Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Martin Persson, doktorand och grammatik-ekvilibrist, gör en utläggning om betydelsen av att ljuda rätt. Fokus ligger språkljud som på fikonspråk kallas fonetik och som utgör en av fyra av lingvistikens huvudkategorier (det brukar finns underkategorier i alla såna här taxonomier). De andra tre är: syntax (grammatik), semantik (förståelse) och pragmatik (betydelse i ett socialt perspektiv).
Länk till källan.
Persson har en fäbless för fonetik och grammatik, medan språktillämpning mer handlar om semantik och pragmatik. Det hänger ihop med att språket är ett kulturellt fenomen som framträdde efter att vårt genus - Homo - framträtt (2,8 Mya; Villmoare et al. 2015) för att medlemmar av vår art skulle kunna överföra information från ett psyke till ett eller flera andra (Aiello och Dunbar, 1993; Everett, 2017; Mercier och Sperber, 2011; Pinker, 2012). Ett grammatiskt språk var etablerat för ca 200 000 år sedan (Pagel, 2017).
För att göra en lång historia kort kan man hävda att Persson missar att berätta att geografisk hemvist påverkar var man lägger betoningen, d.v.s dialekt, och att det är bra och viktigt.
Finland och Sveriges har ju sedan vikingatiden ett gemensamt språk - svenska, eller Fennoskandinaviska.
Mellan slutet av vikingatiden och ca 700 år framåt skedde en statsbildning som gav Österlandet eller Östra delen av riket (Finland): handel med Stockholm (1348; kung Eriksson), Helsingfors (1550; Kung Vasa), fördubblad levnadsstandard (1600 - talet; stormaktstiden), en konstitution och upplysningstänkande (1700 - talet).
1808 invaderade Ryssland den svenska fästningen Sveaborg.
1810 föddes Fennomanrörelsen, som innebar en motkraft till den välfärdsutveckling och upplysning som fram tills dess fått spridning i det svenska kungarikets båda rikshalvor.
1863 krävde Ryssland att Finland skulle sluta tala svenska och föreslog ett språk som dessförinnan aldrig haft utbredningen i landet - uralisk-finska.
Dessa händelser tillsammans påverkade socio-kulturen i Finland. Det inkluderar hur ord uttalas.
Ta ordet gluten.
På Sverigesvenska ligger betoningen på första stavelsen. Det låter lite släpigt när man säger det.
På Finlandssvenska ligger betoningen på andra stavelsen. Ordet liksom lyfter uttalsmässigt mot slutet.
Som forskare har jag fått frågan:
- vilket är det rätta sättet att uttala gluten?
Svaret är att båda är rätt.
Från Roslagskusten kommer ett andra exempel - Kapellskär.
Många ålänningar, finländska fastlänningar och svenskar har säkert någon gång klivit på en färja från 'Kapellskär' .
I Roslagen betonar vi på andra stavelsen när vi säger Kapellskär.
Det finns dock stockholmare som trots stavningen betonar på första stavelsen.
Båda är förstås rätt.
Har betoning någon praktisk betydelse?
Ja, eftersom den skvallrar om var man är hemma ifrån. Det kallas dialekt.
Vårt psyke lyssnar dock inte huvudsakligen efter fonetisk eller grammatisk information utan tar större hänsyn till semantiska och pragmatiska aspekter.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment