Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
21-22 arrangeras åter Finlandssvenska Barnrättsdagarna i Helsingfors. Huvudman är Stiftelsen Bensow som stöds av ett antal organisationer.
Jag, experten på föräldra-barnrelationer, deltog sedvanligt.
Förra årets tema var barns och ungas psykiska ohälsa. Barnombudsmannen Elina Pekkarinen äntrade då scenen och meddelade att 20 % finska barn och unga födda 1997 eller senare lider av mental ohälsa. Det är i runda slängar ~285 000 barn och unga. Hennes förklaring var klimat (just det, växthusgaser) och neuropsykologi. Pekkarinen har disputerat i statskunskap.
När jag vid frågestunden frågade om hon funderat över kvinnors relationsaggressivitet (Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005), Finlands största problem enligt Helsingforspolisen (april, 2022), såg Pekkarinen först lite överraskad ut. Sedan sa hon något i stil med det var intressant och att vi borde talas vid. Det visade sig vara en bluff.
I årets upplaga var temat Barn har rätt till trygg vardag. Barnets rättigheter vid en separation.
Länk till källan.
Notera att konferensen vände sig till personal inom socialtjänsten och hälsovårdsbranchen samt övriga intresserade.
Det står inte uttryckligen att experter psykologi, t ex. minne, föräldra-barnrelationer och våld i nära relationer är välkomna, men jag antog att övriga intresserade inkluderade oss experter, så jag anmälde mig även till detta års upplaga.
Det verkar dock som att Maj Estlander, vars 'kaffe kokade över' under förra konferensen när jag förmedlade mina expert-kommentarer baserade på forskning, fortfarande puttrade.
'Kaffet kokar över' en analogi som används inom psykologi för att beskriva en individs oförmåga att stanna i frustration, dvs. dålig impulskontroll. Exempel är relationsaggressiva kvinnor.
Den 2 oktober 2023, nästan två månader innan konferensen skulle gå av stapeln, skickade nämligen Estlander följande mail:
Med tanke på min akademiska nivå kan jag tycka att Estlanders ordval är aningens polemiskt och lite nedlåtande.
“Vi” indikerar dessutom att flera personer suttit och diskuterat mig, experten på föräldra-barnrelationer och våld i nära relationer. eller syftar mailet på inom-personsvariation?
De associationer som dök upp när jag läste Estlanders mail var relationsaggressivitet och misandri - förakt och hat mot män.
Mina misstankar besannades tyvärr under konferensen när Estlander vägrade läsa upp mina frågor samt under kvällsminglet när hon kategoriskt vände ryggen mot mig samtidigt som hon talade med personer invid mig. Fenomenet kallas stonewalling och är en indikation på relationsaggressivitet:
“When mad at a person, ignores them or stops talking to them” (Crick och Grotpeter, 1995, s 713).Notera att unga kvinnor som regel använder små doser av stonewalling i en intim relation med en man. Men detta handlar om en medelålders kvinna och ett professionellt sammanhang.
När jag efter konferensen via X informerade statsvetaren Pekkarinen och och konferensvärdinnan Estlander om barn som far illa av mammors relationsaggressivitet, fortsatte Estlanders sin stonewalling genom att blocka mig. Hur arg kan en medelålders kvinna egentligen bli? Tankarna går till MacBeth.
Här är mitt referat av konferensen:
Konferensen började med hotellfrukost. Där uppstod trevliga samtalet mellan tuggorna.
Estlander inleder sedan själva konferensen och påstår att barn som drabbas av föräldrarnas skilsmässa klarar sig lika bra som barn som lever med båda föräldrarna. Det finns ett uns av sanning i det, men det förutsätter vissa saker, som att mammorna inte är har mentala utmaningar, som hög grad av neuroticism och/eller Borderline Personality Disorder ((Jiang, Dong och Wang, 2022; Ode et al. 2009; Zalewski et al. 2014) och därmed uttrycker relationsaggressivitet.
Forskning visar som bekant:
- att barn, som från 3 månader och uppåt, växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling, inklusive visuospatial perception, jämfört med barn som växer upp med mamma (Baumrind, 1966; Calkins och Keane, 2009; Gopnik, 2016; Hart och Risley, 1995; McRay, 2021; Moffitt et al. 2001; Rolle et al. 2019; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004).
-att våld i nära relationer är typiskt kvinnligt och fördelas enligt följande:
- fysiskt våld - kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
- Dödligt våld - drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män och kvinnor.
- Psykiskt våld, relationsaggressivitet, är typiskt kvinnligt.
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Estlander trycker sedan på att deltagarna ska ha ett öppet sinne, och ge konstruktiv feedback, d.v.s. explorativt tänkande eller disjunktivt resonerande (Stanovich, 2009).
I sin kommunikation till mig har Estlander visat det motsatta. Dessutom såg hon till att ha full kontroll över vilka som fick ställa frågor.
För ändamålet har de på konferensen ett tryggt rum dit man kan vända sig om man känner sig trakasserad. Trots Estlanders beteende valde jag att inte utnyttja det trygga rummet.
Det finns också en sjukvårdare om någon känner sig svimfärdig.
Elina Pekkarinen, Finlands Barnombudsman, var förste talare. Hon berättade att psykiskt våld och dödligt våld mot små barn ökat. Det är typiskt kvinnligt våld.
Hon hävdar åter att klimatförändringen, alltså det fysiska fenomen som innebär att spårgaser rör sig cyklist mellan fem sfärer, ger upphov till ångest!? (Pekkarinens ämne är statskunskap.)
Hon säger sedan att 2020 vände det till det sämre beträffande barnskydd.
Kommentar: personal vid Helsingfors socialtjänster kallas dessa inrättningar för anstalter för kvinnor med mentala utmaningar, t ex. hög grad av neuroticism och/eller Borderline Personality Disorder som funktion av Complex childhood trauma (relationsaggressivitet går i arv på mödernet).
6 % av mödrarna rapporterar att de slagit sina barn.
Estlander träder fram för att intervjua Pekkarinen och berättar om hur viktigt det är att berätta för barn vad som händer i en separation. Man får intrycket att Estlander brinner för att öka antalet separationer mellan föräldrar.
Hon nämner plötsligt att hennes man var/är rädd för horisonter!? (Hon skrattar lite).
Estlander nämner dock att 40 % av finländska skolungdomar rapporterat att de utsatts för psykiskt våld i hemmet, alltså mammans våld. Psykiskt våld är typisk kvinnligt.
Marie Lundin-Karphammar, jurist, Svenska kommuner och regioner: Barnkonventionen i teori och praktik.
Detta är en rätt lång och detaljerad föreläsning om juridik och byråkrati. Karphammar ger också anekdotiska exempel, t ex. att någon på Linkedin skrivit: “nu är det barnkonventionen som gäller”.
Som stöd för hennes idé att institutionerna ska styra ger hon ytterligare en anekdot - lilla hjärtat - där föräldrar dödat sitt barn. Men hon nämner inte att när yngre barn dör är det oftast mamman som är förövaren.
Sedan kommer ett rabblande av årtal när olika lagar och förordningar infördes samt FNs Barnkonvention:
Artikel 3.1 - principen om barnets bästa.
Artikel 3 är grundläggande och andra artiklar ska läsas i ljuset av denna princip.
Fyra artiklar som alltid ska beaktas (2, 3, 6, 12).
- (2) Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter.
- (3) Vid alla beslut som barn ska i första hand beaktas vas som bedöms vara barnets bästa.
- (6) Barn har till liv, överlevnad och utveckling.
- (12) Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.
Nämner att de kan förhöra barn utan föräldrars medgivande.
Sedan följer ytterligare anekdoter, bland annat om en pappa från Serbien som bor med sin familj i Sverige men som begärs utvisad för att sitta i fängelse.
Karphammar försöker illustrera domstolspersonalen tänkande om valet mellan att beröva barnet sin viktiga pappa eller att följa förnuftet (liksom vetenskap och beprövad erfarenhet).
Karphammar visar hur domstolspersonalen diskriminerar barns papparelationer och dessutom rationaliserar över diskrimineringen.
Karphammar nämner inget om forskning om barns bästa?
Kommentar. Domstolskollektiven i Sverige och USA diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen (1990-2018; Biringen och Harman, 2018; Elfver-Lindström 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004). Samma gäller sannolikt i Finland.
På det följer lunch där trevliga diskussioner pågick.
Tom Pakkanen, anställd vid Åbo akademin, är specialist inom rättspsykologi och har vid flera tillfällen fungerat som sakkunnigt vittne i domstolsförhandlingar.
Pakkanen menar, på fullt allvar verkar det som, att det går att genomföra intervjuer på samma premisser som när man gör experimentella studier!?
Det är ett falskt påstående.
Pakkanen verkar också tro att barns verbala framställning är det avgörande.
Han säger att det forskats en del om hur man intervjuar barn och att en intervjuaren kan stänga sina mentala bias.
På riktigt. Det är osannolikt att någon kan stänga av sin mentala bias.
Pakkanen argumenterar utifrån premissen att vårdnadstvister är föräldrarnas ömsesidiga konflikt.
På riktigt. Vårdnadstvister en manifestering av en kvinnas relationsaggressivitet, ofta som funktion av mentala utmaningar, t ex. hög grad av neuroticism och/eller Borderline Personality Disorder. Se även: Zalewski et al. 2014. Tillägg: Ruffalo (2024).
Han nämner också påverkan av barnen, d.v.s. memory hacking (Shaw, 2016).
Kommentar. Det är känt att minnet är konstruktivt i en social kontext och att är lätt att manipulera individers, och speciellt barns, minnen (Braun, Ellis och Loftus, 2002; Shaw, 2016; Spanos, Burgess, Burgess, Samuels, och Blois,1999).
Pakkanen tar upp vittnesmål, som påståenden om våld. Med följdfrågor kan det visa sig att barnet kunde menat något annat - att mamma tagit tag i ett plagg som råkade kännas lite för hårt.
Pakkanen ger exempel på hur de intervjuar 3-åringar!? Man blir mörkrädd.
Pakkanen menar att man behöver kunskap om barns kognitiva utveckling och dynamik i vårdnadstvister.
Kommentar. Det kunskapen är etablerad, åtminstone sedan 1990-talet (egentligen sedan 1960-talet).
Någon frågade om föräldraalienering finns (det är ett typiskt kvinnligt beteende). Pakkanen svarade att det finns men är svårt att påvisa.
Kommentar. Föräldraalienering är ett etablerat begrepp ernet, 2008; Bernet et al. 2010; Harman et al. 2018; Kruk, 2015; Rand, 1997 a; Rand, 1997 b; Rand (2011); Warshak, 2014; Warshak, 2015; Österberg, 2011).
Dock återfinns PA, utan vare sig S eller D, i APAs uppslagsverk för psykiska åkommor. Så här skrev Kruk (2015) i Psychology Today:
“Parental alienation is a mental condition in which a child, usually one whose parents have been engaged in a high conflict separation, allies him or herself with an alienating parent and rejects a relationship with the other parent without legitimate justification”.Kruk hänvisar till Richard Warshak (2014, 2015) som menar att även om DSM-kommittén avvisade Bernet et al. (2010) så finns redan två diagnoskategorier som beskriver barn som drabbats av alieneringen:
- Parent-Child Relational Problem
- Child Affected by Parental Relationship Distress.
- Children never unreasonably reject the parent with whom they spend the most time.
- Children never unreasonably reject mothers.
- Each parent contributes equally to a child’s alienation.
- Alienation is a child’s transient, short-lived response to the parents’ separation.
- Rejecting a parent is a short-term healthy coping mechanism.
- Young children living with an alienating parent need no intervention.
- Alienated adolescents’ stated preferences should dominate custody decisions.
- Children who appear to function well outside the family need no intervention.
- Severely alienated children are best treated with traditional therapy techniques while living primarily with their favored parent.
- Separating children from an alienating parent is traumatic.
Kruk avrundar:
“For the child, the biopsychosocial-spiritual effects of parental alienation are devastating. For both the alienated parent and child, the removal and denial of contact in the absence of neglect or abuse constitute cruel and unusual treatment. Adversarial court processes often add salt to the wound of both parents and children. This new research dispelling parental alienation fallacies thus represents a call to action. As a form of child maltreatment, parental alienation is a serious child protection matter as it undermines a basic principle of social justice for children: the right to know and be cared for by both of one's parents”.Mina frågor till Pakkanen:
Hur tänker sig Pakkanen trovärdigheten i barnens svar med hänsyn taget till:
- Att episodiskt minne inte är reproduktivt utan konstruktivt, dvs påverkas av den kontext man befinner sig.
- Att autobiografiskt minne är än mer skakigt.
Estlander valde att blockera/censurera mina frågor.
Eftersom Pakkanen jobbar på Åbo Akademi, och således är akademiker, gick jag fram till honom för att fråga varför han inte tog upp standardforskning om episodiskt minne och relationsaggressivitet. Han såg lite frågande ut och trots att han inte kände till de referenser jag nämnde höll han med om att minnet är instabilt. Det var dock uppenbart att Pakkanen inte kände till begreppet episodminne.
En blond, rätt bastant kvinna med en avancerad håruppsättning kom då fram och störde vårt akademiska resonerande. Hon gjorde som Estlander, vände ryggen mot mig samtidigt som hon talade till Pakkanen och sa att han INTE hade tid att stå där och prata!? Exakt vad han hade bråttom till framgick inte. Pakkanen verkar inte själv veta om att han hade bråttom.
På det följde en fikapaus. Där uppstod åter flera trevliga och givande resonemang.
Av en slump stötte jag på personal från Helsingfors Hovrätt - Jenny Öberg, anställd som domare.
Vi hade ett trevligt samtal men när jag berättade om statistiken, att hennes yrkesgrupp diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen visade hennes ansiktsaffekter ett komplicerat mönster.
Eftersom papparelationen är garanten för barns emotionella och sociala anpassning, leder domstolspersonalens diskriminering till ökat risk för antisocialt beteende, inkl. gängvåld, något som ökat i Finland på senaste tiden. Och trots att Öberg arbete inkluderar skuldbeläggande, verkade hon ovillig att känna ansvar? På frågan om hon ville har forskningsreferenser svarade hon dessutom nej tack!
(Gissar att Estlander kommer att attribuera detta på mig.)
Pia Graniittiaho, enhetschef, Barnavårdsförningen, del 1.
Detta var ett sammelsurium av anekdoter om varför barnen inte gillar mammas-nya-kille.
Inga motsvarande anekdoter om pappors nya-flickvänner!?
Det hela var helt ovetenskapligt.
På det följer att Maj Estlander äntrar scenen och skrockar något om arbetet med att skapa nya familjekonstellationer. Undrar vad hon menar?
Maria Sundblom Lindberg, psykoterapeut, präst och publicist
Sundholm talar om hur jobbigt det är att vara kvinna och hur jobbigt det är att jobba inom socialtjänsten. Hon nämner hur länge hon varit psykoterapeut och om utbrändhet.
Det finns inget vetenskapligt stöd för idén om offerroller och utbrändhet är ett fysiologiskt fenomen som konsekvens av undernäring i kombination med att fixering vid idéer.
På det följde mingel med snittar och skumvin. Här uppstod de mycket intressanta och trevliga diskussionerna som är svåra att återge men som visar att digitala manicker och censur av frågor är en dålig idé.
Dag 2.
Åter hotellfrukost. Där uppstod nya trevliga och givande samtal.
Estlander påminner om att alla ska anta ett barnrättsperspektiv, alltså inte ett barnperspektiv.
Estlander refererar till Pakkanens prestation, om att lyssna på barns berättelse.
Alltså: memory hacking (Shaw, 2016). Det är fundamenta inom psykologi att episodminnet är konstruktivt (Schacter och Addis, 2007).
Man kan annars minnas vad Pekkarinen och Estlander sa dag 1: att det psykiska relationsvåld som är typiskt kvinnligt ökar/har stor utbredning.
Olga Persson, statsvetare från Södertörns högskola och ordförande för Unizon som erhåller 90 miljoner skattemedel varje år för att driva sin verksamhet.
Persson driver tesen att barns kontakt med sin viktiga pappa ska rubriceras som tvångsumgänge.
Persson verkar vara frånskild med en tolvårig son? Om det är sant: får då grabben ha en tät och nära kontakt med sin viktiga pappa?
Perssons presentation saknar helt vetenskaplig anknytning men är full av anekdoter som verkar vara baserade på bekräftelse-bias - tendensen att söka efter, tolka, gynna och återkalla information på ett sätt som bekräftar eller stöder ens tidigare övertygelser eller värderingar (Nickerson et al. 1998).
Det betyder att Persson:
- reciterar den feministiska faktoider som Mäns våld mot kvinnor, trots att forskningsämnet heter Våld i nära relationer.
- hänvisar till tabloiden Aftonbladet (som Persson hävdar är en framstående tidning!?) utspel om dödligt våld mot kvinnor, men nämner inte fakta: att dödligt våld i nära relationer lika osannolikt (0.000005) drabbar barn, män och kvinnor.
- hänvisar till svenska Jämställdhetsmyndigheten, trots deras utspel om att kvinnors våld i nära relationer ska skyllas på män!?
- hänvisar till en SIFO-undersökning som Unizon (Persson) själv beställt. Hon betonar hur stor och omfattade detta undersökningsföretag är, men nämner inte att SIFO är ett av flera företag som erbjuder dessa tjänster.
- slår ner på privata aktörer inom jourverksamhet för att det handlar om privata pengar, men nämner inte att de 90 miljonerna Unizon får av staten för att driva sin verksamhet.
- väljer ut ett osannolikt fall där ett barn dött som funktion av vårdnadstvist (i pappans hem), men nämner inte de många aktuella fall där mammor mördat sina barn!?
- hävdar att kvinnors ekonomi påverkas negativt av vårdnadstvister, men nämner inte att vårdnadstvister är kvinnliga konflikter. Om kvinnorna inte bråkade om barnen, då skulle de istället kunna jobba och tjäna pengar. Dock är det männen som drabbas ekonomiskt eftersom kvinnor, socialtjänster och domstolspersonal strävar efter att göra kvinnor till “bidragstanter”.
Pia Graniittiaho, enhetschef, Barnavårdsföreningen, del 2.
Det är åter osammanhängande och fyllt med anekdoter. Vetenskapen lyser med sin frånvaro.
Linnea Strandell, Fil mag psykologi och Erica Lindberg, socialarbetare, presenterar ett digitalt verktyg för föräldrar som separerat.
Det svårt förstå (1) vad SES gör som inte går att uppnå med sms eller andra etablerade applikationer som WhatsApp (2) varför föräldrar ska kommunicera via sociala medier?
Applikationen verkar vara en konstruktion för att stödja frånskilda mammor med relationsaggressiva tendenser.
Strandell och Lindberg påstår också att verktyget validerats med en randomiserad kontrollstudie (RCT), men det framgår under presentationen att det handlar om en enkät/korrelationsstudie.
Sverige monterar man ner digitaliseringen av skolan, och på goda grunder. En läsplatta kan inte ge samma lärande-effekt som visuo-spatial perception, d.v.s att fysiskt ta i saker som man observerar visuellt.
En forskarkollega till mig som har barn med en kvinna han inte längre lever tillsammans med, berättade att de ses regelbundet med barnet för att göra saker tillsammans. Det är förstås så det ska gå till.
Jennie Stolzmann-Frankenhauser och Maria Stoor-Grenner är båda sakkunniga inom mobbningsförebyggande arbete bland småbarn, Folkhälsan.
Det var också rätt ovetenskapligt. Istället tog de upp ovetenskapliga begrepp som antirasistiskt pedagogik, och barn med olika sexuell läggning!?
Det fanns bland utställarna en bok med samma tema. När jag påtalade att barns sexualitet kickar igång i puberteten, då blev hon som presenterade böckerna väldigt arg och krävde att jag omedelbart gick.
Det talades om mamma-barn men inte om pappa-barn.
Igen, papparelationen är garanten för barns emotionella och sociala anpassning.
Maj Estlander avslutningstalade.
Jag hann tala med en doktorand i socialt arbete som berättade att barnfattigdomen omfattade 130 000 barn i Finland. 2020 fick jag uppgifter om att siffran var 100 000 barn. Alltså. En ökning med 30 % på tre år! Prognosen var en snar ökning till 140 000 barn.
Slutsatser
Konferensen inleddes med att Elina Pekkarinen påtalade att psykiskt våld och dödligt våld mot små barn ökat. Maj Estlander inflikade att 40 % av skolbarnen rapporterat att de utsatts för psykiskt våld i hemmet. Sedan följde flera andra presentationer, t ex. Tom Pakkanen som påstod att man kan intervjua treåringar. Även denna gång saknades presentationer av generell forskning om minnets funktion, våld i nära relationer och hur föräldra-relationer påverkar barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling. Internationell forskning visar dock att barn som från 3 månader och upp i tonåren bor med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som bor med mamma. Våld i nära relationer är ett typiskt kvinnligt fenomen, speciellt psykiskt våld liksom dödligt våld mot små barn.
Det är svårt att förstå varför (1) finska myndigheter anlitat en person som specialiserat sig på statskunskap som barnombudsman, (2) Bensowstiftelsen anlitat en så mansfientlig person som maj Estlander, (3) varför konferensen anlitat personer som saknar grundläggande kunskap om hur minnet funkar, (4) Olga Persson bjuds in att torgföra sin idé att barn ska tvångsumgås med relationsaggressiva mammor. Är Persson själv en frånskild mamma som bråkar med barnets pappa? Och varför torgförs det marxistiska begreppet antirasism i en pedagogisk kontext?
Forskning visar att (1) kvinnors relationsaggressivitet hänger samman med mentala utmaningar, som hög grad av neuroticism och/eller Borderline Personality Disorder, (2) personal inom socialtjänsten inte utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet, (3) personal inom domstolar diskriminerar barn papparelationer i 75 % av fallen (den föräldrarelation som borgar för mentala anpassning och utveckling). Den här trippel interaktionen leder till att det går sämre för barn i skolan och att relationsaggressiva mammor blir "bidragstanter". Från 2020 - 2023 har andelen fattiga barn i Finland ökat från 100 000 till 130 000 och prognoser är 140 000 redan 2024 eller 2025.
Epilog
Media rapporterar regelbundet om barn som misshandlats och dödats av sina mammor, samt om kvinnor som mördat sina pojkvänner/män.
2008 dömdes en kvinna för att ha mördat sin pojkvän. 2023 rapporterar media att hon dömts igen efter att ha mördat ytterligare en pojkvän (Nyberg, 2023).
2020 dömdes en mamma från Åland till livstids fängelse efter att ha mördat barnets pappa (Henriksson, 2021).
Våren 2022 rapporterade HBL om en mamma som fått stöd av den finska socialtjänsten att isolera sig med barnet på ett boende för kvinnor med mentala utmaningar. Det slutade med att mamman mördade barnet genom förgiftning. Sedan tog hon sitt eget liv.
Under sommaren ertappades en mamma i Borgå med att misshandla sin 5-åriga son. Hon slutade inte trots att polisen bröts sig in i bostaden. Socialtjänstpersonalen hade kännedom om mammans mentala utmaningar (Bäck, 2022)
“Socialtjänsten kom för ett kontrollbesök och kunde se genom fönstret hur barnet misshandlades. Misshandeln upphörde först när polispatrullen bröt sig in i lägenheten genom att krossa fönstret och gripa tag i barnet”, säger kriminalkommissarie Heidi Niemi i ett pressmeddelande på torsdagen (Kurri & Nyqvst, 2023).Det var inte första gången barn misshandlats eller dött av mammors våld där personal inom socialtjänsten haft kännedom om dessa mammors mentala utmaningar. Här är en sammanfattning: (Österberg, 2023) Barn som dör efter att socialtjänsten isolerat dem med mammor som lider av mentala utmaningar.
Läs också: Finlandssvenska barnrättsdagarna 2023. Del 2: ska man intervjua treåringar? Existerar föräldraalienering?
Läs artikeln: Finlandssvenska Barnrättsdagarna 2022, Helsingfors. Socialtjänstpersonal bör beakta faster Fiffi inom sig
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment