Varför använder folk polemik och argumentation i sin kommunikation på interaktiva medieplattformar? Ett aktuell fall.

En person publicerar att utspel om planetens uppvärmning. Jag, forskaren, ifrågasätter det (epistemisk vaksamhet). Då utbryter polemik från tre personer. Det är personangrepp, guilt by association och övertro på den egna förmågan. Jag svarar med resonerande. I slutet: en förklaringsmodell om varför folk bråkar på interaktiva mediplattformar. 20 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

10 januari 2024 postade en bekant en bild i sin facebook- feed. Det var en recitering av en varning om att Världen håller på att värmas upp och att det är bråttom. Centrala begrepp i det här narrativet är 'tipping point eller 'point of no return'.

Det som händer när allmänheten ser den här typen av varningar är att deras negativity bias (Baumeister et al. 2001) reagerar som funktion av tillgänglighets-bias - att vi tror att information som reciteras också är sann (Tversky och Kahneman, 1973). Det leder till simulerings-bias - att vi hoppar till slutsatsen genom att utgå från den enklaste mentala föreställningen (Kahneman och Tversky, 1977).

Det triggade en annan bekant att bidra med en kommentar.

 

Noterbart är att personen i fråga inte har en susning om begreppet klimat eller dess konsekvenser. Hen skriver dock att de som inte håller med är "fakta resistenta" (osäker om särskrivningen var avsiktlig). Det för tankarna till HC Andersens Kejsarens nya kläder där två lurendrejare använde just det argumentet för att ta betalt för ingenting.

Som forskare har man ett visst ansvar - att utföra den tredje uppgiften, vilket man kan tycka inkluderar att diskutera ditten och datten med allmänheten. Följaktligen bidrog jag med vetenskap om det ovanstående kommentatorer hävdat.

Det är utmanande att kommunicera vetenskapligt liksom att förmå andra att använda resonerande - att kommunicera utan att vinna (Pinker, 2011).

Ty, när folk som oroas över framtiden inte förstår det man skriver eller eller bara är väldigt övertygade, blir responsen som regel lite emotionellt laddad. Det betyder att istället för resonerande används polemik (verbalt krig) eller argumentation - att kommunicera för att vinna (Mercier och Sperber, 2011). Kort sagt: de ställer inga frågor utan kör på med referenser som stödjer deras övertygelse. Det kallas cherry picking som funktion av bekräftelse-bias (Nickerson, 1998). Följaktligen kom denna kommentar:

På det följde några invektiv.

Det här att försöka skriva forskare på näsan är kanske vanligt, men redan 2015 varnade psykologen Daniel Kahneman om just övertro på den egna förmågan (Shariatmadari, 2015).

Jag valde att fråga varför hen är så fientlig och varför hen undvek att kommentera experterna?

Jag efterlyste också viss ärlighet, vilket jag tycker är bra, samt pitchade resonerande.

Svaret blev att hens åsikt representerade mig och min forskarkollegor? På det följer over-confidence och argumentation by cherry picking.

Jag ställde en i mitt tycke rätt naturlig fråga.

Svaret blev vad jag tycker liknar defensiv argumentation, dvs. man vet att man har fel men har svårt att erkänna det.

Tydligen klarade inte den här personen att argumentera själv. Hen fick stöd av en annan bekant, för närvarande forskarstuderande, dvs. en person som aspirerar på, men som ännu inte är, forskare (begreppet inkluderar en viss utbildning samt en självständighetsaspekt).

På det kom en kommentar från personen som publicerat bilden som varnade för uppvärmningen (notera singularis, som om Jorden inte haft tidigare uppvärmning). Notera att personen i fråga saknar forskningsanknytning i allmänhet och anknytning till klimatforskning i synnerhet. Kanske förklarar det hens personangrepp?

Jag började med att svara forskaraspiranten genom att förklara skillnaden mellan att forska, som är en allmänmänsklig mental funktion, och att vara forskare (det är en utbildning och har således med utbildningsnivå att göra).

Sedan ställde jag en motfråga till hen som publicerade varningen om uppvärmningen (utan att ha en susning om saken, eller forskarutbildning). Hen är nämligen högst medveten om att jag är forskare.

På det följde en kommentar från forskaraspiranten. Man fick intrycket att hen tror att forskning är detsamma som att publicera. Det är förstås helt fel. Forskning handlar om att upptäcka. Publicering handlar om att rapportera det man upptäckt. Som forskarstuderande kan man delta som assistent i forskning och som skribent i rapporteringen.

Jag gjorde ett klargörande om att jag redan svarat på frågan.

På det följde polemik från bildpublicisten. Notera igen att hen saknar kunskap om klimatet samt forskarutbildning samt sedan flera år är medveten om att jag är forskare. Kanske utgick hen från den gamla devisen anfall är bästa försvar (mot att erkänna att man har fel)?

Jag upprepade min fråga där jag bad hen klargöra sitt utspel och gärna kommentera de fakta jag presenterat.

Det ledde till att personangreppet eskalerade. Tydligen har bildpublicisten granskat mitt facebookflöde flera år bakåt i tiden och har, som det verkar, retat sig på dessa kommentarer!? Det märkliga är att vi setts flertal gånger under flera år men hen har inget sagt. Konstigt.

Jag påminde personen i fråga om saker hen redan vet och bad hen förklara sig.

Så här skrev jag min min första artikel om varningen:

Det är också känt att människor som oroar sig för framtiden (neuroticism; Big 5) lätt blir deprimerade och får ångest och är emotionellt instabila:

“Neuroticism, one of the Big 5 personality traits, is typically defined as a tendency toward anxiety, depression, self-doubt, and other negative feelings. All personality traits, including neuroticism, exist on a spectrum—some people are just much more neurotic than others. In the context of the Big 5, neuroticism is sometimes described as low emotional stability or negative emotionality” (Psychology Today).

Neuroticism är föregångaren till, eller grunden för, depression och ångest (APS, 2016).

Neuroticism hänger också ihop med aggression (Ode et al. 2009), medierat av illvilligt avund (Jiang, Dong och Wang, 2022):

“The results of suggested that neuroticism was significantly and positively associated with aggression, while agreeableness was negatively related to aggression. Moreover, mediation analysis revealed that malicious envy works both in the relationship of neuroticism-aggression and agreeableness-aggression”.

En typisk manifestering av neuroticism - aggression (N-A) märks i mellanmänsklig kommunikation.  Människor med N-A tenderar att använda polemik - personangrepp (Heider, 1958) och argumentation - kommunicera för att vinna (Mercier och Sperber, 2011). Kommunikationen saknar entrainment - rytmisk synkronisering av beteende (Wynn, Borrie och Pope, 2019; Wynn och Borrie, 2022).

Oro för framtiden är förklaras av nature - nurture. Det betyder att förklaringsmodellen är trefaldig:

• att det dels är framträder innan man föds, t ex. som en funktion av mammans höga nivåer av kortisol i blodet före, under och efter graviditeten (Österberg, 2012 a).
  
  
• att uppväxten under de fyra - fem första åren spelar roll; emotionell anpassning och kognitiv utveckling (Baumrind, 1966; Gopnik, 2016); barn som växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling (inklusive visuospatial perception) jämfört med barn som växer upp med mamma (LaFlamme et al. 2012; Rolle 2019; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004).
  
  
• att näring spelar roll; det finns en betydande korrelationen mellan oro för framtiden, depression och ångest å den ena sidan och, å den andra, beslutet att avstå från att äta animaliskt baserad mat (Dobersek et al.2021 a, b).
  
  

Man kan inte ändra historiskt dåliga hemförhållanden, men man kan medvetandegöra sig om dem, acceptera och försöka gå vidare genom att mentalt träna på det vårt psyke är till för - målstyrd prospektion (Ardonetti, 2016; Locke och Latham, 2002; Österberg, 2004 b, 2012 b).

Det är också viktigt att äta mat som innehåller många mikronutrienter (Österberg, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023 a, b).

För att undvika dysrationalia/bekräftelse-bias/oro för framtiden brukar jag förorda tre saker:

• Epistemisk vaksamhet (Sperber et al. 2010).
  
  
• Numeracy (Brooks och Pui, 2010).
  
  
• Disjunktivt resonerande (Stanovich, 2009).

Jag kallar det Rationellt entreprenöriellt tänkande (Österberg, 2021, kapitel 3) som manifesteras genom entrainment och resonerande - “ att tala utan att vinna” (Borgström), eller att “tämja djävulen inom sig” (Pinker, 2011):

“The most important psychological contributor to the decline of violence over the long term may instead be reason: the cognitive faculties, honed by the exchange of ideas through language, that allow us to understand the world and negotiate social arrangements” (s. 310 s.). 

Läs den tidigare artikeln: Står världen inför global uppvärmning? En titt på fakta med utgångspunkt från Rationellt entreprenöriellt tänkande 

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter