Kulturen som ledarskap i skolan. Vilka premisser krävs för att det ska funka?

En aktuell studie menar att kulturen ska vara ledstjärnan i skolan. Det väcker frågan: vad är akademisk kultur? Sedan grundandet av det första europeiska universitetet har lärande sköts av magistrar. Dessa har anlitats av studenter för deras kognitiva och personliga utveckling. På så sätta upptäckte man hur hjärnan och psyket funkar, centrala aspekter för att förstå att inlärning börjar i hemmet och betingas av resonerande, att kunna teckna och papparelationer. Kulturen för lärande ska betingas av åsiktsdivergens, representation från olika discipliner samt fokus på kreativitet. 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

En aktuell studie - Dwairy (2018) menar att kulturen ska vara ledstjärnan i skolan.

If culture is a set of norms, values, and directieves that guide people on how to behave and manage their lives, then culture is a form of unidentified leadership. For intance, culture directs people to relinquish the self and save the harmony and name of the family, while individuslistic culture encourages freedom and self fulfilment. This defintion fits one of the characteristics of good leadership as defined by the ancient Chinese phiosopher Lao Tzu: A leader is best when people barely know he exists, when his work is done, his aim fulfilled, they will say: we did it ourselves.

Från etableringen av Bolognauniversitetet (1100-talet) har dessa stått för kultivering av akademisk kunskap. Kunskapsstegen ser ut som följer: kandidat, magister, licentiat eller doktor. Studenter har anlitat magistrar för att föreläsa och därmed påverka studenterna personliga utveckling. Den här kulturen har lagt grunden till för det vi idag kallar kunskapssamhället, där humanism, förnuft och vetenskap prioriteras över hederskultur (Pinker, 2018). Det här systemet har också varit synnerligen decentraliserat.

Det betyder att seglivade idéer som emanation - att högre ordningens kunskap strålar från en högre okänd instans till vissa utvalda - ersattes sakteliga med idéer kopplade till hjärnans och psykets respektive funktion.

Det betyder individens förmåga att förstå begrepp och dess inbördes relationer (Terman & Oden, 1947). Det visar sig att den här processen påverkas av uppväxtmiljön;

Grunden för barn emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling läggs under de första levnadsåren (Gopnik, 2016).

Det är känt att papparelationen har en betydande påverkan på barns anpassning och utveckling (Lamb, 2010).

Sethna et al. (2017) visar att barn som får interagera med sin pappa vid 3 månaders ålder har bättre kognitiv utveckling vid 2 åts ålder.

Baumrind (1996) visar att barn som runt 4-års ålder erfar ömsesidig bestämmanderätt från sina föräldrar har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som upplever styra-och-ställa samt en låt-gå-attityd.

Hart och Risley (1995) visar att barn om upplever ett akademiskt samtalsklimat i hemmet under de första tre levnadsåren vinner 30 000 000 ordperceptioner jämfört med barn som upplever styra-och-ställa-mentalitet.

Arden, Trzaskowski, Garfield & Plomin, (2014) visar att 4-åringar som på kommanda kan rita en människo-liknande figur med 10-12 detaljer, presterar bättre i skolan vid 12 års ålder.

Gopnik (2016):

But in fact, schools are a very recent invention. Young children were learning thousands of years before we had ever even thought of schools. Children in foraging cultures learned by watching what the people around them did every day, and by playing with the tools they used. New studies show that even the youngest children’s brains are designed to learn from this simple observation and play in a remarkably sensitive way.
Young children today continue to learn best by watching the everyday things that grown-ups do, from cleaning the house to fixing a car.

Ergo. Ju tidigare individen introduceras för resonerande d.v.s utbyte av idéer genom språk (Pinker, 2011), desto större effekt på kognitiv utveckling som manifesteras i individens skolprestation och personliga utveckling senare i livet.

Över generationer har därför typindividens intelligenskvot (IQ) ökat genom den så kallade Flynneffekten:

An average teenager today, if he or she could time-travel back to 1950, would have an IQ of 118. If the teenager went back to 1910, he or she would have an IQ of 130, besting 98 per cent of his or her contemporaries (Steven Pinker (2011). The Better Angels of Our Nature ..., in  Tom Chivers (2014). The Flynn effect: are we really getting smarter?, Telepgraph).

Akademiska aktiviteter som resonerande - utbyte av idéer genom språk - vinner om det föreligger åsiktsdivergens (Haidt, 2012), d.v.s det som brukar kallas "högt i tak" (Ekvall, 1996), och att parterna kommer från olika discipliner (kunskapsheterogenitet). Åsiktsdivergens, högt i tak och kunskapsheterogenitet främjar inte bara lärande utan även kreativitet - en mental process där kognitiva objekt, eller fragment av dessa , blandas/kombineras, till nya koncept (kognitiva strukturer med mening) (Wynn, Coolidge och Bright, 2009; Österberg, 2012).

Minns Elizabeth Ricord (1788 - 1865) om imagery:

The highest developement of the Intellect is in the power it has of combining its conceptions, so as to form creations of its own; a world within itself. This is the province of Imagination< (Ricord, 1840, p. 284).

Det är i den heterogeniteten som grunden läggs för spännande experiment-designer och modeller, och ju tidigare individen lär sig detta, desto större är sannolikheten för att det uppstår en [akademisk] effekt. En sådan effekt är evolutionsteorin (Darwin, 1859; Wallas, 1859). Darwin och Wallas var sannolikt inte först med idén, exempelvis Alexander Bain (1818 - 1903) formulerade Blind Variation and Selective Retention (BVSA) (Bain, 1855; Simonton, 1999) som i sin utformning påminner om evolutionsteorin. BVSA användes av Campbell (1960) för att beskriva den kognitiva process vi idag kallar kreativitet.

Men det var den decentraliserade akademiskt miljön som modeller som den om evolution uppstod, granskades och validerades. Idag är modellen utgångspunkten för många vetenskapliga discipliner runt i världen (i själva verket de bästa universiteten).

Akademiskt ledarskap skiljer sig på många sätt från andra verksamheter genom att decentraliseringen är så påtaglig. Lärosätena förväntas forska, undervisa och genomföra de så kallade tredje uppgiften - att föra ut ny och validerad kunskap till folket. Det motiverad skattefinansierad forskning. De kulturella aspekter som påverkar processen bygger på åsiktsdivergens, högt i tak och kunskapsheterogenitet.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).