Språkkolumnen: Satans vet huru heter triceratops. Ett argument för dialekter

Martin Persson, doktorand och grammatik-ekvilibrist, gör en utläggning om betydelsen av att ljuda rätt som på fikonspråk kallas fonetik och som utgör en av fyra av lingvistikens huvudkategorier. Persson har en fäbless för fonetik och grammatik, medan språktillämpning mer handlar om semantik och pragmatik. Språk är ett kulturellt fenomen som framträdde efter att vårt genus – Homo – framträdde för 2,8 miljoner sedan för att medlemmar av vår art skulle kunna överföra information från ett psyke till ett eller flera andra. Sverige och Finland delar sedan vikingatiden ett språk, men på grund av sociokulturella faktorer har olika dialekter utvecklats inom och mellan respektive land. Och alla dialekter är rätt eftersom de markerar var man är hemma ifrån. 4 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.

Martin Persson, doktorand och grammatik-ekvilibrist, gör en utläggning om betydelsen av att ljuda rätt. Fokus ligger språkljud som på fikonspråk kallas fonetik och som utgör en av fyra av lingvistikens huvudkategorier (det brukar finns underkategorier i alla såna här taxonomier). De andra tre är: syntax (grammatik), semantik (förståelse) och pragmatik (betydelse i ett socialt perspektiv).

Länk till källan.

Persson har en fäbless för fonetik och grammatik, medan språktillämpning mer handlar om semantik och pragmatik. Det hänger ihop med att språket är ett kulturellt fenomen som framträdde efter att vårt genus – Homo – framträtt (2,8 Mya; Kimbel och Villmoare, 2016; Villmoare, 2018; Villmoare et al. 2015) för att medlemmar av vår art skulle kunna överföra information från ett psyke till ett eller flera andra (Aiello och Dunbar, 1993; Everett, 2017; Mercier och Sperber, 2011; Pinker, 2012). Ett grammatiskt språk var etablerat för ca 200 000 år sedan (Pagel, 2017).

För att göra en lång historia kort kan man hävda att Persson missar att berätta att geografisk hemvist påverkar var man lägger betoningen, d.v.s dialekt, och att det är bra och viktigt.

Finland och Sveriges har, sannolikt sedan Vendetid, ett gemensamt språk – handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön som också skulle kunna kallas Fennoskandiska (ofta säger man svenska, men det blir missvisande).

I det som idag kallas Sverige levde för länge sedan människor som startade handel med när och fjärran. De byggde ett handelsnätverk som kom att kallas Svithjod.

Någon gång för länge sedan ansökte hövdningarn i Satakunda (numer Satakunta och Birkaland) att få bli medlemmar i Svearnas handelsnätverk Svithjod. Det startade vad som kan beskrivas som en statsbildning där Stakunda blev början på Österlandet Östra delen av det svenska kungaariket. Med börjar med Åbo grundade Svearna åtminstone 27 handelsplatser i den östra rikshalvan som från 1581 blev ett svenskt storfurstendöme. Under 1600 – talet fördubblades levnadsstandard (1600 – talet; stormaktstiden) och på 1700 – talet fick riket en konstitution och upplysningstänkande.

1808 invaderade Ryssland den svenska fästningen Sveaborg.

1810 föddes Fennomanrörelsen, som innebar en motkraft till den välfärdsutveckling och upplysning som fram tills dess fått spridning i det svenska kungarikets båda rikshalvor.

1863 krävde Ryssland att Finland skulle sluta tala svenska och föreslog ett språk som dessförinnan aldrig haft utbredningen i landet – uralisk-finska.

Dessa händelser tillsammans påverkade socio-kulturen i Finland. Det inkluderar hur ord uttalas.

Ta ordet gluten.

På Sverigesvenska ligger betoningen på första stavelsen. Det låter lite släpigt när man säger det.

På Finlandssvenska ligger betoningen på andra stavelsen. Ordet liksom lyfter uttalsmässigt mot slutet.

Som forskare har jag fått frågan:

– vilket är det rätta sättet att uttala gluten?

Svaret är att båda är rätt.

Från Roslagskusten kommer ett andra exempel – Kapellskär.

Många ålänningar, finländska fastlänningar och svenskar har säkert någon gång klivit på en färja från 'Kapellskär' .

I Roslagen betonar vi på andra stavelsen när vi säger Kapellskär.

Det finns dock stockholmare som trots stavningen betonar på första stavelsen.

Båda är förstås rätt.

Har betoning någon praktisk betydelse?

Ja, eftersom den skvallrar om var man är hemma ifrån. Det kallas dialekt.

Vårt psyke lyssnar dock inte huvudsakligen efter fonetisk eller grammatisk information utan tar större hänsyn till semantiska och pragmatiska aspekter.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sweden), MobilePay (Finland) eller Wise.

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | X