Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Den senaste månaden har jag bevistat ett antal entreprenörs- respektive innovationsmingel. Från min synvinkel är:
- entreprenörskap ett sätt att tänka som inkluderar kreativitet - en mental process där man kombinerar eller smälter samman icke-relaterade mentala objekt, eller fragment av dessa, till nya koncept - kognitiva strukturer med mening (Österberg, 2012).
- Innovation=kreativitet plus implementering.
Dock möter jag i stort sett bara traditionella administratörer som inte alls är speciellt intresserade av kreativitet
I går bevistade jag ett av dessa mingel; det var snittar, rödtjut (det serverades även vitt) och studentjazz. Jag träffade flera intressanta människor som verkade ha det där som krävs för att lätt kunna skaka igång den typ av tankeprocesser som kallas kreativitet och som ligger till grund entreprenörskap och innovationer: nyfikenhet, individualism och visst akademiskt och socialt risktagande (alla har den här förmågan, men tillgängligheten varierar).
Men i projekt efter projekt som presenterades från en scen med en lila matta, vurmades det dock för strukturer hit och hit, alltså sånt som är associerat med traditionell produktionsplanering och som kommer långt efter den kreativa processen. Det fanns alltså inget som skvallrade om förekomsten av entreprenöriellt eller innovationstänkande annat än de verbala påståendena om desamma.
Varför dras såna här projekt igång egentligen?
En förklaring till att avsändarna gör saker de inte har kunskap om brukar kallas övertro på den egna förmågan - att en persons subjektiva förtroende för sina bedömningar är tillförlitligt större än den objektiva träffsäkerheten i dessa bedömningar, särskilt när förtroendet är relativt högt (Pallier et al. 2002).
En annan fråga: gillar folk i allmänhet egentligen att vara kreativa?
Aktuell forskning från Cornell, the University of Pennsylvania and the University of North Carolina besvarar det sista frågan; i regel verkar det som att de som i såna här mingelsammanhang talar sig varma för kreativitet och dess associerade begrepp egentligen känner viss avsky för desamma, speciellt när framtiden är oviss (Mueller, Melwani & Goncalo, 2012).
De som deltar gör det således med största sannolikhet för att så många andra är med; man dras in i ett sånt här sällskap på grund av värderingsförskjutning. Det finns flera förklaringar. En handlar om simulerings-bias, d.v.s. att utgår från det som är lättast att föreställa sig (Kahneman och Tversky, 1982). En annan är auktoritets-bias, d.v.s. man gör som man blir tillsagd (Milgram, 1963).
Så om någon i ett socialt sammanhang hävdar att deras framställning handlar entreprenörskap och innovation, då drar folk i allmänhet slutsatsen att så är fallet.
När folk väl är övertygade, speciellt om något osannolikt, då har de svårt att ändra sig. Så här skrev Festinger, Riecken & Schachter, 1956/2008):
A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point (s. 3).För att skaka av sig övertygelser och olika bias, d.v.s. bli mer öppensinnad, kan man dansa disco - Dans påverkar vår medfödda kreativa förmåga liksom förmåga att samarbeta.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment