Hur är det att vara svenskspråkig och blind i Helsingfors?

Hur är det att vara svenskspråkig och blind i Helsingfors? Det beror på var i Helsingfors man bor. Ta Rastböle, en bit utanför Helsingfors, som exempel. Om man ska åka hiss i Metron, då får man nöja sig med att informationen förmedlas på det andra finska nationalspråket. Den sannolika förklaringen till diskriminering av svensk-språkiga i Rastböle hänger samman med den ryskainfluerade Fennomani som implementerades i Finland 1810.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Det, som det brukar heta, beror på. Inte om solen skiner utan var i Helsingfors man befinner sig. Ta Rastböle, en bit utanför Helsingfors, som exempel. Om man ska åka hiss i Metron, då får man nöja sig med att informationen förmedlas på det andra finska nationalspråket.

Blindskrift i hissen. Är båda nationella språken representerade?

Med andra avses här i vilken ordningen de två nationalspråken implementerades. I södra Finland implementerades svenska för drygt 1000 år sedan. Det hänger samman med att Östersjön, d.v.s. Bottniska viken, Bottenhavet, Egentliga Östersjön och vatten söderut mot Öresund, har präglats av en svenskspråkig handelstradition som går tillbaka till vikingatiden. Under 1500 - talet skeppades varor från Närpes till Stockholm. Man seglade i flotta.

Läs. Havets hjältar - fem modiga lotsar och båtsmän från Roslagen räddar livet på 9 finländska sjömän

Sannolikt funkade svenskan som handelsspråk i alla de Baltiska staterna liksom i Polens och norra Tysklands kustområden.

På 1600-talet, då Sverige största stad hette Riga (dåvarande Livland, nuvarande Lettland) grundade den svenska drottningen Kristina (1626-1689) det som senare blev Helsingfors universitet. Lärosätet fortsatte vara svenskt i 165 år och det svenska språket var sannolikt betydande långt därefter. Det finska Riksarkivets samlingar använde i huvudsak svenska åtminstone fram till 1870.

Länderna runt Östersjön kan därför kulturellt sägas ha en svensk prägel. Med det menas att även om inte svenskan har samma utbredning längre, så finns sannolikt det som kallas jargong och manér bevarade. Detta synliggörs i Helsingforstrakten.

Läs: Carsten, M. (2018) Jakten på de försvunna estlandssvenskarna

Svenska är också ett av Finlands två nationalspråk och om man ska följa principerna om jämlikhet, då ska offentlig information förmedlas på svenska i samma utsträckning som det andra språket.

Men inte ens Föreningen Synskadade i Helsingofors och Nyland, av hävd ett svenskspråkigt område, lägger vikt vid frågan om jämlikhet när det gäller svenskan, eller svenskfinska. På föreningens hemsida finns en svenskfinsk version med aktivitetstips:

Samt en text på det andra språket - uraliskfinska:

Man behöver inte vara raketforskare för att observera att den uralisk-finska texten är mycket mer omfattande jämfört med den svenskfinska dito. Det indikerar diskriminering.

Varför?

Det verkar som att det är den där händelsen den 3 maj 1808 som spökar, dvs. när viceamiral Carl-Olof Cronstedt (1756-1820) kapitulerade till Ryssland ute på den svenska fästningen, eller snarare andra största "stad" efter Åbo på den östra sidan av Sverige, Sveaborg. Användningen av citationstecknen runt stad hänger samman med att Sveaborg aldrig fick stadsprivilegier. Helsingfors var vid den tiden inte en stad i ordets rätta bemärkelse.

Den här frågan kommer upp i möten med Finländare. Man blir påmind om det svenska sveket. Det är förstås svårt att mäta exakt, men min observation är att frågan inte kommer upp i möten med dem som växt upp i svenskkulturen, utan från dem som präglats på den andra kulturen.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).