Perception i rumsdimension i tidig ålder prediktor för numeracy och varför plattan borde ersättas med ART

I en tid då skolan, den institution som ska komplettera föräldraskapet beträffande kognitiv utveckling (Gopnik, 2016), bollas mellan olika ideologiska läger, finns det anledning att åter resonera om [riktiga] förklaringsfaktorer för kognitiv utveckling. I takt med att världen över lång tid blivit betydligt fredligare och vi ägnar mer tid åt resonerande - utbyter idéer genom språk. Grunden för kognitiv utveckling (skolprestation) läggs inte i skolan utan i hemmet. Papparelationen har en betydande effekt. Redan vid 3-10 månaders ålder sker en betydande kognitiv utveckling mot det som kallas numeracy. Tekniska hjälpmedel verkar inte funka; bättre låta barnen lära sig genom att vara i naturen. 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

I en tid då skolan, den institution som ska komplettera föräldraskapet beträffande kognitiv utveckling (Gopnik, 2016), bollas mellan olika ideologiska läger, finns det anledning att åter resonera om [riktiga] förklaringsfaktorer för kognitiv utveckling.

Människan, Homo Sapiens Sapiens, är som bekant en biologisk varelse som är känslig för påverkan. I takt med att världen över lång tid blivit betydligt fredligare (Goldstein & Pinker, 2016; Pettersson & Wallensteen, 2015; Pinker, 2011a, 2018) och vi ägnar mer tid åt resonerande - utbyter idéer genom språk (Pinker, 2011b) - liksom annan akademisk förkovring, har vi på populationsnivå sett det som kommit att kallas Flynnseffekten; individers kognitiva utveckling har över tid och på bred front ökat i sådan utsträckning att det påverkat populationsmedelvärdet för intelligenstest.

Nu börjar effekten plana ut, vilket inte ska ses som negativt. Istället bör man reflektera över den fantastiska utveckling som förevarit och som fortfarande pågår (plana ut betyder ju att riktningskoefficienten inte längre är lika brant).

Grunden för kognitiv utveckling (skolprestation) läggs inte i skolan utan i hemmet under de första levnadsåren.

Grunden för barn emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling läggs under de första levandsåren (Gopnik, 2016).

Det är känt att papparelationen har en betydande påverkan på barns anpassning och utveckling (Lamb, 2010).

Sethna et al. (2017) visar att barn som får interagera med sin pappa vid 3 månaders ålder har bättre kognitiv utveckling vid 2 åts ålder.

Baumrind (1996) visar att barn som runt 4-års ålder erfar ömsesidig bestämmanderätt från sina föräldrar har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som upplever styra-och-ställa samt en låt-gå-attityd.

Hart och Risley (1995) visar att barn om upplever ett akademiskt samtalsklimat i hemmet under de första tre levnadsåren vinner 30 000 000 ordperceptioner jämfört med barn som upplever styra-och-ställa-mentalitet.

Arden, Trzaskowski, Garfield & Plomin, (2014) visar att 4-åringar som på kommanda kan rita en människo-liknande figur med 10-12 detaljer, presterar bättre i skolan vid 12 års ålder.

2013 skrev Tina Rosenberg The Power of Talkning to Your Children i New York Times. Det var en populärvetenskaplig beskrivning av Hart & Risleys (1995). Gopnik (2016):

But in fact, schools are a very recent invention. Young children were learning thousands of years before we had ever even thought of schools. Children in foraging cultures learned by watching what the people around them did every day, and by playing with the tools they used. New studies show that even the youngest children’s brains are designed to learn from this simple observation and play in a remarkably sensitive way.
Young children today continue to learn best by watching the everyday things that grown-ups do, from cleaning the house to fixing a car.

I början av livet saknar hjärnan och psyket (skilj på dem) det mesta av det vi kallar kunskap - explicit och implicit förståelse om koncept och dess inbördes relationer. Och vi människor (sapiens), har till skillnad från andra djur, ett neokortex (nya barken) som är betydligt mer utvecklat, omfattande, jämfört med andra djurs (Eriksson, 2003).

Det verkar som att delar av människans intellektuella färdigheter utvecklas tidigare jämfört med motoriska färdigheter.

Redan vid 10 månaders ålder behärskar barn t ex. förmågan att tolka intentioner hos andra (Tafton, 2017):

Babies as young as 10 months can assess how much someone values a particular goal by observing how hard they are willing to work to achieve it, according to a new study from MIT and Harvard University.
This ability requires integrating information about both the costs of obtaining a goal and the benefit gained by the person seeking it, suggesting that babies acquire very early an intuition about how people make decisions.

Men det räcker inte. Redan vid 6 månaders ålder förkovrar sig barn genom visuo-spatial perception- förmågan att kunna förstå, resonera och minnas hur olika objekt förhåller sig till 'rummet' (den tredimensionella miljö vi lever i). Vid Uppsala universitets babylab forskas det om spädbarns kognitiva utveckling genom visuo-spatial perception, speciellt räkne- och mängdlära:

Vi vet att nyfödda barn kan uppfatta antal. För att förstå antal och jämföra antal använder spädbarn och små barn en medfödd förmåga som forskarna kallar det approximativa nummersystemet, ANS.
– ANS fungerar som ett eget kognitivt system för att hantera antal. När barnen senare lär sig siffror så görs en mappning mellan sifferspråket och ANS, säger Marcus Lindskog (Matte för de minsta).

Detta är förknippat med numeracy - förmågan att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks och Pui, 2010).

Under Psykologalumnernas (Uppsala Universitet) årsmöte,15 mars 2018, presenterade Dr Lindskog hur de forskar om något de kallar Approximativa nummersystemet (ANS). Forskarna har designat animeringar där 6 månaders bebisar kan titta på objekt som rör sig, antingen synkront eller individuellt inom gruppen. Eftersom så små människor ännu inte utvecklat tal, fick forskarna lura ut något sätt att skilja responserna åt.

Ett vanligt sätt är att mäta tiden som en individ håller kvar blicken på respektive objektgrupp. Ju längre de tittar desto mer nyfikna antas de vara. Det blir någon form av mått på förståelse.

Forskarna vid babylabbet använde en sån metod. Dr Lindskog påpekade dock att det ännu så länge handlade om korrelationer; det går alltså ännu inte att tala om orsak-verkan.

Efteråt blev det diskussion. Hur ska man tänka i skolan? Är det väsentligt att använda en platta (ipad eller liknande) för att lära sig mängd- och räknelära och senare matematik?

Svaret verkar vara att den typen av datorstöd sannolikt inte har någon betydande effekt på tidig inlärning av räknelära. (Man blir dock bra på att hantera en så kallad 'padda'.)

Under årmiljoner har människan levt nära naturen. Inlärning har i huvudsak skett i hemmet (lägret) (Gopnik, 2016s).

Attention restoration theory (ART) hävdar sammalunda att människor kan koncentrera sig bättre efter att ha spenderat tid i naturen och betraktat naturens scener.

Bättre då att låta barnen vistas utomhus där de med händerna genom så kallad haptisk perception kan känna, visuellt betrakta och genom 'soft fascinations' skapa kognitiva representationer om tingens beskaffenhet liksom dess inbördes relationer (i rumsmilö). Det tillsammans med en varm och resonerande ton i hemmet verkar lägga grunden för att några månader senare förstå andras intention och ytterligare 10 år senare prestera bra i skolan.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).