Polisen: Arbetet mot mäns våld mot kvinnor riskerar att hamna i skymundan. En kommentar

Sedan 1970-talet har forskare från olika discipliner kartlagt det antisociala fenomenet Våld i nära relationer. Om man slår ihop fysiskt, psykiskt och dödligt våld i nära relationer är den typiska förövaren en kvinna. Antisocialt beteende formas i hemmen, speciellt i de hem där pappor exkluderas. Trots detta presenterade Rikspolisstyrelsen 2010 ett dekret om att personalen skulle ignorera kvinnors våld i nära relationer.  I april 2021 startade Stockholmspolisen projektet Igor med syfte att fortsätta ignorera kvinnors våld i nära relationer. Projektadministratören heter Markus Antonsson och saknar högre utbildning och specifikt, kunskap om våld i nära relationer. 2022 erhöll Polisorganisationen 33 miljarder för att beivra fall av antisocialt beteende. Men av någon anledning misslyckas Polisen med sitt uppdrag. Se When prophecy fails för en av flera förklaringar.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Sedan åtminstone 1970-talet har forskare från olika discipliner försökt att kartlägga det antisociala beteendet våld i nära relationer. Forskning är svårt och kräver att man kan hantera konceptuell och metodologisk kunskap.

Den konceptuella kunskapen byggs upp över tid genom tillämpning av något som kallas disjunktivt resonerande. Begreppet förklaras kanske bäst av sin motsats - dysrationalia - att inte kunna tänka rationellt trots tillräcklig intelligens (Stanovich, 2015).

Metodologi handlar, förenklat, om tre (3) ansatser:

(1) kvalitativ ansats som möjliggör hypoteser och teman som senare kan testas.

(2) enkätstudier som påvisar korrelation - samvariation med association.

(3) Experimentell design som möjliggör slutsatser om orsak-verkan.

Under 1970-talet utvecklade Murray Straus (1926-2016) med de utgångspunkterna en metod för att mäta Våld i nära relationer: Conflict Tactics Scale (CTS).

Resultaten av många studier med adekvat metodologi visar att:

1. fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för hälften av förekomst och skador.
2. dödligt våld drabbar lika osannolikt barn (0,0000005), män (0,000005) som kvinnor (0,000005).
3. Psykiskt våld i nära relationer, relationsaggressivitet, är typiskt kvinnligt (Hyde, 2005). Här ingår umgängessabotage och vårdnadskonflikter som hämmar barns emotionella och sociala anpassning (Macrae, 2021; Österberg, 2004) och som regel ger upphov till föräldra-alienering (Bernet, 2008, 2021).

Läs: Vad är egentligen våld i nära relationer och hur ser fördelningen ut? Om framing, memory hacking och andra mentala fallgropar

Det finns andra ansatser. En gren hävdar, inte sällan med emfas, en ensvansad effekt av kön beträffande Våld i nära relationer; män skuldbeläggs därför att de anses vara starkare jämfört med kvinnor. Den här ansatsen har tilltalat mindre vetenskapligt nogräknade, som Nationell Centrum för Kvinnofrid (NCK), samt föreningar som Riksförbundet Män, ROKS och Unizon, och det har varit lätt att rekrytera anhängare, t ex. bland politiker och myndighetspersonal.

Under 1990-talet samlades feminister och andra kring Eva Lundgren hypotes - Mäns våld mot kvinnor. Tillsammans med läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer (NCK), socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand (föreningen ROKS) genomfördes en pilotstudie som publicerades i bokform (Lundgren et al. 2001).

Boken saknar, så vitt är känt, vetenskaplig granskning, och undersöker inte våld i nära relationer. Istället använde författarna Lundgrens metod, att bara fråga kvinnor.

Om man läst vetenskapsmetodik förstår man varför detta inte kan spegla någonting egentligen. Påståendet om Mäns våld mot kvinnor är således en så kallad faktoid - något som låter bra men som saknar verklighetsförankring. Det ligger i vår arts DNA att göra kvinnor till offer.

2005 granskade Uppsala universitet Lundgrens arbete. Så skriver (Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:

Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):

Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.

Men övertygelsen sitter djups bland myndighetspersonal: Brottsoffermyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten och Polisen.

Trots avsaknad av vetenskaplig stringens blev Slagen dam en bibel för personalen på Brottsoffermyndigheten. Och trots att Anders Alenskär, den aktuella administrativt högst ansvarige, påmints om att boken saknar vetenskaplig stringens två (2) gånger, solkar boken fortfarande, efter 20 år, ner myndighetens hemsida.

Länk till källan.

2010 gick Rikspolisstyrelsen ut med ett dekret till personalen om att ignorera kvinnors våld i nära relationer. Det var Lundgren/Heimer/ROKS tänkande som gällde. Ingen vetenskap således.

I april 2021 startade Stockholmspolisen ett projekt på det tema som marknadsförts hårt av Lundgren, Heimer (NCK), myndigheterna Brottsoffermyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen samt föreningarna Riksförbundet Män, ROKS och Unizon över lång tid.

Inför Julen 2021 reciterade en anställd vid Jämställdhetsmyndigheten - Berit Jernberg  Lundgren/Heimers/ROKS faktoida utspel och menade att Mäns våld mot kvinnor ska vara övergripande allt våld i hemmet. Lena Ag, som är administrativt ansvarig för myndigheten, stödjer detta.

Länk till källan.

I december 2022, dvs. då de flesta domedagsuttalanden sker för att störa möjligheten till Julfrid, gör Erika Gyllenswärd, polisinspektör och verksamhetsutvecklare för Brott i nära relation, följande utspel i Aftonbladet:

Det hela börjar bra, men längre ner i texten dyker Lundgren/Heimer/ROKS faktoid upp som gumman i lådan:

7 Januari 2022 uttalar sig Polisens projektadministratör Aronsson i statliga Sveriges Television enligt följande:

– Vi kan inte vänta längre, kvinnor dör på löpande band, vi måste sätta in motåtgärder nu (Aronsson).

På löpande band!?

Notera verkligheten: risken att drabbas av dödligt våld i nära relationer är lika obetydlig (0,000005) för män som för kvinnor.

Lundgren belades med  undervisning förbud 2005, men så länge Ag, Alenskär, Antonsson, Heimer, Westerstrand m fl. torgför faktoiden Mäns våld mot kvinnor kommer våld i nära relationer att bestå. Det hänger samman, korrelerar, med det faktum att Våld i nära relationer, som är resultatet av antisocial beteendeutveckling, är typiskt kvinnligt fenomen. Det drabbar barn.

Det är känt att pappor har en normativ påverkan på barns emotionella och sociala anpassning (Macrae, 2021; Österberg, 2004).

Varför fortsätter dessa människor med rätt mycket makt sitt korståg mot män?

Förklaringen finner man inom psykologiforskning, t ex. Festinger, Reicken och Schacters berömda studie av sekter. På sidan tre inleder de med följande klassiska text:

A man with a conviction is a hard man to chansen. Tell him you disagree and he turns away. Show hon facts and figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point.

Det finns förstås fler mentala fallgropar. Se kapitel 2 i min rapport (Österberg, 2021).