Vindäventyr i potens (Fagerholm, HBL): En kommentar

”Dags att kavla upp ärmarna och delta i klimattalkot. Talko, har jag lärt mig, är kollektivt frivilligarbete, d.v.s. det som på Sverige-svenska kallas idiellt arbete. Hufvudstadsbladets Torsten Fagerholm skräder inte orden i sin vurm att uppmana allmänheten att följa strömmen. Men att samlas kring en och samma strategi - att följa strömmen eller viewpoint convergency - har historiskt aldrig varit speciellt lyckat. Det snarare som så att de som inte sprungit i flocken som stått för de bästa idéerna, samt som regel blivit utfryst av dem som valt flocken. I det aktuella fallet handlar om det klimat och tesen att vi måste agera nu. Det finns dock inget stöd för att vi behöver agera nu, eller springa i flocken. 8 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Hufvudstadsbladets hovkrönikör Torsten Fagerholm skräder inte orden i sin vurm att uppmana allmänheten att följa strömmen. Det sker med finlandismen talko.

(Länk till källan).

Talko, har jag lärt mig, är kollektivt frivilligarbete, d.v.s. det som på Sverige-svenska kallas ideellt arbete.

Beatles besjöng något liknande redan slutet av hippie-erans 1960 - talet i låten Come together.

Men att samlas kring en och samma strategi - att följa strömmen eller viewpoint convergency - har historiskt aldrig varit speciellt lyckat.

Det är också utmanande att tillhöra dem som av olika skäl väljer att gå emot strömmen. Fråga Galileo Galilei (1564 - 1672), Charles Darwin (1809 - 1882) och Albert Einstein (1879 - 1955) vars torgförande av teorier om Heliocentrism (Copernicus), evolution genom naturliga och sexuella urval respektive fysikens relativitet möttes av spott och spe - de blev utpekade som gycklare.

För ett par år sedan drabbades Bret Weinstein, professor i biologi, av en liknande attack. Weinstein är upphovsman till The Reserve-Capacity Hypothesis (Weinstein & Ciszek, 2002) och som anställd vid ett universitet ansåg han sig ha rätten att vistas på sin arbetsplats. Detta trots att studenterna hade en manifestation där 'vita' inte fick delta. (Det är viktigt att klargöra att det aldrig funnits människor med vit eller svart hud, bara människor med hudfärg som varierat mellan ljus (beige) och brun.)

Att utestänga någon på grund av dennes hudfärg handlar förstås om rasism, men en nervös administrativ ledning för Evergreen State College valde att följa strömmen. Dr. Weinstein fick sparken. I legala termer fick han ett vederlag om han valde att säga upp sig.

Detsamma drabbade Peter Ridd, professor i fysik och specialist på stora barriärrevet som han hade studerat nära i 35 år. En unik erfarenhet som borde komma allmänheten tillhanda.

Men mediapersonal spred ryktet att revet var på väg att dö. Det började sannolikt med en artikel singerad Chris S'Angelo i Huffington Post den 21 april 2016:

93 Percent Of The Great Barrier Reef Is Practically Dead.

Hufvudstadsbladets personal följde strömmen. Men det tog hela sju (7) månader. Så här skrev Gustav Sjöholm den 29 november 2016:

Massiv koralldöd på barriärrevet.

Man skulle kunna hävda att Sjöholm/HBL vara lite sena på bollen. Den sannolika källan till D'Angelo/Huffington Post-artikel, som sju månader senare återrapporterades av Sjöholm/HBL, var en pressrealease från ARC Centre of Excellence - Coral Reef Studies:

”The final results of extensive aerial and underwater surveys reveal that 93% of the reef has been affected. It’s a mixed picture of very severe, moderate and little damage that changes dramatically from north to south along the 2300km length of the Reef. Meanwhile on the west coast of Australia, researchers are also discovering large-scale bleaching caused by elevated temperatures on both sides of the Australian continent. “We’ve never seen anything like this scale of bleaching before. In the northern Great Barrier Reef, it’s like 10 cyclones have come ashore all at once,” says Professor Terry Hughes, convenor of the National Coral Bleaching Taskforce that is documenting and studying the event. “Towards the southern end, most of the reefs have minor to moderate bleaching and should soon recover.”” (Länk).

Texten säger ingenting om död, men de skriver att revet påverkats. Men varför har denna obestämda grad av påverkan blivit 'död' i händerna på journalister?

Ett svar kommer från psykologiforskaren Steve Pinker som menar att i takt med att världen blivit allt bättre plats att leva på har tonen i medias rapportering blivit allt mer negativ (Ponker, 2018). Det verkar som att personalen på Huffington Post respektive HBL överdrev en smula i sin rapportering.

Dr. Ridd, å andra, sidan, försökte göra det experter borde göra oftare - lägga validerade fakta på bordet; Dr. Ridd lät därför meddela att revet, som övrigt består av vit kalksten och olikfärgade (phytoplankton som återkommande vistas i dess håligheter, mår prima.

Som jämförelse kan man titta på koralltriangeln i de varmare vatten som omger Indonesien.

En nervös administrativ ledning för James Cook universitetet valde att följa strömmen, vilket ledde till beslutet att sparka Dr. Ridd.

Läs Jennifer Marohacys Bleached from a Distance för en orientering om korallrev.

Under hösten 2020 anlitade ledningen för fakulteten för Jordbruk o h skog vid Helsingfors universitet en f d polis/karatesinstruktör för att under flera timmar berätta hur man tar hand om 'jobbiga personer' som hyser avvikande åsikter.

Nämnas bör att förtryck av åsiktsdivergens har blivit ett stort problem på lärosäten runt om i världen. Därför har socialpsykologen Jonathan Haidt tagit initiativet till Heterodox academy vars syfte är att främja motsatsen till viewpoint convergency - viewpoint diversity. Kolla den här 3 minuter långa videon för en orientering om viewpoint diversity.

På frågan om karateinstruktören visste något om organisationspsykologi kom svaret i form av ett hånskratt. HR-representanten, som agerat moderator för eventet, bad om ursäkt. Men det hjälpte inte; de flesta valde att följde strömmen vilket ledde till tystnadens konformism och försämring av det arbetsklimat som främjar den kreativitet och det entreprenöriella tänkande (Ekvall, 1996; Ekvall och Ryhammar, 2008; Österberg, 2012) som Helsingfors universitet efterfrågar bland sin forskande personal.

En annan akademiker som råkat illa ut är Dr. Bjørn Lomborg. Han leder Copenhagen Consensus Center, vitsordar den aktuella klimatförändringen men driver tesen att politiker världen över drabbats av lite hybris kring frågan om klimatet. Det har enligt Dr. Lomborg lett till att politikerna spenderar skattepengar på åtgärder som har liten eller obetydligt effekt. Man kan ta Finland som exempel.

Landets andel av globala växthusgaser är 0,1 % av världens dito. Redan i grundskolan får vi lära oss att 0,1 % är en obetydlig andel. Den sannolika förklaringen är att Finlands landyta till 80 % täcks av skog och 10 % vatten. 7 % av ytan upptas av jordbruk. På 70 % av av jordbrukets yta växer sånt som är otjänlig som människoföda men som passar idisslare vars mag-tarmsystem är anpassat för vegetarisk kost.

I april 2019 redovisade dessutom SLC:s ordförande Mats Nylund data från Finlands statistikcentral som visar hur dessa 0,1 % fördelas.

(Länk till källan)

Det är konstistent med internationell forskning, vilket delvis har att göra med den biogeniska kolcykeln.

Men i december 2018, dvs. fyra månader tidigare, så där strax före Julefridens förväntade inträde i det finska folkhemmet, skrev Hufvudstadsbladets vetenskapsreporter Peter Buchert:

”Finland har en skyldighet att minska sina koldioxidutsläpp även om de är så små att de inte ensamma bromsar klimatförändringen. Kati Kulovesi i Finlands klimatpanel förklarar varför” (länk).

Kulovesi är inte vetenskapsman, men hade vid tillfället en professur i juridik, speciellt internationell rätt, vid Östra Finlands universitet. Trots att Kulovesi inte specialiserat sig på fysik, geologi eller stratigrafi, dvs. ämnesområden som berör klimat, fick hen bli del av Finlands klimatpanel. Panelen befolkas även av ekonomer.

Medan vetenskapsmänniskor tränar sig på observation och validering genom replikering, tränar jurister på textförståelse och retorik - konsten att övertyga. Ekonomer, om de använder kvantitativ ansats, tenderar att använda modeller baserade på algebra för att predicera framtiden. Hittills finns inga långsiktiga prediktioner som lyckats göra det på ett träffsäkert sätt.

Bucherts journalistiska rapportering handlar således inte om vetenskap utan är en mix av juridisk retorik och [marxistiskt] ekonomi. Istället för att beskriva spårgasernas cykliska rörelse mellan de fem sfärer som definierar klimatet och fördelning mellan länder, refererar Kulovesi/Buchert till en hypotes om fördelning per capita. Genom ett smärre trollslag blir Finlands obetydliga 0,1 % av globala växthusgaser större än Kinas 30 % globala växthusgaser. Förbluffande!

När information upprepas på det här sättet förväxlar allmänheten informationen som regel med fakta. Fenomenet kallas tillgänglighets-bias och tillskrivs psykologiforskarna Amos Tversky (1937 - 1996) och Daniel Kahnenman.

De som faller offer för den här typen av faktoider tenderar att falla i nästa mentala fallgrop - bekäftelse-bias - som innebär att söka efter och prioritera information som bekräftar den egna övertygelsen (Nickerson, 1998). Här spökar även det nya fenomenet klimatångest. Interaktionen mellan dessa faktorer verkar vara förklaringen till att finska politiker öser pengar på effektlösa klimatåtgärder. Tonen är dock tillräckligt negativ för att journalister ska vilja rapportera om saken (följa strömmen).

Ett sätt att undvika tillgänglighets-, bekräftelse-bias och klimatångest är att kontrollera om faktoiderna överensstämmer med fakta. Vetenskapligt resonerande bygger bland annat på något som kallas numeracy - att vara lite 'siffrig' i sitt tänkande. Tillämpning av numeracy visar att Kulovesi/Buchert argumentation faller på sin egen orimlighet - 0,1 % kan ju aldrig bli betydande.

Kulovesi/Bucherts utspel är således en faktoid. Dr. Lomborgs ansats är konsistent med numeracy - han redovisar data, dvs. det som är grunden för numeracy och logiskt tänkande. Det betyder inte per automatik att Dr. Lomborg nödvändigtvis har rätt, men i och med att han redovisar fakta så kan man diskutera dessa fakta. Det gillas förstås inte av dem som vill tänka i relativa termer.

I en tidigare diskussionstråd på Facebook kallade t ex. Fagerholm Dr. Lomborg för gycklare, dvs. samma invektiv som Galileo, Darwin och Einstein fått utstå när de gjorde vad akademiker ska göra. Motivet skulle vara att Fagerholm anser att Dr. Lomborgs disputation i statskunskap inte räcker för att uttala sig om klimatfrågor. Men Fagerholms misstag, eller okunskap, är att han hänger upp sig på personen bakom budskapet istället för att kommentera de referenser som personen delar.

Om Fagerholm vill tänka och uttala sig kritiskt kan han ifrågasätta Kulovesi/Buchert faktoida relativism eller varför inte en annan kollega - statsvetaren Anna-Lena Laurén - som enligt egen utsaga suttit på skäret och stirrat sig blind på detaljer (Att stirra sig blind på detaljer' (Laurén, HBL). En kommentar.

Men om dessa kollegiala utspel väljer Fagerholm att vara tyst. Det brukar kallas tystnadens konformism eller grupptänk. Till Fagerholms fördel ska nämnas att han valde att radera kommentaren med invektiven mot Dr. Lomborg, men bad, så vitt jag förstår, inte om ursäkt.

Man undrar förstås på vilka premisser Fagerholm själv uttalar som frågor som är associerade med klimat?

Är talko, grupptänk och att peka finger åt dem som ställer jobbiga frågor en framgångsrik strategi?

Det beror på vad saken gäller.

På 1950 - talet studerade socialpsykologer vad som händer när folk okritiskt samlas kring en intervention. 25 personer hade hörsammat hemmafrun Dorothy Martin (1900 - 1992) som hävdat att havsnivåerna snart skulle höjas [av en flodvåg] och därmed sluka planeten. Enligt Martin hade budskapet nått hennes hjärna via radio från planeten Clarion!? De övertygade behövde bara göra tre saker:

1. sälja sina tillhörigheter,
2. ta bort alla metallföremål från kläderna
3. följa Mrs Martin till i en grotta för att där vänta på ett rymdskepp som skulle rädda dem från nämnda flodvåg (Festinger, Ricken & Schachter, 1956/1964). Turner & Pratkanis (1998) pekade på grupptänk som en rimlig förklaring.

Ingen ställde frågor som i den lokala kulturen kunde te sig märkliga, t ex., finns det en planet som heter Clarion?

Det fanns ingen viewpoint diversity. Är det samma som talko?

När man läser Fagerholms text blir man fundersam om Fagerholm påbud om klimattalko bygger på rationella premisser.

”I fjol var den danska energimixen rekordgrön – men avigsidan är att framgången till stor del kan tillskrivas hög elimport från Sverige och Norge, som råkade ha ett överskott av vattenkraft(Fagerholm, HBL).

Att använda ordet råkade för att beskriva Sveriges robusta vattenkraft är mer än märkligt. Älvarnas flöde har varit en stabil leverantör av energi till Sverige och omkringliggande länder som Finland och Danmark under lång tid. Vad Fagerholm inte tycks känna till, eller orkar söka efter, är de proteststormar som förekom de fördämningar som krävdes för att utvinna nämnda energi. Och kritiken kom från dem med en vurm för gröna värderingar.

I artikeln saknas också information om att Sverige, efter att ha stängt kärnkraft i i strävan efter den snabba omställning som Fagerholm uppmanar till, eldar fossila bränslen för fulla muggar.

Enligt statliga SVT bränner oljeeldningen som mest 140 000 liter olja i timmen. Från 2013 till 2020 har koldioxidutsläppen från kraftverket ökat med 48 % (Eldar 140 000 liter olja i timmen, SVT).

En text om en så komplex fråga som omställning av energiproduktion borde inte handla om uppmaningar om 'en' strategi (enfald) utan om för och nackdelar med olika energislag (mångfald). Åter igen - viewpoint diversity.

Fagerholm berör ju Danmarks lite för snabba gröna omställning som uppenbarligen ledde till beroende av andra länders energiproduktion. Och hur vet Fagelholm att den energi som transporteras via likströmskabel över sundet till Danmark kommer från Norrlands vattenkraft och inte från den oljeledning som pågått sedan Sveriges försök till snabb grön omställning?

Och hur hanterar Fagerholm frågan om vindparkernas återvinning?

Inte alls som det verkar. Ändå har det skrivits om detsamma: Wind Turbine Blades Can’t Be Recycled, So They’re Piling Up in Landfills.

Psykologiforskare påtalar återkommande betydelsen av resonerande - utbyte av idéer språk - speciellt mellan personer som hyser olika mentala föreställningar. - viewpoint diversity. Inte helt otippat har Helsingfors universitet anammat samma idé: ”öppen och mångvetenskaplig forskning”. (Det väcker frågan varför ledningen för en fakultet hyrt in en karateinstruktör för att stävja den jobbiga åsiktsdivergensen.) Sant är att symbolisk konvergens är eftersträvansvärt, men inte att samlas kring samma intervention. Där gäller det motsatta - att uppmuntra veiwpoint diversity. Lägg därtill att tillämpa epistemisk vaksamhet, numeracy och disjunktivt resonerande i ett prospektivt perspektiv(Österberg, 2021).

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).