Stöd gärna bloggen via Swish (Sweden), eller MobilePay (Finland) eller Wise.
Den 21 november dök en inbjudan till Språkambassadörerna juliga inflyttningsfest ner i min mailbox.
Jag är bekant med Språkambassadörerna. Någon gång, jag är rätt säker på att det var 2019, dök Språkambassadörerna upp på nätet. Jag befann mig i Helsingfors efter att ha rekryterats att bli forskningsledare på Helsingfors universitet och att fortsätta föreläsa på Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk.
Jag hade således redan spenderat flera år som gästande expert-lektor, med uppdrag att föreläsa om ledarskap, beslutsfattande, lärande inom organisationer och social kreativitet för problemlösning och innovation. På Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk. Man ville också att jag skulle kommunicera min expertis till folket. Därför kontaktade jag flera intresseorganisationer. En av dem av Språkambassadörerna. Verksamhetsadministratören hette redan då Jaan Siitonen.
Vem är Jaan Siitonen och varför är han verksamhetsadministratör för intresseorganisationen Språkambassadörerna?
Om jag minns rätt intervjuades Siitonen av Vasabladet om sin uppväxt i Helsingfors. I hemmet talades uralisk-finska och han ska ha avskytt allt som hade med svenska och Sverige att göra. Attityd förklaras av socio-kultur, mest uppväxtförhållanden.
Kultur förklaras av språk (Reich, 2019). Finland, till skillnad mot Sverige, har Finland två distinkta språk och därmed kulturer. 1. Sedan ~Vendeltid (540 – 750 AD), Svearnas sjöhandelshandelsspråk och entreprenöriella kultur med säte i norra respektive södra Roden, avskilda av Roslagen, med administrativt centrum i folklandet Tiundaland som tillsammans med två andra folkland utgjorde Svithjod, senare det Svenska kungariket. 2. Ett uraliskt språk från stamkulturer (notera pluralis) som hade sin utbredning bland minoritetsbefolkningen i nordost – Norra Karelen.
Efter att Ryssland invaderat ärkefienden Svithjods/Sveriges östra rikshalva och storfurstendöme (1581 – 1809) införde tsar Alexander II (1818 – 1881) ett andra språk med syfte att tränga undan svearnas framgångsrika handelsspråk och därmed entreprenöriella kultur. Han valde dock inte ryska utan ett av de uraliska språken. 2019, under sin tredje Giffordföreläsning, påtalade Mark Pagel att Finland är präglat av stamtänkande.
Det var som 15 – åring, dvs. efter puberteten, då emotionell och social anpassning samt stora delar av den kognitiva utvecklingen skett (Österberg, 2004), som Siitonen ska ha upptäckt att Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk talades i Helsingfors och fick då för sig att lära sig språket.
Jag, å andra sidan, kommer från Sverige (Stockholm och Roslagen) med allt vad det innebär och har haft ovanan att bli rekryterad några gånger. Första gången som tonåring att bli manager och så småningom chef-coach med 14 assistenter. Sedan för att bli utbildningsansvarig inom ett idrottsförbund och andra elit-coachinguppdrag, både inom idrotten och näringslivet. Under den här perioden startade jag även mitt första företag.
När Daniel Kahneman (1934 – 2024) erhöll Riksbankens pris i ekonomi till minne Alfred Nobel för Amos Tversky (1937 – 1996) och hans arbete om “naturlig dumhet” (Kahneman och Tversky, 1972 – 1977), rekryterades jag till en avdelning för national– och företagsekonomi, dels för att doktorera om vad jag ville, dels för att hjälpa etablerade ekonomiforskare med metodfrågor. Jag fick också ansvaret för att utveckla och leda en ledarskapsutbildning för blivande ledare inom universitetsvärlden.
“Naturlig dumhet” innebär, förenklat, att vi lätt faller offer för information som är prototypisk (Kahneman och Tversky, 1972), tillgänglig (Tversky och Kahneman, 1973) eller bara lätt att tillgå (Kahenman och Tversky, 1977). Det finns vissa likheter med bekräftelse-bias – tendensen att använda samma teori på allt, eller att leta efter information som bekräftar den egna övertygelsen (Nickerson, 1998; Wason, 1960, 1966; 1968; Wason och Shapiro, 1971), och/eller Dysrationalia – oförmågan att tänka rationellt trots tillräcklig intelligens (Stanovich, 1993).
På grund av min expertis blev jag också rekryterad till högskolor (n>10) för att föreläsa om organisationspsykologi liksom att ta de högre kurserna om ledarskap – organisation. Det inkluderade Helsingfors universitet (2007). Under de kommande åren reste hela familjen till Helsingfors. TallinkSilja sponsorerade resorna.
2018 rekryterades jag till forskningsledare på Helsingfors universitet. Uppdraget var komplext: att undersöka det finska jordbrukets framtid från ett perspektiv av entreprenöriellt tänkande (Österberg, 2021 a).
Enligt dåvarande rektor Jari Niemelä (1957 – 2022) var jag en av toppforskarna (Österberg, 2021 b).
Språkambassadörerna består inte av experter, utan är en många finska intresseorganisationer. Dessa har som uppgift att driva någon idé de själva kommit på men som inte nödvändigtvis rimmar med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det betyder att det administrativa ledarskapet kan ha lika amatörmässighet.
Siitonen verkar genom sin roll som administratör för Språkambassadörerna fått för sig att han har någon form av sakkunskap om språk. Det stämmer förstås inte. Han är en av många verksamhetsadministratörer som leder en intresseförening.
Och kanske har amatörmässigheten manifesterats i verksamhetens inriktning. Först, som jag minns det, skulle man satsa på att göra det kunskapslyft som Siitonen fått erfara som tonåring – att lära sig Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk. Motivet är rätt givet. Finländare som talar Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk mår bättre och lever längre (Helsingfors stad, februari, 2023). Att i det perspektivet få samarbeta med en expert vore, milt sagt, gynnsamt. För Finland.
I den processen var Siitonen, i rollen som Språkambassadörernas verksamhetsadministratör, positiv till min expertis. Därför hade vi ett samtal som varade ca 1 timme.
Sedan hände något; Siitonen, som växt upp i uralisk-finsk miljö, vilket brukar betyda fientlighet mot Sverige och svenskspråkighet, blev avogt inställd till min expertis. I samband med det ändrade Språkambassadörerna syfte. Som jag minns det skulle nu uralisk-finskan spridas i Sverige på samma villkor som handelsspråket skulle spridas i Finland. Man satte också översättningen av Språkambassadörerna till uralisk-finska främst.
På ett årsmöte på Luckan inledde ordföranden följaktligen sitt anförande på uralisk-finska. Först efter ett vänligt påpekande ändrade ordföranden till vårt gemensamma språk. Det var rätt uppenbart att de inte längre ville samarbeta med mig (experten).
Siitonen blev också alltmer fientlig och slutade så småningom att hälsa. Följaktligen slutade jag att delta på Språkambassadörernas mingel.
Det hänger samman med att det i Helsingfors finns en uppsjö av just mingel där skumvin, snittar och sju sorters kakor fullkomligt dignar. Sammalunda saknar dessa mingel som regel innehåll. Som forskare och expert har jag deltagit på flera hundra såna mingel i Helsingfors och avnjutit trackteringen med den äran.
Ergo. Att hoppa över ett av många mingel gav således ingen skillnad i totalupplevelse av traktering.
Siitonen och jag sågs på Svenska folkskolans G18 den 21 november 2025. Huset ska byggas om och man hade därför arrangerat en liten Växelfest innan huset stängdes för ombyggnad. Och sedvanligt dignade ett bord med vin, skumvin, snittar samt bullar och kakor. Och sedvanligt var tillställningen rätt innehållslös.
Efter att tidigare blivit avhysta hade Språkambassadörna fått en tillfällig kontorsplats på G18 för sin verksamhet. Nu var man i färd med att för andra gången på kort tid packa ihop. Det är lätt att förstå att humöret inte var på topp.
Jag träffade dock en av medarbetarna. Hon började där strax efter Siitonen och jag hade vårt samtal. Hennes och min kommunikation har alltid präglats av entrainment – rytmisk synkronisering av beteende (Borrie, 2017). Därför ropade hon och vinkade till mig när hon såg mig, varpå vi hade en trevligt pratstund.
Siitonen var i närheten, men följde sin sedvanliga butterhet; han hälsade inte, dvs. skapade disentrainment, och såg mest fientlig ut. Som ledarskapsforskare säger detta en hel del om hur en organisations arbetsklimat ser ut (Ekvall, 1996; Österberg, 2012).
Så när inbjudan till Språkambassadörernas Julfest damp ner samma dag i mailboxen jag blev jag självklart först förvånad (Jag såg den först senare på kvällen). Jag blev också lite tvehågsen om att tacka ja, eftersom jag går på så många mingel i Helsingfors som erbjuder lika traktering. Som Växelfesten.
Men, eftersom jag haft bra entrainment med alla på Språkambassadörerna, förutom Siitonen, kunde jag bortse från Siitonens butterhet och tacka ja även på detta evenemang. Därmed anmälde jag mig och fick en bekräftelse.
Men så idag, fick jag smaka på verksamhetsadministratören Siitonens butterhet och disentrainment.
Siitonen använder en teknik som jag stött på tidigare i Finland – att hävda att den egna vreden egentligen handlar om att andra människor sagt saker. Som i andra fall där Finländare använt denna teknik, har entrainment med de utpekade människor man hänvisat till varit ypperlig. Notera de vetenskapliga beskrivningen:
- användning av “vi”. Det är ett trick som används för att försöka skapa en illusion om att andra delar avsändarens uppfattning. Avsändaren försöker urvattna ägarskapet till meddelandet genom att få det att verka delat och för att skydda sin position genom att antyda att andra delar samma oro – även om den inte är bekräftad. Helt enkelt smita från ansvar.
- Inget förtydligande om vad det handlar om eller vem som skickat mailet, men man använder ord som står i bjärt kontrast till det egna utspelet, t ex. respektfull hälsning. Jämför de kommunistiska diktaturerna Östtyskland och Nordkorea som paradoxalt använder ordet demokrati i sina respektive diktaturers namn: Tyska demokratiska republiken (Deutsche Demokratische Republik) (DDR) respektive Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Fenomenet kallas semantisk inversion, kontronymisk namngivning, eller dubbeltydigt språk eller dubbelspråk. Alla tre används för att attribuera egna tillkortakommanden på andra – som att skuldbelägga. På psykologiska kallas det även attribueringsfel eller korrespondens bias. Kor sagt, egna tillkortakommanden är någon annans fel.
De som påstår såna saker kallas följaktligen ett Bad apple, en person vars beteende är skadligt för lagkamrater och grupper (Felps et al. 2006). I Finland verkar Bad apple's som regel vara verksamhetsadministratörer. Och jag har stött på flera Bad Apples. De har haft det gemensamt att deras verksamheter inte gått speciellt bra.
Vad ligger bakom Siitonens Bad apple-beteende?
Människors exekutiva funktioner packas upp och anpassas under de första levnadsåren (Ardila, 2008; Ardila et al. 2018; Adornetti, 2016; Barkley, 2001; Coolidge and Wynn, 2018; Diamond, 2013; Diamond et al. 2011; Elliott, 2003; Jurado och Rosselli, 2007). Det som händer då definierar oss som människor längre fram i livet (Baumrind, 1966; Gopnik, 2016). Det inkluderar hur och om vad föräldrarna talar i hemmet; ett dåligt tonläge påverkar barnen negativt (Hart och Risley, 1995). Siitonen växte, enligt egen utsaga, upp med en aversion mot det svenska.
Det är känt att en långvarig aggression som regel hänger ihop med depression eller annan mental ohälsa och kan vara förstadiet till Alzheimers. Finland är världsledande; Finlands hjärnfond, som nyligen gick i konkurs, menade 2024 att 50 % av finska kvinnor och 33 % av finska män över 45 kommer att drabbas av en allvarlig hjärnsjukdom. De menar Alzheimers/demens.
Mentala ohälsa har större utbredning bland Finländare än Svenskar samt Finländare som inte talar Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk jämfört med dem som mest talar uralisk-finska. Det finns således en effekt och språk och därmed kultur på mentala hälsa/ohälsa.
Det förklarar sannolikt de 19 punkter som finska myndigheter och organisationer rapporterat, t ex. hjärnfondens ovan liksom att 73 % av finska kvinnor och 70 % av av de finska männen förväntas erhålla en psykologisk, beteendeorienterad eller psykiatrisk diagnos (Österberg, 2025.)
Språkambassadörerna är heller inga experter, utan en av många intresseföreningar i Helsingfors som gillar att spendera pengar på skumvin, snittar och sju sorters kakor. Och alla dessa mingel är supertrevliga, men också rätt innehållslösa.
Siitonen beteende präglas således av det som kallas övertro på sin egen förmågan. 2015 varnade psykologen Daniel Kahneman för just övertro på den egna förmågan, som han menade var det stora samhällsutmaningen (Shariatmadari, 2015).
Av någon anledning har Språkambassadörerna tappat sitt initiala produktiva syfte förmån för något fennomansk. Det är ett så kallat losers concept. De finländare som flyttar till Sverige för jobb, men som på grund av uppväxtförhållanden klamrar sig fast i uralisk-finskan – vägrar lära sig Finlands och Sveriges gemensamma handelsspråk, hamnar i utanförskap, depression med hög risk för alkoholism.
Till det ska läggas att Språkambassadörerna fått sina lokaler uppsagda och var den 21 november i full färd med att åter flytta från sina tillfälliga lokaler.
Som expert på frågor som rör ledarskap – organisation, med rätt lång erfarenhet av affärsutveckling och exekutiv coaching, inklusive arbetsklimat, som är en stor utmaning i Finland, misstänker jag intuitivt att det föreligger någon form av fuffens med Siitonens ledarstil.
Det verkar också finnas en tradition i Finland att skylla sina tillkortakommande på andra, speciellt experter från Sverige.
Igår meddelade dock Svenska folkpartiet att Finland har hamnat på EUs underskottslista (Formellt ett U-land).
Är det svenska experters fel?
Stöd gärna bloggen via Swish (Sweden), eller MobilePay (Finland) eller Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment