Vittnen om Ulrikasborgsfallet: Kan vittnen verkligen minnas rätt?

Trots erkännande från psykiatrikern i Ulrikasborg att det ömsesidiga familjebråket ledde till det mycket osannolika - att kvinnan avled, fortsätter juristkollektivet avsätta resurser att driva åklagarens hypotes - att det egentligen handlade om något annat. På det följer så kallade vittnesmål. Våld i nära relationer, speciellt relationsaggressivitet, är ett typiskt kvinnligt problem. 40% av skolbarnen anser sig drabbade. Vittnesmål bygger på episodiskt minne som inte är reproduktivt utan är en konstruktion som anpassats till en viss situation. Ulrikasborgsfallet är en tragedi som hade kunnat förhindrats. Ser var känt sedan 2014 att mannen var i mental obalans. Och det var just ignorerandet av mental ohälsa som fick riksdagens justitiekansler att ge Helsingforspolisen en smäll på fingrarna. 11 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Trots erkännande från psykiatrikern i Ulrikasborg, att det ömsesidiga familjebråket ledde till det mycket osannolika - att kvinnan avled, fortsätter juristkollektivet avsätta resurser att driva åklagarens hypotes - att det egentligen handlade om något annat - ett mord. Det inkluderar så kallade vittnesmål att be människor att försöka återskapa episodiska detaljer från långtidsminnen. Skådespelet rapporteras okritiskt av media.

Paret var ensamma vid den ödesdigra sammandrabbningen, men ljud från deras lägenhet läckte till grannarna. Ett par av dessa grannar har nu kallats av åklagaren att försöka minnas vilka ljud de hört.

En kvinnas vittnesmål enligt HBLs Anna Svartström:

En mans vittnesmålet enligt HBLs Anna Svartström:

Länk till källan.

Notera. misstankar om slagsmål, användning av ordet “exceptionellt” samt att somna om!?

Tillsammans med en flaska spolarvätska utgör det grunden för åklagarens hypotes.

Hemma i stugorna knyter folk i allmänhet sannolikt näven och feministiska organisationer, som i Sverige heter t ex. ROKS och Unizon, får vatten på sina misandriska kvarnar.

Unizons ordförande, Olga Persson med en examen i statskunskap, gästade nyligen Helsingfors och Finlandsvenska barnrättskonferensen 2023. Där presenterade hon olika hypoteser som förde tankarna till misandri - hat eller starka aversioner mot män.

Den typen av utspel liksom åklagarens ansats betyder att forskning om våld i nära relationer åter trängs undan och att mer pengar sannolikt kanaliseras till olika obskyra verksamheter.

Mentala fallgropar. För drygt 45 år sedan varnade psykologiforskarna Daniel Kahneman och Amos Tversky (1937-1996) för något de kallar simulerings-bias. Det är vår arts aningslösa ovana att ta till förenklade mentala strategier för att bestämma sannolikheten för en händelse. Och vi använder då den kortaste vägen - den föreställning som är lättast att föreställa sig mentalt (Kahneman och Tversky, 1977, 1982/2013).

Det betyder att när folk i allmänhet tänker på våld i nära relationer tänker de flesta sannolikt att förövaren är en man och offret en kvinna. Ett vanligt argument är att män är starkare rent fysiskt jämfört med kvinnor.

Men har någon frågat den vetenskapliga frågan: stämmer uppgifterna?

För att skilja fakta från fiktion kan man tillämpa Rationellt Entreprenöriellt Tänkande (R.E.T.; Österberg, 2021, kap 3). R.E.T. består av tre etablerade modeller:

• Epistemisk vigilance - vara misstänksam mot ett meddelande och syftet med att skicka ett meddelande (Sperber et al. 2010)
• Disjunktivt resonerande - ta hänsyn till alla saker eller ett bredare perspektiv - tänk explorativt (Stanovich, 2009).
• Numeracy - förmågan att förstå, resonera med och att tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks and Pui, 2010).

Den typen av tänkande mynnas ut i det som brukar kallas metodologiska och konceptuella aspekter och kan appliceras på två aspekter: medias rapportering och minne. 

Sedan 1990-talet har den negativa tonen i medias rapportering ökat enligt principen when it bleeds it leads. Så här skrev Serani i Psychology Today:

News is a money-making industry. One that doesn't always make the goal to report the facts accurately. Gone are the days of tuning in to be informed straightforwardly about local and national issues. In truth, watching the news can be a psychologically risky pursuit, which could undermine your mental and physical health (Serani, 2011).

2018 skrev psykologen Steven Pinker om detsamma i the Guardian (Pinker, 2018). Dr. Pinker artikel bygger på Kalev Leetaru forskning om sentiment mining:

Sentiment mining assesses the emotional tone of a text by tallying the number and contexts of words with positive and negative connotations, like good, nice, terrible, and horrific.

På svenska: “Sentiment mining” bedömer den känslomässiga tonen i en text genom att räkna ihop antalet och sammanhangen för ord med positiva och negativa konnotationer, som bra, trevligt, fruktansvärt och fruktansvärt.

Året efter Dr. Pinkers artikel i The Guardian skrev Kalev Leetaru en egen artikel om sentiment mining i Forbes - Sentiment Mining 500 Years Of History: Is The World Really Darkening?

Leetaru presenterar tre intressanta diagram:

De två översta diagrammen visar att tonen i journalistiken har blivit mer negativ över tid. Det tredje diagrammet visar andelen artiklar som publicerats online. Leetaru menar att den negativa tonen i journalistiken ökat under 1990-talet när det blev vanligare att publicera online. De två första diagrammen visar dock att den negativa trenden startade långt innan media började publiceras online.

Förklaringen är att vi människor lätt faller offer för något som kallas emotionella och kognitiva mentala fallgropar. Det finns ca 200 att välja mellan. En av dessa är negativity bias (Baumeister et al. 2001):

Det betyder att mediapersonal, kanske omedvetet, publicerar det som säljer mest lösnummer enligt principen If it bleeds it leads.

Och Dr Pinker tar i sin artikel upp en annan mental fallgrop som kompletterar negativity- och simulerings-bias: tillgänglighets-bias - att vi tror att information som upprepas ofta också är sann (Tversky och Kahneman, 1973).

Den andra konceptuella aspekten är minnet. Under 1990-talet utspelades ett juridiskt skådespel där en annan åklagare, Christer Van Der Kwast, påstod sig ha hittat det osannolika - en massmördare. 

Förutom en rad obskyra påståenden letade Van Der Kwast upp en psykologiforskare, Sven-Åke Christianson, som hade anammat ett helt ovetenskapligt perspektiv på hur minnet funkar. Christianson hade förvisso deltagit i etablerad forskning om hur minnet funkar, d.v.s. de teorier som lades fram på 1930 - talet som visade att minnet inte var att lita på (Bartlett, 1932).

Men av någon outgrundlig anledning hade Christianson sökt sig till psykoanalytikern Margit Norell som i Freudiansk anda levde med övertygelsen att bortträngda minnen gick att återskapa.

Det var dessa idéer som lockade åtta personer anställda som domare att avvisa krav på bevis för att istället acceptera Van Der Kwasts fantasier med hull och hår som det brukar heta. Resultat: domstolspersonalen pekade [felaktigt] ut mannen som massmördare.

Som av en händelse började så kallade grävande journalister att titta på fallet. Det helade rullades upp som det kanske värsta rättshaveriet i Sveriges historia. Och efter mycket om och men tvingades domstolskollektivet till en Canossavandring - den på falska grunder utpekade mannen frikändes. Men det tog många år innan domstolskollektivet erkände sin skuld (SOU 2015:52).

Men som det gamla talesättet lyder: säg den lycka som varar. Det verkar som att domstolskollektivet inte helt internaliserat tillrättavisning från SOU 2015:52.

Sommaren 2023 rapporterade Norrtälje tidning av domstolskollektivet åter konsulterat Christianson.

Länk till källan.

Något liknande hände i Helsingfors under de Finlandssvenska Barnrättsdagarna 2023. Arrangörerna hade anlitat en annan psykologiforskare, Tom Pakkanen från Åbo akademi, som hävdade att man kunde intervjua 3-åriga barn för att använda som bevis i rättsprocesser!?

Pakkanen verkade lika övertygad om detta som Christianson varit om bortträngda minnen.

Minnesforskning är lika komplext som fenomenet våld i nära relationer. Men det finns några saker som antas vara fundamenta:

• Minnet är inte till för att forma associationer utan för att simulera scenarier om den framtid vi inte vet så mycket om (Gilbert och Wilson, 2007; Gallister, 2017; Kaku, 2014).
• Minnet delas i flera instanser: deklarativt respektive icke-deklarativt (Graf och Schacter, 1985; Squire och Zola, 1996).
• Det deklarativa minnet delas i semantiskt, episodiskt och personligt semantiskt (autobiografiskt).
• Semantiskt minne rör fakta - 2+2=4, Paris är huvudstad i Frankrike m fl. och är stabilt över tid (ScienceDirect). 
• Autobiografiskt minne formas runt 5-6 års ålder och är sårbart för memory hacking (Fivush och Graci, 2017; Nelson och Fivush, 2004; Shaw, 2016).
• Episodiskt minne rör händelser vi varit med om. När vi ska minnas en händelse hämtas inte en kopia av händelsen från minnet. Istället sker en konstruktion av händelseförloppet som anpassas till den aktuella situationen (Schacter och Addis, 2007), och är sårbart för memory hacking (Shaw, 2016).

Notera att paret som i sitt vittnesmål påstår att ljudet från grannens lägenhet, där kvinnan dog, var exceptionellt, också rapporterade att de valde att somna om.

Denna uppenbara paradox verkar har passerat obemärkt av juristpersonalen respektive mediarapportören Svartström!?

Om man hör ett exceptionellt ljud är sannolikheten stor att det triggar frisättning av stresshormonet kortisol och kanske adrenalin. Det betyder att att man blir pigg och alert. Det i sin tur gör det svårt att somna. (Notera att det förhöjda halter av kortisol som gör att man vaknar från en slummer.)

Det är rimligt att anta att det leder till att man ringer polisen.

För att somna, liksom för att somna om, krävs låga halter av kortisol, men högre halter av melatonin, dvs. mental harmoni.

Det mest sannolika är att vittnena som åklagaren vill förlita sig på konstruerat ett minne av händelsen som passar situationen (rättssalen) och som påverkats av olika bias, t ex. negativity-, tillgänglighet- samt simulerings-bias.

Därför använde mannen ordet exceptionellt, trots att både han och kvinnan var så pass avslappnade att de valde att somna om.

Ulrikasborgsfallet är en tragedi som hade kunnat förhindrats. Man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att mannen var i mental obalans när han körde bilen över kajen vid Estnäskajen. Tidigare rapportering från 2014 gjorde även gällande att han inte klarat sitt jobb.

Det indikerar att han under längre tid utsatts för kvinnors relationsaggressivitet (psykiska våld), d.v.s. det som Helsingforspolisen våren 2022 menade är ett stort problem och som Finlands Barnombudsman menar ökar. Notera även att värdinnan för Barnrättskonferensen 2023 hävdade att 40 % av finska skolbarn rapporterat att de utsatts för psykiskt våld.

Och det var just ignorerandet av mental ohälsa som fick riksdagens justitiekansler att ge Helsingforspolisen en smäll på fingrarna.

Lästips:

Dödsfallet i Ulrikasborg. Är Polis- och juristpersonalens hypoteser sannolikt? En titt på fakta om fallet och våld i nära relationer

Finlandssvenska Barnrättsdagarna 2023. Del 1. Ett referat och jämförelse med etablerad vetenskap

Apropå ljud:

“När mamma slår värmen hon upp med hunden. En respons på ett utspel från stjärnjuristen Sven-Erik Alhem (2012).

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving  | Lectures: Nutrition for physical and mental health  |  Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development  | Language training - Swedish  |  Academy Competency  | CV  | Teaching skills and experience  | Summary of research project  | Instagram  | Linkedin  | YouTube-channel  | TikTok  | Twitter