Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Johan Söderlund, disputerad Läkare med specialisering på psykiatri, presenterar en förklaringsmodell för uppkomst av Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) på Svenska dagbladets debattsida.
Länk till källan.
Artikeln börjar med lite beskrivande statistik:
10 % är är stor utbredning. Dr. Söderlund skriver sedan 50 % av dem som söker sig till vuxenpsykiatrin också söker en ADHD - diagnos. Det leder till överbelastning.
I förbifarten nämner Dr Söderlund och att kostnaden för amfetaminderivat ökat.
Ansvaret pekas på organisatoriska och ekonomiska faktorer, men inte medicinsk tillämpning av någon anledning? I bisatsen gör Dr Söderlund en brygga över till nästa stycke med frasen
"men grundorsaken ligger inte där".Nästa stycke lyder:
Det hela mynnar ut i ett korståg mot Skolverket och den pedagogiska ansats som antagits runt millennieskiftet och som anses ha en postmodern ansats (den här delen av kritiken är befogad).
Dr Söderlund ondgör sig över frånvaro av den gamla skolans årtalsrabblande och menar att det haft negativ inverkan på vår arts förmåga att sortera information i tid och rum.
Söderlund fortsätter:
Dr Söderlund menar att läxor och prov ger elevers omogna hjärnor styrning och att frånvaro av tydliga mål och uppgifter skapar en ostrukturerad studiemiljö vilket enligt honom utgör receptet på stress.
”Misslyckas man hela tiden men inte kan påverka sin situation får man dessutom försämrat självförtroende eller tappar motivationen”.Dr Söderlunds resonemang går från denna stress, inklusive att må psykiskt dåligt, till svårigheter att fokusera (lättare distraherad), mer rastlös, tappar bort sina saker, får svårt att komma igång, gör slarvfel och får svårt att klara deadline, blir mer ojämn i humöret. Detta ska enligt Dr Söderlund vara identiska med symptomen på adhd.
Han tillägger att det inte finns någon skarp gräns mellan stress och adhd, ”det utgörs av om vi tycker miljön är normal och rimlig att bemästra eller ej”. På det följer:
”När skolan till vardags blir för påfrestande kommer allt fler elever uppfylla kriteriet för adhd,trots att de bara är utsatta för orimliga krav och deras hjärnor ännu inte hunnit så långt i sin fullt normala utveckling”.Därmed menar Dr Söderlund att det uppstått en adhd-kris där läkare dopar elever med amfetamin-derivat för att de ska överleva den dysfunktionella skolan.
Dr Söderlunds slutsats är att skolan måste reformeras i grunden.
Min favoritfråga- stämmer uppgifterna?
För att läsa den här typen av komplexa knutar kan man använda Rationellt entreprenöriellt tänkande (Österberg, 2021, kapitel 3). Modellen består av tre teorier:
- Epistemisk vaksamhet - att vara misstänksam mot en avsändare och syftet med budskapet (Sperber et al. 2010).
- Disjunktivt resonerande -ta alla aspekter i beaktande (Stanovich, 2009).
- Numeracy - förmåga att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks och Pui, 2010).
Det förstå man undrar över varför en läkare med specialisering på psykiatri gör utspel om skolan?
En andra fråga är varför det inte finns någon generell definition av ADHD med i inledningen av artikeln?
En tredje fråga berör attribuering; varför pekar Dr Söderlund på ekonomiska och organisatoriska faktorer för skenande kostnader inom psykiatrin, medan han utesluter recept-förskrivande vårdpersonal, såna som han själv?
Svaren på de frågor Dr Söderlund försöker besvara i artikel kräver,som alltid, att delarna i hans diskurs är validerade. Notera att detta är något Dr Söderlund själv efterlyser i fjärde stycket.
Om man ska resonera om ADHD,då är det viktigt att i inledningen ange en generell definition på ADHD. Såhär skriver American Psychological Association (APA):
Länk till källan.
Det verkar som att Dr. Söderlunds beskrivning av indikatorerna för ADHD överensstämmer med den generella definitionen.
Men när man har beskrivit, då ska man förklara. Om något förekommer, varför förekommer det?
I Dr Söderlunds värld uppstår ADHD i skolan.
Utvecklingspsykologisk forskning, å andra sidan, pekar uppmärksamheten på 0-5 år, d.v.s. de första levnadsåren. Det är då grunden för emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling sker (Gopnik, 2016). Förklaringen är föräldra-stil, hur föräldrarna kommunicerar hemma (Baumrind, 1966; Hart och Risley, 1995). En annan faktor är pappa-relationen (Macrae,2021; Rolle et al. 2019; Sethna et al. 2017; Österberg, 2004).
Hemförhållanden påverkar något som kallas exekutiva funktioner (Ardina, 2008; Diamond, 2013), som inkluderar allt det som återfinns i ADHD-beskrivningen.
Dr Söderlunds attribuering på skolan som förklaring till uppkomst av ADHD är således missvisande.
Till detta kommer en annan aspekt- diagnosering och förskrivning av amfetaminderivat till personer som anser att de har ADHD. Självklart utgör Söderlund och hans kollegor en betydande del av problemet.
Att 10 % av 13-17-åringar visar upp oförmåga att fokusera och stanna i frustration (impulskontroll) är snarast ett larm om allt för många barn tvingas leva utan en tät och nära kontakt med sin pappa.
Det är märkligt att Dr Söderlund inte känner till detta. Redan 2010, när jag träffade sir Michael Rutter, professor i barnpsykiatri och kallad "barnpsykologins fader", på en KVA-konferens som handlade om antisocial beteendeutveckling, var Rutter överens med mig om att det stora problemet är barn som tvingas leva med [relationsaggressiva, Hyde (2005)], singel-mammor. Men sa Rutter, det är en het politisk potatis.
Det hänger samman med att personal inom socialtjänst och domstolar har en mamma-bias. Jurister använder en princip som kallas moderspresumtionen och som leder till att barn tvingas avstå sin papparelation (Biringen och Harman, 2018; Elfver-Lindström 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004). Det är också känt att personalen inom socialtjänsten inte utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet (Bergström et al. 2022).
Ergo. Skolan har inget med uppkomst av ADHD att göra, utan utgör den miljö där hemmiljöns påverkan på emotionell och social anpassning manifesteras.
Svaren på de frågor Dr Söderlund försöker besvara i artikel kräver,som alltid, att delarna i hans diskurs är validerade. Notera att detta är något Dr Söderlund själv efterlyser i fjärde stycket.
Om man ska resonera om ADHD,då är det viktigt att i inledningen ange en generell definition på ADHD. Såhär skriver American Psychological Association (APA):
Länk till källan.
Det verkar som att Dr. Söderlunds beskrivning av indikatorerna för ADHD överensstämmer med den generella definitionen.
Men när man har beskrivit, då ska man förklara. Om något förekommer, varför förekommer det?
I Dr Söderlunds värld uppstår ADHD i skolan.
Utvecklingspsykologisk forskning, å andra sidan, pekar uppmärksamheten på 0-5 år, d.v.s. de första levnadsåren. Det är då grunden för emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling sker (Gopnik, 2016). Förklaringen är föräldra-stil, hur föräldrarna kommunicerar hemma (Baumrind, 1966; Hart och Risley, 1995). En annan faktor är pappa-relationen (Macrae,2021; Rolle et al. 2019; Sethna et al. 2017; Österberg, 2004).
Hemförhållanden påverkar något som kallas exekutiva funktioner (Ardina, 2008; Diamond, 2013), som inkluderar allt det som återfinns i ADHD-beskrivningen.
Dr Söderlunds attribuering på skolan som förklaring till uppkomst av ADHD är således missvisande.
Till detta kommer en annan aspekt- diagnosering och förskrivning av amfetaminderivat till personer som anser att de har ADHD. Självklart utgör Söderlund och hans kollegor en betydande del av problemet.
Att 10 % av 13-17-åringar visar upp oförmåga att fokusera och stanna i frustration (impulskontroll) är snarast ett larm om allt för många barn tvingas leva utan en tät och nära kontakt med sin pappa.
Det är märkligt att Dr Söderlund inte känner till detta. Redan 2010, när jag träffade sir Michael Rutter, professor i barnpsykiatri och kallad "barnpsykologins fader", på en KVA-konferens som handlade om antisocial beteendeutveckling, var Rutter överens med mig om att det stora problemet är barn som tvingas leva med [relationsaggressiva, Hyde (2005)], singel-mammor. Men sa Rutter, det är en het politisk potatis.
Det hänger samman med att personal inom socialtjänst och domstolar har en mamma-bias. Jurister använder en princip som kallas moderspresumtionen och som leder till att barn tvingas avstå sin papparelation (Biringen och Harman, 2018; Elfver-Lindström 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004). Det är också känt att personalen inom socialtjänsten inte utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet (Bergström et al. 2022).
Ergo. Skolan har inget med uppkomst av ADHD att göra, utan utgör den miljö där hemmiljöns påverkan på emotionell och social anpassning manifesteras.
Till detta ska läggas att kritiken mot skolan postmoderna ansats på många sätt är korrekt. Men det är en annan fråga.
Lästips:
Lästips:
Socialtjänstens arbete saknar i huvudsak vetenskapligt stöd
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment