Professor häpen över att vissa rederier slipper betala för utsläpp: ”Helt obegripligt”. En kommentar

Laura Klingberg (HBL) rapporterar att en professor i havsjuridik har fått spader (är häpen) över att någon kommit på att trafiken mellan Finland och Sverige är superviktig för båda länderna. Ringbom är även häpen över att Reval inte finns med i överenskommelsen. Helsingfors, Reval och Stockholmen bildade tillsammans ett svenskspråkigt område för handelstrafik vars traditioner fortfarande bärs upp av de rederier som trafikerar området. Ringboms utgångspunkt är "omställningen" vilket indikerar att han högst sannolikt inte har en aning om hur man definierar klimat, vad kolcykeln är för något eller hur dessa multifaktoriella aspekter interagerat och förändrats över tid. Fennoskandia och Baltikum är klimatneutrala. Östersjön har problem, med överfiske och historiska föroreningar. Samtidigt är det viktigt att upprätthålla den trafik mellan länderna som under åtminstone 1000 år via handel gett området dess utveckling. 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

En professor i havsjuridik har fått spader (är häpen) för att någon kommit på att trafiken mellan Finland och Sverige, som pågått mellan länderna, främst via kvarkarna, sedan vikingatiden, är superviktig för båda länderna. På HBLs redaktion anser att detta måste man rapportera om. Varför låta folket slappna av under semestertider?

Länk till källa.

Ringbom är även häpen över att Reval inte finns med i överenskommelsen. Hen har en poäng. Mellan 1561-1721 var Estland, liksom Finland, del av det svenska kungariket.

Helsingfors, Reval och Stockholmen bildade tillsammans ett svenskspråkigt område för handelstrafik vars traditioner fortfarande bärs upp av de rederier som trafikerar området. I Estland beskrivs visst denna tid som den lyckliga tiden. Helsingfors stad hävdar att de svenskspråkiga finländarna är lyckliga och lever längre.

Inte så konstigt. Alla som gått i skolan fem dagar i veckan vet att handel mellan länder är avgörande för ett lands utveckling.

Det som fått havsjuristen Ringbom att få spader är att detta inkräktar på den politiskt, kanske även ekonomiskt, dock inte vetenskapligt, initierade så kallade "omställningen" (singularis) där färgvalet av någon anledning är grön men inte rött?

Centralt för dessa övertygade är nämligen den marxistiska ansatsen:

• att det är dåligt att resa (i kommunistdiktaturer hölls man som bekant innanför järnridån).
• att man för att undvika att låta Marxistiska Kina ta ansvar för sina luftföroreningar (30 % av världens dito) ska beräkna frisättning av koldioxid per capita.
• att cirkulär (plan) ekonomi skulle vara gynnsamt för klimat och ekologi.

Sovjetunionen (1917-1991) testade cirkulär/planekonomi. Det visade sig vara ogynnsamt för både flora och fauna (inklusive vår art). Minns Aralsjön och dess då omgivande ekologi. Efter ett försök att med plan/cirkulära ekonomiska modeller konkurrera med den demokratiska västvärlden, utplånades detta innanhav. Någon putslustig typ inom FN har av någon anledning klassat utplåningen av Aralsjön som världens värsta ekologiska katastrof. How dare you!

Lästips: "Perception versus facts". Climate Psychology and Progressophobics

Följande bör noteras.

Liksom ekonomi är juridik inte vetenskap.

Ringbom har därför högst sannolikt ingen aning om vad hur man definierar klimat, vad kolcykeln är för något eller hur dessa multifaktoriella aspekter interagerat och förändrats över tid. (Rätta mig gärna med vetenskapliga argument om jag har fel).

Från ett vetenskapligt perspektiv bidrar Estland, Finland och Sverige, inklusive södra och norra Kvarken, tillsammans med mindre än 0,5 % av världens växthusgaser.

Varför?

En betydande del av variansen förklaras av hur stor andel av länderna som täcks av skog: Estland (50%), Finland (80 %) och Sverige (70 %).

En annan viktig faktor är befolkningstätheten. Den är extremt låg.

Ergo. Hela Fennoskandia och Baltikum är klimatneutralt!

Kanske inte ur ett ekonomiskt eller juridiskt perspektiv, men definitivt ur ett vetenskapligt perspektiv.

Östersjön har problem. Ett sådant problem är överfiske, skarvar liksom att de forna Sovjetstaterna roade sig med att använda havet som soptipp. Spåren av det sistnämnda finns fortfarande kvar. Detta bör förstås beivras för att återställa det fiskbestånd som från tiden för de första bosättningarna i området utgjort ett skafferi av näring åt de som bodde utmed kusterna.

Samtidigt är det viktigt att upprätthålla den trafik mellan länderna som under åtminstone 1000 år via handel gett området dess utveckling.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).