Jämlikt Föräldraskap Idéseminarium - mammor borde ge större utrymme till pappor

Folkhälsans Jämlikt Föräldraskap Idéseminarium sägs beröra inte bara föräldrar utan alla. Projektledaren presenterar forskning som pekar på att barn mår bättre av tillgång till båda föräldrarna och att jämställdhet mellan föräldrarna ökar sannolikheten för att förhållandet varar. Det görs flera jämförelser med Sverige; utbrändhet påstås t e x. ha större utbredning i Finland jämfört med Sverige. Projektledaren säger väldigt gammalmodiga saker, som att hushållsarbetet "skjuts över på kvinnan", speciellt under det första barnet första levnadsår. Till detta kommer klassikern: varje familjesituation är unik, utspel om social konstruktivism och argumenterande att evolution inte är aktuellt längre, typ! Man använder även självrapporterat utmattningssyndrom. Som forskare har man en skyldighet att tillämpa epistemisk vaksamhet när man hör sånt. Tillägg. Tre kvinnors vittnesmål om föräldraskap.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).



Länk till källan

Folkhälsans idéseminarium verkade bygga på på hypoteser som genus och social konstruktion.

På seminariet påstods att många småbarnsföräldrar upplever självrapporterat utmattningssyndrom. Stämmer det?

Som forskare har man en skyldighet att tillämpa Epistemisk vaksamhet (Sperber et al 2010) - att vara misstänksam mot ett budskap och avsändarens syfte eller avsikt.

Det hänger dels samman med att självrapportering är en icke-robust metod, dels att åkommor trendar och att vår art är ganska bra på att hantera stress.

Sedan ganska nyligen har det skett en betydande urbanisering och idag lever de flesta i städer eller förorter. Till detta kommer nya idéer och normer som utmanar etablerad vetenskap. Exempel på såna idéer är hypoteser som diskuteras inom genusteori, t ex. påståendet att vår art skulle resultatet av social konstruktion.

Det uppstår lätt konformism kring dessa icke-validerade hypoteser. Och med konformism kommer bekräftelse-bias, d.v.s. att söka efter information som bekräftar den egna övertygelsen (Nickerson, 1998).

Effekten blir exkludering av vetenskap.

Det vetenskapliga premissen är att människan är biologiska varelser som är känsliga för social påverkan. Vårt ursprung går lååångt tillbaka i tiden.

Efter att en asteroid slog ner i det som idag kallas Mexico startade däggdjurens tid - Cenozoic (66 miljoner år före nutid). Man räknar med att alla existerande däggdjur har en gemensam anfader som dateras ~50 miljoner år före nutid (Coolidge och Wynn, 2018).  Vår line startade för 7-6 miljoner sedan i Tugen hills mellan Viktoria- och Turkanasjön (Pickford, 2006; Pobiner, 2016). Efter att "Lucy" börjat äta benmärg för 3.6 miljoner sedan började deras hjärnor att expandera (Mann, 2018; Thompson ett al. 2019).

Parallellt med att de blev jägare och samlare framträdde nya mentala förmågor: social kognition, symboliskt tänkande och exekutiva funktioner (Coolidge och Wynn, 2018). Vår specifika art - Homo Sapiens - framträdde för ca 320 000 år sedan (Hublin et al. 2017). För ca 70 000 år sedan fick vi ett extra Sapiens (Ambrose, 2010). Att föda och uppfostra barn har under den här långa tidsperioden varit en naturlig del av vår arts historia. Oftast har kvinnor abonnerat på den rollen. Efter årmiljoner på Afrikas Savanner klarar vår art också stress.

Hur ska man se på självrapporterad utmattning?

Som forskare tycker jag svaret är: kritiskt. Här är två exempel på andra åkommor som trendat och där enskilda individer trodde de var drabbade.

Exempel 1. Runt år tvåtusen var social fobi i ropet. Jag hade t ex. två studenter på ett kommunikations- och mediaprogram som ansåg att de var drabbade. När jag bad att få se diagnosen hänvisade de till ett beslut från rektorn om att de inte behövde delta i övningar som rörde presentationsteknik. Åkomman var aldrig bekräftad av experter, men skolans administrativa ledare ansåg att hen skulle bekräfta studenternas påstående. Det kan förklaras av bekräftelse-bias. Rektor ville gå i takt med alla andra och valde bort fakta.

Parallellt med detta visade Furmark (2000) att personer med social fobi kunde "bota" åkomman genom att umgås med andra människor.

Att vara nervös inför ett publikt framträdande är inte detsamma som att social fobi, det är att ha en skvätt prestationsångest - helt naturligt. Självrapportering kan leda till att man övertolkar denna nervositet.

Exempel 2. För ca 10 är sedan träffade jag ett kvinnlig artist. Hon berättade att hon skrivit sin musik, spelat alla instrument vid inspelningen, skött tekniken själv och som grädde på moset även skött distribution och marknadsföring.

Jag var förbluffad.

Men än mer förbluffad blev jag när hon påstod att hon led av ADHD.

Länk till källan.

Min respons var att det var osannolikt.

Hennes respons på min respons var irritation.

Det väckte min nyfikenhet, vilket ledde till frågan: - hur fick hon diagnosen ADHD?

Hon svarade: - min mamma blev orolig eftersom skolan rapporterat att jag inte kunde koncentrera mig under matte-lektionen.

Jag:- vad gjorde du under matte-lektionen?

Hon: - jag skrev låtar.

Jag: - du har ju inte ADHD, du är ju musiker!

Hon blev förvånad över mitt påstående och sa att ingen sagt så till henne tidigare. Vid ett senare samtal gav hon mig en signerad CD med 13 egna låtar.

Jag: - jag aldrig träffat någon som skrivit och spelat in 13 låtar!

Hon blev åter irriterad och sa: - jag har skrivit över 100 låtar.

ADHD är den kanske mest seglivade av trender. Barn tillskrivs diagnosen ADHD av läkare som inte studerat psykologi, vilket är graverande.

Den 14 november, på Barnrättsdagarna nämnde Barnombudsmannen Pekkarinen dels ADHD, dels att 20 % av finska barn som är födda 1997 och senare har en neuropsykiatrisk diagnos.

Men förväntad förekomst av neuropsykiatrisk diagnos, inklusive ADHD är ~1 %. Som av en händelse påtalade Pikkarinen att de inte hade någon lösning. Det hade varit bättre om de sagt att de inte hade någon aning.

ADHD är konsistent med det som kallas emotionell och social anpassning.

Forskning visar att föräldrarelationer påverkar barns anpassning och utveckling; barn som växer upp med med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004). Det spiller över på skolprestation:

En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier(Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (s 2).

Att ha svag emotionell och social anpassning har samma manifestering som ADHD.

Under Jämlikt Föräldraskap Idéseminariumet gjordes även en jämförelse med Sverige. Men Folkhälsans personal missade inomgruppsvariation.

Jag påtalade detta.

Notera att variationen sannolikt är större inom respektive land. Sverige och Finland är två länder med enormt stor landyta i kombination med lite befolkning. Variationen mellan ländernas respektive södra och norra anda är sannolikt större jämfört med länderna i sig.

Under Barnrättsdagarna redovisade t ex. Barnombudsmannen att mental ohälsa bland barn och unga hade en 10 % utbredning i Karelen, att jämföra med 4,21 % i resten av landet.

Under idéseminariet Intervjuades också en pappa som självrapporterat utmattningssyndrom.

Han hade också varit sjukskriven.

Pappan hade ändå orkat starta upp de första pappagrupperna i den stad där han bodde!?

Man noterade att det var svårt att få pappor att delta; de verkade hellre sitta i bastun.

Man jämförde med mammor som gladeligen deltog i motsvarande mammagrupper.

För att förstå skillnaden mellan män och kvinnor kan man titta på Pinker (2005) eller läsa Dunbar (2021).

Båda säger att kvinnor har större behov av socialt umgänge jämfört med män.

Det är också känt att kvinnor gärna abonnerar på att vara hemmavarande förälder och gillar att styra-och-ställa.

Man kan jämföra med tre av de centrala punkterna från seminariet:

• En av fyra pappor tar inte ut föräldraledighet.
  
  
• Många pappor känner sig inte hemma i familjeverksamhet.
  
  
• Pappor kan känna sig som andrahandsföräldrar

Sedan kom en presentation där man jämförde någon form av mental ohälsa som en funktion av individualism (tror jag; administratören Valter ska skicka power points:en).

Diagrammet visade att mental ohälsa ökade med individualism!?

Det totala intrycket av seminariet var att trots att man, precis som Barnrättsdagarna, redovisade misslyckade insatser och att seminariet skulle vara ett idéseminarium, så fanns det lite utrymme för idéer eller andra åsikter (viewpoint diversity).

För mig som expert på föräldra-barnrelationer och entreprenöriellt tänkande blev det lite konstigt när projektledaren, har för mig att han heter Valter, som enligt egen utsaga med utgångspunkt från studier i historia inom ramen för samhällsvetenskap, avvisade etablerad vetenskap till förmån för idéer om social-konstruktivism. Hen menade att de biologiska roller som fortfarande präglar vår arts liv och leverne var passé!?

Om man jämför med det som sades med Robin Dunbars forskning om pojkars/mäns och flickors/kvinnors behov av sociala relationer, då förstår man att flickor/kvinnor har större behov av dessa (Dunbar, 2022).

Btr pappans självrapporterade utmattning bör man förstå:

1. förstå utmaningen med självrapportering som är svår att validera
   
   
2. betydelsen av att vara lite epistemiskt vaksam och fundera om en pappa verkligen var utmattad av att vara med barnen eller om det handlade om något annat.

Tillägg. Dagen efter idéseminariet träffade jag tre mammor. En hade brutit relationen med barnens pappa, en identifierade sig som sociolog med de värdering som följer den utbildningen. Den tredje berättade att hon utgått från sig själv och stannat hemma med barnen fem och ett halvt år. Hon var också den som var nöjdast av dem alla. Hon verkade så nöjd med sitt beslut att följa sina biologiska impulser.

Hon som brutit relationen med barnets pappa skrockade lite nedlåtande när jag berättade om vikten för barn att ha en tät och nära kontakt med pappa. Hon beskrev dock hur stirrig sonen blev när han inte träffade sin pappa. Det förklaras med största sannolikhet av hennes relationsaggressiva tendenser hindra barnet från den täta och nära kontakt med pappa som är avgörande för emotionell och social anpassning (Österberg, 2004).

Läs gärna:Barnrättsdagarna, Helsingfors. Socialtjänstpersonal bör beakta faster Fiffi inom sig

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter