska förbereda barnet för fortsatt utbildning. Vad betyder det här? Vilken fortsatt utbildning syftar de på?

Till Skollagen har lagt skolverkets läroplan för förskoleklass som är en ganska fladdrigt textmassa. Det möjliggör tolkning, d.v.s. symbolisk divergens (motsatsen till symbolisk konvergens - samsyn). Så här början den:

Undervisningen i förskoleklassen ska stimulera elevernas allsidiga utveckling och lärande.

Den första möjliga uppkomsten av symbolisk divergens uppstår med begrepp som 'allsidiga utveckling' och 'lärande'.

Lärande betyder kunskapsinhämtning eller kognitiv utveckling, men hur ska man tolka allsidig utveckling?

Allsidig utveckling är ett koncept som bildats av orden 'allsidig' och 'utveckling'.

Exempel på synonymer till allsidig är: som gäller alla sidor, från alla synpunkter, omfattande, grundlig, objektiv; generell, universell, mångsidig, allround, varierad (Synonymer).

Utveckling har på samma premisser följande synonymer: förbättring, tillväxt, mognande, framåtskridande, framsteg, förkovran, progress, progression, evolution, uppsving, ökning; förlopp, skeende, process.

Utveckling kan också beskrivas utifrån ett metodologiskt perspektiv som då refererar till 'en betydande, signifikant, mätbar kvalitativ förändring över tid'.

Ta räknelära och matematik som lägger grunden för numeracy - förmåga att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks och Pui, 2010), som i sin tur är grunden för rationellt tänkande.

Det kan handla om förståelse för Pythagoras sats - att roten ur summan av kvadraterna av en rätvinklig triangels bas och höjd är lika med dess hypotenusa.

Men Skolverkets läroplan står istället följande:

Det kan vara värdefullt för lärarna i förskoleklassen att vara orienterade om innehållet i övriga delar av läroplanen eftersom förskoleklassen ska förbereda eleverna för fortsatt utbildning. När lärarna i förskoleklassen har en förtroendefull samverkan med förskolan, fritidshemmet och skolan, och har kännedom om läroplanens alla delar, kan det bidra till att eleverna får en kontinuitet i undervisningen.

Man undrar varför Skoverkets personal tror att elevernas framgång (skolprestation; kognitiva utveckling) i första hand förklaras av relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare inom skolan?

Grunden för barn emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling läggs under de första levandsåren (Gopnik, 2016).

Det är känt att papparelationen har en betydande påverkan på barns anpassning och utveckling (Lamb, 2010).

Sethna et al. (2017) visar att barn som får interagera med sin pappa vid 3 månaders ålder har bättre kognitiv utveckling vid 2 åts ålder.

Rollè et al. 2019 meta-analys visar en positiv association mellan att få tillgång till pappa och barnens kognitiva utveckling.

Baumrind (1996) visar att barn som runt 4-års ålder erfar ömsesidig bestämmanderätt från sina föräldrar har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som upplever styra-och-ställa samt en låt-gå-attityd.

Hart och Risley (1995) visar att barn om upplever ett akademiskt samtalsklimat i hemmet under de första tre levnadsåren vinner 30 000 000 ordperceptioner jämfört med barn som upplever styra-och-ställa-mentalitet.

Arden, Trzaskowski, Garfield & Plomin, (2014) visar att 4-åringar som på kommanda kan rita en människo-liknande figur med 10-12 detaljer, presterar bättre i skolan vid 12 års ålder.

Gopnik (2016):

But in fact, schools are a very recent invention. Young children were learning thousands of years before we had ever even thought of schools. Children in foraging cultures learned by watching what the people around them did every day, and by playing with the tools they used. New studies show that even the youngest children’s brains are designed to learn from this simple observation and play in a remarkably sensitive way.
Young children today continue to learn best by watching the everyday things that grown-ups do, from cleaning the house to fixing a car.

Alltså, institutionen skolan är en ganska ny företeelse; under människans sex miljoner år långa så kallade linje, har utbildningen i huvudsak skett inom familjen; barn har tittat på och imiterat vad de vuxna gjort, dvs. precis som alla andra djur gör.

Akademisk lärande, på bred front, kanske började i och med renässansen (~1400-talet)? Då hade Bolognas universitet fyllt fyrahundra år.

För att förstå lärandets tidsanda kan man notera vad Elizabeth Ricord (1788-1865), en av de första att resonera om kreativitet på ett akademiskt plan, skrev 1840:

The highest developement of the Intellect is in the power it has of combining its conceptions, so as to form creations of its own; a world within itself. This is the province of Imagination” (Philosophy of the Mind, p. 284).

Upplysningen till trots hade Ricord ett strikt religiöst förhållningssätt till tänkandet.

1855 beskrev Alexander Bain begreppet blind variation and Selective Retention, som beskriver tidsandan - zeitgeisten.

1859 publicerade Charles Darwin (1809-1882) och Alfred Russel Wallace (1823-1913) var för sig teorien som evolution genom naturliga och sexuella urval.

1872 publicerade Darwin The Expression of the Emotions in Man and Animals.

De senaste ~150 åren har sett en näst intill skenande sociokulturell utveckling rent akademiskt, där religion och de nära besläktade estetikens/filosofins emanation (att en ljusstråle från ett okänt väsen levererar kunskap till utvalda potentater), fått ge vika för rationellt validerade teorier.

Men trots detta förekommer myter som  beskriver människor antingen som skapelsens krona eller ett socialt konstrukt.

För nästan 10 år sedan började jag genomföra en introduktionsföreläsning som utgick från evolutionsteorin. Det hängde samman med att studenter från länder där hederskultur definierade vardagen ifrågasatte saker som evolutionsteorin. Det betydde avbrott i redan tidspressade föreläsningar.

Genom att under ~45 minuter dra människans evolutionära historia fick studenterna bekanta sig med Orrorin-man, Nariokotome Boy liksom det faktum att vår art, homo sapiens sapiens, har ett gemensamt ursprung från Afrika.

De får också lära sig att det sista sapiens hänger samman med att våra psyken anpassades för kreativitet - den mentala process där icke-relaterade kunskapsobjekt, eller fragment av dessa, kombineras till nya objekt, dvs. det som Ricord redan 1840 lyfte fram som den viktigaste aspekten av mänskligt tänkande.

Kreativitet framträdde för ca 70 000 år sedan efter att Jorden genomgått ett så kallat bottle-neck-event. Två supervulkanutbrott i Indonesien skapade en klimatförändring som decimerade Jordens befolkning till några tusen. Av någon anledning kopplades hjärnan om och öppande dörren för konstrutivt eller kombinatoriskt tänkande (Ambrose, 1998, 2010; Coolidge och Wynn, 2018; Pringle, 2016).

Det visade sig att jag inte var ensam om att göra så här. Professor David Barash vid Washingtonuniversitet har under flera år gjort en liknande introduktionsföreläsning:

Länk till källan.

Dr Barash inspirerade mig "The Talk" i rubriken till min föreläsning på Vetenskapsfestivalen 2016:

The Talk: ett evolutionsperspektiv på kreativitet.

Jag skrev även en populärvetenskaplig blänkare om detsamma:

Länk till källan.

Men Evolutionsteorin förklarar inte bara människans mentala kapacitet (motivation, emotioner liksom deklarativ respektive icke-deklarativ kognition), utan även biologi, dvs. vår typiska könstillhörighet - varför män och kvinnor är så olika rent biologiskt.

2003 förklarade Simon Baron-Cohen, professor utvecklingspsykopatologi att dessa könskillnader är synliga redan under första levnadsdagen.

2005 genomförde Steven Pinker, professor i psykologi vid Harvarduniversitetet, en omfattade föreläsning dessa könsskillnader (The truth can't be sexist).

Slutsats. Ju tidigare man introducerar individer för vetenskapligt validerade teorier liksom resonerande - utbyte av idéer genom språk - om desamma, desto snabbare kan de lära sig vikten av objektiv validerad kunskap. Grunden läggs i hemmet, vilket lägger stort ansvar för föräldrarna, men skolpersonal behöver tidigt acceptera att de kompletterar den emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling som lagts under de första levnadsåren.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).