Friday, March 17, 2023

Helene, 52, är narcissist: ”Jag lever på bekräftelse. En kommentar

Helene har fått diagnosen narcissistiskt personlighetssyndrom (NPS). Hon har få vänner, döljer sin diagnos och anser själv att hon är framgångsrik. Men hon lämnar arbetsplatser vid minsta motgång. NPS är del av en grupp personlighetsstörningar som kallas Kluster B och som inkluderar antisocial personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning och borderline personlighetsstörning. Den sannolika förklaringen till Helenes mentala tillstånd förklaras, som alltid, av hennes barndom - Complex Childhood Trauma; Helene beskriver sin mamma som styrande och ställande. Det är vanligt att folk i allmänhet fastnar i dåtid och nutid och inte bejakar den framtid vår psyke är anpassat att laborera scenarier om. Händelseminnet är dessutom konstruktivt. Ett tips till Helene är att bejaka sin egen papparelation liksom sina barns papparelation för att lära sig hur ett normalt liv kan gestalta sig samt att hon skaffar sig lite tjej-kompisar att sitta och prata med om ditten och datten. Kanske borde hon även tänka mindre på "pojkvänner" och umgås med tanken på att bli farmor/mormor? 8 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Katarina Markiewicz på Tidningen Må Bra har intervjuat Helene som enligt egen utsaga har diagnosen Narcisistiskt Personlighetssyndrom (NPS). Så här skriver Mitra och Fluyau (2022) för National Library of Medicin om diagnosen:


Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM–5) manifesteras Narcissistisk personlighetsstörning (NPD/NPS) genom ett mönster av grandiositet, behov av beundran och brist på empati. Störningen klassificeras i den dimensionella modellen "Personlighetsstörningar." NPD är mycket komorbid med andra störningar inom mental hälsa. Personer med NPD/NPS kan ofta ha en funktionsnedsättning när det gäller att upprätthålla arbete och relationer.[1] NPD/NPS är mycket utbredd i samhället; det har dock gjorts begränsad forskning om detsamma. Med tanke på den begränsade forskningen om densamma och skillnader i diagnosen av sjukdomen, skulle den initialt t från tas bort från DSM. NPD sorterar under paraplybegreppet Cluster-B personlighetsstörningar, som inkluderar antisocial personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning och borderline personlighetsstörning. Kluster B uppträder vanligtvis med ett öppet känslomässigt och oförutsägbart beteende.[2]
NPD har förknippats med begreppet "utveckling". "Utveckling" har varit central i studier som har gjorts för att förstå psykopatologin och etiologin för NPD. Experter som Otto Kernberg och Eve Caligor har introducerat mer standardiserade utvärderingsverktyg för att förstå sjukdomen. På grund av NPD-komorbiditet med andra psykiska störningar och dess förhöjda medicinska, sociala och psykiatriska komplikationer, och en brist på kunskap om störningen, är det motiverat att förstå NPD. Detta dokument syftar till att täcka gapet och uppmuntra till mer forskning om NPD" (Mitra och Fluyau (2022))
Kvinnan i reportaget, som kallar sig Helene, målar upp två bilder av sig själv.

I den ena beskrivningen är hon framgångsrik (materiellt) och barnen är välartade.

I den andra beskrivningen klarar hon inte av att stanna kvar på en arbetsplats om det blir motsättningar och hon upplever att hon tappat kontakten med sina barn.

I båda fallen handlar det om självskattning som aldrig varit ett robust sätt att komma fram till saker om ting.

Man kan ändå notera divergensen i Helenes beskrivningar av saker och ting: både bra och dåligt.

Följande fras är intressant:
Men Helene beslöt sig för att fortsätta att gå i individuell terapi och även på gruppterapi för narcissister, den första som startats i Sverige. Hon förklarar att hon gör det till 100 procent av egoistiska skäl. Att hon måste få en förklaring till varför hon mår så dåligt och varför jobb och privatliv aldrig fungerar. Dessutom hoppas hon få en närmare relation till sina barn.
I ena stunden är barnen välartade och allt verkar funka. I nästa andetag verkar det som att hon inte har riktigt kontakt med sin barn? Den här frasen är också intressant
Hon förklarar att eftersom hon lider av det som kallas för ”sårbar narcissism” i stället för ”grandios narcissism”, väljer hon oftast att bryta kontakten med släkt och vänner eller säga upp sig från jobb så fort hon drabbas av motgångar. Medan de som lider av den grandiosa varianten oftast reagerar med verbal aggressivitet och ilska.
Hur kan man vara framgångsrik samtidigt som man byter jobb vid minsta motgång? Helene beskriver vad som närmast liknar förakt för andra, t ex. medarbetare. Hon verkar inte gilla andra kvinnor på jobbet, har inte hälsat och kanske talat illa om dem. Genom terapin har hon fått lite tips, t ex. att se positivt på andra utan förutfattade meningar:
– Vi brukar få konkreta uppgifter. En uppgift var att träna på att inte ha förutfattade meningar om folk. Det finns en tjej på jobbet som jag har haft jättesvårt för. Hon är alltid så kvittrig och trevlig. Tidigare avfärdade jag henne som korkad men nu är hon mitt träningsobjekt. Jag har börjat hälsa på henne och säger ett och annat ord ibland. Och det har funkat. Hon är faktiskt okej och gör mig inte lika irriterad längre.
Längre ner i artikeln berättar Helene om hur hon helt spårat ur inför Julen då hennes pojkvän glömt att de skulle ses. Det hela ledde till försök till hämnd genom att söka upp en f d pojkvän utomlands, men väl vid flygplatsen bröt hon ihop.

Barnen firade Julen hos sin pappa och eftersom Helenes mentala utmaningar satte stopp för sociala interaktioner tillbringade hon julen i ensamhet.
– Det är som en tävling som jag alltid måste vinna. I förhållanden är jag oftast otrogen, i arbetet ljuger jag eller snackar skit om folk för att vinna striden.
Helene beskrivning, förmodligen genom rationalisering, av sin aggressivitet har sannolikt växt fram under de diskussioner som förevarit under terapisessionerna. (På riktigt är det bara dålig impulskontroll, d.v.s. en av flera aspekter som förklarar emotionell anpassning (Österberg, 2004)).

Helene hävdar även att hon inte gillar människor. Men kvinnor, i större utsträckning än män, har större behov av frekvent social samvaro i avgränsade små grupper (Dunbar, 2021Pinker, 2005). Det visade sig dock att när hon ändrade sitt beteende - som att hälsa på andra kvinnor - då avtog aversionen.

Helenes beskrivning av sitt beteende är säkert konsistent med NPS, men det är sannolikt att även andra aspekter från kluster-B skulle passa. Man också fråga sig vilket roll det spelar att älta ett eventuellt nuläge? Vårt psyke är anpassat för prospektion - att erfara framtiden (Gilbert och Wilson, 2007).

Varför blev det så här?

Helene gör ett försök till att själv förklara, men blandar äpplen och päron.
Helene tror att hennes problem dels är ärftliga, dels har med hennes uppväxt att göra. Hon har lidit av psykisk ohälsa sedan tonåren. Då handlade det om matstörningar och självskadebeteende. Hon berättar att hon växte upp i ett hem där hon kände sig övergiven men där allt skulle vara så perfekt på ytan. Att mamman ställde enorma krav och pappan brydde sig bara om sig själv. – Redan när jag var barn hade mamma stakat ut en väg för mig. Det var inte alls vad jag själv ville hålla på med. Men det ville hon inte lyssna på. Så jag skickades till en internatskola. Jag trivdes inte alls men såg till att alltid prestera på topp, det var då jag fick beröm, bekräftelse och mådde bra.
Läs om ett liknande fall: På internationella mansdagen skyller mediapersonligheten Carina Bergfeldt sin sannolika relationsaggressivitet på fel förälder!?

Helene fortsätter lägga ut texten om relationen med barnens pappa som närmast liknar en efterhandskonstruktion (det episodiska minnet är som bekant konstruktivt (
Schacter och Addis, 2007)). Hon hävdar att hon lämnade honom för att han blev ointressant, typ!

Man bör i sammanhanget notera att Narcissism är en term som uppfanns av läkaren och psykoterapins fader Sigmund Freud (1856 - 1939). Freud hämtade inspiration till temat från myten om Narcissus, som efter att ha avvisat nymfen Echo, vilket för övrigt är varje enskild mans rättighet, förbannades av gudarna att bara älska sig själv vilket ledde till hans undergång. Berättelsen är daterad är till år 8. Freud använde metaforer, eller analogier, i sina försök att förklara de teorier han kom på. Noterbart är att så vitt är känt, saknas vetenskapligt stöd för hans teorier. (Det blir alltid jobbigt att tala om detta med personer som satsat sina liv på att utöva Freuds psykodynamik. De vill som regel abonnera på titeln "psykolog", vilket i sig är lite märkligt).

Ett annat sätt är angripa problemet är att titta på modern psykologisk vetenskap som inte sällan har ett evolutionärt eller antropologiskt perspektiv.

Människan - Homo Sapiens Sapiens - är däggdjur och vi fortlever genom fortplantning. Den här impulsen väcks i och med puberteten. Hur vi hanterar den övergången beror på saker som skett under de första 12 levnadsåren, där de första fem levnadsåren spelar en betydande roll.

Kvinnors lust till fortplantningen och beteende, att erbjuda mat i utbyte mot sex, är typiskt bland däggdjur. Intresset för den man kvinnan valt på grund av hans genetiska 'make-up' sammanfaller med frisättningen av en cocktail av signalsubstanser som avtar när det yngsta barnet börjar klara sig själv. Under den perioden, som regel fem år, behöver avkomman anpassas emotionellt och socialt för att senare kunna klara sig själv. Kvinnors kontroll över avkommorna under den här perioden hänger samman med vårt evolutionära ursprung och vår inre drivkraft att försvara vår genetiska överlevnad (Dawkins, 1976). När den kontrollen blir lite överdriven, avviker, kan man anta vissa mentala utmaningar. Socialpsykologen Diana Baumrind (1927-2018) visar att när föräldrar (oftast mammor) utövar för mycket kontroll eller har en låt-gå attityd, då tappar barnen den anpassning som ska göra dem självständiga vuxna individer. De kvinnor som går längre och utestänger barnens papparelationer (30 %) åsamkar större skada på barnens anpassning (Österberg, 2004).

Till detta kommer att moderna samhällen bygger på principer som avviker från de som rådde när våra förfäder bodde på savannen; de levde som jägare och samlare. I ett modernt samhälle lever vi efter andra principer där det finns uppenbara motiv för kvinnor att vara mer samarbetsvilliga. För att hålla ihop en relation efter att den yngsta avkomman börjat klara sig själv krävs således andra motiv. Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är ålder. Våra förfäder blev runt 30 år. Nu lever vi längre (läs om grandmother hypothesis)

Noterbart är att barnen och pappan verkar ha en god relationen. Helene verkar inte heller kontrollbenägen i så motto att hon vill exkludera pappan från barnen. Det är Helene som hamnat i ett utanförskap.

Barn (även när de blivit vuxna) har en tendens att dela ansvar för dåliga saker på båda föräldrarna, speciellt om det är mamman som är ansvarig för något. Följaktligen attribuerar Helene sina mentala utmaningar till uppväxt och inkluderar pappan.

Det är korrekt att mentala problem är ärftliga; det handlar lite om biologi men mest om sociala faktorer (20/80).

En sannolik felskattning är att tidsbestämma problemen till tonåren. Sannolikt började det tidigare, t ex. med Complex childhood trauma.

Det är också missvisande att blanda in pappan i detta, men det är vanligt att pappor får en släng av sleven för säker som händer hemma. Men hemmet är en kvinnlig domän.

Artikeln visar att Helene växte upp i ett hem där mamman styrt-och-ställt.

Diana Baumrinds forskning visar att barn som tvingas uppleva styra-och-ställa beteende har svårigheter att växa upp till självständiga individer.

Det verkar även som att Helenes theory of mind aldrig "packades upp". Det betyder hämning av emotionell anpassning.

Som avslutning hävdas att Narcissism skulle vara en superkraft. Det är sannolikt ett falskt påstående. Narcissism bygger på en saga som Sigmund skrev om.

Att vara "kognitivt stark" (Helene är medlem i Mensa) samtidigt som man saknar medkänsla bekräftar frånvaro av theory of mind. Det gör individen till en belastning, t ex. på en arbetsplats. I artikeln återges just uppgiften att Helene inte klarar att behålla jobb. Det är inte heller bra för barn. Det bekräftar bilden av avsaknad av emotionell anpassning.

Ett berömt och extremt sånt fall handlar om Phineas Gage (1823–1860) som efter att ha skadat hjärnan fortfarande fungerade rationellt. Men hjärnskadan hade påverkat delar av psyket som förklarar personlighet. Gage vara därför rationell men fungerade inte i sociala sammanhang (Damasio, 1995).

Det är vanligt att folk i allmänhet fastnar i dåtid och nutid och inte bejakar den framtid vår psyke är anpassat att laborera scenarier om (Wilson och Gilbert, 2007; Szpunar ett al. 2014). Händelseminnet är dessutom konstruktivt (Schacter och Addis, 2007).

Ett tips till Helene är att bejaka sin egen papparelation, sina barns papparelation för att genom observation lära sig hur ett normalt liv kan gestalta sig samt att hon skaffar sig lite tjej-kompisar att sitta och prata med om ditten och datten. Kanske borde hon även tänka mindre på "pojkvänner" och umgås med tanken på att bli farmor/mormor?

Lär mer om Borderline Personality Disorder (Zalewski et al. 2014). Tillägg: Ruffalo (2024). Se även Forensic Psychologist Dr. Shannon Curry Testifies (Johnny Depp v Amber Heard Trial Day 9).

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter

No comments:

Post a Comment