Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Marko Lehtosala dyker åter upp i media där han reciterar en osannolik berättelse om sin uppväxt (Dahlman, 2023).
Det inkluderar en svårvaliderad historia om hans pappa och varför de inte träffades under hans uppväxt. Det väcker frågan: Är Marko Lehtosalo arketypen för ett alienerat barn?
Föräldraalienering (Bernet och Grennhill, 2021):
“ett mentalt tillstånd där ett barn - vanligtvis ett vars föräldrar är engagerade i en högkonflikt separation eller skilsmässa - är starkt bundsförvant med en förälder (den gynnade föräldern) och avvisar en relation med den andra föräldern (den alienerade föräldern) utan goda skäl” (Bernet och Greenhill, 2021).Bernet och Greenhill anger fem kriterier för att diagnostisera föräldra-alienering:
Föräldraalienering uppstår delvis som en funktion av memory-hacking (Shaw, 2016) - att påverka ett barns autobiografiska minne som börjar formas runt 5-6 års ålder (Fivush och Graci, 2017; Nelson och Fivush, 2004) liksom barnets episodiska minnet (Schacter och Addis, 2007). I de flesta fall är den alienerade föräldern en relationsaggressiv (psykologiskt våldsam) kvinna (Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005). Kvinnors relationsaggressivitet hänger ihop med Borderline Personality Disorder (Biringen och Harman, 2018; Zalewski et al. 2014). Tillägg: Ruffalo (2024).
“Borderline personality disorder is a mental illness that severely impacts a person's ability to manage their emotions. This loss of emotional control can increase impulsivity, affect how a person feels about themselves, and negatively impact their relationships with others” (National Institute of Mental Health).Lehotsalos berättelse har blivit en följetong i media, sannolikt som en funktion av hans kändisskap. 31 januari 2023 återgav Lehtosalo följande konstruerade minne av sin barndom:
“Han berättar vidare om en specifik händelse i tonåren när han träffade sin pappa för första gången efter många år utan minsta relation eller kontakt. Han var 15 år när en främmande man kom in i hemmet.Notera att det handlar om ett konstruerat minne - en efterhandskonstruktion eller effekten av år av memory-hacking?
– Han såg ut som jag och jag förstod att det var min pappa. När han kom fram till mig och sade att jag var hans son svarade jag bara ”okej”. Jag konfronterade honom inte med frågor som ”var har du varit hela mitt liv?”, och jag kände inget alls. Varken sorg eller bitterhet, bara ingenting”.
Enligt medias rapportering föddes Marko Lehtosala i Lahtis, beläget 105 km nord-nordost om Helsingfors. Mamman, Irma, var 19 år och graviditeten beskrivs som en överraskning!?
På riktigt är vår art predisponerad för fortplantning. Det hänger samman med att vi har genetisk överlevnad. Under årmiljoner har därför våra förfäder fortplantat sig så fort tillfälle getts.
I takt med att vårt samhälle blivit mer utvecklat har kvinnor på grund av bättre impulskontroll som funktion av goda hemförhållanden, där papparelationen spelar en avgörande roll (Rolle et al. 2019; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004; Rolle et al. 2019) skjutit fortplantning på framtiden för att först skaffa utbildning och därmed möjlighet till jobb, dvs. självständig försörjning.
Notera, emotionell och social anpassning överensstämmer med definitionen för ADHD.
Finland skiljer sig från Sverige i och med att landet har två dominerande språkkulturer. Sedan vikingatiden - svenska. Det gav Östra rikshalvan statsbildning, Helsingfors (1550), välfärdsuppbyggnad - under 1600 - talet fördubblades levnadsstandarden i den västra och östra rikshalvan - och upplysning. Finland förblev i huvudsak svenskspråkigt fram till 1910 och idag talar 47 % av Finländarna svenska.
Efter Tsarrysslands invasion av den svenska fästningen Sveaborg (1808) uppstod Fennomanrörelsen (1810) som innebar att man ville införa ett språk som dessförinnan aldrig haft utbredning i landet - uralisk-finska. Syftet var militärt, att försvaga en av världens då stora supermakter. Genom att förmå invånarna i östra rikshalvan att byta språk, kunde de inte längre tala med sitt broderfolk i den västra rikshalvan. Idén kom sannolikt från bibeln och det där tornet. Det var dock en trög process; det tog ca 100 år och stora investeringar (skattemedel) innan uralisk-finskan fick 50 % utbredning i landet.
Det är sedan gammalt känt att det går sämre för Finländare som inte talar svenska och att svenskspråkiga Finländare mått och mår bättre och lever längre (Helsingfors stad; Åbo Akademi). 2019, under sin Giffordföreläsning, menade Mark Pagel att den uraliska delen av befolkningen präglas av stamstänkande.
Med utgångspunkt från Irmas språkkunskaper och beteenderepertoar kan man dra slutsatsen att hon växte upp i ett uralisk-finskt hem. Det betyder att någon där avvisade det språk som under >700 år gett Finland statsbildning, Helsingfors (1550), välfärdsuppbyggnad och upplysning, dvs. saker som ökar sannolikheten för ett självständigt liv.
Av hävd är hemmen en kvinnlig domän. I April 2022 meddelade Helsingforspolisen att finska kvinnors relationsaggressivitet (psykiska våld) är ett stort problem (har för mig att de sa det största). På den Finlandssvenska Barnrättskonferensen 2022 meddelade Finlands barnombudsman att 20 % av finska barn och unga födda 1997 eller senare har mentala utmaningar. Utbredningen var störst där man bara talar uralisk-finska. På den Finlandssvenska Barnrättskonferensen 2023 meddelade Finlands barnombudsman att det psykiska våldet (relationsaggressivitet) ökat i Finland. Konferensvärdinnan påtalade att 40 % av de finska skolbarnen rapporterat att de utsatts för psykiskt våld i hemmet.
Uralisk-finskspråkiga Finländare som migrerar till Sverige saknar som regel förmågan att föra en normal konversation på svenska. Det verkar också som att de är mer relationsaggressiva jämfört med svenskspråkiga. Det leder till utanförskap och låglönejobb.
Marko Lehtolas föräldrar bodde först hos hans mormor och morfar, men de ombads snart att skaffa eget boende. Flyttlasset gick så småningom till Sverige och utanförskapsområdet Orminge. Tydligen skaffade de fler barn.
Istället för att samarbeta med barnens pappa, lära sig svenska och försöka ta sig in på arbetsmarknaden, förlitade sig Irma på socialtjänsten. I tidigare mediarapportering berättar Irma själv att hon hämtat barnet på dagis med systemkassen i ena handen. Men personal inom dagis och socialtjänst ignorerade barnens utsatthet:
“– Jag minns hur jag kunde ha Systemet-påsar fulla med vin med mig när jag hämtade på dagis, men ingen reagerade. Och sen när jag någon gång försökte vara ärlig mot socialen, så sa de ”äsch, du dricker ju inte så mycket”, säger Irma”.Det är här som barnens pappa försvinner ur familjen och det sannolika att det orkestrerats av personal inom socialtjänsten (se tidigare artiklar. Sök på [Ytterligare] ett fall ...). Det typiska är att det leder till att relationsaggressiva mammor ansöker om ensam makt och kontroll över barnen. Ett viktigt syfte är att få bidrag. Kartläggningar av domstolspersonals beslutsbeteende i vårdnadstvister visar att de diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen (Biringen och Harman, 2018; Elfver-lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004).
Det är också här som memory hacking (Shaw, 2016) tar sin början. Barnen frågade förstås efter pappan. Det mest sannolika är att Irma hittade på rövarhistorier om varför hon inte lät barnen få träffa sin honom. Den informationen, som sannolikt reciteras, formade Markos och hans syskons autobiografiska och episodiska minne.
Enligt den aktuella rapporteringen framgår att Irma tagit hem olika män. Och sannolikt är det män som delar Irmas alkoholmissbruk. Enligt Marko Lehtosala har dessa män varit våldsamma.
Forskning som använt sig av validerade modeller konvergerar i slutsatsen att våld i nära relationer fördelas enligt följande:
- fysiskt våld - kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
- dödligt våld - drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män och kvinnor.
- psykiskt våld (relationsaggressivitet) - typiskt kvinnligt
Lyssna på Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence (34 minuter).
Det mest sannolika är att det var Irma som var relationsaggressiv och att det övergick till fysiskt våld.
Irma har ersatt socialtjänsten med sonen, ett klassiskt mönster som ses i utanförskapsområden där barnen blir mammors försörjare. Till det hör att hålla det alienerade barnet (försörjaren) under kontroll.
Paradoxen är att barn växer upp och blir sin biologiska förälders avbild. Det inkluderar fysik, temperament och personlighetsdrag. När vi ser och hör Marko Lehosala sjunga och spexa, då ser vi sannolikt den pappa som Irma inte accepterade att Marko skulle få träffa och som hon sannolikt (om man ska tro vetenskapen) under Markos uppväxt ljugit ihop en historia om.
Redan 2013 intervjuades Marko om detta och då berättade han att hans pappa sökt upp honom för att få träffa barnbarnen:
“- Han dök faktiskt upp oannonserat för typ fem månader sen, han ville träffa Moa och Melker. Jag var inte hemma, Jessica (sambon) ringde och sa “det var nån här och han liknade dig”. I påsk skickade han en prinsessklänning och leksaker till barnen.Notera att det Lehtosalo självrapporterar korresponderar med avsaknad av emotionell anpassning som betingas av pappa-relation. Det påverkar kognitiv utveckling. Det indikerar att Marko, liksom så många barn, blev ett lätt offer för memory hacking - påståendet att det var pappan som lämnat familjen.
- Jag önskar att jag skulle känna mer än jag känner, men han har varit borta så länge. Jag vet egentligen inte hur det är att ha en pappa, han kom tillbaka första gången när jag var 15 år. Jag kanske har stängt av och inte vågar öppna” (Roos, 2013).
Hur påverkas Markos barn - Moa och Melker - av att höra denna osannolika skröna om deras farfar?
I podden Mona Möter berättar Marko Lehtosala inte helt otippat att han gått på ADHD - utredning.
Lästips:
Österberg (2011) Review av tre perspektiv på Parental Alienation Disorder (PAD)
Österberg (2014) Om olika perspektiv på ADHD - psykiatri eller psykologi?
Österberg (2023 a) ”Skolan orsak till adhd-krisen i psykiatrin” - Nej, det handlar om hemförhållanden under de första levnadsåren.
Österberg (2023 a) ”Skolan orsak till adhd-krisen i psykiatrin” - Nej, det handlar om hemförhållanden under de första levnadsåren.
Österberg (2023 b) Varför dröjer stödet till barn med adhd? – ”Det kan hända att livet förstörs på två år” Ytterligare fall av dysrationalia?
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
Mycket intressant och sorgligt. Det är kanske för sent, men det känns som om sonen och pappan borde skaffa terapi för att bearbeta det psykiska familjevåld de fått utstå. Och vårt samhälle borde skydda barn och pappor för den här sortens grymheter. Om socialtjänsten brydde sig om barn och pappors föräldraskap borde de snabbt upptäcka de här otäcka beteendemönstren hos mamman och kraftigt
ReplyDelete