Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Barns relation till sina föräldar handlar om vardaglig kontakt som startar med omhändertagande men som över tid sakta transformeras till en kompisrelation när barnet blir vuxet - lämnar boet för att bilda egen familj. Det handlar även om identitet som en funktion av de livserfarenheter en individer samlar på sig, speciellt under de första 12 levnadsåren.
Människans psyke är anpassat för att uppleva framtiden, en förmåga som börjar framträda vid 3-4 års ålder (Atance och O'Neill, 2001, 2005; Gilbert och Wilson, 2007). Det sker genom att använda en kombination av upplevelse av nuet och minnen.
Minnen utgör ett komplex av deklarativa respektive icke-deklarativa instanser (Graf och Schacter, 1985; Squire och Zola, 1996). Icke-deklarativa minnen ligger bortom vår medvetna kontroll och aktiveras automatiskt i situationer som när vi kör bil, dansar eller utbyter information med andra i en konversation, oavsett om det handlar om att resonera - utbyta idéer genom språk, argumentation för egen vinning eller verbalt krig - polemik (Heider, 1958; Mercier och Sperber, 2011; Pinker, 2011; Schacter, 1987).
Deklarativa minnen är, förenklat, semantiska, personligt semantiska/autobiografiska respektive episodiska (Kazui et al. 2003; Tulving, 1972). Det semantiska minnet innehåller information av typen 2+2=4 eller att Stockholm är Sveriges huvudstad. Dessa minnen är robusta över tid (reproduktiva). Det betyder att närhelst vi använder dem så innehåller de i stort sett samma information. Det episodiska minnet handlar om födelsedagar, Julaftnar, möten på mingel eller annat och är konstruktivt till sin karaktär. Det betyder att när vi använder episodiskt minne så extraherar och rekombinerar vi information för att passa ett givet syfte (Schacter och Addis, 2007):
“Eftersom framtiden inte är en exakt upprepning av det förflutna kan simulering av framtida episoder kräva ett system som kan dra nytta av det förflutna på ett sätt som flexibelt extraherar och rekombinerar element från tidigare upplevelser konstruktivt snarare än ett reproduktionssystem” (Schacter och Addis, 2007, s. 774).Extraherandet av episodiska detaljer för ett givet syfte överensstämmer med det fenomenen som kallas Cherry picking för bekräftelse-bias (Nickerson, 1998).
Självbiografiska minnen börjar formas runt fem års ålder och är inte robusta upp i vuxen ålder (Nelson och Fivush, 2004). Det betyder att man INTE kan minnas eller återskapa korrekta minnen av sin barndom. I den här artikeln jämställs autobiogragiskt och personligt semantiskt minne, som anses innehålla komponenter av både semantiskt (fakta, reproduktivt) och episodiskt (händelser, konstruktivt) minne.
Föräldrars beteende, hur de pratar med varandra och med barnen, påverkar barns minnesstrukturer. Barn som upplevt ett akademiskt samtalsklimat i hemmet under de tre första levnadsåren vinner 30 miljoner ordperceptioner jämfört med barns som upplevt en polemisk hemmiljö. Dessa upplevelser från de första levnadsåren påverkar barnens skolprestation vid 10-12 års ålder (Hart och Risley (1995), d.v.s. vid den tidpunkt då lejonparten av programmerad celldöd - apoptosis - fullgjorts (Elmore, 2007). Det betyder att dessa tidiga erfarenheter lägger grunden för individens emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling, vilket kommer att påverka vuxenlivet (Bandura & Walters, 1963; Baumrind, 1966; Bowlby, 1982). Se även Rosenberg (2013) populärvetenskapliga artikel Hart och Risleys studie: The Power of Talking to Your Baby.
Alla som sett ett naturprogram och observerat samspelet mellan ungar och vuxna individer förstår hur viktigt detta samspel är för ungarnas anpassning till vuxenvärlden.
Under 1950-talet genomförde Harry Harlow (1905-1981) experiment med apungar där han isolerade ungarna i en kall cell-liknande miljö utan någon förälder att 'gulla med'. Efter en tid uppvisade apungarna störningar i den anpassning som i vanliga fall skulle göra dem till självständiga individer. De återhämtade sig aldrig (Harlow, 1958; Harlow och Suomi,1970). Närheten till en vuxen för däggdjur i allmänhet men för vår art - Homo Sapiens Sapiens - ser behovet annorlunda ut .
Österberg (2004) visar att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma.
“En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard och Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen” (s. 2).I fall där man skaffar barn separerar föräldrar, av olika orsaker, i drygt 50 % av fallen. I de flesta av fallen hävdar mammor rätten till ensam kontroll över barnen. Detta illustreras i statistik från domstolar som visar att det är just kvinnor som sökt ensam makt och kontroll över barnen (99 %).
Ur ett biologiskt perspektiv ter sig detta naturligt eftersom hos vår art, våra förfäder och andra däggdjur är den honan som abonnerar på rollen som primärförälder. Ingen normalbegåvad individ försöker t ex. komma emellan björnungar och “mama bear” eller älgkalvar och deras mamma. Förklaringen till detta kan tyckas gulligt men sanningen är lite tristare: vi har själviska gener (Dawkins, 1976). Det betyder att honorna vaktar sina geners överlevnad. Under årmiljoner på savannen fortlevde vår art med den äran, men livslängden var kort (Pickford, 2006).
Men i takt med att deras hjärnor expanderade gavs utrymme för nya mentala funktioner. Exempel: ett kulturellt språk (Aiello och Dunbar, 1993) och social kognition - hur människor bearbetar, lagrar och tillämpar information om andra människor och sociala situationer (Coolidge och Wynn, 2009; APA). Det inkluderar något som kallas Theory of Mind - förmågan att förstå andra människor - ana vad som händer i deras sinne. Det inkluderar förståelsen om att andras mentala tillstånd kan skilja sig från ens egna dito, inklusive övertygelser, önskningar, avsikter, känslor och tankar (Apperly och Butterfill, 2009; Gopnik och Wellman, 1992; Wimmer & Perner, 1983).
Att Theory of mind “packas upp” är avgörande för att utvecklas och blomma ut som individ i ett modernt samhälle. Eftersom barn som lever nära sina pappor under de tidiga levnadsåren har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling, är det sannolikt att det inkluderar theory of mind.
I de landskapslagar som styrde Sverige under århundraden fanns inskrivet betydelsen av både mamma och pappa. Barn tillbringade mestadels av de första levnadsåren mest med mamman och senare, från sju års ålder, med pappa. Tidsspannen hänger samman med dåtidens livssituation - de gick ju inte i skolan.
Världen blev en allt bättre plats att leva på.
På 1600-talet förbättrades levnadsstandarden runt Bottniska viken och Östersjön.
I början av 1800 - talet fick Sverige en ny regent - Bernadotte. Det hängde bland annat samman med förlusten av Östra delen av riket (Finland) efter Ryssland invasion den 3 maj 1808. I förhandlingar med Ryssland 1812 avstod Bernadotte Östra delen av riket och beslutade även att avstå från att skicka ut unga män att dö i meningslösa krig. Bernadottes motiv var sannolikt inte humanism utan krass ekonomi. Det lönade sig helt enkelt inte längre att investera i krig.
I och med att allt fler svenska män stannade hemma accelererade välståndet i landet; barnen behövde inte längre se pappa försvinna bort i uniform för att dö i ett dike och bli en tragiskt minne. Han fanns tillgänglig och blev en given modell som påverkade barnens anpassning och utveckling. Det förklarar en betydande del av variansen för Sveriges utveckling. Det skulle komma att ändras.
1950 infördes en ny juridisk princip i Sverige - moderspresumtionen (Mater semper certa est). Juridiska processer hade dessutom blivit allt mer långdragna och kostsamma. För att minska kostnaderna infördes en annan princip - att domstolspersonalen skulle avgöra ärendet baserat på verbala diskurser som lades fram under rättegången. Och som alla vet så är det lättare att fastställa moderskap jämfört med faderskap. Det kan förklaras av simulerings-bias, att man hoppar till slutsatsen (Kahneman och Tversky, 1977, 1982/2013). Men där Bernadottes beslut att sluta skicka unga män och fäder att dö i krig gynnade barns emotionella och sociala anpassning, fick införandet av moderspresumtionen helt andra konsekvenser.
Statistik från svenska tingsrätter och Svea hovrätt visar att domspersonalen diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen (1990-2008; Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004). Det går sannolikt att extrapolera kurvan åt båda hållen; det betyder att diskrimineringen sannolikt startade i och med införandet av moderspresumtionen och att det fortsatt efter 2008.
Effekten av denna diskriminering blir ungefär som att skicka ut pappor i ett meningslöst krig. Paradoxalt är att även kvinnors vårdnadstvister är meningslösa krig eftersom det de vinner - makt och kontroll - förlorar barnen i emotionell och social anpassning (Calkins och Keane, 2009; Moffitt et al. 2001; Vieno et al. 2009; Österberg, 2004). Många säger att när barnen växer upp så frigör de sig från konflikt-mamman och återupptar kontakten med sin pappa. Men så enkelt är det inte.
Vårdnadskonflikter handlar i 99 % av fallen om kvinnors relationsaggressivitet (Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005) som en funktion av mentala ohälsa som uppstått i den egna barndomen. Antingen som en effekt av kortisol i modersmjölken (Österberg, 2012), eller genom Complex Childhood Trauma.
Om mammors relationsaggressivitet kommer till uttryck tidigt, då hämmas barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling (Hart och Risley (1995). Det finns en betydande risk att barns föreställningar om den egna situationen påverkas av den tillgängliga information som bygger deras episodiska minne.
Tversky och Kahneman (1973) visar att när ett budskap upprepas tenderar folk i allmänhet att tro att budskapet är sant. Om den konfliktorienterade mamman uttrycker sig negativt om pappan, då är risken stor att barnets minnesstrukturer påverkas. Värt att påminna om är att självbiografiska minnen börjar formas runt fem års ålder och att dessa minnen inte är robusta upp i vuxen ålder (Nelson och Fivush, 2004; Schacter och Addis, 2007).
Och om mamman driver en konflikt mot pappan, då är det sannolikt inte ett isolerat fenomen. Relationsaggressiviteten drabbar alla som kommer i hennes närhet.
För barn vars neuropsykologiska utveckling är mycket sårbar kan man förstå innebörden av upplevelse av relationsaggressivitet i hemmet. Och med utgångspunkt från vår evolutionära historia liksom statistik från svenska domstolar förstår man att den som upprepar ett så kallat toxiskt budskap som regel är en ensamstående mamma. Det ökar risken för barn att drabbas av Parental alienation Disorder (Bernet, 2008; Bernet et al 2010).
Föräldraalienation (FA/PA) handlar om att en förälder, i de allra flesta fall en kvinna i rollen som mamma, på olika sätt hindrar ett barn från att träffa sin pappa, d.v.s. umgängessabotage. Förklaringen till dessa kvinnors beteende är sannolikt relationsaggressivitet (Crick & Grotpeter, 1995; Hyde, 2005) som funktion av mental ohälsa från barndomen (kortisol i modersmjölken eller Complex childhood trauma). Därmed faller [kvinnors] föräldraalienation inom ramen för fenomenet våld i nära relationer (från engelskans domestic violence). Notera. Den typ av våld i nära relationer som innebär utestängande av barns viktiga pappa-relation är bara möjligt genom juridisk tillämpning av principen Mater semper certa est.
Rand (2011) undersökte olika synsätt på parental alienation och tar som utgångspunkt sina egna publikationer (1997: del 1 respektive del 2). liksom fenomenets upphovsman Richard Gardner (1931-2003). Dr. Gardner hanterade fenomenet som ett mönster av samvarierande symptom - syndrom. Notera att detta är ett typiskt angreppssätt i klinisk verksamhet.
I aktuella beskrivningar betraktas dock fenomenet som en disorder - en störning av emotionell och social anpassning - varför S (syndrom) i PAS har kommit att ersättas med ett D (disorder). Ergo: PAD.
I dag finns det en hel del forskning som konvergerar, dvs. pekar på samma mönster beträffande associationen mellan umgängessabotage och störningar i barns emotionella och sociala anpassning inklusive föräldra-alienering (Parental alienation). Men det finns också kritik mot fenomenets existensberättigande. Två falanger, Johnson/Kelly respektive Feminist and child advocates, har tydligt kritiserat PAS/PAD som begrepp. Kritiken handlar om vetenskapsmetodologiska saker vilket är helt i sin ordning, men det handlar även om rena personliga påhopp på upphovsmannen - Dr. Gardner - vilket är förkastligt (relationsaggressivt).
Johnston/Kelly critics.Den här gruppen av forskare verkar hänga upp sig på hur Gardner utformat konceptet parental alienation Syndrom (PAS) och hittade därför på en egen modell. Noterbart är de inte är specialiserade på psykologi. Kontexten handlar om juristers och socialarbetares syn och erfarenheter, dvs. Mater semper certa est. Med den utgångspunkten ställer de frågan om man på ett säkert sätt kan mäta effekten (PAS) eller inte. Enligt Kelly och Johnston (2001) definierar Gardner PAS som följer:
“Gardner (1998) described PAS as a child’s campaign of denigration against a parent that has no justification and that results from the combination of two contributing factors: the programming or brainwashing by one parent and the child’s own contributions to the vilification of the target parent. He notes that the indoctrinating parent is usually the mother and that false allegations of sexual abuse are common” (s. 249).Huvudkritiken från Johnston/Kelly handlar om följande saker:
- PAS fokuserar på den alienerande föräldern som förklaring till barnets alienering, d.v.s. den förälder (oftast mamman, egen anm.) som iscensätter umgängessabotaget och talar illa om den andra föräldern (oftast pappan, egen anm.) som själva orsaken till barnets alienering. Kelly och Johnston menar att det inte finns stöd i klinisk forskning för detta. De menar att trots många fall av konfliktfyllda skilsmässor så blir väldigt få barn alienerade.
- Den andra delen av kritiken handlar om att de tycker att definitionen är en självuppfyllande profetia då orsak och verkan finns inskrivet i samma mening. Det här är ett vanligt fel som görs när man skriver frågor i enkäter och liknande, men det betyder inte att effekten inte finns, snarare att definitionen i så fall är dåligt skriven.
- PAS är inte definierat enligt American Psychiatric Asscociation (1994).
- PAS är inte definierat enligt American Psychiatric Asscociation (1994).
- PAS är inte definierat enligt American Psychiatric Asscociation (1994).
- Terminologin är fel. Gardner använder medicinska termer för att beskriva psykologiska fenomen (störningar i anpassning o dyl.), vilket bara retar upp folk eftersom gränsdragningarna mellan discipliner är hårt dragna. De påstår att det finns väldigt lite empiriskt material.
“An alienated child is defined here as one who expresses, freely and persistently, unreasonable negative feelings and beliefs (such as anger, hatred, rejection, and/or fear) toward a parent that are significantly disproportionate to the child’s actual experience with that parent” (s. 251).Johnston/Kelly's definition faller på sin egen orimlighet eftersom känslor (feeling/emotioner; hårfin skillnad) är direkta och omedvetna, därmed okontrollerbara reaktioner. Mycket talar för att dessa emotioner/känslor byggs upp i det sociala sammanhang man befinner sig i; om det är gnälligt vid köksbordet dag ut och dag in, då är sannolikheten stor att de barn som växer upp i den miljön också blir gnälliga (Hart och Risley (1995). På samma sätt påverkar förstås en mamma som talar nedlåtande om barnens pappa samma barn att utveckla liknade negativa emotioner gentemot pappan, dvs. alienering. Kelly och Johnston följer upp nästa rad med:
“From this viewpoint, the pernicious behaviors of a “programming” parent are no longer the starting point”.Det är klart, att om man bortser från att emotioner påverkas genom social påverkan, då kan man skriva på det sättet. Med då underkänner man samtidigt internationell forskning om just emotionella reaktioner byggs upp genom social påverkan.
Gardner (2001) bemöter kritiken och inleder med att skriva att även om skillnader finns mellan Johnston & Kelly och hans egen definition så är inte skillnaderna så stora. Gardner hänvisar till Warshak (2001) till stöd för sitt påstående. I abstraktet till Warshaks artikel (det finns ingen prenumeration från universitetet så det går inte att enkelt nå artikeln) står det:
“Despite a growing literature, the term parental alienation syndrome (PAS) continues to stir controversy in child custody matters. This article draws on the relevant literature to examine the main controversies surrounding the use of the term PAS by mental health professionals. The focus is on controversies regarding the conceptualization of the problem of alienated children, the reliability and validity of PAS, and the treatment of PAS. Some attention is given to issues relevant to the admissibility of expert testimony on PAS, such as the use of the term “syndrome,” the question of whether PAS has passed peer review, and whether PAS enjoys general acceptance in the relevant professional community.”Beträffande Kellys och Johnstons ifrågasättande av användningen av syndrom i definitionen av PAS, är Gardner motargument enligt följande:
“The authors (Kelly and Johnston) take issue with my position that the PAS justifies the term syndrome. A syndrome, by definition, is a cluster of symptoms, appearing together, that characterizes a specific disease. The symptoms, although seemingly disparate, warrant being grouped together because of a common etiology or basic underlying cause. Furthermore, there is a consistency with regard to such a cluster, in that most (if not all) of the symptoms usually appear together” (s. 611).Det finns en skala, Campbell’s Psychiatric Dictionary, som beskriver tre nivåer av utveckling mot ett syndrom:
- först finns det isolerade symptom eller tendenser,
- genom en klinisk utvärderingen växer en bild fram,
- identifieringen av en patologisk process eller orsaksagent.
I Gardners ögon är programmeringen, eller hjärntvätten, av barnet den avgörande förklaringsorsaken till PAS. Andra faktorer är bidragande snarare än någonting annat. Alltså: om det inte förekommer programmering/ hjärntvätt, så uppstår heller inte PAS. Det betyder också att om domstolspersonal avvisar kraven från de mammor som strävar efter ensam kontroll, då uppstår inte de emotionella störningar som förklarar PAS. Men domstolspersonal hänger hängivet fast i principen Mater Semper certa est vilket förklarar varför de dömer bort barns papparelationer i 75 % av fallen.
I 22 fall där Gardner varit involverad och där domstolspersonal varit lyhörd för hans rådgivning och begränsat den programmerande förälderns kontroll (oftast en mamma) minskade PAS-symptomen i samtliga fall. I 77 fall där personalen i domstolen valde att fortsätta låta den programmerande (hjärntvättande) föräldern utöva kontroll över barnen, ökades PAS symptomatiskt i 90,9 % av fallen, d.v.s. 70 av 77.
Gardner avslutar artikeln på följande sätt:
“In conclusion, I agree with Kelly and Johnston that the sources of alienation they describe in the first half of their article are not related to PAS. The second half of the article is dealing with high-conflict divorce and the resulting pathologies of all parties is the cross-over between their reformulation and PAS, and therein are many areas of agreement as well. I do maintain, though, that the diagnosis of PAS is valid for the reasons delineated in this response. It is crucial to refine and discriminate among the signs and symptoms of children’s alienation, and the PAS is an effort to clarify and explicate one important subtype of children’s alienation” (s. 618).Här är det värt att notera att Gardner resonerar - att utbyta idéer genom språk eller att lägga fram sina argument utan strävan efter personlig vinning (Pinker, 2011).
Feminist and child advocates (ur Rand (2011):
“The feminist and child advocate critics are concerned that PAS is being used against mothers, and relied on by courts as rationale for giving custody to abusive fathers. These critics are particularly disturbed by Gardner’s view that false allegations of sex abuse, which were rare in his early years as a child psychiatrist, had become commonplace since the upsurge of social concern about child abuse in the 1970s. They also take issue with his view that false allegations of sex abuse were more frequent in divorce than in other contexts" ..."The more extreme critics in this group assert that PAS is a theory Gardner came up with as a defense for child molesters” (s. 53 - 54).Carol S. Bruch, som är jurist, och när detta skrevs, pensionerad från sitt jobb som professor, inleder sin essä om PAS på följande sätt:
“As American courts and legislatures continue their enthusiastic ventures into family law reform, they make frequent use of theories and research from the social sciences. This essay focuses on developments in child custody law stemming from Parental Alienation Syndrome (PAS), a theory propounded in 1985 that became widely used despite its lack of scientific foundations” (Bruch, 2001, s. 527).Feminist and child advocates och Bruch använder argumentation och polemik i sin kommunikation, d.v.s. personangrepp och argumenterande för personlig vinning (Heider, 1958; Mercier och Sperber, 2011).
Bruch, som i sin roll som jurist saknar kunskap om vetenskapsmetodik, är lite personlig och nedlåtande gentemot Dr. Gardner, kanske för att hon inte förstår de vetenskapliga kriterier som ligger till grund för begreppet föräldra-alienering (juridik är inte vetenskap). Det finns ju en uppsjö av vetenskapliga artiklar som beskriver fenomenet.
Bruch beskriver till exempel den umgängessaboterande föräldern som “beloved parent”, vilket torde vara ett försvar av den egna kårens tillämpning av Moderspresumtionen (Mater semper certa est).
Vari ligger det kärleksfulla i att iscensätta umgängessabotage som ju i grund och botten handlar om ett övergrepp inom ramen för våld i nära relationer och som leder till störning av barnets emotionella och sociala anpassningen?
Bruch vill på klassiskt juristmanér vända på steken och skylla umgängessabotage på pappan. Huga!
En svensk jurist som resonerar på ett lika nedlåtande och obildat sätt är Sten Falkner, avdelningsföreståndare för en domstol i Uppland. I fall där han deltagit i umgängessabotage, och alltså inducerat de emotionella störningar som leder till PAS, skyller han gärna ifrån sig på papporna (“de vet vad de gjort”). Falkner är inget rötägg utan bara en vanlig jurist och precis som de flesta jurister obildad om saker som ligger bortom enklare administration.
Bruch verkar fixerad vid mamma-barn konstellationen, alltså på samma sätt som svenska feminister, jurister och journalister. När den sistnämnda gruppen rapporterar från krig skiljer de i regel ut män i en grupp och kvinnor och barn i en annan.
Bruch fortsätter enligt följande:
“The overwhelming absence of careful analysis and attention to scientific rigor these professionals demonstrate, however, is deeply troubling” (s. 530).Bruch ambition är att genom textens diskurs försöka förklara hur man ska tolka olika psykologiska fenomen samt påstår att Dr. Gardner har misslyckats med detta (man ska notera att Gardner var psykiater och erkänd av forskare som Richard Warshak vars publikationer ofta är citerade beträffande associationer mellan förlorade föräldrarelationer och emotionella störningar hos barn. Bruch, å andra sidan, har träning i retorik.)
På sidan 531 skriver Bruch att Gardner måste ha läst fel om barn tidigare utveckling. Helt förbluffande försöker Bruch förklara sitt påstående med att Gardner måste haft en tail-of-the-elephant view:
“The reference is, of course, to the story of several blind men, each attempting to describe an elephant. One holds the tail, another the trunk, the third a tusk, and the fourth a leg. Because each describes only his own perceptions, no one provides an accurate description” (Note 14.).Paradoxen är dock att denna beskrivning passar in på juristkollektivet som likt blinda hönor irrar runt när det stöter på forskning som visar:
- att pappa-relationer är avgörande för barns emotionella och social anpassning samt kognitiva.
- att relationsaggressiva kvinnor iscensätter umgängessabotage.
- att vårdnadstvister är en kvinnlig konflikt.
“Third, in this fashion, PAS shifts attention away from the perhaps dangerous behavior of the parent seeking custody to that of the custodial (s. 532).Jurister som går i polemik med forskare skadar barn. Det är enkelt att förstå. Men precis som för svenska jurister blir umgängessabotage i Bruch omskrivning något fint, en försök till omvårdnad. I fall Bruch hittar någon kritiker vars attityd pekar i samma riktning som hennes egen upphöjs denna till skyarna. Som av en händelse är Janet Johnston föremål för denna upphöjning (se avsnittet ovan om Johnston/Kelly). Apropå Bruch påstående om frånvaro av saklig och vetenskapliga fakta skriver Rand (2011) följande:
“Critics in this group include Wood (1994), Isman (1996), Myers (1990, 1993), Poliacoff (1999), and Bruch (2001), whose articles have appeared in legal journals. The article by Wood appeared as a Student Note in the Loyola Law Review. Wood used the case of Karen B. v. Clyde M., in which the court gave custody to the father after the mother alleged sex abuse, to argue that PAS testimony should be inadmissible. Isman made the same argument, describing Karen B. as “the most famous example of Gardner’s theory in action” (p. 14). The problem is that there was no expert testimony PAS. Myers provides aggressive representation for mothers in sex abuse litigation, like the mother in Karen B. Poliacoff, a Florida psychologist and expert witness, argued that PAS did not meet the Frye or Daubert standard of admissibility. Shortly after this, PAS passed a two day Frye hearing in the 13th Judicial Circuit Court in Florida” (Kilgore v. Boyd, s. 54).Det verkar i mina ögon som svagheten återfinns hos de feministiska kritikerna som bara lyckas med att ifrågasätta genom osakliga personangrepp. Själva tanken att ett barn som avtvingas sin papparelation ändå tyr sig till de andra föräldern, dels för att denna också är förälder, dels för att det inte finns så mycket att välja mellan, kan en feminist inte föreställa sig. Ändå är det så i Sverige att ifall en tvist om omvårdnad ska avgöras av domstolspersonal, då premierar personalen mamma-barnrollen - diskriminerar barns papparelation - i 75 % av fallen (Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004). Effekten av juristkollektivets agerande är bland annat störning av barns emotionell och social anpassning vilket hämmar kognitiv utveckling (Österberg, 2004). PAS (PAD) är då inte långt borta.
Bruch är medlem i en tankesmedja, vars syfte är att motarbeta implementeringen av PAS i det amerikanska rättssystemet (de lobbar för att kriminalisera användningen av begreppet). En av medlemmarna, Toby Kleinman som jobbar på en advokatfirma som representerade en kvinna som tillbringat 2 år i fängelse. Hennes brott var hon vägrade uppge var hon gömt undan sina barn (mammans argument var, inte helt otippat, att pappan förgripit sig på deras dotter).
Epilog.Rand (2011) avrundar sin artikel med att redogöra för när PAS kom i ropet; 2001-2005 publicerades en hela del artiklar, och det genomfördes konferenser på området. En så efterfrågad inter-rater studie (som kollar ett begrepps validitet och reliabilitet) publicerades av Rueda (2004). Så här lyder abstraktet:
“The dual purpose of this study was to first test the acceptance of the concept of parental alienation among therapists, and secondly, to assess the validity of parental alienation as a syndrome among therapists who are familiar with this phenomenon. The study measured the independent variable, symptoms of parental alienation syndrome, and the dependent variable, therapists’ perception of the syndrome. The respondents analyzed five cases using Dr. Richard Gardner’s differential diagnosis chart built into a questionnaire for the potential alienator and the child. For the measurements of reliability and inter-rater reliability, the researcher used Microsoft Excel and Kendall’s coefficient of concordance. The findings showed a significant level of concordance among raters in all five cases except in Case 2, where there was a lower consensus on the presence of parental alienation syndrome or meeting Dr. Gardner’s criteria due to the complexity of the case presentation Similarly, findings also reflect the relatively recent discovery of this phenomenon, evidenced by some level of apathy from the general population of therapists to get involved. The completed surveys were from therapists familiar with parental alienation syndrome, which indicated their level of understanding of the phenomena and how their views differed from other therapists who were unfamiliar with PAS. The data gathered from the completed surveys was sufficiently reliable to suggest a wider study for the purpose of classification in the next edition of the DSM” (s. 391).2008 lämnades ett preliminär ansökan in till American Psychological Association (APA) om att inkludera “Parental Alienation Disorder” i deras DSM -katalog. Observera att man i ansökan till DSM-V ändrat begreppet syndrom till disorder, dvs. från mönster av symptom till störning av emotionell och social anpassning (Bernet, 2008). 2009 skickades en formell ansökan om detsamma (Bernet, von Boch-Galhau, Baker, Morrison, 2010). Så här lyder abstraktet till den sistnämnda publikationen:
“Parental alienation is an important phenomenon that mental health professionals should know about and thoroughly understand especially those who work with children, adolescents, divorced adults, and adults whose parents divorced when they were children. We define parental alienation as a mental condition in which a child—usually one whose parents are engaged in a high conflict divorce—allies himself or herself strongly with one parent (the preferred parent) and rejects a relationship with the other parent (the alienated parent) without legitimate justification. This process leads to a tragic outcome when the child and the alienated parent, who previously had a loving and mutually satisfying relationship, lose the nurture and joy of that relationship for many years and perhaps for their lifetimes. The authors of this article believe that parental alienation is not a minor aberration in the life of a family, but a serious mental condition. The child’s maladaptive behavior—refusal to see one of the parents—is driven by the false belief that the alienated parent is a dangerous or unworthy person. We estimate that 1% of children and adolescents in the US experience parental alienation. When the phenomenon is properly recognized, this condition is preventable and treatable in many instances. There have been scores of research studies and hundreds of scholarly articles, chapters, and books regarding parental alienation. Although we have located professional publications from 27 countries on six continents, we agree that research should continue regarding this important mental condition that affects hundreds of thousands of children and their families. The time has come for the concept of parental alienation to be included in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-V), and the International Classification of Diseases, Eleventh Edition (ICD-11)” (s. 76).Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
Referenser
Aiello, L.C. and Dunbar, R.I.M. (2013). Neocortex Size, Group Size, and the Evolution of Language. Current Anthropology, 34 (2), 184 -193.
Apperly, I. A., & Butterfill, S. A. (2009). Do humans have two systems to track beliefs and belief-like states? Psychological Review, 116(4), 953–97.
Atance, C., & O'Neill, D. K. (2001). Episodic future thinking. Trends in Cognitive Sciences, 5(12), 533–539.
Atance, C. M., & O'Neill, D. K. (2005). The emergence of episodic future thinking in humans. Learning and Motivation, 36 (2), 126–144.
Baumrind, D. (1966). Effects of authoritative parental control on child behavior. Child Development, 37(4), 887–907.
Bandura, A., & Walters, R.H. (1963). Social learning and personality development. Holt Rinehart and Winston: New York.
Bernet, W. (2008). Parental Alienation Disorder and DSM-V. The American Journal of Family Therapy, 36(5), 349 — 366.
Bernet, W., von Boch-Galhau, W., Baker, A. J. L. Morrison, S.L. (2010). Parental
Alienation, DSM-V, and ICD-11. The American Journal of Family Therapy, 38(2), 76 — 187.
Bowlby, J. (1982). Attachment and loss: Retrospect and prospect. American Journal of Orthopsychiatry, 52(4), 664–678.
Bruch, C. (2001). Parental alienation syndrome and parental alienation: Getting it wrong in child custody cases, Family Law Quarterly, 35(3), 527–552.
Calkins, S. D., & Keane, S. P. (2009). Developmental origins of early antisocial behavior. Development and Psychopathology, 21(4), 1095–1109.
Crick, N. R., & Grotpeter, J. K. (1995). Relational aggression, gender, and social-psychological adjustment. Child Development, 66 (3), 710–722.
Dawkins, R. (1976). The Selfish Gene. Oxford University Press.
Ellis, E. M.(2000). Parental alienation syndrome: A new challenge for family courts. Divorce wars: Interventions with families in conflict. In.E.M.Ellis. Divorce wars: Interventions with families in conflict, (pp. 205-233). Washington, DC, US: American Psychological Association.
Elmore, S. (2007). Apoptosis: A Review of Programmed Cell Death. Toxicologic Pathology, 35 (4), 495–516.
Emery, R. E., Otto, R. K., & O’Donohue, W. T. (2005). A critical assessment of child custody evaluations: Limited science and a flawed system. Psychological Science in the Public Interest, 6(1), 1–29.
Gardner, R.A. (2004). Commentary on Kelly and Johnston's S “The Alienated child: A Reformulation of Parental Alienation Syndrome” Family Court Review, 39(3), July 2001. Family court review, 42 (4), 611-621.
Gilbert, D. T., & Wilson, T. D. (2007). Prospection: Experiencing the future. Science, 317(5843), 1351–1354.
Graf, P., & Schacter, D. L. (1985). Implicit and explicit memory for new associations in normal and amnesic subjects. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, 11(3), 501–518.
Harlow, H. F. (1958). The Nature of Love. American Psychologist, Vol 13(12), 673-685.
Harlow, H. F. & Suomi, S. J. (1970). The Nature of Love: Simplified.American Psychologist, 25(2), 161-168.
Hart, B., & Risley, T. R. (1995). Meaningful differences in the everyday experience of young American children. Paul H Brookes Publishing.
Heider, F. (1958). The psychology of interpersonal relations. John Wiley & Sons Inc.
Hyde, J. S. (2005). The gender similarities hypothesis. American Psychologist, 60 (6), 581–592.
Kahneman, D. & Tversky, A. (1977). Intuitive Prediction: Biases and Corrective Procedures. Defence Technical Information Center.
Kahneman, D., Slovic, P. & Tversky, A. (1982/2013). Judgment under Uncertainty: Heuristics and Biases. Cambridge University Press (1st ed).
Kazui, H., Hashimoto, M., Hirono, N., & Mori, E. (2003). Nature of personal semantic memory: Evidence from Alzheimer's disease. Neuropsychologia, 41(8), 981–988.
Kelly, J.B. & Janet R. Johnston, J. R. (2001) The Alienated child: A Reformulation of Parental Alienation Syndrome. Family court review. 39 (3), 249-266.
Mercier, H., & Sperber, D. (2011). Why do humans reason? Arguments for an argumentative theory. Behavioral and Brain Sciences, 34 (2), 57–74.
Nickerson, R. S. (1998). Confirmation bias: A ubiquitous phenomenon in many guises. Review of General Psychology, 2(2), 175–220.
Nelson, K., & Fivush, R. (2004). The Emergence of Autobiographical Memory: A Social Cultural Developmental Theory. Psychological Review, 111(2), 486–511.
Pickford, M. (2006). Paleoenvironments, Paleoecology, Adaptations, and the Origins of Bipedalism in Hominidae. In H. Ishida, R. Tuttle, M. Pickford, N. Ogihara, and M.Nakatsukas (eds.) Human Origins and Environmental Backgrounds, pp. 175 - 198. Springer. Human Origins and Environmental Backgrounds Pinker, S. (2011). Taming the devil within us. Nature, 478, 309–311.
Rand, D.C. (1997a). The spectrum of parental alienation syndrome (Part I). American Journal of Forensic Psychology, Vol 15(3), 23-52.
Rand, D.C. (1997b) The spectrum of parental alienation syndrome (part II). American Journal of Forensic Psychology, Vol 15(4), 39-92.
Rand, D.C. (2011). Parental Alienation Critics and the Politics of Science. American Journal of Family Therapy, 39 (1), 48–71.
Rand, D.C. & Kopetiski, L. (2005). Spectrum of Parental Alienation Syndrome Part III: The Kopetski Follow-up Study. American Journal of Forensic Psychology, Vol 23(1), 15-43.
Rueda, C. (2004), An Inter-rater Reliability Study of Parental Alienation Syndrome. American Journal of Family Therapy, 32(5), 391–403.
Schacter, D. L. (1987). Implicit memory: History and current status. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, 13(3), 501–518.
Schacter D.L, Addis D.R. (2007). The cognitive neuroscience of constructive memory: remembering the past and imagining the future. Philos Trans R Soc Lond B Biol Sci. 29; 362 (1481), 773-86.
Schiratzki, J. (2008).Mamma och pappa inför rätta. Uppsala, Justus förlag.
Squire, och Zola, (1996). Structure and function of declarative and nondeclarative memory systems. PNAS, 93 (24), 13515-13522.
Tulving, E. (1972). Episodic and semantic memory. In E. Tulving & W. Donaldson, Organization of memory. Academic Press.
Tversky, A., & Kahneman, D. (1973). Availability: A heuristic for judging frequency and probability. Cognitive Psychology, 5(2), 207–232.
Warshak, R.A.(2001).Current controversies regarding parental alienation syndrome.
American Journal of Forensic Psychology, 19 (3), 29-59.
Österberg, P. (2004). Kan ungdomars emotionella relationer till sina föräldrar förklara samband som finns mellan föräldrars skilsmässa och intern och extern samt skolmässig anpassning hos ungdomar. Opublicerad magisteravhandling i socialpsykologi, Mälardalens Högskola.
Österberg, P. (2012). Kortisol i modersmjölken: positivt associerat med kvinnors relationsaggressivitet, negativt associerat med barns emotionell anpassning. https://peterosterbergphd.blogspot.com/, 2 juni.
No comments:
Post a Comment