Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Sammanfattning - kondenserad form av hela artikeln.
Inledning - bakgrund och lite kuriosa, t ex. när jag samlade rådata från Svea hovrätt sommaren 2001 samt möten Eva Lundgren, Gun Heimer och besök på Uppsala kvinnojour vid deras 20-årsjubileum.
Vetenskapsmetodik - en enkel beskrivning av de vanligaste metodologiska ansatserna samt en förklaring om vilka slutsatser man kan dra från dem.
Människans evolutionära bakgrund - utgångspunkten i psykologisk forskning är som regel antropologisk - hur evolutionen format vår art - Homo Sapiens Sapiens.
Mentala fallgropar - här redogörs för några av de 200 fallgropar som gör att vi människor fattar dåliga beslut.
Antisocial beteendeutveckling - vad det är och hur de uppstår.
Referenslista (n ca 180). Artikelns längd: 48 sidor.
Sammanfattning
Lagom till Jul blossar rubriker i media upp. De brukar vara braskande, t ex. handla om världens undergång eller något annat tragiskt. Den här gången handlar det om våld i nära relationer. Psykologiforskning visar att människor i allmänhet tar till sig information om informationen är negativ (Baumeister, 2001) eller om informationen är lätt att måla upp för sitt inre öga (Tversky och Kahneman, 1982). Många känner intuitivt att uppgifterna stämmer och blir emotionellt engagerade. Men är emotionellt engagemang rationellt och är medieuppgifterna grundade på vetenskapligt resonerande och metod?Det är således viktigt att förstå metod.
Under årtionden har Sveriges regering, t e x. via rekrytering av den norska sociologen Eva Lundgren, samt via olika organisationer, som NCK, ROKS men även Unizon, marknadsfört en falsk bild av fenomenet våld i nära relationer. Deras ansats, som fick spridning bland myndighetspersonal i de nordiska länderna, är att använda en kombination av:
- framing eller "memory hacking" för att påverka kvinnor att alltid beskriva sig som offer,
- att använda anmälningsbenägenhet som mått,
- att bara intervjua kvinnor.
En viktig aspekt att ta hänsyn till för att förstå detta är människans evolutionära bakgrund; vår arts linje framträdde för 7-6 miljoner år sedan och genom olika livsstilsförändringar blev våra förfäder jägare och samlare. Så småningom framträdde rationellt tänkande. Men i bakgrunden lurar "reptilhjärnan". De leder inte sällan till att vi faller i så kallade mentala fallgropar (n~200) som kan samlas under begreppet Dysrationalia - att trots tillräcklig intelligens inte kunna tänka rationellt. Som art är vi mentalt fortfarande jägare och samlare.
Forskning om Våld i nära relationer visar:
- att fysiskt våld är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador.
- att dödligt våld lika osannolikt (0,000005) drabbar barn, män och kvinnor
- att psykiskt våld är typiskt kvinnligt.
Det är viktigt att komma ihåg att Våld i nära relationer faller inom kategorin antisocial beteendeutveckling (Calkins och Keane, 2009; Moffitt et. 2001) som formas i hemmet under de första levnadsåren. Då är det som regel mamma som styr-och-ställer.
Nyckelbegreppet: Anders Alenskär, Berit Jernberg, Dysrationalia, Disjunktivt resonerande, Kvinnors våld i nära relationer, Kristina Stenman, Kortisol, Lena Ag, Memory hacking, Mentala fallgropar, Relationsaggressivitet, Stonewalling.
Inledning
Lagom till Jul hyllar föreningen Akillesjouren läkaren Sören Carlsson Sanz, (1950-2020) för hans idoga arbete mot våld, en insats som vi alltid borde ha i åminne. Men i ett stycke av hyllningen står följande:
“Efter pensioneringen engagerade sig Sören i Akillesjouren som verkar för att stödja män som blir misshandlade av sina kvinnor. Här finns förstås ett stort mörkertal men BRÅ:s statistik visar att nästa lika många män blir misshandlade både fysiskt och psykiskt av kvinnor som tvärtom. Dock är det fler män som utövar dödligt våld i nära relationer”(Facebook).Dagen efter postar Finska YLEs svenskspråkiga version en artikel - Studerande får jobba mer, ingen bilskatt för elbilsägare, dyrare tobak – och fler ändringar som gäller för det nya året. En bit längre ner i artikeln står följande:
“Diskrimineringsombudsmannen blir en självständig och oberoende rapportör om våld mot kvinnor. Rapportören ska på ett övergripande sätt bevaka våld mot kvinnor och våld i hemmet, följa med hur väl den nationella lagstiftningen fungerar och bevaka hur internationella förpliktelser genomförs. Dessutom ska rapportören bevaka och utvärdera åtgärderna för att förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet”.Och på Diskrimineringsombudsmannens hemsida, med juristen Kristina Stenman i spetsen, tronar faktoiden om Mäns våld mot kvinnor på hemsidans förstaplats. Stenman ser mycket glad ut. (Detsamma gäller sannolikt inte de barn [och män] som drabbas av kvinnors våld.)
15 dagar efter att denna artikel publicerats, publicerar svenska Kvartal en intervju med svenska Jämställdhetsmyndighetens Berit Jernberg. Jernberg förtjusas över hur myndighetspersonal lyckats inkludera Våld i nära relationer i begreppet Mäns våld mot kvinnor:
“Genom att inkludera begreppet våld i nära relationer i det överordnade begreppet mäns våld mot kvinnor innefattas även våld i samkönade relationer, eller för den delen kvinnors våld mot män i nära relationer”.Det påstås också frekvent att (1) kvinnor som grupp tjänar mindre än män och att (2) medelålders män inom akademin diskriminerar unga kvinnor. Enligt upphovsmakarna sker diskrimineringen omedvetet. Lite som ett tak av glas. Hur har de lyckats observera fenomenet!?
Det ovan nämnda upplevs sannolikt inte som något märkligt för de flesta. Man "vet ju" intuitivt hur saker och till ligger till. Det känns därmed rätt för de flesta att myndighetspersonal fokuserar på kvinnor. De är som regel kortare, har mindre muskelmassa jämfört med män och deras framtoning kan vara mer än ljuv. Att hjälpa en kvinna i nöd har historiskt varit förknippat med hjältedåd. Minns berättelser som slaget vid Troja; enligt sägnen ska kung Menelaos har startat kriget mot Troja just för att hämta hem sköna Helena. Det var väl fint, eller?
Men frågan som sällan ställs är: - stämmer verkligen dessa uppgifter?
Frågor som denna väcker irritation. Under årtionden har jag som forskare och lektor ändå haft för vana att ställa frågor om det ovan nämnda vitt och brett, d.v.s. till studenter, kollegor och domstolspersonal; Reaktionen har inte sällan varit irritation och/eller så kallade ad hominem kommentarer.
Ad hominem (Latin for 'to the person'), short for argumentum ad hominem, refers to several types of arguments, some but not all of which are fallacious. Typically this term refers to a rhetorical strategy where the speaker attacks the character, motive, or some other attribute of the person making an argument rather than attacking the substance of the argument itself. The most common form of ad hominem is "A makes a claim x, B asserts that A holds a property that is unwelcome, and hence B concludes that argument x is wrong" (Wikipedia).Personangrepp är en form av defensiv argumentation som används av individer som är fast i en övertygelse som saknar konsistens med verkligheten. Alltså, man vet att man har fel men man är del av social gemenskap som bygger konformism. Då avvisar man så regel åsiktsdivergens.
Som exempel kan nämnas när jag gjorde en datainsamling för min magisteravhandling i socialpsykologi som handlar om föräldra-relationens betydelse för barns anpassning och utveckling (Österberg, 2004). Frågan är viktig eftersom föräldrar som önskar ha makt och kontroll över de gemensamma barnen som regel vänder sig till domstolar. Notera att det i stort sett bara är kvinnor som tar detta initiativ. Sommaren 2001 kontaktade jag därför Svea hovrätts administration, har för mig att jag skrev till avdelningsföreståndaren, för att få tillträde till deras arkiv. Svea hovrätt huserar i Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm.
En intressant twist på det hela var att det pågick en renovering av lokalerna. Personalen hade därför tillfälligt flyttats till kontor som låg i anslutning till arkivet. Resultatet blev att jag mötte personalen varje dag. Mitt intryck var att detta var en väldigt speciell kultur. Det är känt att domstolspersonal dissocierar; trots att 'dömeri' bygger på subjektivitet, talar personalen inte om sig själva i jag-form när de beskriver resultatet av sina beslutsprocesser. Istället använder de arbetsplatsen som avsändare. Så istället för att säga och skriva 'jag fattade detta beslut', så säger och skriver de att 'domstolen fattade beslutet'.
Varför agerar de så?
Domstolspersonal genomgår en ganska lång yrkesutbildning (5 år) som leder till en examen på kandidatnivå (3 år). Vän av ordning noterar att yrkesprogrammet för jurister är 33,33 % längre jämfört med en traditionell forskningsförberedande universitetsutbildning. Trots detta är examensnivåerna desamma!?
En annan aspekt rör metod. Trots att yrkesprogrammet för jurister pågår i fem år så ingår inte vetenskapsmetodik. Istället fokuserar utbildningen på textförståelse, retorik - konsten att övertyga, case-ansats och en rad principer. En sån princip är objektivitetsprincipen som innebär att personalen tror att när de inträder rollen som domstolspersonal så kan de observera omvärlden med ett objektivt öga (eller öra). En annan princip är moderspresumtionen - Mater semper est - som innebär att man åtminstone vet vem mamman är.
En juridisk process går således till så att två parter som inte är överens tävlar om att övertyga en tredje part (domaren). Domaren lyssnar på parternas verbala framställningar parallellt med att dessa nedtecknas av en sekreterare (notarie på juridiska). Som grädde på moset spelas det hela in. När parternas diskurser är presenterade drar sig den av domstolen anställde domaren tillbaka till sitt kontor. Där inne påbörjas arbetet med att försöka jämföra parternas diskurser, eller, att jämföra vilken av diskurserna som bäst passar den praxis som råder på arbetsplatsen domstol. Till detta ska läggas domstolspersonalens arbete som betygsätts av kollegor med lite längre arbetslivserfarenhet. Avviker man från typiska bedömningar, då kan karriären stoppas.
Vad blev resultatet av min granskning?
Resultatet av datainsamlingen från Svea hovrätts arkiv visade att domstolspersonalen dömer bort barns papparelationer i 75 % av fallen. Den sannolika förklaringen är grupptänk kring presumtionen om moderskap - mater semper est.
En intressant aspekt är att domstolspersonal som regel förnekar detta och lägger fram alla möjliga, ofta märkliga, bortförklaringar (defensiv argumentation). American Psychological Association (APA) definieras förnekelse enligt följande:
a defense mechanism in which unpleasant thoughts, feelings, wishes, or events are ignored or excluded from conscious awareness. It may take such forms as refusal to acknowledge the reality of a terminal illness, a financial problem, an addiction, or a partner’s infidelity. Denial is an unconscious process that functions to resolve emotional conflict or reduce anxiety.Men 1999 genomförde Socialstyrelsen en liknande kartläggning, men för alla tingsrätter i Sverige. Resultatet visade att domstolspersonalen dömde bort barns papparelationer i just 75 % av fallen. 2008 genomförde en professor i juridik, Johanna Schiratzki, en upprepning av min kartläggning från Svea hovrätt. Resultatet visade att personalen dömde bort barns papparelationer i 75 % av fallen. 2018 publicerades en svensk version av Biringens och Harmans bok föräldrar som beter sig illa (se min review). De visar att den svenska domstolspersonalen inte är unik - i USA dömer domstolspersonal bort barns papparelationer i 75 % av fallen. Det verkar således handla om en allmänt utbrett fenomen bland domstolspersonal. Domstolspersonalens agerande, att placera kvinnor i någon form av hederskulturell offerroll, får konsekvenser för hela samhället.
Not. Anders Alenskär, anställd som administrativ ledare för svenska Brottsoffermyndigheten, Lena Ag anställd som administrativ ledare för svenska Jämställdhetsmyndigheten och Kristina Stenman, anställd som administrativ ledare för finska Diskrimineringsombudsmannen, har via mail blivit tillfrågade varför de marknadsför falska teorier om våld i nära relationer på sina respektive hemsidor. samtliga tre har vägrat att svara.
Jag tänker att exemplen ovan skapar förvirring i den egna tankeverksamheten som väcker frågor. Vi vet att domstolspersonalens agerande förklaras av grupptänk och konformism och man kan läsa mer om detta i kapitlet om Mentala fallgropar. Men det borde även väcka frågor om metod. Vad är metod? Finns det olika typer av metod?
Kapitlet Vetenskapsmetodik
Vetenskaplig metod är de metoder för systematisering, kartläggning och inhämtande av kunskap som används inom vetenskapen. Vetenskapliga metoder behandlas inom det akademiska ämnet forskningsmetodik (Wikipedia).När vi blickar ut över världen, då ser vi massor av saker och skeenden. De flesta observationer passerar obemärkta - utan att vi tänker så mycket på dem. Vissa skeenden fångar vårt uppmärksamhet. Ett klassiskt exempel som återfinns i det flesta metodböcker är förekomst av tragiska drunkningsolyckor och försäljning av glass. Båda rapporteras återkommande via media. Båda förekommer samtidigt. Det verkar rimligt att dra slutsatsen att de därför hänger ihop på något sätt. Kan det stämma? Ett annat känt exempel är att singla slant. Det finns två alternativ: krona eller klave. Om klave kommer upp flera gånger, ökar då sannolikheten för att krona kommer upp nästa singling?
Observationer kan trigga en emotion som kallas nyfikenhet vilket leder till att man vill utforska. Vi vill veta mer. Vi ställer omedvetet frågor om trovärdigheten i det vi ser, om det vi ser skett tillfälligt och om det som skett är representativt i generell mening. På vetenskapsspråk kallas detta validitet, reliabilitet och representativitet. Notera att respektive begrepp har underkategorier.
För att få trovärdiga svar på dessa och andra frågor är det bra att tänka rationellt, dvs. använda logisk och rationellt tänkande.
Under årtusenden användes dialektik och retorik för dessa ändamål och det är ur den typen av tänkande som juridisk metod uppstod för ca 3700 år sedan när krigarkungen Hammurabi (1792-1750 BC) lanserade sin lagtext. Traditionen levde vidare genom en kanske mer känd person - Cicero (106 - 43 BC). Många förknippar Cicero med retorik och konsten att övertyga, men Mary Beard, professor i klassiska språk vid Cambridgeuniversitetet, tecknar en annan bild av Cicero - en person som avrättade sina meningsmotståndare och sedan hittade på en förklaring till varför han gjorde så (Beard, 2016).
Cicero had the men summarily executed, with not even a show trial. Triumphantly, he announced their deaths to a cheering crowd in a famous one-word euphemism: vixere, 'they have lived - that is, 'they are dead' (p 27).Notera att Cicero används i utbildningen på yrkesprogrammen i juridik som exempel på hur man trakterar den retorik som senare ska användas i juridiska processer.
Detta ändrades på 1400 -talet med introduktionen av renässansen. Den sägs ha startat när guldsmeden och uppfinnaren av det naturliga perspektivet - Filippo Brunelleschi (1377-1446) fick uppdraget att konstruera och uppföra en självbärande kupol till Florens katedral. Det startade en återfödelse, en renässans, av det tänkande som mer utgår från kvantitativa termer - numeracy - som är grunden för rationellt tänkande. Brunelleschis initiativ skapade sannolikt även ett arbetsklimat för vetenskapligt tänkande som förklarar varför andra efter honom gjorde stora upptäckter.
Nikolaus Kopernikus (1473-1543) återupptäckte t ex. Heliocentrism, dvs. utmanade Aristoteles hypotes om geocentrism - att Jorden var centrum i då kända universum. Heliocentrism innebär det vi idag tar för givet, att planeterna kretsar kring solen. Notera dock att det rådande arbetsklimatet ännu inte var tillräckligt bra. Det synliggjordes av att Kopernikus i princip väntade med att publicerade sitt traktat - De revolutionibus orbium coelestium - tills han låg på sin dödsbädd. Det blev istället Galileo Galilei (1564-1642) som i sin föreläsningar framförde Kopernikus observationer.
Galileo stötte dock på patrull, då den rådande administrationen, liksom vissa forskare, hade svårt att accepterade det som kallas heterodoxy - åsiktsdivergens. Kolla den här tre (3) minuter långa videon för en orientering: Heterodox Academy: What is Viewpoint Diversity.
För att göra en lång historia kort som ledde Galileos föreläsningar om Heliocentrism till att överheten dömde honom till husarrest resten av sitt liv. Alltså. En av världens kanske främsta vetenskapsmän dömdes för att ha fört världen ett stort steg framåt!
Men det hindrade inte den vetenskapliga process som inletts från att utvecklas och spridas. I böckerna The Better Angels of Our Nature: Why Violence Has Declined och Enlightenment Now: The Case for Reason, Science, Humanism, and Progress visar psykologiforskaren Steven Pinker hur våld och hederskulturellt tänkande efter renässansen och under upplysningen ersattes av vetenskap, resonerande och humanism. Effekten blev den enastående framgång de flesta idag kan åtnjuta i det som kallas kunskapssamhället.
De flesta känner till begreppet vetenskap men kanske är det så att inte lika många har en förståelse för vad begreppet vetenskap innebär? Notera att kännedom och förståelse är skilda från vandra. Det är sannolikt så att för de flesta begrepp vi känner, saknar vi samtidigt kännedom om deras betydelse. Man kan således känna till begrepp utan att förstå vad de representerar. Var är då vetenskap?
[Science] is a systematic enterprise that builds and organizes knowledge in the form of testable explanations and predictions about the universe (Wikipedia).Direkt översatt blir det: Vetenskap är ett systematiskt företag som bygger och organiserar kunskap i form av testbara förklaringar och förutsägelser om universum. Att man inkluderat universum i meningen betyder att det inkluderar allt.
Upon observing a new phenomenon, we must repeat the observation under the same conditions numerous times in order to “verify” that it is a repeatable occurrence and not just a fluke. It is only then that we should make an announcement of our hypothesis and challenge other scientists to “replicate” and test our results. If enough replications under similar circumstances are demonstrated by other scientists, replications that produce the same result, we are verging on a theory in science. Observation, verification, replication (Moore, s. 14).Vetenskap är en process, ett tillvägagångssätt, som kan tillämpas inom många områden, inklusive juridik. Vetenskap inkluderar observation genom slumpmässig datainsamling, dvs. rådatan ska vara representativ för hela populationen. För att resultaten ska bli trovärdiga är det viktigt att man kontrollerar att man mäter det som avses att mäta och att mätningen kan motstå slumpinflytande. Alltså: representativitet, validitet och reliabilitet. Notera att det kräver kvantifiering. Det implicerar att man behöver ha tillgodogjort sig det som kallas numeracy - förmågan att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska begrepp. I vetenskapliga sammanhang är kvantitativa begrepp som sannolikhet, medelvärde och standardavvikelse avgörande.
Sannolikhet. Mänskligt tänkande bygger på sannolikheten för att olika fenomen ska uppträda någon gång i framtiden. Vi kan till exempel blicka ut genom fönstret och försöka predicera hur sannolikheten för olika väderfenomen de kommande timmarna. Den skattningen påverkar beslut om sko- och klädval. Om vi predicerar att det ska att börja regna, då kanske det finns en poäng att använda gummistövlar och paraply?
Här kommer psykologi in i bilden. Vårt psyke har nämligen svårt att hantera sannolikheter framåt i tiden; psykologerna Tversky och Kahneman (1979) visar t ex. att vi istället förlitar oss på en kombination av perception och [konstruktivt] händelseminnen. När vi tittar ut kombinerar vi perceptionen av det aktuella vädret med de minnesbilder vi har av väder. Det är då lätt att vi drabbas av tankefel, dvs. faller i en av många mentala fallgropar (n~200; se kapitlet om Mentala fallgropar). Om vi går tillbaka till exemplet med att singla slant, då vet de flesta att chansen att myntet landar så att krona eller klave visas är 50 % och att det sker genom slumpinflytande. Men hur ser sannolikheten ut vid nästa singling?
Här ska man i princip tillämpa sammatankemönster som när man predicerar väder och även här blir det lätt tankefel genom att många kombinerar händelseminne och perception. Det leder till att prospektionen baseras på ett önsketänkande - "nu minsann" borde sannolikheten för mitt önskade utfall öka.
Men sannolikhet ackumuleras inte över tid när man singlar slant - sannolikhet börjar om vid varje singling. Så nästa gång man singlar slanten, då är åter sannolikheten för att krona eller klave visas densamma som vid första singlingen: 50 %. Om man singlat slanten väldigt många gånger, då framträder det som kallas en normalfördelning och som illustreras av den klockformade kurva i bilden nedan. Många får kanske rysningar och minns grundskolans matte-lektioner.
 |
| Källa: Wikipedia. |
Lägg det här bakom örat. Vi kommer att återvända till sannolikhetstänkande i Kapitlet Antisocial beteendeutveckling.
Men det räcker inte att man förstår sannolikhet. Man behöver också en förståelse för begrepp som medelvärde respektive standardavvikelse. Det är med dessa två begrepp man beskriver olika typer av fenomen och hur de förhåller sig till varandra baserat på populationsdata. Det är populationsdata som leder vårt tänkande genom att visa hur sannolikt det är att ett fenomen ska uppträda.
Medelvärde. De flesta har sannolikt kännedom om begreppet medelvärde. Men finns det också en förståelse? Medelvärde är ett så kallat typvärde eller en central tendens som kan guida oss för förståelse om olika fenomen. Det finns flera olika sorters medelvärde men här fokuserar vi på aritmetiskt medelvärde. När man beräknar aritmetiskt medelvärde adderar man observationerna och dividerar summan med antal observationer. Som exempel kan man fråga: vilken är den typiska skostorleken för en viss familj?
Man börjar med att observera respektive familjemedlems skostorlek. Pappa kanske har storlek 44 och mamma har kanske storlek 37. Barnen, där några kanske blivit vuxna, har storlek 46, 45, 34, 32 och 29. Steg 1 blir att addera 44+37+46+45+34+32+29. För att underlätta det hela kan vi addera tiotalen och entalen var för sig. Tiotalen: 40+30+40+40+30+30+20=230. Entalen: 4+7+6+5+4+2+9=37. Därefter adderar vi tiotal och ental: 230+37. Summan blir 267. Nu dividerar vi summan (267) med antal observationer som i det här fallet är lika med antalet familjemedlemmar, dvs. 7. Resultatet blir: 38,14. Familjens typiska skostorlek är således drygt storlek 38. Men flera av familjens fötter var ju 40-någonting. Vi ställer den naturliga frågan: är detta verkligen representativt?
Standardavvikelse. Vi beräknar därför även standardavvikelsen som beskriver hur värdena sprider sig runt typmåttet. Resultatet visar att spridningen är 6,7. Familjens fotstorlek är således 38 +/- 6,7. Tillsammans skapar medelvärde och standardavvikelse en bild av hur sko- och fotsituationen ser ut i nämnda familj. Notera att mätningen bara rör nämnda familj. Den säger inget om hela populationen. Om vi vill veta mer om en hel populations skostorlek, då måste vi samla data från fler än 30 observation men mindre än 5 % av populationen. Insamlingen måste också sker slumpmässigt.
En annat vanligt exempel är att mäta kroppslängd. Vuxnas kroppslängd förväntas vara konstant över tid medan barns kroppslängd förväntas öka över tid. Om man överför den typen av mätdata till ett diagram så uppstår två kurvor. En rak horisontell linje som beskriver vuxnas kroppslängd över tid samt en stigande kurva som beskriver barns kroppslängd från födseln till övre tonåren. Notera att om mätdata för vuxnas kroppslängd varierar, då är det sannolikt något som är fel, antingen i urvalet eller på sättet man mätt. På samma premisser är något galet om mätdata av barns kroppslängd är konstant över tid.
Inom psykologisk forskning mäter man observerbart beteende, men även fenomen som inte är observerbara, så kallade latenta variabler. Ett exempel på beteende är inlärning. Man testar kunskapsnivå över tid, dvs. precis som med kroppslängd. Men istället för att rita observerbara streck på väggen gör man före och eftertest. Exempel. Om man presenterar Pytagoras sats med tillhörande figur (den rätvinkliga triangeln) för 5-åringar, då är det sannolikt att de kommer att gilla figuren samtidigt som de kanske blir förundrade över det algebraiska uttryck som beskriver formeln - hypotenusan (diagonalen) - som är lika med kvadratroten ur summan av höjdens kvadrat plus basens kvadrat. Om man efter år av undervisning inom räknelära, inklusive genomgångar av Pytagoras sats, testar om 14-åringar klarar att räkna ut hypotenusan, då finns det en betydande sannolikhet att de klarar att göra det. Slutsatsen är att det förekommit inlärning.
Så vi har ett lite hm om sannolikhet, medelvärde och standardavvikelse i verktygslådan. Då väcks frågan: hur ska vi börja vårt utforskare?
Kvalitativ och kvantitativ ansats. Lite tillyxat kan man dela metod i kvalitativ respektive kvantitativ ansats. Kvalitativ och kvantitativ ansats kompletterar varandra. Jag hävdar att det är fördelaktigt att starta med en kvalitativ ansats. Notera att kvalitativ metod inte möjliggör generaliseringar eller slutsatser om orsak-verkan. Kvalitativ metod leder till teman och hypoteser som senare kan testas med kvantitativ metod.
Vi använder dagligen kvalitativ metod i vanliga samtal genom att ställa öppna frågor och lyssna på motparten. Det här beteendet, att mjölka andra på information, framträdde för ungefär 200 000 år sedan (Page, 2019). Genom att fråga många andra individer om deras uppfattning om saker och ting får vi ett medelvärde som ger oss inblick inom olika områden. Nyckeln är att ställa öppna frågor (undvik således styrande frågor).
De första kvalitativa studierna sker i hemmen genom köksbordsdiskussioner om ditten och datten och upprepningen av frågan "varför då"? Oftast är det barn som ställer dessa viktiga frågor och de gör det därför att en emotion som kallas nyfikenhet triggar dem som ställa frågor. Det leder till att de under några år snabbt bygger upp en omfattande kunskapsbas som kommer att påverka deras utbildning och personliga utveckling (Gopnik, 2016).
Samma kvalitativa ansats används också för forskning. Notera att kvalitativ metod inte möjliggör generaliseringar eller slutsatser om orsak-verkan. Kvalitativ metod leder till teman och hypoteser som senare kan testas med kvantitativ metod. Man kan göra avgränsningar och intervjua speciella grupper av människor för att öka sin förståelse om vissa saker.
Mellan 2000 - 2012 intervjuade jag exekutiva ledare (n>30). Syftet var att skapa kännedom om sju begrepp och hur respektive ledare såg på begreppen i två olika imaginära kontexter. För att skapa dessa imaginära kontexter använde jag inramning (framing; Tversky och Kahneman, 1981). Först bad jag respondenterna beskriva begreppens definition, dvs. svara på frågan vad, och en stund senare bad jag dem berätta hur de tillämpade samma begrepp i sin verksamhet. Genom att ställa både vad och hur frågor i de två intervjuomgångarna kunde jag manipulera respondenternas psyke. Det gav mig en inblick i deras kännedom om begreppen samt hur de använde begreppen. Resultatet indikerar att frågor om vad respektive hur aktiverar olika minnesstrukturer, ty, resultatet visade ett tydligt mönster: (1) att dessa chefer förstod begreppen på ett likartat sätt och att deras gemensamma förståelse överensstämde med det som står i forskningslitteraturen. (2) Men resultatet visade också att de inte använde begreppen i enlighet med den förståelsen. Om resultatet är representativt, då får det konsekvenser på organisationers verksamhet.
En slutsats är beslutsfattare inte använder begrepp utifrån deras generella betydelse. I stället fallet de i någon av de många mentala fallgropar som finns att tillgå. En annan slutsats är att det går att påverka ett svar genom att använda en viss inramning (Tversky & Kahneman, 1981). En tredje slutsats blir att folk i allmänhet kanske går omkring med kunskap om saker och ting som de inte tillämpar på ett vetenskapligt adekvat sätt?
Minns också att slutsatser från kvalitativa datainsamlingar INTE möjliggör generalisering över en hel population utan begränsar sig till hypoteser och teman som senare kan testas med kvantitativ ansats. (Notera att jag beskriver hur domstolspersonal och andra myndighetsutövare ofta fattar beslut.)
Resultaten från intervjuerna gav mig således ledtrådar som kunde användas för att designa ett kvantitativt test. Det finns, igen grovt tillyxat, två kvantitativa ansatser: Enkäter och experimentella studier. En fråga man ställer sig är hur sannolikt är det att resultaten från dessa kvalitativa datainsamlingar överensstämmer med populationen i övrigt (typ-chefen)?
Experimentdesign, eller så kallad randomiserad kontroll, på engelska förkortat RCT brukar beskrivas som guldstandarden för metod. I sitt enklaste format avnänder man två grupper. Den ena gruppen utgör kontroll. Den andra manipuleras på något sätt. Med RCT får man valida resultat som möjliggör slutsatser om orsak-verkan som går att generalisera över en hela population. Men det kräver att man har kontroll över händelseförloppet. Ett annat viktigt kriterium är urvalet av dem som ska ingå i experimentet. För att öka sannolikheten att de representerar populationen är det viktigt att urvalet sker slumpmässigt.
Jag och en kollega ville testa om musiklyssnande, kroppsrörelse och att sitta-stilla-på-ett-möte påverkade kreativitet - en kognitiv förmåga att kombinera symboliska representationer, eller fragment av dessa, till distinkta koncept (Österberg, 2012). Vi förväntade oss att musiklyssnande och kroppsrörelse skulle ha betydligt större påverkan på kreativt tänkande jämfört med att sitta-stilla-på-ett-möte. Det hänger bland annat samman med en studie som visar att möten blockerar idégenering (Kerr och Tinndale, 2004). I vår föreställningsvärld var således den stora frågan: vilket av musiklyssnande respektive kroppsrörelse som hade störst påverkan på kreativt tänkande?
Vi rekryterade deltagare till en musiklyssnar- respektive en rörelsegrupp från en konferens och sitta-stilla-på-ett-möte-grupp från ett universitet i Mellansverige. Resultatet visade att musiklyssnande påverkade kreativitet i större utsträckning jämfört med att sitta-stilla-på-ett-möte. Men resultatet visade också att sitta-stilla-på-ett-möte hade större påverkar på kreativitet jämfört med kroppsrörelse (Österberg och Köping Olsson, 2018).
Vi var förbluffade, vilket väckte den kritiska frågan: Hur var detta resultat möjligt? Hur kunde idéblockarande sitta-stilla-på-ett-möte ge bättre resultat jämfört med att röra på kroppen? När vi granskade resultatet insåg vi att sitta-stilla-på-ett-möte-gruppen utgjordes av lärare inom innovation och kreativitet. Vi drog slutsatsen att de därför INTE var representativa för mätningen och att studien behövde upprepas med data från andra respondenter. Vi har ännu inte gjort om mätningen.
I en andra studie ville vi testa hur dans, dvs. rytmisk kroppsrörelse till musik som alltså inkluderar både musiklyssnade och kroppsrörelse, påverkar kreativitet. För studien rekryterade vi två skolklasser. Den ena klassen fick göra kreativitet-testet direkt. Den andra klassen fick dansa disco i tre minuter och sen göra kreativitetstestet. Resultatet visade en betydande effekt av dans på kreativitet (Österberg och Köping Olsson, 2021). Dessa studier illustrerar på flera plan utmaningarna med metod rent generellt.
Socialpsykologer utvecklade det som kallas enkätstudier. Men dessa används även av andra typer av forskare, t ex. de som studerar näringsfrågor samt ekonomer. Enkätansatsen är kanske mest känd för den skala som ofta används - Likertskalan. Den är uppkallad efter upphovsmannen socialpsykologen Renses Likert (1903 - 1981). Enkätstudier använder påståenden som du ombeds skatta på en skala, t ex. 1-5 eller 1-7, där 1 kan betyda "stämmer inte alls" och 7 "stämmer helt och hållet".
Exempel. Du har ringt till banken för att fråga om något. Efteråt vill de veta vad du tyckte om servicen. Eftersom samtalet är avslutat ombeds du minnas händelseförloppet (episoden). Om utvärderingen kommer nära inpå händelsen finns det en viss sannolikhet att du kan reproducera händelseförloppet i ditt minne. Resultatet påvisar i så fall validitet - att man mätt det som avses att mäta - men säger inte så mycket om reliabilitet och representativitet.
Enkätansatsen används även av näringsforskare genom så kallade Food Frequency Questionnaire (FFQ). Där ber man respondenterna uppsöka sitt episodminne för att skatta konsumtion av olika makronutrienter (fett, kolhydrater och proteiner). Tidsspannet kan vara långt, upp till 12 månader bakåt i tiden. Här uppstår en betydande risk eftersom minnet inte är reproduktivt utan konstruktivt i en social kontext (Schacter och Addis, 2007). Därför är studier där man använder FFQ:s rätt så skakiga. Det är fel att säga att de alltid är missvisande, men de är som regel heller inte speciellt robusta. Således föreligger det kritik mot studier genomförda med FFQ (Ioannidis, 2013). Den här korta videon illustrerar svårigheterna med att utvinna valida data från FFQ:s The problem with nutrition studies l FiveThirtyEight.
Enkätansatsen används också av ekonomer, men då i den andra riktningen - prospektion, eller respondentens "Willingness to ...". En vanlig fråga rör konsumtionsbeteende. Det kan handla om viljan att premiera ekologiskt odlad mat över matens pris. Det finns etiska och ekologiska argument för att köpa ekologiskt. Det är också lite trendigt att göra den typen av val. Följaktligen skattar många respondenter som regel "stämmer helt och hållet" på påståendet: jag väljer helst ekologiskt odlad mat. Men något stämmer inte. Observerbara data visar att ca 4 % av en population väljer ekologiskt odlad mat. Istället prioriterar de matens pris. Ekonomerna kliar sig i huvudet och undrar varför inte den prospektiva skattningen överensstämmer med det verkliga beteendet?
Inom organisationspsykologisk forskning används enkäter och man ber som regel respondenten tänka på organisationen i nutid (perception). Exempel på saker man kan mäta är Arbetstillfredsställelse (Locke, 1976) och Arbetsklimat för kreativitet (Ekvall, 1996). Dessa är så kallade latenta konstrukt. Det hänger samman med att de inte går att observera med våra sinnen. Notera att dessa dimensioner därför skiljer sig från observerbara variabler som kroppslängd och vikt. Notera även att data insamlade genom perception är mer träffsäkra jämfört med data som som baseras på episodiskt minne (näringsforskning) eller prospektion (beteende-ekonomi).
Jag har använt dessa konstrukt i forskning och undervisning. Båda konstrukten innehåller 10 [latenta] dimensioner. Var och en av dimensionerna utgör en skala som omfattar flera påståenden, eller så kallade påståenden eller items. Man ber respondenten skatta alla påståenden i skalan. Sedan räknas påståendena samman till medelvärden som representerar respektive dimension. Dessa dimensioner kan sedan korreleras med varandra och andra variabler, d.v.s. man kan testa om det föreligger samvariationer med association. Notera att begreppen korrelation och kausalitet har olika betydelse.
Jag har också studerat barns emotionella och sociala anpassning som en effekt av föräldra-relation (Österberg, 2004). Studien byggde på ett enkätmaterial från ett större forskningsprojekt. Drygt 1200 14-åringar fick skatta sin aktuella utblick (perception) genom en rad påståenden som rörde emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling. Noter att båda begreppen omfattar flera underkategorier. Men av pedagogiska skäl använder jag social och emotionell anpassning som är viktiga för individens utveckling till självständig och laglydig individ
Resultatet visar att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma. Det förklaras av att pappor har en normativ påverkan på barns anpassning (Macrae, 2021). Resultatet möjliggjorde formellt slutsatser om korrelation, d.v.s samvariation med association, men med logiskt-rationellt tänkande förstår man att föräldra-relationen är förklaringen, eller orsaken, till förekomst av anpassning.
När man studerar antisocialt beteende, som våld i nära relationer, då har själva beteendet redan förevarit. Det utesluter experimentell design. Därmed blir det svårt att dra slutsatser om orsak-verkan. Det utesluter också datainsamling genom perception. Det man har att tillgå är datainsamling genom aktivering av episodminnet som inte är reproduktivt utan konstruktivt i en social kontext (Schacter and Addis, 2007). Vi vet från näringsforskning att denna ansats inte är robust. Det betyder att man måste vara extremt försiktigt när man samlar in data. Det finns egentligen bara en validerad metod för att mäta våld i nära relationer: Conflitct Tactics Scale (CTS; Straus, 1979). Den innebär, förenklat, att man frågar kvinnor och män om de varit offer respektive förövare av våld i nära relationer. Men man ställer dock inte frågorna direkt. Istället börjar man med att ställa enkla, personliga frågor så att respondenten slappnar av och blir mer öppensinnad. Därefter närmar man sig den så kallade pudelns kärna. Resultat från CTS - orienterade studier visar att fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelade mellan könen; kvinnor står för hälften av förekomst och skador. Kvinnor dominerar dock det som kallas relationsvåld, dvs. psykologiskt våld. Implikationen av detta blir att den sannolika förövaren av våld i nära relationer är en kvinna.
Utmaningen med enkäter ligger i det vi redan lärt oss från Schacter och Addis (2007): att minnet inte är reproduktivt utan konstruktivt i ett socialt perspektiv. Minnet kan också hur forskaren väljer att rama in frågorna (Tversky och Kahneman, 1981) men också den roll vi har när vi agerar respondenter (Hajo och Galinsky, 2012).
(Shaw, 2016 a, b) menar att vi lätt faller offer för något hon kallar för memory hacking.
Shaw berättar till exempel om en studie där man "lurar" respondenterna att tro att de kunde minnas visuellt perceptuerade objekt från den första levnadsdagen. I strid med hur minnet fungerar rapporterade ändå respondenterna detaljer från det rum de trodde sig kunna minnas: en mobil (som hänger i taket) och sjukvårdspersonal (Spanos, Burgess, Burgess, Samuels, och Blois,1999).
Under slutet av 1900-talet och in på 2000-talet utspelade sig en rättsskandal i Sverige där personal (n=8; domare) vid olika domstolar valde att förlita sig på en åklagares påstående om en massmördare. Åklagaren hade inte valt att konsultera forskningslitteraturen, dvs. disjunktivt resonerande. Istället tillämpade åklagaren Christer van Der Kwast det som kallas cherry picking och som förklaras av bekräftelse-bias; man tog kontakt med en (1) psykologiforskare med psykodynamisk inriktning a la Margit Norell. Norell ansåg att Freuds avvisade hypoteser om återvunna minnen fungerande. En del av det tankegodset handlade om ett skuldbeläggande mot pappor. En rad av Norells adepter - psykologer med klinisk inriktning - ägnade sig därför åt memory hacking, dvs. de skapade falska negativa minnen hos patienterna om deras barndom. Resultatet blev en rad ouppklarade tragedier. Notera att den här typen av åtgärder fortfarande genomförs av socialtjänstpersonal som tillåts tala med barn med utgångspunkt från Margit Norells och Eva Lundgrens/Gun Heimers/ROKs faktoida föreställningar.
Trots att de utvalda psykologiska teorierna saknade dock vetenskapligt stöd använde domstolspersonalen resultaten från dess tillämpning som bevis (SOU 2015:52). Läs mer om Bias i kapitlet Mentala fallgropar. Läs också:
9 augusti 2014: Mannen som slutade ljuga - kommentar med föräldra-barnperspektivet som inramning
18 september 2014: Mannen som slutade ljuga - jämförelse med When Prophecy Fails. Om konformism, dysrationalitet och evidenskänsla
Utmaningen ligger således i att undvika att påverka minnet, dvs. designa datainsamlingen på ett sätt som gör att respondentens svar ligger så nära sanningen det bara är möjligt. En väsentlig aspekt att ta hänsyn är att skillnader och/eller effekter är inte något man tar för givet (premissen), det är något som man ska påvisa, helst med upprepade mätningar.
Det för oss tillbaka till inledningen och exemplet med de tragiska drunkningsolyckorna och glassförsäljningen. Har de med varandra att göra? Svaret är nej; det föreligger samvariation men ingen association. I själva verket förklaras båda av en tredje variabel: fint väder. Exemplet illustrerar hur fel det kan bli om man saknar kompetens att förstå metodologiska aspekter.
Myndighetspersonal utgår t ex inte från forskning om våld i nära relationer utförd med vetenskapliga metoder som Conflict Tactics Scale (Straus, 1979). Istället bygger deras arbete på en feministiskt orienterad ansats, inklusive viktimologi, som torgförts av den norska Sociologen Eva Lundgren, läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer (NCK), socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand från intresseorganisationen ROKs samt Margit Norells obskyra teorier. Det går hem i stugorna eftersom mångas tänkande om detta utgår från berättelser som den om sköna Helena.
Men redan här är det värt att påminna myndighetspersonalen om att Uppsala universitets granskning av Lundgrens arbete. Så skriver (Hagekull, 2005), å Uppsala universitet vägnar:
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Norells idéer, som helt saknar vetenskapligt stöd, borde ha stoppats efter SOU 2015:52.
Det för oss tillbaka till inledningen och exemplet med de tragiska drunkningsolyckorna och glassförsäljningen. Har de med varandra att göra? Svaret är nej; det föreligger samvariation men ingen association. I själva verket förklaras båda av en tredje variabel: fint väder. Exemplet illustrerar hur fel det kan bli om man saknar kompetens att förstå metodologiska aspekter.
För att krångla till det. Inte ens alla forskare och lärare som jobbar på universitet använder vetenskap. Om man t ex. är historiker, ekonom eller jurist, då är man i formell mening inte skolad i vetenskaplig metod. Historiker tenderar att titta bakåt, ekonomer håller reda på och debit och kredit och ibland försöker de spå in i framtiden och jurister jämför diskurser för att dra [subjektiva] slutsatser baserade på principer som tillämpats inom jurist-skrået sedan Hammurabis och Ciceros dagar.
I grund och botten handlar det här om hur vår arts psyken fungerar. Ett sätt att öka den förståelsen är att ta en titt på vår evolutionära bakgrund.
Människan är en biologisk varelse som är känslig för social påverkan. (Dawkins, 1976) menar att att våra gener är själviska. Vår så kallad linje går 7 - 6 miljoner år tillbaka i tiden (Pickford, 2006; Pobiner, 2016). 4-3,6 miljoner år före nutid skedde en förändring av deras livsstil när de de lade kött och benmärg på tallriken (Ben-Don, och Sirtoli, Barkai , 2021; Mann, 2018; Thompson et al. 2019). Thompson et al. menar att de slog stenar på ben från stora döda djur för att komma åt benmärg. Konsekvensen blev att deras händer ändrade form, deras hjärnor började expandera och deras tarmsystem reduceras i motsvarande grad (Aiello och Wheeler, 1995). Det är sannolikt att detta nya beteende - att slå stenar på ben från stora döda djur - blev startpunkten för det som kallas entrainment - rytmisk synkronisering av beteende. Deras livsstil ändrades på två sätt för ca 2 miljoner år sedan. Dels antas social cognition varit etablerat vid den tidpunkten (Coolidge och Wynn, 2018), dels ändrade de livsstil och blev jägare och samlare, d.v.s. männen blev jägare och kvinnorna samlare i lägret. De här könsskillnaderna gör sig påminda även i nutid, speciellt när kvinnor söker upp män med syfte att föra generna vidare.
Under 2020 träffade jag vid två olika tillfällen två kända forskare inom antropologi. Den ena forskaren träffade jag i februari och den andra samtalade jag med i december. Vid båda tillfällena berättade jag om en artikel jag läst och jag är rätt säker på att det var National Geographics (jag kan dock inte hitta artikeln). Man hade observerat lejonhonor och noterat att när de ville para sig, då bytte de mat mot sex. Båda forskarna svara intuitivt: Schimpanser gör så också. Till saken hör att schimpanser är människans närmaste släktingar.
En intressant aspekt berör kön; den första antropologen var man och både han och jag tyckte det hela var rätt så kul. Den andra antropologen var kvinna och hennes ansiktsuttryck glömmer jag inte. Det kom efter hennes intuitiva svar och visade en blandning av förvåning den där känslan när gjort något man inte borde göra.
Livet på savannen innehöll många risker. Följaktligen var intuition det verktyg de använde för att blixtsnabbt fly olika typer av faror. Att bara ana närvaro av en predator (ett djur som äter andra djur) var som regel en tillräcklig orsak för att fly fältet. Den typen av intuitiva beslut baseras på något som kallas negativity bias. Det korta beskrivningen är att det handlar om prioritering av negativ information över positiv dito (Baumeister et al. 2001). Även Wikipedia.
Expansionen av deras hjärnor, från nack- eller occipitalloben, till pann- eller frontalloben, följdes av uppkomsten vårt genus - Homo - ~2,8 miljoner år före nutid (Villmoare et al. 2015) liksom nya mentala förmågor: social kognition ~1,8 miljoner år före nutid och symboliskt tänkande 1-0,5 miljoner år före nutid. 300 000 - 200 000 år före nutid framträdde vår specifika art (Coolidge och Wynn, 2018; Hublin et al. 2017). Grammatiskt språk, Theory of mind och exekutiva funktioner framträdde ~200 000 år före nutid (Coolidge och Wynn, 2018; Diamond, 2013; Pagel, 2019). Ca 70 000 år före nutid inträffade två supervulkanutbrott i det som är dagens Indonesien. Det ledde till betydande förändringar i klimatet. Vår arts existens hotades. I samband med detta genomgick våra förfäders hjärnor en betydande förändring (Neubauer et al. 2018). Ambrose (2010) menar att det gav upphov till det som Schacter och Addis (2007) kallar konstruktiv episodiskt minne. (Man kan avvisa idén att episodiskt minne är reproduktivt). Vi minns således det som passar bäst för stunden. Det betyder också att vi är sårbara för så kallad Memory hacking, dvs att någon kan skapa falska episodiska minnen (Shaw, 2016 a, b).
Det moderna mänskliga psyket delas i minne, perception och prospektion - att uppleva framtiden. Vi använder [konstruktivt] episodiskt minne och perception för att laborera scenarier framåt i tiden (Gilbert och Wilson, 2007; Szpunar et al. 2014). Hela processen påverkar av den reptilhjärna som under årmiljoner räddat våra förfäder från savannens faror.
Vår art har lämnat den livsstil som inkluderade jägar- och samlarbeteende och som baserades på intuition och negativity bias, för ett liv i städerna där andra socio-kulturella spelregler råder. Det är mindre tribalism och moral shaming och mer socialt utbyte av information som bygger på prospektivt tänkande. Men i bakgrunden lurar reptil- och däggdjurshjärnan som utmanar vårt rationella tänkande (Johnson, 2021). Det pågår således något som kan liknas vid en smärre brottningsmatch mellan psykets olika instanser. Detta illustreras av Harvardforskaren Steven Pinker i hans TED-talk från 2018 där han ställer frågan om världen blivit bättre eller sämre? Svaret är att världen blivit betydligt bättre de senaste århundradena och att denna förbättring har accelererat sedan 1980-talet. Ändå går många omkring och tror att världens undergång är nära.
Lyssna (23 minuter) även på professor Martin Seligman: Why are we so gloomy about the world?, The Why Factor, BBC.
Människan är djupt präglad på (1) den livsstil som varit dominerande sedan vi lade kött och benmärg på tallriken och (2) det rationella psyke som existerat betydligt kortare tidsrymd. Båda dessa influeras dessutom av sociala faktorer. Psykologiforskare har därför sedan 1950-talet studerat det som kallas mentala fallgropar.
Tidigare nämndes negativity bias, men det finns över 200 mentala fallgropar som vi människor regelbundet "faller i". Vi faller ju de fakto inte, men det som händer är att vårt psykes intuitiva delar tränger undan våra rationella prospektiva tankeprocesser. Den här undanträngningen spänner över mentala fallgropar till trauman.
Reptilhjärnan är närmast förknippad med kroppsbearbetning. Instinktiva traumareaktioner, såsom kamp, flykt, frysning eller skrämselsvar, och rop på hjälp är alla exempel på reptilhjärnans funktioner.
Däggdjurshjärnan, också den känslomässiga eller limbiska hjärnan, är ansvarig för våra känslomässiga och relationella upplevelser. När det gäller våra relationer tillåter däggdjurshjärnan oss att vara medvetna om vår inverkan på andra och deras inverkan på oss, och den tillåter oss att socialt engagera oss och knyta an till andra. Det är också ansvarigt för att vi känner oss dras mot eller bort från saker och för att vi har känslomässiga minnen av våra upplevelser.
Nya kortex (exekutiva funktioner) huserar i pannloben. Den högra hjärnhalvan är förknippad med kreativitet och intuition. När vi tänker klart är det neokortex som dominerar, d.v.s. det som kallas exekutiva funktioner och prospektion - att erfara framtiden (Coolidge och Wynn, 2018; Diamond, 2013; Kahneman och Tversky, 1979; Wilson och Gilbert, 2007; Szpunar et al. 2014).
När vi befinner oss i en mental fallgrop, eller lider av mental ohälsa, då är det reptil- och däggdjurshjärnorna som dominerar. Mer om mental ohälsa längre ner i artikeln.
Några mentala fallgropar har blivit mer kända än andra. Kännedomen om dessa hjälper var och en att reda ut om den egna utblicken är rationell eller inte och kan spänna över allt från matinköp eller saker som sker in hemmets förväntade lugna vrå.
Bekräftelse-bias kommer av engelskans Confirmation bias. Det är tendensen att söka efter, tolka, gynna och återkalla information på ett sätt som bekräftar eller stödjer ens tidigare övertygelser eller värderingar (Nickerson, 1998).
Continued influence effect, människor fortsätter ofta att förlita sig på felaktig information i sina resonemang även om informationen har dragits tillbaka (Ecker och Antonio, 2021).
Framing (Tversky och Kahneman, 1981). kognitiv bias där människor bestämmer sig för alternativ baserat på om alternativen presenteras med positiva eller negativa konnotationer; t.ex. som en förlust eller som en vinst (Wikipedia).
Funktionell dumhet, att personer i en organisation eller ett företag gör exakt det som förväntas av dem utan reflektion eller kritik (Alveson och Spicer, 2019).
Grupptänk/tribalism, ett kollektivt försök att upprätthålla en positiv bild av gruppen (Turner och Pratkanis, 1998).
Kognitiv dissonans, According to this theory, when two actions or ideas are not psychologically consistent with each other, people do all in their power to change them until they become consistent (Festinger, 1962).
Konformitet, av engelskans conformity, är handlingen att matcha attityder, övertygelser och beteenden till gruppnormer, politik eller att vara likasinnade (Cialdini och Goldstein, 2004).
Negativity bias (Baumeister et al. 2001) att saker av mer negativ karaktär (t.ex. obehagliga tankar, känslor eller sociala interaktioner; skadliga/traumatiska händelser), även när de är av samma intensitet, har en större effekt på ens psykologiska tillstånd och processer än neutrala eller positiva saker.
Tillgänglighets-bias, av engelskans availability bias, innebär att frekvent förekommande information tolkas som sanning (Tversky och Kahneman, 1973).
Alla kan samlas under begreppet Dysrationalia - att trots tillräcklig intelligens inte kunna tänka rationellt (Stanovich, 2015).
En annan aspekt rör något som kallas memory hacking, d.v.s att någon medvetet verkar för att placera falska minnen i ditt sinne (Shaw, 2016 a).
Memory hacking drabbar förstås bara någon annan tänker du, men psykologiforskaren Julia Shaw visar att hon i sitt lab kan skapa falska minnen hos mentalt robusta individer. Här en kort demonstrationsfilm på drygt 4 minuter som illustrerar detta (Shaw, 2016 b). Att utsättas för memory hacking kan leda till att man faller i någon av många mentala fallgropar; de falska minnesbilderna får dig att se världen, din utblick, som den kanske inte är. Jag upprepar därför de exemplen från Shaws bok och SOU 2015: 52 som jag nämnde i inledningen:
Shaw berättar till exempel om en studie där man "lurar" respondenterna att tro att de kunde minnas visuellt perceptuerade objekt från den första levnadsdagen. I strid med hur minnet fungerar rapporterade ändå respondenterna detaljer från det rum de trodde sig kunna minnas: en mobil (som hänger i taket) och sjukvårdspersonal (Spanos, Burgess, Burgess, Samuels, och Blois,1999)
Under slutet av 1900-talet och in på 2000-talet utspelade sig en rättsskandal i Sverige där personal (n=8; domare) vid olika domstolar valde att förlita sig på en åklagares påstående om en massmördare. Åklagaren hade inte valt att konsultera forskningslitteraturen, dvs. disjunktivt resonerande. Istället tillämpade åklagaren Krister van der Kwast det som kallas cherry picking och som förklaras av bekräftelse-bias; man tog kontakt med en (1) psykologiforskare med psykodynamisk inriktning som ansåg att Freuds avvisade hypoteser som återvunna minnen fungerande. En del av det tankegodset handlade om ett skuldbeläggande mot pappor. De psykologiska teorier som valts ut saknade dock vetenskapligt stöd. Det hindrade inte domstolspersonalen från att acceptera det som bevis (SOU 2015:52). Läs mer om Bias i kapitlet Mentala fallgropar. Läs också:
9 augusti 2014: Mannen som slutade ljuga - kommentar med föräldra-barnperspektivet som inramning
18 september 2014: Mannen som slutade ljuga - jämförelse med When Prophecy Fails. Om konformism, dysrationalitet och evidenskänsla
På 1950-talet skedde vad som närmast kan beskrivas som memory hacking när hemmafrun Mrs Martin (1900-1992) påstod sig ha fått ett radiomeddelande från planeten Clarion. Det var bråttom - en flod förväntades nämligen dränka Jorden och dess invånare. Men om man följde Mrs Martins enkla råd, då skulle räddningen bli ett faktum. Man behövde bara göra tre saker:
Samma kvalitativa ansats används också för forskning. Notera att kvalitativ metod inte möjliggör generaliseringar eller slutsatser om orsak-verkan. Kvalitativ metod leder till teman och hypoteser som senare kan testas med kvantitativ metod. Man kan göra avgränsningar och intervjua speciella grupper av människor för att öka sin förståelse om vissa saker.
Mellan 2000 - 2012 intervjuade jag exekutiva ledare (n>30). Syftet var att skapa kännedom om sju begrepp och hur respektive ledare såg på begreppen i två olika imaginära kontexter. För att skapa dessa imaginära kontexter använde jag inramning (framing; Tversky och Kahneman, 1981). Först bad jag respondenterna beskriva begreppens definition, dvs. svara på frågan vad, och en stund senare bad jag dem berätta hur de tillämpade samma begrepp i sin verksamhet. Genom att ställa både vad och hur frågor i de två intervjuomgångarna kunde jag manipulera respondenternas psyke. Det gav mig en inblick i deras kännedom om begreppen samt hur de använde begreppen. Resultatet indikerar att frågor om vad respektive hur aktiverar olika minnesstrukturer, ty, resultatet visade ett tydligt mönster: (1) att dessa chefer förstod begreppen på ett likartat sätt och att deras gemensamma förståelse överensstämde med det som står i forskningslitteraturen. (2) Men resultatet visade också att de inte använde begreppen i enlighet med den förståelsen. Om resultatet är representativt, då får det konsekvenser på organisationers verksamhet.
En slutsats är beslutsfattare inte använder begrepp utifrån deras generella betydelse. I stället fallet de i någon av de många mentala fallgropar som finns att tillgå. En annan slutsats är att det går att påverka ett svar genom att använda en viss inramning (Tversky & Kahneman, 1981). En tredje slutsats blir att folk i allmänhet kanske går omkring med kunskap om saker och ting som de inte tillämpar på ett vetenskapligt adekvat sätt?
Minns också att slutsatser från kvalitativa datainsamlingar INTE möjliggör generalisering över en hel population utan begränsar sig till hypoteser och teman som senare kan testas med kvantitativ ansats. (Notera att jag beskriver hur domstolspersonal och andra myndighetsutövare ofta fattar beslut.)
Resultaten från intervjuerna gav mig således ledtrådar som kunde användas för att designa ett kvantitativt test. Det finns, igen grovt tillyxat, två kvantitativa ansatser: Enkäter och experimentella studier. En fråga man ställer sig är hur sannolikt är det att resultaten från dessa kvalitativa datainsamlingar överensstämmer med populationen i övrigt (typ-chefen)?
Experimentdesign, eller så kallad randomiserad kontroll, på engelska förkortat RCT brukar beskrivas som guldstandarden för metod. I sitt enklaste format avnänder man två grupper. Den ena gruppen utgör kontroll. Den andra manipuleras på något sätt. Med RCT får man valida resultat som möjliggör slutsatser om orsak-verkan som går att generalisera över en hela population. Men det kräver att man har kontroll över händelseförloppet. Ett annat viktigt kriterium är urvalet av dem som ska ingå i experimentet. För att öka sannolikheten att de representerar populationen är det viktigt att urvalet sker slumpmässigt.
Jag och en kollega ville testa om musiklyssnande, kroppsrörelse och att sitta-stilla-på-ett-möte påverkade kreativitet - en kognitiv förmåga att kombinera symboliska representationer, eller fragment av dessa, till distinkta koncept (Österberg, 2012). Vi förväntade oss att musiklyssnande och kroppsrörelse skulle ha betydligt större påverkan på kreativt tänkande jämfört med att sitta-stilla-på-ett-möte. Det hänger bland annat samman med en studie som visar att möten blockerar idégenering (Kerr och Tinndale, 2004). I vår föreställningsvärld var således den stora frågan: vilket av musiklyssnande respektive kroppsrörelse som hade störst påverkan på kreativt tänkande?
Vi rekryterade deltagare till en musiklyssnar- respektive en rörelsegrupp från en konferens och sitta-stilla-på-ett-möte-grupp från ett universitet i Mellansverige. Resultatet visade att musiklyssnande påverkade kreativitet i större utsträckning jämfört med att sitta-stilla-på-ett-möte. Men resultatet visade också att sitta-stilla-på-ett-möte hade större påverkar på kreativitet jämfört med kroppsrörelse (Österberg och Köping Olsson, 2018).
Vi var förbluffade, vilket väckte den kritiska frågan: Hur var detta resultat möjligt? Hur kunde idéblockarande sitta-stilla-på-ett-möte ge bättre resultat jämfört med att röra på kroppen? När vi granskade resultatet insåg vi att sitta-stilla-på-ett-möte-gruppen utgjordes av lärare inom innovation och kreativitet. Vi drog slutsatsen att de därför INTE var representativa för mätningen och att studien behövde upprepas med data från andra respondenter. Vi har ännu inte gjort om mätningen.
I en andra studie ville vi testa hur dans, dvs. rytmisk kroppsrörelse till musik som alltså inkluderar både musiklyssnade och kroppsrörelse, påverkar kreativitet. För studien rekryterade vi två skolklasser. Den ena klassen fick göra kreativitet-testet direkt. Den andra klassen fick dansa disco i tre minuter och sen göra kreativitetstestet. Resultatet visade en betydande effekt av dans på kreativitet (Österberg och Köping Olsson, 2021). Dessa studier illustrerar på flera plan utmaningarna med metod rent generellt.
Socialpsykologer utvecklade det som kallas enkätstudier. Men dessa används även av andra typer av forskare, t ex. de som studerar näringsfrågor samt ekonomer. Enkätansatsen är kanske mest känd för den skala som ofta används - Likertskalan. Den är uppkallad efter upphovsmannen socialpsykologen Renses Likert (1903 - 1981). Enkätstudier använder påståenden som du ombeds skatta på en skala, t ex. 1-5 eller 1-7, där 1 kan betyda "stämmer inte alls" och 7 "stämmer helt och hållet".
Exempel. Du har ringt till banken för att fråga om något. Efteråt vill de veta vad du tyckte om servicen. Eftersom samtalet är avslutat ombeds du minnas händelseförloppet (episoden). Om utvärderingen kommer nära inpå händelsen finns det en viss sannolikhet att du kan reproducera händelseförloppet i ditt minne. Resultatet påvisar i så fall validitet - att man mätt det som avses att mäta - men säger inte så mycket om reliabilitet och representativitet.
Enkätansatsen används även av näringsforskare genom så kallade Food Frequency Questionnaire (FFQ). Där ber man respondenterna uppsöka sitt episodminne för att skatta konsumtion av olika makronutrienter (fett, kolhydrater och proteiner). Tidsspannet kan vara långt, upp till 12 månader bakåt i tiden. Här uppstår en betydande risk eftersom minnet inte är reproduktivt utan konstruktivt i en social kontext (Schacter och Addis, 2007). Därför är studier där man använder FFQ:s rätt så skakiga. Det är fel att säga att de alltid är missvisande, men de är som regel heller inte speciellt robusta. Således föreligger det kritik mot studier genomförda med FFQ (Ioannidis, 2013). Den här korta videon illustrerar svårigheterna med att utvinna valida data från FFQ:s The problem with nutrition studies l FiveThirtyEight.
Enkätansatsen används också av ekonomer, men då i den andra riktningen - prospektion, eller respondentens "Willingness to ...". En vanlig fråga rör konsumtionsbeteende. Det kan handla om viljan att premiera ekologiskt odlad mat över matens pris. Det finns etiska och ekologiska argument för att köpa ekologiskt. Det är också lite trendigt att göra den typen av val. Följaktligen skattar många respondenter som regel "stämmer helt och hållet" på påståendet: jag väljer helst ekologiskt odlad mat. Men något stämmer inte. Observerbara data visar att ca 4 % av en population väljer ekologiskt odlad mat. Istället prioriterar de matens pris. Ekonomerna kliar sig i huvudet och undrar varför inte den prospektiva skattningen överensstämmer med det verkliga beteendet?
Inom organisationspsykologisk forskning används enkäter och man ber som regel respondenten tänka på organisationen i nutid (perception). Exempel på saker man kan mäta är Arbetstillfredsställelse (Locke, 1976) och Arbetsklimat för kreativitet (Ekvall, 1996). Dessa är så kallade latenta konstrukt. Det hänger samman med att de inte går att observera med våra sinnen. Notera att dessa dimensioner därför skiljer sig från observerbara variabler som kroppslängd och vikt. Notera även att data insamlade genom perception är mer träffsäkra jämfört med data som som baseras på episodiskt minne (näringsforskning) eller prospektion (beteende-ekonomi).
Jag har använt dessa konstrukt i forskning och undervisning. Båda konstrukten innehåller 10 [latenta] dimensioner. Var och en av dimensionerna utgör en skala som omfattar flera påståenden, eller så kallade påståenden eller items. Man ber respondenten skatta alla påståenden i skalan. Sedan räknas påståendena samman till medelvärden som representerar respektive dimension. Dessa dimensioner kan sedan korreleras med varandra och andra variabler, d.v.s. man kan testa om det föreligger samvariationer med association. Notera att begreppen korrelation och kausalitet har olika betydelse.
Jag har också studerat barns emotionella och sociala anpassning som en effekt av föräldra-relation (Österberg, 2004). Studien byggde på ett enkätmaterial från ett större forskningsprojekt. Drygt 1200 14-åringar fick skatta sin aktuella utblick (perception) genom en rad påståenden som rörde emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling. Noter att båda begreppen omfattar flera underkategorier. Men av pedagogiska skäl använder jag social och emotionell anpassning som är viktiga för individens utveckling till självständig och laglydig individ
Resultatet visar att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma. Det förklaras av att pappor har en normativ påverkan på barns anpassning (Macrae, 2021). Resultatet möjliggjorde formellt slutsatser om korrelation, d.v.s samvariation med association, men med logiskt-rationellt tänkande förstår man att föräldra-relationen är förklaringen, eller orsaken, till förekomst av anpassning.
När man studerar antisocialt beteende, som våld i nära relationer, då har själva beteendet redan förevarit. Det utesluter experimentell design. Därmed blir det svårt att dra slutsatser om orsak-verkan. Det utesluter också datainsamling genom perception. Det man har att tillgå är datainsamling genom aktivering av episodminnet som inte är reproduktivt utan konstruktivt i en social kontext (Schacter and Addis, 2007). Vi vet från näringsforskning att denna ansats inte är robust. Det betyder att man måste vara extremt försiktigt när man samlar in data. Det finns egentligen bara en validerad metod för att mäta våld i nära relationer: Conflitct Tactics Scale (CTS; Straus, 1979). Den innebär, förenklat, att man frågar kvinnor och män om de varit offer respektive förövare av våld i nära relationer. Men man ställer dock inte frågorna direkt. Istället börjar man med att ställa enkla, personliga frågor så att respondenten slappnar av och blir mer öppensinnad. Därefter närmar man sig den så kallade pudelns kärna. Resultat från CTS - orienterade studier visar att fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelade mellan könen; kvinnor står för hälften av förekomst och skador. Kvinnor dominerar dock det som kallas relationsvåld, dvs. psykologiskt våld. Implikationen av detta blir att den sannolika förövaren av våld i nära relationer är en kvinna.
Utmaningen med enkäter ligger i det vi redan lärt oss från Schacter och Addis (2007): att minnet inte är reproduktivt utan konstruktivt i ett socialt perspektiv. Minnet kan också hur forskaren väljer att rama in frågorna (Tversky och Kahneman, 1981) men också den roll vi har när vi agerar respondenter (Hajo och Galinsky, 2012).
(Shaw, 2016 a, b) menar att vi lätt faller offer för något hon kallar för memory hacking.
Shaw berättar till exempel om en studie där man "lurar" respondenterna att tro att de kunde minnas visuellt perceptuerade objekt från den första levnadsdagen. I strid med hur minnet fungerar rapporterade ändå respondenterna detaljer från det rum de trodde sig kunna minnas: en mobil (som hänger i taket) och sjukvårdspersonal (Spanos, Burgess, Burgess, Samuels, och Blois,1999).
What was shocking was that almost all the participants who had these pseudo-recollections claimed that they were real memories as opposed to fantasies. The researchers had successfully generated false memories of an event that they had made up, from an age when the brain is physically incapable of forming such long-term memories. That meant that participants had been led to confabulate an entire memory out of thin air – they had generated impossible childhood memories (s. 29-30).I en annan studie manipulerade man minnet av ett besök på en av Disneys nöjesparker. Syftet med studien var att undersöka om reklam kunde inducera ett falsk minne. I en första studie bad man respondenter som besökt Disneys nöjespark som barn att läsa en annons som föreslog att de hade skakat hand med Musse Pigg under besöket. Resultatet visade att de som läst annonsen var mer övertygade om att de skakat hand med Musse Pigg. I en andra studie bad de olika respondenter att läsa annonser som föreslog att de skakat hand med Bugs Bunny. Effekten var densamma: annonsen ökade sannolikheten att respondenten trodde att det verkligen inträffat. Den första studien utesluter inte att den påstådda händelsen inträffar eftersom Muss Pigg är en av Disneys karaktärer, men den andra studien kan inte ha inträffat. Det hänger samman med att Bugs Bunny är en karaktär som ägs av Warner Bors och således aldrig exponderats på någon av Disneys anläggningar (Braun, Ellis och Loftus, 2002; Shaw, 2016). Ergo: det går att inducera absurda minnen hos barn.
This was the exact question that psychological scientist Deryn Strange asked. She wanted to know whether we can implant false memories of complex events, including absurdly impossible events.Forskarna presenterade sannolika och osannolika händelser för barn i ålder 6-10 år; dels bilder om händelser de varit med om, dels manipulerade händelser de inte varit med om. Den manipulerade händelsen var att barnen hade druckit te med Prince Charles av England. Sedan intervjuade man barnen vid tre tillfällen under tre veckor. De fann att 31 % av de 6 -åriga barnen och 10 % av de 10-åriga barnen inte bara accepterade den falska händelsen som sann utan även gav detaljerade beskrivningar om händelsen (Strange, Sutherland och Garry, 2006).
Under slutet av 1900-talet och in på 2000-talet utspelade sig en rättsskandal i Sverige där personal (n=8; domare) vid olika domstolar valde att förlita sig på en åklagares påstående om en massmördare. Åklagaren hade inte valt att konsultera forskningslitteraturen, dvs. disjunktivt resonerande. Istället tillämpade åklagaren Christer van Der Kwast det som kallas cherry picking och som förklaras av bekräftelse-bias; man tog kontakt med en (1) psykologiforskare med psykodynamisk inriktning a la Margit Norell. Norell ansåg att Freuds avvisade hypoteser om återvunna minnen fungerande. En del av det tankegodset handlade om ett skuldbeläggande mot pappor. En rad av Norells adepter - psykologer med klinisk inriktning - ägnade sig därför åt memory hacking, dvs. de skapade falska negativa minnen hos patienterna om deras barndom. Resultatet blev en rad ouppklarade tragedier. Notera att den här typen av åtgärder fortfarande genomförs av socialtjänstpersonal som tillåts tala med barn med utgångspunkt från Margit Norells och Eva Lundgrens/Gun Heimers/ROKs faktoida föreställningar.
Trots att de utvalda psykologiska teorierna saknade dock vetenskapligt stöd använde domstolspersonalen resultaten från dess tillämpning som bevis (SOU 2015:52). Läs mer om Bias i kapitlet Mentala fallgropar. Läs också:
9 augusti 2014: Mannen som slutade ljuga - kommentar med föräldra-barnperspektivet som inramning
18 september 2014: Mannen som slutade ljuga - jämförelse med When Prophecy Fails. Om konformism, dysrationalitet och evidenskänsla
Utmaningen ligger således i att undvika att påverka minnet, dvs. designa datainsamlingen på ett sätt som gör att respondentens svar ligger så nära sanningen det bara är möjligt. En väsentlig aspekt att ta hänsyn är att skillnader och/eller effekter är inte något man tar för givet (premissen), det är något som man ska påvisa, helst med upprepade mätningar.
Det för oss tillbaka till inledningen och exemplet med de tragiska drunkningsolyckorna och glassförsäljningen. Har de med varandra att göra? Svaret är nej; det föreligger samvariation men ingen association. I själva verket förklaras båda av en tredje variabel: fint väder. Exemplet illustrerar hur fel det kan bli om man saknar kompetens att förstå metodologiska aspekter.
Myndighetspersonal utgår t ex inte från forskning om våld i nära relationer utförd med vetenskapliga metoder som Conflict Tactics Scale (Straus, 1979). Istället bygger deras arbete på en feministiskt orienterad ansats, inklusive viktimologi, som torgförts av den norska Sociologen Eva Lundgren, läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer (NCK), socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand från intresseorganisationen ROKs samt Margit Norells obskyra teorier. Det går hem i stugorna eftersom mångas tänkande om detta utgår från berättelser som den om sköna Helena.
Men redan här är det värt att påminna myndighetspersonalen om att Uppsala universitets granskning av Lundgrens arbete. Så skriver (Hagekull, 2005), å Uppsala universitet vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Norells idéer, som helt saknar vetenskapligt stöd, borde ha stoppats efter SOU 2015:52.
Det för oss tillbaka till inledningen och exemplet med de tragiska drunkningsolyckorna och glassförsäljningen. Har de med varandra att göra? Svaret är nej; det föreligger samvariation men ingen association. I själva verket förklaras båda av en tredje variabel: fint väder. Exemplet illustrerar hur fel det kan bli om man saknar kompetens att förstå metodologiska aspekter.
För att krångla till det. Inte ens alla forskare och lärare som jobbar på universitet använder vetenskap. Om man t ex. är historiker, ekonom eller jurist, då är man i formell mening inte skolad i vetenskaplig metod. Historiker tenderar att titta bakåt, ekonomer håller reda på och debit och kredit och ibland försöker de spå in i framtiden och jurister jämför diskurser för att dra [subjektiva] slutsatser baserade på principer som tillämpats inom jurist-skrået sedan Hammurabis och Ciceros dagar.
I grund och botten handlar det här om hur vår arts psyken fungerar. Ett sätt att öka den förståelsen är att ta en titt på vår evolutionära bakgrund.
Kapitlet Människans evolutionära bakgrund
Människan är en biologisk varelse som är känslig för social påverkan. (Dawkins, 1976) menar att att våra gener är själviska. Vår så kallad linje går 7 - 6 miljoner år tillbaka i tiden (Pickford, 2006; Pobiner, 2016). 4-3,6 miljoner år före nutid skedde en förändring av deras livsstil när de de lade kött och benmärg på tallriken (Ben-Don, och Sirtoli, Barkai , 2021; Mann, 2018; Thompson et al. 2019). Thompson et al. menar att de slog stenar på ben från stora döda djur för att komma åt benmärg. Konsekvensen blev att deras händer ändrade form, deras hjärnor började expandera och deras tarmsystem reduceras i motsvarande grad (Aiello och Wheeler, 1995). Det är sannolikt att detta nya beteende - att slå stenar på ben från stora döda djur - blev startpunkten för det som kallas entrainment - rytmisk synkronisering av beteende. Deras livsstil ändrades på två sätt för ca 2 miljoner år sedan. Dels antas social cognition varit etablerat vid den tidpunkten (Coolidge och Wynn, 2018), dels ändrade de livsstil och blev jägare och samlare, d.v.s. männen blev jägare och kvinnorna samlare i lägret. De här könsskillnaderna gör sig påminda även i nutid, speciellt när kvinnor söker upp män med syfte att föra generna vidare.
Under 2020 träffade jag vid två olika tillfällen två kända forskare inom antropologi. Den ena forskaren träffade jag i februari och den andra samtalade jag med i december. Vid båda tillfällena berättade jag om en artikel jag läst och jag är rätt säker på att det var National Geographics (jag kan dock inte hitta artikeln). Man hade observerat lejonhonor och noterat att när de ville para sig, då bytte de mat mot sex. Båda forskarna svara intuitivt: Schimpanser gör så också. Till saken hör att schimpanser är människans närmaste släktingar.
En intressant aspekt berör kön; den första antropologen var man och både han och jag tyckte det hela var rätt så kul. Den andra antropologen var kvinna och hennes ansiktsuttryck glömmer jag inte. Det kom efter hennes intuitiva svar och visade en blandning av förvåning den där känslan när gjort något man inte borde göra.
Livet på savannen innehöll många risker. Följaktligen var intuition det verktyg de använde för att blixtsnabbt fly olika typer av faror. Att bara ana närvaro av en predator (ett djur som äter andra djur) var som regel en tillräcklig orsak för att fly fältet. Den typen av intuitiva beslut baseras på något som kallas negativity bias. Det korta beskrivningen är att det handlar om prioritering av negativ information över positiv dito (Baumeister et al. 2001). Även Wikipedia.
Expansionen av deras hjärnor, från nack- eller occipitalloben, till pann- eller frontalloben, följdes av uppkomsten vårt genus - Homo - ~2,8 miljoner år före nutid (Villmoare et al. 2015) liksom nya mentala förmågor: social kognition ~1,8 miljoner år före nutid och symboliskt tänkande 1-0,5 miljoner år före nutid. 300 000 - 200 000 år före nutid framträdde vår specifika art (Coolidge och Wynn, 2018; Hublin et al. 2017). Grammatiskt språk, Theory of mind och exekutiva funktioner framträdde ~200 000 år före nutid (Coolidge och Wynn, 2018; Diamond, 2013; Pagel, 2019). Ca 70 000 år före nutid inträffade två supervulkanutbrott i det som är dagens Indonesien. Det ledde till betydande förändringar i klimatet. Vår arts existens hotades. I samband med detta genomgick våra förfäders hjärnor en betydande förändring (Neubauer et al. 2018). Ambrose (2010) menar att det gav upphov till det som Schacter och Addis (2007) kallar konstruktiv episodiskt minne. (Man kan avvisa idén att episodiskt minne är reproduktivt). Vi minns således det som passar bäst för stunden. Det betyder också att vi är sårbara för så kallad Memory hacking, dvs att någon kan skapa falska episodiska minnen (Shaw, 2016 a, b).
Det moderna mänskliga psyket delas i minne, perception och prospektion - att uppleva framtiden. Vi använder [konstruktivt] episodiskt minne och perception för att laborera scenarier framåt i tiden (Gilbert och Wilson, 2007; Szpunar et al. 2014). Hela processen påverkar av den reptilhjärna som under årmiljoner räddat våra förfäder från savannens faror.
Vår art har lämnat den livsstil som inkluderade jägar- och samlarbeteende och som baserades på intuition och negativity bias, för ett liv i städerna där andra socio-kulturella spelregler råder. Det är mindre tribalism och moral shaming och mer socialt utbyte av information som bygger på prospektivt tänkande. Men i bakgrunden lurar reptil- och däggdjurshjärnan som utmanar vårt rationella tänkande (Johnson, 2021). Det pågår således något som kan liknas vid en smärre brottningsmatch mellan psykets olika instanser. Detta illustreras av Harvardforskaren Steven Pinker i hans TED-talk från 2018 där han ställer frågan om världen blivit bättre eller sämre? Svaret är att världen blivit betydligt bättre de senaste århundradena och att denna förbättring har accelererat sedan 1980-talet. Ändå går många omkring och tror att världens undergång är nära.
Lyssna (23 minuter) även på professor Martin Seligman: Why are we so gloomy about the world?, The Why Factor, BBC.
Människan är djupt präglad på (1) den livsstil som varit dominerande sedan vi lade kött och benmärg på tallriken och (2) det rationella psyke som existerat betydligt kortare tidsrymd. Båda dessa influeras dessutom av sociala faktorer. Psykologiforskare har därför sedan 1950-talet studerat det som kallas mentala fallgropar.
Kapitlet Mentala fallgropar
Tidigare nämndes negativity bias, men det finns över 200 mentala fallgropar som vi människor regelbundet "faller i". Vi faller ju de fakto inte, men det som händer är att vårt psykes intuitiva delar tränger undan våra rationella prospektiva tankeprocesser. Den här undanträngningen spänner över mentala fallgropar till trauman.
”The development and functioning of the three brains rely on our childhood experiences. This includes early attachment figures like caregivers, conditions in our environment, and traumas” (Johnson, 2021, Psychology Today).Dr. Johnsons artikel beskriver samspelet mellan reptilhjärna, däggdjurshjärnan och neokortex.
Reptilhjärnan är närmast förknippad med kroppsbearbetning. Instinktiva traumareaktioner, såsom kamp, flykt, frysning eller skrämselsvar, och rop på hjälp är alla exempel på reptilhjärnans funktioner.
Däggdjurshjärnan, också den känslomässiga eller limbiska hjärnan, är ansvarig för våra känslomässiga och relationella upplevelser. När det gäller våra relationer tillåter däggdjurshjärnan oss att vara medvetna om vår inverkan på andra och deras inverkan på oss, och den tillåter oss att socialt engagera oss och knyta an till andra. Det är också ansvarigt för att vi känner oss dras mot eller bort från saker och för att vi har känslomässiga minnen av våra upplevelser.
Nya kortex (exekutiva funktioner) huserar i pannloben. Den högra hjärnhalvan är förknippad med kreativitet och intuition. När vi tänker klart är det neokortex som dominerar, d.v.s. det som kallas exekutiva funktioner och prospektion - att erfara framtiden (Coolidge och Wynn, 2018; Diamond, 2013; Kahneman och Tversky, 1979; Wilson och Gilbert, 2007; Szpunar et al. 2014).
När vi befinner oss i en mental fallgrop, eller lider av mental ohälsa, då är det reptil- och däggdjurshjärnorna som dominerar. Mer om mental ohälsa längre ner i artikeln.
Några mentala fallgropar har blivit mer kända än andra. Kännedomen om dessa hjälper var och en att reda ut om den egna utblicken är rationell eller inte och kan spänna över allt från matinköp eller saker som sker in hemmets förväntade lugna vrå.
Bekräftelse-bias kommer av engelskans Confirmation bias. Det är tendensen att söka efter, tolka, gynna och återkalla information på ett sätt som bekräftar eller stödjer ens tidigare övertygelser eller värderingar (Nickerson, 1998).
Continued influence effect, människor fortsätter ofta att förlita sig på felaktig information i sina resonemang även om informationen har dragits tillbaka (Ecker och Antonio, 2021).
Framing (Tversky och Kahneman, 1981). kognitiv bias där människor bestämmer sig för alternativ baserat på om alternativen presenteras med positiva eller negativa konnotationer; t.ex. som en förlust eller som en vinst (Wikipedia).
Funktionell dumhet, att personer i en organisation eller ett företag gör exakt det som förväntas av dem utan reflektion eller kritik (Alveson och Spicer, 2019).
Grupptänk/tribalism, ett kollektivt försök att upprätthålla en positiv bild av gruppen (Turner och Pratkanis, 1998).
Kognitiv dissonans, According to this theory, when two actions or ideas are not psychologically consistent with each other, people do all in their power to change them until they become consistent (Festinger, 1962).
Konformitet, av engelskans conformity, är handlingen att matcha attityder, övertygelser och beteenden till gruppnormer, politik eller att vara likasinnade (Cialdini och Goldstein, 2004).
Negativity bias (Baumeister et al. 2001) att saker av mer negativ karaktär (t.ex. obehagliga tankar, känslor eller sociala interaktioner; skadliga/traumatiska händelser), även när de är av samma intensitet, har en större effekt på ens psykologiska tillstånd och processer än neutrala eller positiva saker.
Tillgänglighets-bias, av engelskans availability bias, innebär att frekvent förekommande information tolkas som sanning (Tversky och Kahneman, 1973).
Alla kan samlas under begreppet Dysrationalia - att trots tillräcklig intelligens inte kunna tänka rationellt (Stanovich, 2015).
En annan aspekt rör något som kallas memory hacking, d.v.s att någon medvetet verkar för att placera falska minnen i ditt sinne (Shaw, 2016 a).
Memory hacking drabbar förstås bara någon annan tänker du, men psykologiforskaren Julia Shaw visar att hon i sitt lab kan skapa falska minnen hos mentalt robusta individer. Här en kort demonstrationsfilm på drygt 4 minuter som illustrerar detta (Shaw, 2016 b). Att utsättas för memory hacking kan leda till att man faller i någon av många mentala fallgropar; de falska minnesbilderna får dig att se världen, din utblick, som den kanske inte är. Jag upprepar därför de exemplen från Shaws bok och SOU 2015: 52 som jag nämnde i inledningen:
Shaw berättar till exempel om en studie där man "lurar" respondenterna att tro att de kunde minnas visuellt perceptuerade objekt från den första levnadsdagen. I strid med hur minnet fungerar rapporterade ändå respondenterna detaljer från det rum de trodde sig kunna minnas: en mobil (som hänger i taket) och sjukvårdspersonal (Spanos, Burgess, Burgess, Samuels, och Blois,1999)
What was shocking was that almost all the participants who had these pseudo-recollections claimed that they were real memories as opposed to fantasies. The researchers had successfully generated false memories of an event that they had made up, from an age when the brain is physically incapable of forming such long-term memories. That meant that participants had been led to confabulate an entire memory out of thin air – they had generated impossible childhood memories (s. 29-30).I en annan studie manipulerade man minnet av ett besök på en av Disneys nöjesparker. Syftet med studien var att undersöka om reklam kunde inducera ett falsk minne. I en första studie bad man respondenter som besökt Disneys nöjespark som barn att läsa en annons som föreslog att de hade skakat hand med Musse Pigg under besöket. Resultatet visade att de som läst annonsen var mer övertygade om att de skakat hand med Musse Pigg. I en andra studie bad de olika respondenter att läsa annonser som föreslog att de skapat hand med Bugs Bunny. Effekten var densamma: annonsen ökade sannolikheten att respondenten trodde att det verkligen inträffat. Den första studien utesluter inte att den påstådda händelsen inträffar eftersom Muss Pigg är en del av Disneys karaktärer, men den andra studien kan inte ha inträffat. Det hänger samman med att Bugs Bunny är en karaktär som ägs av Warner Bors och således aldrig exponderats på någon av Disneys anläggningar (Braun, Ellis och Loftus, 2002 ; Shaw, 2016). Ergo: det går att inducera absurda minnen hos barn.
This was the exact question that psychological scientist Deryn Strange asked. She wanted to know whether we can implant false memories of complex events, including absurdly impossible events.Forskarna presenterade sannolika och osannolika händelser för barn i ålder 6-10 år. dels bilder om händelser de varit med om, dels manipulerade händelser de inte varit med om. Den manipulerade händelsen var att barnen hade druckit te med Prince Charles av England. Sedan intervjuade man barnen vid tre tillfällen under tre veckor. De fann att 31 % av de 6 -åriga barnen och 10 % av de 10-åriga barnen inte bara accepterade den falska händelsen som sann utan även gav detaljerade beskrivningar om händelsen (Strange, Sutherland och Garry, 2006).
Under slutet av 1900-talet och in på 2000-talet utspelade sig en rättsskandal i Sverige där personal (n=8; domare) vid olika domstolar valde att förlita sig på en åklagares påstående om en massmördare. Åklagaren hade inte valt att konsultera forskningslitteraturen, dvs. disjunktivt resonerande. Istället tillämpade åklagaren Krister van der Kwast det som kallas cherry picking och som förklaras av bekräftelse-bias; man tog kontakt med en (1) psykologiforskare med psykodynamisk inriktning som ansåg att Freuds avvisade hypoteser som återvunna minnen fungerande. En del av det tankegodset handlade om ett skuldbeläggande mot pappor. De psykologiska teorier som valts ut saknade dock vetenskapligt stöd. Det hindrade inte domstolspersonalen från att acceptera det som bevis (SOU 2015:52). Läs mer om Bias i kapitlet Mentala fallgropar. Läs också:
9 augusti 2014: Mannen som slutade ljuga - kommentar med föräldra-barnperspektivet som inramning
18 september 2014: Mannen som slutade ljuga - jämförelse med When Prophecy Fails. Om konformism, dysrationalitet och evidenskänsla
På 1950-talet skedde vad som närmast kan beskrivas som memory hacking när hemmafrun Mrs Martin (1900-1992) påstod sig ha fått ett radiomeddelande från planeten Clarion. Det var bråttom - en flod förväntades nämligen dränka Jorden och dess invånare. Men om man följde Mrs Martins enkla råd, då skulle räddningen bli ett faktum. Man behövde bara göra tre saker:
- sälja sina tillhörigheter
- ta bort alla metallföremål från kläderna
- följa Mrs Martin till en grotta för att där invänta ett rymdskepp. ~25 personer nappade.
När rymdskeppet av någon anledning uteblev valde ändå majoriteten att stanna i den sekt som bildats runt Mrs. Martin.
Varför?
Så här skriver socialpsykologerna Festinger, Riecken och Schacter, som infiltrerade sekten, i inledningen till studien om sekten:
På 1990-talet tog den svenska regeringen initiativet att anlita den norska sociologen Eva Lundgren. Hon fick så småningom en professor i sociologi vid Uppsala universitet. Man tog även det initiativ som ledde till uppstarten av NCK. Ledare blev läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer. Dessa kom att sammarbeta med intresseorganisationen ROKs och Zonta.
Eva Lundgren. Enligt Wikipedia växte Lundgrens upp med vad som sannolikt kan betraktas som en spänd relation till sin pappa. Det brukar förklaras av en dominerande, eller relationsaggressiv mamma (Crick & Grotpeter, 1995; Hyde, 2005). Det kan ha varit därför Lundgren sökte sig till hypoteser som könsmaktsordning, som helt saknar vetenskaplig validering, men som premierar kvinnor på ett närmast hederskulturellt sätt. 1985 publicerade Lundgren boken I Herrens vold. Dokumentasjon av vold mot kvinner. Men boken är inte en dokumentation av fenomenet Våld i nära relationer utan intervjuer med 30 kvinnor som påstått sig vara utsatta för våld i nära relationer, d.v.s. sätter sig i offerrollen och benägenheten att anmäla andra.
I essän Att uppenbara det dolda påtalar Lundgren att hon 1986 utsatts för skarp kritik av sociologen Sigurd Skirbekk för det Lundgren kallar "misshandelsforskning" men som på riktig är anmälningsbenägenhet (Lundgren, 1992). Man noterar också att kärnan i det Lundgren & Co försökt studera närmast kan beskrivas inom ramen för det para-normala.
Man ska förstås inte avvisa mäns och kvinnors påståenden om att de varit utsatta för våld i hemmet, men det är väsentligt att notera att det föreligger en betydande skillnad mellan förekomst av våld i hemmet respektive påstående om förekomst av våld i hemmet (anmälningsbenägenhet). Kvinnor, som står för 50 % av det fysiska våldet och majoriteten av det psykiska våldet, står för 90 % av anmälningarna (påståenden om att ha blivit utsatta). Män står för de resterande 10 %. Det implicerar att det finns ett stort mörkertal av män som misshandlas av sina fruar, sambos eller flickvänner. En vanlig bortförklaring bland dessa män är att de ramlat i trappan eller liknande. Det är således svårt för många män att erkänna att de är offer för våld i nära relationer. Lägg därtill de mest utsatta: barnen.
Lundgren följde upp den första boken med flera böcker som också baserades på intervjuer där respondenter fick uttrycka anmälningsbenägenhet. Och det verkar som att Lundgrens linje var att helt ignorera kvinnors våld i nära relationer och Conflict Tactics Scale (CTS).
2001 publicerade Lundgren tillsammans med läkaren Gun Heimer, juristen Jenny Westerstrand och socionomen Anne-Marie Kalliokoski, ytterligare en bok - Slagen dam. Även denna hade ett skevt urval (bara kvinnor) och man valde sin egen helt icke validerade modell som innebar att fråga om anmälningsbenägenhet. Alltså, man undvek åter från den etablerade CTS - modellen. Lundgren et al. skickade ut 10 000 enkäter till kvinnor. Inga män fick vara med. 7000 kvinnor svarade. 46 % rapporterade anmälningsbenägenhet, d.v.s. påståendet att de blivit utsatta för våld i nära relationer. Det betyder att 54 % rapporterade att allt var bra (Nilsson, 2005). Notera här att om dessa uppgifter stämmer, då fanns vid mättillfället en större grupp män (och barn) som blivit utsatta för kvinnors våld i nära relationer.
NCK, skriver följande om boken:
Få reagerade, en tystnadens konformism lade sig över den universitetsvärld som borde präglas av debatt och åsiktsdivergens - viewpoint diversity. Ljuset i mörkret signerades Bo Rothstein, professor, och Fil. Dr. Ann-Marie Morhed, då föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning:
Bakgrunden var en utredning där dekanen för samhällsvetenskapliga fakulteten förkastat Lundgrens påståenden med hänvisning till hennes eget arbete:
Gun Heimer är läkare med specialisering på gynekologi. I samband med statens initiativ till detta projekt promoverades Reimer till en specialprofessur i kvinnomedicin med särskild inriktning mot våld i nära relationer. Hon utsågs i samband med detta till chef för Nationellt centrum för kvinnofrid (NCF):
Jag träffade både Lundgren och Heimer runt 2002. Lundgren i samband med hon försökte sälja sin ovetenskapliga enkät på institutionen för psykologi. Det blev förstås lite motvind när Lundgren försökte övertyga ett publikum bestående av experter på psykometri att hon kunnat dra slutsatser om kausalitet btr effekt av kön utan att inkludera båda könen i undersökningen. Psykologiforskare kämpar dessutom varje dag med att försöka påvisa könsskillnader, vilket ofta kan vara svårt.
I pausen frågade jag Lundgren varför hon exkluderat kvinnors våld mot män? Hennes svar var förbluffande: - jag har bara fått i uppdrag (av regeringen) att titta på Mäns våld mot kvinnor.
Heimer träffade jag samband med en Zonta-konferens som hölls på akademiska sjukhuset ~2002.
Zonta grundades 1919 i Buffalo NY av journalisten och dramatikern Marian de Forest (1864 – 1935). Syftet var att förstärka kvinnor i arbetslivet. Zonta betyder “ärlig och pålitlig”. I ett av sina första tal sa de Forest:
Man funderar lite hur tolkningen blivit om det var Tommy som tagit nämnda initiativ? Man undrar också vart de Forests “ärlig och pålitlig” tog vägen?
Minnet är som bekant konstruktivt (Schacter & Addis, 2007), men jag är säker på att jag frågade talaren om hon kände till forskning om våld i nära relationer som visar att kvinnor står för hälften av förekomst och skador? Jag hade nämligen för vana att ställa vetenskapliga frågor vid alla möjliga tillfällen. Svarets syntaktiska struktur kommer jag definitivt inte ihåg, men sannolikheten är stor att jag minns den semantiska aspekten som var ett avvisande. För efteråt gick jag ner till scenen för att ställa samma fråga till Gun Heimer.
Det ligger i akademins kultur att acceptera åsiktsdivergens och att debattera.
Jag frågade [igen] om de hade belägg för en effekt av kön beträffande fysiskt våld i nära relationer? (Internationell forskning avvisar ständigt den hypotesen). Heimers svar glömmer jag aldrig: - är du forskare?
Jag svarade att jag var doktorand.
Heimer kontrade då med att hon minsann var docent (det betyder att man efter disputation gjort ytterligare ett lika stort arbete). Sedan vände hon ryggen till och gick därifrån. Notera att Heimers beteende kallas Stonewalling - en vägran att kommunicera eller samarbeta - som är en viktig indikator för relationsaggressivitet (Crick & Grotpeter, 1995), d.v.s. den vanligaste formen av våld i nära relationer som domineras av kvinnor.
Vid ett annat tillfälle besökte jag tillsammans med en studiekamrat Uppsala kvinnojours 20-årsjubileum. Min kompis “M” trodde jag hittade på, eller åtminstone överdrev, när jag berättade det ovan nämnda och andra liknande historier. Så när jag såg att nämnda jubileum skulle gå av stapeln ringde jag “M” och frågade om han skulle följa med?
Det ville han.
“M”:s första uppenbarelse skedde i entrén när entrévärden, en kvinna, vände bort blicken när hon mottagit vår betalning och yppade: - jag ser er! varpå hon i blindo gav oss var sig stämpel som kvitto på nämnda betalning. Väl inne fanns ca tvåhundra personer, mest kvinnor, i publiken. På scenen stod Maria Eriksson, då doktorand i sociologi som 2003 skulle komma att disputera på avhandlingen I skuggan av Pappa: familjerätten och hanteringen av fäders våld.
Med tanke på avhandlingens vinkling är det sannolikt att Eriksson var lärjunge till Lundgren och Heimer och liksom Lundgren växt upp med en bristande relation till sin pappa på grund av mammans relationsaggressivitet. Notera även att det funkade att vara doktorand i de här kretsarna om man var beredd att skuldbelägga män. Erikssons föreläsning påminde följaktligen om Zonta:s historia om Tommy och Annika och den dominerande tesen var att män var skurkar och kvinnor offer, alltså som när man berättar sagor.
Någonstans där räckte jag upp handen för att ställa min vanliga fråga: - har du belägg för en effekt av kön beträffande våld i nära relationer?
Det blev kalabalik i rummet; flera kvinnor kom fram till “M” och mig och började korsförhöra oss om vilka vi var, d.v.s en massa personliga detaljer. När de upphört med sina förhör, och jag inte fått något svar på den vetenskapliga frågan om våld i nära relationer, fortsatte Eriksson sin skuldbeläggning av män.
Men någonstans där hände något, ty plötsligt vill även “M” ställa en fråga. Han räckte därför upp handen för att fånga Erikssons uppmärksamhet. Eriksson tittade ut över publiken och fråga: - ska han få ställa en fråga?
I en samstämd kör kom från publiken ett rungande: - nej!
“M” blev högröd i ansiktet av ilska och kanske, kanske började han tro att det jag berättat var sant.
I pausen blev “M” tvungen att lämna Uppsala kvinnojours 20-årsjubileum. När vi som var kvar skulle ta kaffe var jag först till dörren. Och med min uppfostran, som kanske är lite gammalmodig, höll jag upp dörren för de bakomvarande kvinnorna. Plötsligt blev hela publiken (n~200) till en enhet som tillsammans tog sig igenom dörrhålet. Jag blev sist i kön. När alla fått kaffe ställde jag mig lite avsides, bakom några pelare. I vanliga fall hade det ju uppstått en diskussion mellan mig och talaren, men Eriksson hade inga planer på att tala med mig. det kallas stonewalling och är en tydlig indikation vår relationsaggressivitet. Istället kom en kvinna fram och frågade om det jag sagt verkligen kunde vara sant? När hon fått sitt svar gick hon. En annan kvinna kom och frågade samma sak. Och så en till, och en till. Jag har för mig att det rörde sig om 4-5 kvinnor. Jag hade sått ett tvivel - en spricka i glasyren om man så vill. Lundgren, Reimer och intresseorganisationen Roks har haft stor framgång. Men Lundgrens, Heimers och intresseorganisationens Roks har haft stor framgång.
Statistik från svenska domstolar visar att personalen där dömer bort barns papparelationer i 75 % av fallen (Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg 1990-2001). Tendensen är densamma i västvärlden och man kan lätt dra slutsatsen att detsamma gäller för finsk domstolspersonal.
Läs om ett typiskt fall (2015): "Perception kontra fakta". Var är referenserna i domstolsvärlden? - ett vårdnadsfall med trist utgång för barnet
2010 publicerade svenska Rikspolisstyrelsen ett dekret till personalen där man gav order om att de skulle ignorera kvinnors våld mot män och barn.
2012 publicerade stjärnjuristen Sven-Erik Alhem tillsammans med andra anhängare debattartikel i Dagens Nyheter med följande rubrik:
Notera att under årtionden var Dagens nyheter det medium som folk hemma vid de svenskspråkiga köksborden antog representerade kunskapssamhället; det som stod i Dagens nyheter förväntades överensstämma med verkligen. Men Rubriken på Alhem & Co:s debattartikel utgår inte från forskningsbilden av våld i nära relationer utan från Lundgren, Heimers och intresseorganisationen Roks faktoida idé om detsamma. Det betyder att domstolspersonal (Alhem var tidigare riksåklagare) påverkats av Lundgrens, Heimers och intresseorganisationen Roks memory hacking (Shaw, 2016).
Man kan föreställa sig stjärnjuristen Alhem tillsammans med de andra artikelförfattarna gå runt i stugorna och titta på hundar. I år har det gått 10 år utan att Alhem & Co erbjudit ett uns av vetenskaplig validering.
Med utgångspunkt från avsnitten och vetenskapsmetodik kan vi tillämpa epistemisk vaksamhet (Sperber et al. 2010) och misstänka att Lundgren, Heimer och företrädarna för intresseorganisationen Roks missat eller medvetet undvikit de kriterier som vetenskapssamhället anser att man ska utgå ifrån vid genomförande av studier: validitet, reliabilitet och representativitet.
Eva Lundgren, Gun Heimer (NCK) och ROKs lyckades dupera myndighetspersonal. Men Uppsala universitet fattade misstankar och lät granska Lundgren arbetet där man menar att slutsatserna i Slagen dam inte stämmer med den egna materialet (Hagekull, 2005). Myndighetspersonal fortsätter tillämpa de faktoider hon torgfört.
Varför?
Så här skriver socialpsykologerna Festinger, Riecken och Schacter, som infiltrerade sekten, i inledningen till studien om sekten:
“A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point.”Forskarna menar att när man tagit barriärbrytande beslut så är det svårt att erkänna att beslutet var fel. Turner och Pratikanis (1998) använde grupptänk för att förklara det inträffade:
Turner och Pratkanis (1998) utgick från grupptänk när de analyserade Mrs. Martins domedagsprofetia i When Prophecy Fails. De noterade att Mrs. Martins följare (n=25) drog sig tillbaka från omvärlden med motiveringen att utomstående inte kunde förstå deras övertygelse. Här ser man exempel på den homogenisering som är typisk när man inte prövar sina argument genom resonerande med dem som har andra synvinklar. När floden uteblev menade Mrs. Martin att gruppens dedikerade ansats hade övertygat Jordguden (God of Earth) att spara Jorden. Det fick medlemmarna att stanna i gruppen. Turner och Pratkanis menar att flera faktorer spelar in, t ex. kollektiv rationalisering; när man valt bort saker som definierar ett normalt liv upprätthåller det agerandet den gemensamma [falska] övertygelsen. Det i sin tur leder till dålig eller selektiv informationsbearbetning. I det aktuella fallet undvek medlemmarna att ställa jobbiga frågor till Mrs. Martin, till exempel: - finns det verkligen en planet som heter Clarion? (Österberg, s. 35, kapitel 2 om mentala fallgropar min senaste rapport och Rationellt entreprenöriellt tänkande)Förklaring till att detta är möjligt är delvis det faktum att minnet är konstruktivt i ett socialt perspektiv (Schacter och Addis, 2007) och att vissa därför lätt utsätts för memory hacking (Shaw, 2016). Det visar sig att så kallade Con artists, människor som medvetet lurar andra å det grövsta, har en förmåga att se vem som är sårbar för memory hacking (Konnikova, M. (2015). The Confidence Game: Why We Fall for It . . . Every Time).
På 1990-talet tog den svenska regeringen initiativet att anlita den norska sociologen Eva Lundgren. Hon fick så småningom en professor i sociologi vid Uppsala universitet. Man tog även det initiativ som ledde till uppstarten av NCK. Ledare blev läkaren med specialisering på gynekologi Gun Heimer. Dessa kom att sammarbeta med intresseorganisationen ROKs och Zonta.
Eva Lundgren. Enligt Wikipedia växte Lundgrens upp med vad som sannolikt kan betraktas som en spänd relation till sin pappa. Det brukar förklaras av en dominerande, eller relationsaggressiv mamma (Crick & Grotpeter, 1995; Hyde, 2005). Det kan ha varit därför Lundgren sökte sig till hypoteser som könsmaktsordning, som helt saknar vetenskaplig validering, men som premierar kvinnor på ett närmast hederskulturellt sätt. 1985 publicerade Lundgren boken I Herrens vold. Dokumentasjon av vold mot kvinner. Men boken är inte en dokumentation av fenomenet Våld i nära relationer utan intervjuer med 30 kvinnor som påstått sig vara utsatta för våld i nära relationer, d.v.s. sätter sig i offerrollen och benägenheten att anmäla andra.
I essän Att uppenbara det dolda påtalar Lundgren att hon 1986 utsatts för skarp kritik av sociologen Sigurd Skirbekk för det Lundgren kallar "misshandelsforskning" men som på riktig är anmälningsbenägenhet (Lundgren, 1992). Man noterar också att kärnan i det Lundgren & Co försökt studera närmast kan beskrivas inom ramen för det para-normala.
Man ska förstås inte avvisa mäns och kvinnors påståenden om att de varit utsatta för våld i hemmet, men det är väsentligt att notera att det föreligger en betydande skillnad mellan förekomst av våld i hemmet respektive påstående om förekomst av våld i hemmet (anmälningsbenägenhet). Kvinnor, som står för 50 % av det fysiska våldet och majoriteten av det psykiska våldet, står för 90 % av anmälningarna (påståenden om att ha blivit utsatta). Män står för de resterande 10 %. Det implicerar att det finns ett stort mörkertal av män som misshandlas av sina fruar, sambos eller flickvänner. En vanlig bortförklaring bland dessa män är att de ramlat i trappan eller liknande. Det är således svårt för många män att erkänna att de är offer för våld i nära relationer. Lägg därtill de mest utsatta: barnen.
Lundgren följde upp den första boken med flera böcker som också baserades på intervjuer där respondenter fick uttrycka anmälningsbenägenhet. Och det verkar som att Lundgrens linje var att helt ignorera kvinnors våld i nära relationer och Conflict Tactics Scale (CTS).
2001 publicerade Lundgren tillsammans med läkaren Gun Heimer, juristen Jenny Westerstrand och socionomen Anne-Marie Kalliokoski, ytterligare en bok - Slagen dam. Även denna hade ett skevt urval (bara kvinnor) och man valde sin egen helt icke validerade modell som innebar att fråga om anmälningsbenägenhet. Alltså, man undvek åter från den etablerade CTS - modellen. Lundgren et al. skickade ut 10 000 enkäter till kvinnor. Inga män fick vara med. 7000 kvinnor svarade. 46 % rapporterade anmälningsbenägenhet, d.v.s. påståendet att de blivit utsatta för våld i nära relationer. Det betyder att 54 % rapporterade att allt var bra (Nilsson, 2005). Notera här att om dessa uppgifter stämmer, då fanns vid mättillfället en större grupp män (och barn) som blivit utsatta för kvinnors våld i nära relationer.
NCK, skriver följande om boken:
“Den första omfångsundersökningen av våld mot kvinnor som har gjorts i Sverige. Undersökningen visar att mäns våld mot kvinnor är utbrett och finns i alla samhällsgrupper”.Uppdragsgivaren är dock Brottsoffermyndigheten. I samband med bokens utgivning talade vi med personalen på Brottsoffermyndigheten och bad dem korrigera den felaktiga beskrivningen. De vidhöll, rätt så [relations]aggressivt, att de inte ville korrigera den felaktiga beskrivningen av boken (observera att citated ovan gäller dags dato). Boken översattes till engelska men då inte med samma titel - beaten woman. Istället använde man titeln Captured Queen, lite som små flickor som låtsas att de är prinsessor, men applicerat på vuxna kvinnor. Lundgren gick senare vidare med påståenden om att religiösa män ritualmördar barn, vilket hon senare förnekade. Kanske var det en extrapolering av hennes sannolikt trassliga relation med sin egen pappa som spökade?
Få reagerade, en tystnadens konformism lade sig över den universitetsvärld som borde präglas av debatt och åsiktsdivergens - viewpoint diversity. Ljuset i mörkret signerades Bo Rothstein, professor, och Fil. Dr. Ann-Marie Morhed, då föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning:
“Forskarnas tystnad om Roks och Eva Lundgrens bisarra ideologi förstör förtroendet för universiteten. Forskarsamhällets tystnad kring Uppsalaprofessorn Eva Lundgrens metoder och resonemang är ett stort nederlag för dess förmåga till självkritik och intern granskning. Den politiska opportunismen har firat stora triumfer, skriver filosofie doktor Ann-Marie Morhed och professor Bo Rothstein. Regeringen måste nu stoppa stödet till Roks och Eva Lundgrens tvivelaktiga verksamhet” (”Staten kan inte fortsätta stödja Eva Lundgrens stolligheter”).I samband med detta försökte Uppsala universitet sparka Lundgren, men på grund av misstag i den juridiska hanteringen kunde man bara förbjuda henne att undervisa och hon gavs, så vitt jag förstår, möjligheten att själv säga upp sin anställning (Egen vittnesuppgift från 2012 vid ett lunchmöte med en professor vid Uppsala universitet som hade insyn i ledningsarbetet).
Bakgrunden var en utredning där dekanen för samhällsvetenskapliga fakulteten förkastat Lundgrens påståenden med hänvisning till hennes eget arbete:
“2005 lade de av Uppsala universitet utsedda granskarna fram en rapport där man konstaterade att det inte fanns belägg för anklagelserna om vetenskaplig ohederlighet. Däremot pekade de på vad de ansåg vara brister i Eva Lundgrens forskning och att en av de centrala teserna hon framfört, nämligen att våld mot kvinnor förekommer i parrelationer oberoende av sociala faktorer inte stöds av hennes åberopade data. Tvärtom visade de data hon själv redovisat motsatsen, att sociala förhållanden predicerar våld i parrelationer”(Hagekull, Decan, 2005).“Märklig tystnad när kannibalforskaren frias” (Guillou)
“Men när ordföranden för Roks i en av intervjuerna förklarade att alla män är djur så väckte det självklart uppseende. Och när professor Lundgren än en gång lanserade sin kannibalteori, påhittet om mansligor som dyrkar Satan och äter små barn under eller efter sexorgier, så väckte det förstås än mer uppseende.Eva Lundgren slutar.
Eftersom denna påstått frekventa kannibalism inte gärna kan bedrivas utan riklig tillgång på färska barn och eftersom det är ytterst få barn som försvinner spårlöst, försökte Eva Lundgren länge förklara att det rörde sig om flyktingbarn från flyktingförläggningar, där man enligt hennes föreställning inte räknade barnen så noga.
När det visade sig att teorin om försvunna barn från flyktingförläggningar inte höll övergick professor Lundgren till alternativa förklaringar. En var att satanisterna höll sig med särskilda barnaföderskor, som med kejsarsnitt levererade nästan färdiga foster till orgierna. En annan förklaring, berättad av ett barnvittne som Eva Lundgren sade sig ha fullständigt förtroende för, gick ut på att barnen importerades i småbåtar från ”andra sidan Östersjön”. Vid kaj packades barnen i små papplådor och forslades till orgiehögkvarteret. Där placerades de nakna i små gallerburar som hissades upp i taket och matades med gröt”. (Jan Guillou (2006, Aftonbladet).
“Hon menar också att hon inte har fått handleda eller undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld, trots att hon har en specialprofessur med syftet att utveckla kunskapen inom just det området” (Gusten Holm Ergo).Det är uppenbart att den sekt som bildats kring författarna av den hårt vinklade boken Slagen dam inte givit upp tanken på sin faktoida föreställning våld i nära relationer. I samband med att Lundgren flyttade hem till Norge 2019 skrev Jenny Westerstrand, nu i rollen som ordförande för Roks, en hyllningsartikel till Lundgren. Där förfäktar Westerstrand idén att kritiken mot Lundgrens vantolkningar av våld i nära relationer, som ledde till att hon, som hon själv säger, hindrades från att handleda och undervisa om kön, makt och våld, skulle beskrivas i termer av drevande, klappjakt som "nätet tog vid med hot och hat", men Westerstrand får ändå till det i ingressen där hon beskriver att Lundgren "vände upp och ner på hur våld förstods" (Forskaren Eva Lundgren lämnar Sverige).
Gun Heimer är läkare med specialisering på gynekologi. I samband med statens initiativ till detta projekt promoverades Reimer till en specialprofessur i kvinnomedicin med särskild inriktning mot våld i nära relationer. Hon utsågs i samband med detta till chef för Nationellt centrum för kvinnofrid (NCF):
“NCK arbetar på regeringens uppdrag med att på nationell nivå höja kunskapen om mäns våld mot kvinnor och utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor” (Wikipedia).Även NCK diskriminerar män som utsatts för våld av sin fru, sambo eller flickvän.
Jag träffade både Lundgren och Heimer runt 2002. Lundgren i samband med hon försökte sälja sin ovetenskapliga enkät på institutionen för psykologi. Det blev förstås lite motvind när Lundgren försökte övertyga ett publikum bestående av experter på psykometri att hon kunnat dra slutsatser om kausalitet btr effekt av kön utan att inkludera båda könen i undersökningen. Psykologiforskare kämpar dessutom varje dag med att försöka påvisa könsskillnader, vilket ofta kan vara svårt.
I pausen frågade jag Lundgren varför hon exkluderat kvinnors våld mot män? Hennes svar var förbluffande: - jag har bara fått i uppdrag (av regeringen) att titta på Mäns våld mot kvinnor.
Heimer träffade jag samband med en Zonta-konferens som hölls på akademiska sjukhuset ~2002.
Zonta grundades 1919 i Buffalo NY av journalisten och dramatikern Marian de Forest (1864 – 1935). Syftet var att förstärka kvinnor i arbetslivet. Zonta betyder “ärlig och pålitlig”. I ett av sina första tal sa de Forest:
“Zonta stands for the highest standards in the business and professional world ... seeks cooperation rather than competition and considers the Golden Rule not only good ethics but good business". De Forest envisioned Zonta to become an international organization. In her own words, "This is the woman's age and in distant lands and foreign climes women of all nations are rallying to the call … Zonta is given the opportunity of uniting them into one great, glorious whole”.På konferensen på Akademiska sjukhuset gavs en presentation som handlade om Tommy och Annika (de namnen användes). De var ett par som nyligen hade anlänt Uppsala för akademiska studier. Under vistelsen ville Annika plötsligt ha ett lite mer öppet, eller poly-amoröst, förhållande. När Tommy invände menade talaren att det var här som man kunde spåra upptakten till Mäns våld mot kvinnor.
Man funderar lite hur tolkningen blivit om det var Tommy som tagit nämnda initiativ? Man undrar också vart de Forests “ärlig och pålitlig” tog vägen?
Minnet är som bekant konstruktivt (Schacter & Addis, 2007), men jag är säker på att jag frågade talaren om hon kände till forskning om våld i nära relationer som visar att kvinnor står för hälften av förekomst och skador? Jag hade nämligen för vana att ställa vetenskapliga frågor vid alla möjliga tillfällen. Svarets syntaktiska struktur kommer jag definitivt inte ihåg, men sannolikheten är stor att jag minns den semantiska aspekten som var ett avvisande. För efteråt gick jag ner till scenen för att ställa samma fråga till Gun Heimer.
Det ligger i akademins kultur att acceptera åsiktsdivergens och att debattera.
Jag frågade [igen] om de hade belägg för en effekt av kön beträffande fysiskt våld i nära relationer? (Internationell forskning avvisar ständigt den hypotesen). Heimers svar glömmer jag aldrig: - är du forskare?
Jag svarade att jag var doktorand.
Heimer kontrade då med att hon minsann var docent (det betyder att man efter disputation gjort ytterligare ett lika stort arbete). Sedan vände hon ryggen till och gick därifrån. Notera att Heimers beteende kallas Stonewalling - en vägran att kommunicera eller samarbeta - som är en viktig indikator för relationsaggressivitet (Crick & Grotpeter, 1995), d.v.s. den vanligaste formen av våld i nära relationer som domineras av kvinnor.
Vid ett annat tillfälle besökte jag tillsammans med en studiekamrat Uppsala kvinnojours 20-årsjubileum. Min kompis “M” trodde jag hittade på, eller åtminstone överdrev, när jag berättade det ovan nämnda och andra liknande historier. Så när jag såg att nämnda jubileum skulle gå av stapeln ringde jag “M” och frågade om han skulle följa med?
Det ville han.
“M”:s första uppenbarelse skedde i entrén när entrévärden, en kvinna, vände bort blicken när hon mottagit vår betalning och yppade: - jag ser er! varpå hon i blindo gav oss var sig stämpel som kvitto på nämnda betalning. Väl inne fanns ca tvåhundra personer, mest kvinnor, i publiken. På scenen stod Maria Eriksson, då doktorand i sociologi som 2003 skulle komma att disputera på avhandlingen I skuggan av Pappa: familjerätten och hanteringen av fäders våld.
Med tanke på avhandlingens vinkling är det sannolikt att Eriksson var lärjunge till Lundgren och Heimer och liksom Lundgren växt upp med en bristande relation till sin pappa på grund av mammans relationsaggressivitet. Notera även att det funkade att vara doktorand i de här kretsarna om man var beredd att skuldbelägga män. Erikssons föreläsning påminde följaktligen om Zonta:s historia om Tommy och Annika och den dominerande tesen var att män var skurkar och kvinnor offer, alltså som när man berättar sagor.
Någonstans där räckte jag upp handen för att ställa min vanliga fråga: - har du belägg för en effekt av kön beträffande våld i nära relationer?
Det blev kalabalik i rummet; flera kvinnor kom fram till “M” och mig och började korsförhöra oss om vilka vi var, d.v.s en massa personliga detaljer. När de upphört med sina förhör, och jag inte fått något svar på den vetenskapliga frågan om våld i nära relationer, fortsatte Eriksson sin skuldbeläggning av män.
Men någonstans där hände något, ty plötsligt vill även “M” ställa en fråga. Han räckte därför upp handen för att fånga Erikssons uppmärksamhet. Eriksson tittade ut över publiken och fråga: - ska han få ställa en fråga?
I en samstämd kör kom från publiken ett rungande: - nej!
“M” blev högröd i ansiktet av ilska och kanske, kanske började han tro att det jag berättat var sant.
I pausen blev “M” tvungen att lämna Uppsala kvinnojours 20-årsjubileum. När vi som var kvar skulle ta kaffe var jag först till dörren. Och med min uppfostran, som kanske är lite gammalmodig, höll jag upp dörren för de bakomvarande kvinnorna. Plötsligt blev hela publiken (n~200) till en enhet som tillsammans tog sig igenom dörrhålet. Jag blev sist i kön. När alla fått kaffe ställde jag mig lite avsides, bakom några pelare. I vanliga fall hade det ju uppstått en diskussion mellan mig och talaren, men Eriksson hade inga planer på att tala med mig. det kallas stonewalling och är en tydlig indikation vår relationsaggressivitet. Istället kom en kvinna fram och frågade om det jag sagt verkligen kunde vara sant? När hon fått sitt svar gick hon. En annan kvinna kom och frågade samma sak. Och så en till, och en till. Jag har för mig att det rörde sig om 4-5 kvinnor. Jag hade sått ett tvivel - en spricka i glasyren om man så vill. Lundgren, Reimer och intresseorganisationen Roks har haft stor framgång. Men Lundgrens, Heimers och intresseorganisationens Roks har haft stor framgång.
Statistik från svenska domstolar visar att personalen där dömer bort barns papparelationer i 75 % av fallen (Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg 1990-2001). Tendensen är densamma i västvärlden och man kan lätt dra slutsatsen att detsamma gäller för finsk domstolspersonal.
Läs om ett typiskt fall (2015): "Perception kontra fakta". Var är referenserna i domstolsvärlden? - ett vårdnadsfall med trist utgång för barnet
2010 publicerade svenska Rikspolisstyrelsen ett dekret till personalen där man gav order om att de skulle ignorera kvinnors våld mot män och barn.
2012 publicerade stjärnjuristen Sven-Erik Alhem tillsammans med andra anhängare debattartikel i Dagens Nyheter med följande rubrik:
”När pappa slår värmer han ofta upp på hunden”.Jag skrev en artikel om detta och andra liknande fenomenen: Män som stirrar på hundar - om story telling, epistemisk vaksamhet och tystnadens konformism.
Notera att under årtionden var Dagens nyheter det medium som folk hemma vid de svenskspråkiga köksborden antog representerade kunskapssamhället; det som stod i Dagens nyheter förväntades överensstämma med verkligen. Men Rubriken på Alhem & Co:s debattartikel utgår inte från forskningsbilden av våld i nära relationer utan från Lundgren, Heimers och intresseorganisationen Roks faktoida idé om detsamma. Det betyder att domstolspersonal (Alhem var tidigare riksåklagare) påverkats av Lundgrens, Heimers och intresseorganisationen Roks memory hacking (Shaw, 2016).
Man kan föreställa sig stjärnjuristen Alhem tillsammans med de andra artikelförfattarna gå runt i stugorna och titta på hundar. I år har det gått 10 år utan att Alhem & Co erbjudit ett uns av vetenskaplig validering.
Med utgångspunkt från avsnitten och vetenskapsmetodik kan vi tillämpa epistemisk vaksamhet (Sperber et al. 2010) och misstänka att Lundgren, Heimer och företrädarna för intresseorganisationen Roks missat eller medvetet undvikit de kriterier som vetenskapssamhället anser att man ska utgå ifrån vid genomförande av studier: validitet, reliabilitet och representativitet.
Eva Lundgren, Gun Heimer (NCK) och ROKs lyckades dupera myndighetspersonal. Men Uppsala universitet fattade misstankar och lät granska Lundgren arbetet där man menar att slutsatserna i Slagen dam inte stämmer med den egna materialet (Hagekull, 2005). Myndighetspersonal fortsätter tillämpa de faktoider hon torgfört.
Notera att det finns stora mängder validerad forskning om antisocial beteendeutveckling, dvs. forskning som bygger på den vetenskapsmetodik som presenterades i ovan. Utmaningen ligger i att sträva efter att bibehålla ett vetenskapligt tänkande, dvs. undvika fallgroparna.
Antisociala beteenden är handlingar som skadar eller saknar hänsyn till andras välbefinnande och inkluderar en rad saker. För att illustrera vad det innebär kan man först titta på motsatsen - beteenden som visar upp social och emotionell anpassning.
Social anpassning handlar i det här perspektivet om:
Kapitlet Antisocial beteendeutveckling
Antisociala beteenden är handlingar som skadar eller saknar hänsyn till andras välbefinnande och inkluderar en rad saker. För att illustrera vad det innebär kan man först titta på motsatsen - beteenden som visar upp social och emotionell anpassning.
Social anpassning handlar i det här perspektivet om:
- att stanna hemma med familjen om kvällarna
- att fungera prosocialt i skolan
- att agera legalt även när ingen ser.
Emotionell anpassning handlar i det här perspektiv om
- att ha självkänsla, självförtroende och självtillit (Self-efficacy)
- att känna att man kan lyckas
- att uppleva mental harmoni - "jag gillar detta, jag behöver inget mer"
- att ha impulskontroll - att kunna härbärgera frustration - undvika att "kaffet kokar" över - samt att upprätthålla uppmärksamhetsfokus på en instans (t ex. en lärare).
Vi kan ta lunch som exempel. Lunchen fyller två syften. Dels handlar det om att få i sig näring, dels att utbyta information med andra. För att kunna uppnå båda dessa har vår art utvecklat ett socio-kulturellt beteende som innebär att vi äter mat sittandes runt ett bord. Det kan ske hemma eller i någon av många lunchrestauranger. När vi äter tillsammans med andra förväntas vi (1) ha munnen stängt när vi tuggar maten och äta med kniv och gaffel, (2) samtala med de andra runt bordet. I verbala utbyten med andra förväntas vi acceptera åsiktsdivergens och kunna resonera - utbyta idéer och kunskap genom språk (Pinker, 2011). Resonerande manifesteras genom något som kallas entrainment - rytmisk synkronisering av beteende. De flesta känner till entrainment från dans (kroppsspråk), men entrainment inkluderar även verbala utbyten (Borrie, 2017). Dunbar (2017) visar att äta och dricka ökar frisättning av endorfiner, vilket påverkar vårt välbefinnande.
Se Sir Ken Robinson: Finding Your Element (~55 minuter).
När "kaffet kokar över" kan det leda till öppet eller relationsvåld. Det sistnämnda benämns i forskningslitteraturen som Våld i nära relationer (av engelskans Domestic Violence).
Vi vet från metodavsnittet att när man studerar våld i nära relationer har själva beteendet redan förevarit och att Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979) är det instrument som gett mest robusta resultat. Utmaningen ligger i att utvinna rätt information från ett minne som inte är reproduktivt utan konstruktivt i ett socialt perspektiv (Schacter and Addis, 2007).
Åter igen, skillnader, effekter, är svåra att påvisa. Speciellt när det gäller attityd och beteendeorienterade aspekter. Och även om CTS är validerad och etablerad så mäter den inte experimentdata. Från ett vetenskapligt perspektiv använder man många studier och ansatser för att åskådliggöra mönster. Dessa mönster blir sedan utgångspunkten för vårt prospektiva tänkande, dvs. hur sannolikt är olika typer av våld och om den effekt av kön som myndighetspersonal Anders Alenskär, Lena Ag och Kristina Stenman marknadsför går att påvisa?
Hyde (2005) gick igenom 124 psykologiskt orienterade fenomen och kvantifierade dessa med så kallad metaanalys. Det betyder att räknar samman effekten av många studier för att få ett samlat mått. Resultatet visade flera intressanta saker. I de flesta fallen förelåg ingen könsskillnad beträffade kognitiv förmåga. Skillnaderna synliggjordes beträffande det som kallas öppet våld respektive relationsaggressivitet (psykiskt våld). Öppet våld sker som regel mellan män, dvs. det är ett typiskt manligt fenomen. Det är också ett våld som vi tenderar att acceptera och som förekommer i olika filmer. Relationsaggressivitet, som närmast kan beskrivas som härskartekniker, är psykiskt våld och är typiskt för kvinnor (Crick och Grotpeter, 1995):
Relationsaggressiv kvinna 1.
Relationsaggressiv kvinna 2.
Internationell forskning avvisar hypotesen om effekt av kön beträffande fysiskt våld i nära relationer (Archer,2000, 2004; Bergkvist, 2002, Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014; Bates och Graham-Kevan, 2016; Bates, 2018; Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019; Crick och Grotpeter (1995); Hyde, 2005; Thornton et al. 2012).
När "kaffet kokar över" kan det leda till öppet eller relationsvåld. Det sistnämnda benämns i forskningslitteraturen som Våld i nära relationer (av engelskans Domestic Violence).
Domestic violence is violence or other abuse that occurs in a domestic setting, such as in a marriage or cohabitation. Domestic violence is often used as a synonym for intimate partner violence, which is committed by one of the people in an intimate relationship against the other person, and can take place in either heterosexual or same-sex relationships or between former spouses or partners. In its broadest sense, domestic violence also involves violence against children, parents, or the elderly. It can assume multiple forms, including physical, verbal, emotional, economic, religious, reproductive, or sexual abuse, which can range from subtle, coercive forms to marital rape and other violent physical abuse, such as choking, beating, female genital mutilation, and acid throwing that may result in disfigurement or death. Domestic murder includes stoning, bride burning, honor killing, and dowry death, which sometimes involves non-cohabitating family members.
Hur ser då fördelningen av våld i nära relationer ut?
Vi vet från metodavsnittet att när man studerar våld i nära relationer har själva beteendet redan förevarit och att Conflict Tactics Scale (CTS; Straus, 1979) är det instrument som gett mest robusta resultat. Utmaningen ligger i att utvinna rätt information från ett minne som inte är reproduktivt utan konstruktivt i ett socialt perspektiv (Schacter and Addis, 2007).
Åter igen, skillnader, effekter, är svåra att påvisa. Speciellt när det gäller attityd och beteendeorienterade aspekter. Och även om CTS är validerad och etablerad så mäter den inte experimentdata. Från ett vetenskapligt perspektiv använder man många studier och ansatser för att åskådliggöra mönster. Dessa mönster blir sedan utgångspunkten för vårt prospektiva tänkande, dvs. hur sannolikt är olika typer av våld och om den effekt av kön som myndighetspersonal Anders Alenskär, Lena Ag och Kristina Stenman marknadsför går att påvisa?
Hyde (2005) gick igenom 124 psykologiskt orienterade fenomen och kvantifierade dessa med så kallad metaanalys. Det betyder att räknar samman effekten av många studier för att få ett samlat mått. Resultatet visade flera intressanta saker. I de flesta fallen förelåg ingen könsskillnad beträffade kognitiv förmåga. Skillnaderna synliggjordes beträffande det som kallas öppet våld respektive relationsaggressivitet (psykiskt våld). Öppet våld sker som regel mellan män, dvs. det är ett typiskt manligt fenomen. Det är också ett våld som vi tenderar att acceptera och som förekommer i olika filmer. Relationsaggressivitet, som närmast kan beskrivas som härskartekniker, är psykiskt våld och är typiskt för kvinnor (Crick och Grotpeter, 1995):
Relationsaggressiv kvinna 1.
Relationsaggressiv kvinna 2.
Internationell forskning avvisar hypotesen om effekt av kön beträffande fysiskt våld i nära relationer (Archer,2000, 2004; Bergkvist, 2002, Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014; Bates och Graham-Kevan, 2016; Bates, 2018; Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019; Crick och Grotpeter (1995); Hyde, 2005; Thornton et al. 2012).
Contrary to the male control theory, women were found to be more physically aggressive to their partners than men were, and the reverse pattern was found for aggression to same-sex non-intimates. Furthermore, there were no substantial sex differences in controlling behavior, which significantly predicted physical aggression in both sexes ... Using Johnson’s (1995) typology, women were more likely than men to be classed as “intimate terrorists”, which was counter to earlier findings (Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014).
There were no sex-differences in the use of controlling behavior or physical aggression (Bates och Graham-Kevan, 2016).
There is a wealth of literature that demonstrates men’s victimization in intimate relationships, this paper explores explanations of women’s aggression towards men. This includes exploring traditional models of intimate partner violence, evolutionary perspectives and critiquing the idea women’s violence is only ever in self-defence (Bates, 2018).
Although intimate partner violence (IPV) is considered stereotypically as a gendered phenomenon, empirical evidence contradicts such gender asymmetry in reported rates of victimisation and perpetration ... Gendered scenarios were found to be influential on explicit attitudes, with IPV less likely to be identified toward male victims and considered more acceptable compared to when the victim was female. Moreover, individuals reported feeling more capable and likely to intervene in an act of IPV when the victim was female compared to male, were more likely to report such an incident, and anticipated greater outcomes. These findings highlight the need for an inclusive research approach that recognizes men’s victimization (Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019).Lyssna på Dr.Bates (34 minuter): Dr Elizabeth Bates: Intimate Partner Violence.
(1) Fysiskt våld. Jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för hälften av förekomst och skador. Notera att det inkluderar grovt våld. Prevalens: ~10 % (Archer, 2000, 2004, Bergkvist, 2002; Moffitt et al. 2001; Thornton et al. 2012).
Läs: Charmayne McEwen, 22, jailed for more than six years for 'cruel and sadistic' torture of man
En mamma i Borgå misshandlade sin 5-åriga son svårt med syfte att döda honom. Hon slutade inte misshandla barnet trots att polisen bröts sig in i lägenheten. Socialtjänsten hade hela tiden kännedom om mammans våldsbeteende (Östnyland).
(2) Dödligt våld. Det är lika osannolikt för en kvinna som för en man att drabbas av dödligt våld. Många tror att man ska jämföra antalet dödade, d.v.s. ~16 kvinnor och ~4 män per år (Sverige), för att beskriva risken att drabbas av dödligt våld. Det stämmer INTE. Detta är förvisso historiska data men de går inte att använda för att göra korrekta prediktioner (prospektivt tänkande).
För att beräkna sannolikheten att drabbas av dödligt våld ska man räkna förekomst av dödsfall i relation till population, d.v.s. 16/2750 000 vuxna kvinnor respektive 4/2750 000 vuxna män. (siffrorna är estimat baserade på historiska data). För att öka den egna förståelsen finns det många fördelar med att att öppna Excel eller liknande för att själv meka lite med siffrorna. Då ser man att sannolikheten för en kvinna att drabbas av dödligt våld är 0,0000058 medan sannolikheten för en man att drabbas av dödligt våld är 0,0000014. Den felaktiga jämförelsen 16 i förhållande till 4 blir genom att beräkna sannolikheten en lika obetydlig risk för män som för kvinnor.
Läs om mamman som tog sig in i ex.makens hus, hällde bensin över honom och tände på. I rummets bredvid låg barnen och sov. De klarade sig men pappan fick 80 % brännskador och dog: Sarah Mudge, 30, broke into Stanley Obi's house in New Beith, in Brisbane's south, at 2.55am on Thursday, doused him and his new girlfriend in petrol, and set them alight while her three kids were in the next room.
His new partner, 30, and children managed to escape the inferno before the father-of-two was dragged out by a brave neighbour, but he died in hospital from catastrophic burns (EXCLUSIVE: Chilling note a mum-of-four desperate from more kids wrote before she killed her ex by setting him on fire as her children slept in the next room: 'It won't be an accident... it will be him').En liknande händelse skedde på Åland 2020. En kvinna och hennes väninna mördade kvinnans före detta man genom att hälla bensin på honom och tända på (Hovrätten dömer kvinna för mord på ex-man i Eckerö, HBL).
Media rapporterar om en mamma som mördade sin son på den anstalt socialtjänsten upplåtit åt henne (HBL). Polisen utreder socialtjänsten.
(3) Psykiskt våld; relationsaggressivitet (Crick & Grotpeter, 1995) är typiskt kvinnligt (Hyde, 2005). En viktig indikator för relationsaggressivitet är Stonewalling - en vägran att kommunicera eller att samarbeta. Prevalens bland kvinnor: ~30 %. Att jämföra med män: ~ 1 %.
Läs om mamman som olovligen förde bort barnet från pappan: Ett barn försvinner och kommer tillbaka: historien om ett vårdnadsfall 2010
Läs om hur en fel familj sammarbetade för att föra bort ett barn från pappan: Ytterligare ett fall där ett barn försvinner och kommer tillbaka; historien om ett vårdnadsfall 2009-2013
Läs denna kartläggning från 2014 som visar att så många som 30 % av kvinnorna anser att de ska ha egen makt och kontroll över barnen: Mums who cut fathers out after separation: One in three say Dad should not have say in their child's upbringing.
Lästips: Larsa Pippen: Scottie Pippen 'Punishes' Her Amid Their Divorce (Larsa är frugan som inte vill låta dottern träffa pappa och i den processen utmålar hon sig som offer).
Läs om mamman som, i strid med pappans och barnets önskan och i strid med lagstiftningen men med sannolik hjälp av socialtjänsten, olovligen förde barnets från sin hemvist till ett annat land (HBL).
Läs om barnet som inte träffar pappa och som har en depression - 14-åring i Esbo erbjöds psykvård på finska efter månaders väntan – med tolk
Vän av ordning noterar nu att om man slår ihop de tre våldskategorierna märker man att den typiska förövaren av våld i nära relationer är en kvinna.
Varför uppstår antisocialt beteende?
Det är känt antisocialt beteende framträder som en funktion av hemförhållanden (Moffitt et al. 2001) och att det främst är barn i pappalösa hem som drabbas. Det hänger samman med att pappor har en normativ effekt på barns sociala och emotionella anpassning (Lamb, 2010; Macrae, 2021; Österberg, 2004). Det finns indikationer på att antisocialt beteende grundas under graviditen när mammans höga halter av kortisol överförs till barnet (Kortisol i modersmjölken). Kvinnors styra-och-ställa-beteende under de första levnadsåren är en annan faktor som har stor betydelse. Det handlar således om Nature versus Nurture.
Det lönar sig att gå tillbaka till kapitlet Människans evolutionära historia för att repetera hur allt började. Minns att vår linje startade för 7-6 miljoner år före nutid (Pickford, 2006; Pobiner, 2016) och att vi sedan präglades på den livsstil som framträdde efter at våra förfäder lagt kött och benmärg på tallriken 4-3,6 miljoner år före nutid (Ben-Don, och Sirtoli, Barkai , 2021; Mann, 2018; Thompson et al. 2019): jägare och samlare. När vår reptilhjärna tar över, då tar jägar och samlarbeteendet över.
”The development and functioning of the three brains rely on our childhood experiences. This includes early attachment figures like caregivers, conditions in our environment, and traumas” (Johnson, 2021, Psychology Today).Tänk på människan som en varelse som anpassar sig ur antisocialt beteende. Pinker (2005) menar att människan har sin antisociala peak runt 2 års ålder . Det är från den punkten som individen anpassas emotionellt och socialt under uppväxten. Det betyder att föräldrarnas förmåga att undvika styra-och-ställa och låt-gå, till förmån för förhandlande samt pappanärvaro, blir avgörande för ett barns emotionella och sociala anpassning.
Ett annat genomgående drag är biologiska och psykofysiologiska skillnader mellan pojkar och flickor. Dessa etableras innan födseln. Spädbarn agerar därför olika; pojkar söker med blicken efter saker och flickor söker med blicken efter människor (Baron Cohen, 2003). Detta förklaras av empathising–systemising (ES) theory (Billington, Baron-Cohen och Wheelwright, 2007).
According to Baron-Cohen, the E–S theory has been tested using the Empathy Quotient (EQ) and Systemising Quotient (SQ), developed by him and colleagues, and generates five different 'brain types' depending on the presence or absence of discrepancies between their scores on E or S. E–S profiles show that the profile E>S is more common in females than in males, and the profile S>E is more common in males than in females.[1] Baron-Cohen and associates say the E–S theory is a better predictor than gender of who chooses STEM subjects (Science, Technology, Engineering and Mathematics) (Wikipedia).Dessa biologiska och psyko-sociala premisser förklarar andra beslut längre fram i livet, som yrkesval; jobbpreferenser, med tillhörande lönesättning, handlar om att män och kvinnor på grund av sin evolutionära bakgrund gör olika prioriteringar. Och ju mer frihet män och kvinnor har när det gäller att välja, desto mer påverkas beslutet av deras biologisk och psykofysiologisk disposition (Stoet och Geary, 2018).
Flickor och kvinnor har på samma premisser större behov av socialt umgänge jämfört med pojkar som kan leka ensamma och vara nöjda med det (Robin Dunbar, föreläsning vid Helsingfors universitet februari 2020). Dessa grupper avgränsar som regel till 5 individer (Dunbar, 2022). Utvecklingspsykologen Alison Gopnik lyfter sedan fram det som de flesta innerst inne förstår, att barn lär genom att observera hur vuxna agerar.
But in fact, schools are a very recent invention. Young children were learning thousands of years before we had ever even thought of schools. Children in foraging cultures learned by watching what the people around them did every day, and by playing with the tools they used. New studies show that even the youngest children’s brains are designed to learn from this simple observation and play in a remarkably sensitive way.
Experimental studies show that even the youngest children are naturally driven to imitate. Back in 1988, Andrew Meltzoff of the University of Washington did a study in which 14-month-olds saw an experimenter do something weird — she tapped her forehead on top of a box to make it light up. A week later, the babies came back to the lab and saw the box. Most of them immediately tried to tap their own foreheads on the box to make the light go on.Uppfostringsstil. Socialpsykologen Diana Baumrind (1927-2018), vars forskning varit viktig för förståelsen om barnuppfostran, lyfter fram tre uppfostringsstilar: (1) låt gå attityd, (2) ömsesidig beslutsrätt och (3) styra och ställa. Alternativ 1 och 3 gör barn vilsna och osjälvständiga, eftersom föräldrar, i de fall de samtalar med barnen, tillämpar polemik eller argumenterande. Barn som får uppleva (2) ömsesidig beslutsrätt lär sig betydelsen av att förhandla och resonera vilket präglas av det som kallas entrainment - att rytmiskt synkronisera beteendet med andra. De barnen går det som regel bra för. Med bra menar jag inte att doktorera eller bli framgångsrik inom t ex. idrott, utan att kunna skaffa en normalt jobb och upprätthålla en vänkrets.
Samtalsklimat i hemmet. (Hart och Risley (1995) visar att barns upplevelse av samtalsklimatet under de tre första levnadsåren påverkar skolprestation vid 10 års ålder. I hem där föräldrarna resonerar - utbyter idéer genom språk - vinner barn ca 30 000 000 ordperceptioner under de tre första levnadsåren jämfört med hem där tonen är polemisk - tillrättavisande och fientlig. Åter igen är det entrainment - att rytmiskt synkronisera beteendet med andra som har en betydande inverkan.
Ur ett evolutionärt eller antropologiskt perspektiv ter det sig naturligt att kvinnor genomgår en psykologisk förändring när de blir gravida. De som skaffat barn har sannolikt noterat att den aktuella kvinnans beteenderepertoar förändras, från ett karriärtänkande till mother moder - det boas. Kvinnan ifråga börjar laga en bred repertoar av maträtter (som hon tidigare påstått sig inte alls klara av att göra), sy gardiner och framför allt: förneka att hon plötsligt gör detta i större utsträckning jämfört med tidigare. Sannolikt förklaras responsen av kognitiv dissonans:
According to this theory, when two actions or ideas are not psychologically consistent with each other, people do all in their power to change them until they become consistent.Om dessa perspektiv kolliderar med varandra, då uppstår kognitiv dissonans - två mentala föreställningar som inte är konsistenta med varandra och som ibland ger upphov till ångest. De kvinnor som blivit uppfostrade att de ska sträva efter att leva som en man, dvs. söka en karriär, kanske inom STEM, får det sannolikt jobbigare när de biologiska impulserna pockar på.
En aspekt som påverkar är neuroticism - oro för framtiden - som har större utbredning bland kvinnor jämfört med män (Weisberg et al. 2011). Neuroticism är del av det som kallas femfaktorteorin och som inkluderar öppenhet, att vara samvetsgrann, att vara utåtriktad, att vara tillmötesgående och neuroticism:
en tendens att lätt kunna uppleva obehagliga känslor som till exempel ilska, ångest, depression, eller sårbarhet; ibland kallad emotionell instabilitet. Det kallas ibland känslomässig instabilitet, och omvänt emotionell stabilitet. Enligt Eysencks (1967) teori om personlighet är neuroticism kopplad till låg tolerans för stress eller aversiva stimuli. De som presterar högt i neuroticism är känslomässigt reaktiva och sårbara för stress, de tenderar också att vara lättvindiga i sitt sätt att uttrycka känslor. De är mer benägna att tolka vanliga situationer som hotande och mindre frustrationer som hopplöst svåra. Deras negativa känslomässiga reaktioner tenderar att fortsätta under ovanligt långa perioder, vilket innebär att de ofta är på dåligt humör. Neuroticism är också kopplad till ett pessimistiskt arbetssätt, förtroende för att arbetet hindrar personliga relationer och tydlig ångest i samband med arbetet (Wikipedia).Man kan anta att neuroticism förklaras av en kombination av psykofysiologi och sociala faktorer (påverkan under de första levnadsåren). Det betyder att kvinnors neuroticism dels kan förklaras biologi, t ex. att deras mamma led av neuroticsm under graviditeten. Det betyder höjda halter av stresshormonet kortisol. Studier visar att kortisol överförs till barnet strax före, under och strax efter graviditeten (kortisol i modersmjölken). En förklaring till neuroticism och höga halter kortisol i blodet kan vara trauma under uppväxten.
I augusti 1960 skedde ett svartsjukedrama i Ölme utanför Karlstad; byggmästaren Ivan Andersson (1915-1960) sköts ihjäl på nära håll i sitt eget hem av grannen. Ivan blev 45 år (Expressen; Svenska mordfall). Efter sig lämnade Ivan en fru och tre flickor, varav den yngsta, 10 år, sannolikt bevittnade händelsen. Det är sannolikt att barnen drabbades av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
American Psychological Association (APA) skriver följande om PSTD:
“Personer med PTSD kan återuppleva händelsen via påträngande minnen, tillbakablickar och mardrömmar; undvika allt som påminner dem om traumat; och har oroliga känslor som de inte hade innan som är så intensiva att deras liv störs” (APA)Vad blir effekten av PTSD och hur länge håller det i sig?
Malmqvist (1986) studerade 16 fall av barn varit erfarit att någon av deras föräldrar blivit mördare:
Anxiety and/or nightmares were present in all of the children. They were described as exhibiting marked anxiety compared to their pretraumatic selves. Descriptions from school personnel and the surviving parent when available were consistent in this respect ... Nightmares were replays of the scene of discovery but with seemingly minor changes which gave a different outcome. Some of the dreams were more diffuse and less structured. Shapes and hulks chased them, faces were without features, or other scary features were prominent in content. A 9-year-old boy, who had shown no interest in comic books before the death of his mother, became obsessed with them and began spending hours a day reading them. Collecting comic books had become his hobby. An 8-year-old girl who had expressed minimal interest in drawing before the episode thereafter became immersed in drawing; the content varied from extremes of blandness and happiness, such as a sun with a shining face, to scenes of darkness and roads leading nowhere without people (sidan 323).Så här skriver Dr. Julia Shaw om trauma i sin bok The memory Illusion, från sid 142:
You probably believe that on the one hand we often forget or repress incredibly emotional events, but on the other that we can have nightmares and flashbacks to them. If this is true, then you probably believe that our memories of traumatic events are simultaneously worse and better than non-emotional memories. But, which is it?
Proponents of the traumatic memory argument, such as professor of applied psychology Judith Alpert, who in 1998 formed a working group with colleagues to investigate the nature of trauma memories,4 suggest that dissociation is ‘a psychological defense against the impact of trauma and the mental mechanism that most likely accounts for the amnesia and hypermnesia commonly experienced by traumatised individuals’. In other words, things can be so traumatic that our mind has trouble dealing with them at all, essentially making such memories inaccessible. The statement is also inherently contradictory because it simultaneously says that we have both amnesia, which is severe forgetting, and hypermnesia, which is enhanced recall of an event.
Researchers such as Porter and Birt say that claims in support of the traumatic memory argument are poorly supported. Most memory researchers since the early 2000s argue that while dissociation may be possible, people usually do not dissociate during emotional events, and that there is no evidence to support a special fracturing process of memory in trauma situations. It is also unlikely that there is such a thing as repression, hiding emotional memories from direct access
Porter and Peace found that the memories of the traumatic events were highly consistent over time, remaining virtually unchanged in almost all features. It also turned out that in comparison to the highly positive life experiences, the memories of negative experiences were significantly more stable over time. These findings suggest, as does Porter and Birt’s research, that memories of trauma are special, just not special in the way that many people assume, indeed often being better than other kinds of memories.
The current evidence from systematic and methodologically sound studies strongly suggests that memories of traumatic events are more resistant to forgetting than memories of mundane events.
but it also means that traumatic memories we might rather forget could haunt us forever. this persistence of memory seems to occur not only with traumatic events we directly experienced ourselves, but also indirectly experienced traumatic events that we have heard about repeatedly through the media.
These are sometimes referred to as flashbulb memories.
First, the event needed to generate a high level of surprise. It could not be a trivial or expected event. Second, the event needed to carry important consequences for the person or for people in general – referred to as having a high level of consequentiality. This can be an important consequence for them personally, or for society. For example, 9/11 may not be personally relevant to a particular individual, but it was quickly deemed important for society, making it an event with a high level of consequentiality. Finally, the event had to generate high levels of emotional arousal – the individual needed to experience fear, sadness, anger or some other strong emotion.
In 2014 Martin Day and Michael Ross at the University of Waterloo11 published a study that further explored rememberer confidence in flashbulb memories. Instead of a questionnaire, they conducted interviews ... And what did they find? I’m afraid I have to pull the rug out from under you. The researchers found that these memories often lacked consistency, the descriptions of them changing between the two memory interviews, despite confidence in the accuracy of the memory remaining very high. This suggests that flashbulb memories may not be as permanent or accurate as Brown and Kulic originally proposed, and that people are overconfident in the accuracy of their recall for these kinds of events – which supports the idea covered in earlier chapters, that confidence does not necessarily imply accuracy.Så här beskriver Hufvudstadsbladets chefredaktör sina egen oro många år efter att hennes egen bror omkommit:
“Jag var inte orolig för att misslyckas på jobbet eller tala inför publik eller för andra vardagliga saker som man brukar vara nervös för. Jag var rädd för att jag – eller vem som helst – kunde dö när som helst” (Erja Yläjärvi, HBL).Alla förstår efter att ha läst det ovan nämnda att trauma dels är väldigt komplext, dels att det är allvarligt och att det sannolikt lever kvar långt efter uppväxten. Om man inte söker hjälp, dvs. pratar om upplevelsen och/eller går på behandling, då kanske traumat följer en resten av livet. Det finns tre huvudpunkter att ta hänsyn till när det gäller trauma:
- Trauma kan förvirra kommunikationen mellan tre delar av din hjärna (Johnson, 2021).
- Det är därför viktigt att försöka att reflektera över hur varje del av din hjärna reagerar i olika situationer.
- Använd den informationen för att identifiera interventioner som kan hjälpa till att minska påverkan av dessa trauman.
Förutom att flickorna förlorat den normativa fadern (Lamb, 2010; Macrae, 2021; Österberg, 2004) fattade mamman beslutet att rycka upp barnens tillvaro och flytta med flickorna 220 km (fågelvägen) eller 3000 km bilvägen. Ölme är en järnvägsknut och sannolikt reste de med tåg, en resa som på den tiden kan ha tagit en eller flera dagar. Den främmande tillvaron med sannolika begränsade ekonomiska resurser spädde sannolikt på det omfattande trauma som uppstod som en konsekvens av mordet på fadern.
Flickorna splittrades tidigt och kom att vara från varandra under flera årtionden. Det verkar också som att deras respektive liv präglats av frånvaro av livstillfredsställelse (Life satisfaction - is the way in which people show their emotions, feelings (moods) and how they feel about their directions and options for the future) eller den mentala harmoni som manifesteras i glädjen att dela med sig till andra. Se Lustigs 4C - modell för en orientering. Istället byggde de psykologisk murar och livslögner för att dölja det inträffade. Det blev en [onödig] kamp som förs ändå tills man accepterar sitt livsöde och som belastar ens nära.
Med inspiration från Erik “Homburger” Erikson's livstadiemodell utvecklade sociologiprofessorn Lars Tornstam (1943-2016) en modell för Gerotranscendens. Den innebär, förenklat, att ljusa minnen genom livets övergångar - barndomen, ungdomen, familjebildning och så vidare (totalt åtta steg) ackumuleras till förnöjsamhet på ålderns höst; det materiella och jaget underordnas samvaro med familj och att besöka barnbarnen. Dåliga upplevelser genom livet, som att se sin pappa bli mördad samt följdverkningen - PTSD - leder som regel till ökad neuroticism, depression och kanske även förlossningsskräck. Effekten blir en materialism, självcentrering och nedstämdhet och ett sökande efter självbekräftelse.
Flickan som såg sin pappa "Ivan" bli mördad blev traumatiserad (Malmqvist, 1986). Shaw (2016) visar att bilden om hur dessa minnen lever kvar varierar eller är komplex.
Brown och Kulic (1977) menar att om tre kriterier är uppfyllda:
(1) överraskning
(2) ha betydande konsekvenser för individen (barnet),
(3) ge upphov till hög emotionell "arousal
då kommer det traumatiska minnet att bestå.
Day & Ross (2014) forskning indikerar, å andra sidan, att traumatiska minnen saknar konsistens, att beskrivningen av upplevelsen ändras över tid och att offret är övertygad om att det [konstruktiva] minne som finns just nu av händelsen är den korrekta. Oavsett vilket förstår de flesta att ett barn som upplever sin pappa bli mördat på något sätt kommer att bära med sig det händelseminnet resten av livet.
Om traumat lever kvar under puberteten och vidare innebär det höjda stressnivåer (kortisol) vilket leder till sannolik ihållande mental ohälsa i form av hög grad av neuroticism - oro för framtiden och dåligt självkänsla och depressionsliknande respektive möjliga relationsaggressiva tendenser. Det betyder att fjärma sig från olika situationer där det råder åsiktsdivergens; det blir polemik istället därför att däggdjurs- och reptilhjärnan tenderar att ta över lite för ofta.
Lästips: Overcoming Depression Requires Flexible Thinking, Not Positive Thinking
Lästips: Musho Hamilton (2015). Calming Your Brain During Conflict
Reynolds (2022). How to Manage Your Emotional Reactions. Psychology Today.
Jones (2022). Behavioral Activation for Depression. Psychology Today.
Zucker (2022).What Causes Your Panic Attacks? Psychology Today.
Tät och nära papparelation
Det hela började med en pilotstudie inom specialpedagogik där jag lät fyra (4) lärare fick skatta intern och social anpassning liksom kognitiv utveckling hos barn i årskurs fem (n=96). Därefter fick de ange om barnens föräldrar bodde tillsammans eller inte. Jag använde t-test för att beräkna effekt av skilsmässa på intern och social anpassning. Resultatet visade att skilsmässa påverkade flickor och pojkar lite olika, men att det överlag var dåligt. Promemorian (PM) i specialpedagogik, som jag tappat bort efter att pdf:en inte längre gick att öppna, kvalificerade mig att ta del av data från det större forskningsprojektet.
Det började med att jag blev inbjuden till en project kallat CHILD vid Mälardalens högskolan. Projektet drevs av en professor i pedagogik och hennes man som var docent i psykologi. De var mycket intresserade mina kunskaper om barns anpassning och utveckling, sannolikt som jag tillämpade någon form av pedagogisk psykologi. När vi medlemmar i projektet fick besök av en professor i socialpsykologi med specialisering på antisocialbeteendeutveckling, tog jag chansen och frågade om han kunde tänka sig att bli min handledare. Projektledarna tyckte det var en bra idé och gav grönt ljus.
Professorn insåg även han att jag var påläst, dvs. hade gjort grundjobbet rent att skapa mig en korrekt bild rent konceptuellt. Han föreslog därför att jag skulle få ta del av deras databas som innehöll snarlika data men mycket mer detaljerade; det innebar t ex. underkategorier av emotionell och social anpassning.
Det jag saknade vara adekvat kompetens inom statistik; professorn skickade en CD-skiva med statistikprogrammet SPSS och sedan påbörjades en intensivkurs i statistik. Långa nätter senare kunde jag skriva använda syntax för att skriva kommandon i SPSS samt att genomföra en rad avancerade statistiska analyser.
Resultatet blev en magisteravhandling (Österberg, 2004) som visade att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning jämfört med barn som växer upp med bara mamma. Macrae (2021) ger förklaringen: pappor har en normativ påverkan på barns och ungas emotionella och sociala anpassning.
2010 deltog jag på en konferens arrangerad av Kungliga Vetenskapsakademin (KVA). Temat var antisocial beteendeutveckling, d.v.s det som Moffitt et visat inte förklaras av kön utan av uppväxtförhållanden. Med på konferensen var barnpsykologins fader sir Michael Rutter som var del av Moffitt et al. I pausen stod Dr Rutter i mitten av kafferummet och ingen vågade riktigt gå fram till honom och prata. Min handledare hade dock skrivit några rader om Moffitts bok om antisocial beteendeutveckling, så jag förstod att han och Rutter kände varandra. Jag gick därför fram till Rutter och hälsade: Hi Michael! och så nämnde jag namnet på min handledare.
Rutter svarade: - he sin good!
Sedan hade vi en intressant pratstund. Jag berättade om resultatet från min magisteravhandling och Rutter frågade om jag publicerat, dvs. om jag skrivit om resultatet och publicerat det i vetenskapliga tidskrifter. Jag svarade att jag inte gjort det. Han tyckte det var syn. Skälet var att Dr. Rutter ansåg att jag satte fingret på spiken beträffande betydelsen av papparelationer med menade också att det var en het "politisk potatis".
Lästips: Lamb, M. (2010). The Role of the Father in Child Development, 5th ed.
Förklaringen kommer från studier av andra däggdjur. I Kruger National Park hade för några år sedan beståndet av elefanter blivit för stort. Det betyder att ansatsen att bevara och skydda elefanter varit lyckosamma. Men på grund av utrymmesbrist beslutade man att flytta delar av hjorden. Man valde att använda helikopter. Dessvärre klarade helikoptern att lyfta mammor och barn men inte manliga elefanter. De vägde för mycket. Man beslutade då att bara flytta mammor och barn. Efter en tid upptäckte man döda noshörningar i det område dit man flyttat mammor och barn. Det var inte dödade av tjuvskyttar vilket manifesterades av att deras eftertraktade horn var kvar. Istället hade de blivit dödade med den typ av fysiskt våld som brukar beskrivas som meningslös misshandel. Det visade sig att det var unga elefanthannar som låg bakom.
Varför?
Slutsatsen man drog var frånvaro av manliga elefanter. Liksom hos andra däggdjur är manliga elefanters beteende normgivande, modeller, d.v.s. de unga elefanterna lär sig prosocialt beteende genom implicit lärande (Seger, 1994). För att testa om detta stämde beslutade man att transportera några av de äldre manliga elefanterna till området. Efter att de anlänt upphörde det antisociala beteendet inom ett par veckor.
Ett liknande beteende uppdagades i New York, där unga män trakasserade kvinnor. Trakasserierna, som inkluderade sexuella övergrepp, fångades på film. Det visade sig att majoriteten av dessa unga män hade växt upp utan en pappa-relation. Precis som i resten av västvärlden är det ett initiativ från barnets mamma.
They were not acting like men because their only experience of modeling the behaviors of men had been taught by their peers and not by their fathersForskarna är noga med att påpeka att fler poliser INTE hjälper.
A community that allows a large number of young men to grow up in broken homes, dominated by women, never acquiring any stable relationship to male authority, never acquiring any rational expectations for the future — that community asks for and gets chaos(Are committed fathers an endangered species in our culture? Fr. Gordon MacRae draws a troubling corollary between absent fathers and burgeoning prisons).Det är således uppenbart att förlusten av papparelationen hämmar barns sociala och emotionella anpassning. Det hämmar samspel med andra och sannolikt upp-packandet av det som kallas exekutiva funktioner och som inkluderar flera funktioner från uppmärksamhetskontroll (impulskontroll) till prospektivt tänkande. Det är sannolikt att förlusten av papparelationen även hämma mental hälsa. Det kan också vara så att klimatet i hemmet blockerar en känslomässig relation med pappan - mamman talar aldrig om pappa i positiva ordalag.
I fall av separation mellan föräldrarna tenderar en betydande andel [relationsaggressiva] kvinnor att begära enskild vårdnad. Svenska Socialstyrelsens datainsamling (alla Sveriges tingsrätter), min datainsamling (n=1400 domar från Svea hovrätt) och juristen Johanna Schiratzki upprepning av min datainsamling (n=385 domar från Svea hovrätt) visar att domstolspersonal tillmötesgår dessa relationsaggressiva kvinnors krav (diskriminerar barns papparelation) i 75 % av fallen. Det leder till att barn isoleras i ett boende med en konfliktorienterad förälder (oftast en mamma). De barnen får inte lära sig ett resonerande samspel mellan föräldrarna (Baumrind alt. 2) utan tvingas lyssna på den enskilda förälderns polemik och argumentation (Baumrind alt 1 och 3). De får heller inte lära sig att resonera. Det går sämre för de här barnen jämfört med dem som växer upp med båda föräldrarna och med pappa.
Ett allvarlig effekt av relationsaggressivitet (Crick & Groptpeter, 1995) inkluderar det som kallas Parental alienation - föräldrar-alienering (Läs en sammanställning av 18 studier om Parental alienation). Det betyder I korthet att barnen, genom den påverkan som Alison Goknik menar sker i hemmen, lär sig tycka illa om den andra föräldern. Eftersom kvinnor som regel (1) abonnerar på posten i hemmet och i (2) 30 % av fallen uttrycker relationsaggressivitet, är det mest sannolikt att det är just mammor som utsätter barnen för denna ohyggliga behandling som hämmar deras emotionella och sociala anpassning. Den erfarenheten tar de med sig i sin egen livsutveckling. De individerna har svårare att skapa ett självständigt liv med jobb och vänner.
I Sverige, just nu, drabbas ungefär ~400 000 barn av mammors relationsaggressivitet. Motsvarande siffra i Finland torde vara ~200 000 barn.
Total över en halv miljon barn!
Det är främst bland dessa som antisocialt beteende framträder och eventuellt övergår till det jurister kallar kriminalitet.
Lyssna på Nina Powers resonerande: "Demonising Men Will Make Things Worse" - Nina Power
Mat och mentala hälsa
Få människor tänker på att maten vi äter påverkar vårt psyke i betydande grad. Förvisso är många medvetna om att blodsocker-dippar kan orsaka trötthet och humörsvängningar, eller, det är legio att ta till den typen av förklaringsmodeller när vi tappar humöret. Men vad är egentligen mat och vilken typ av mat ska man äta för att öka sannolikheten att upprätthålla mental harmoni?
Mat är en substans som intages av organismer för att få i sig näring och syftar vanligen på de näringsmedel som människor äter, kallad livsmedel. Mat är oftast av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung, men flera undantag finns (Wikipedia).Barns hjärnor behöver en mängd mikronutrienter som bara finns i animaliskt baserad mat för att deras hjärna och psyke utvecklas (Balehegn et al. 2019). Ede (2019) visar att vår arts hjärnor behöver animaliska fettsyror för att vår kognitiva förmåga ska fungera på ett rationellt sätt, dvs. att vi ska kunna aktivera prospektivt tänkande (Gilbert och Wilson, 2007; Szpunar et al. 2014).
En tragiskt exempel på hur fel det kan gå var när myndighetspersonal i Australien påträffade en 19 månader gammal flicka som fått en vegansk diet. Dieten, veganism, var så näringsfattig att den hämmade flickans neurologiska utveckling. När de fann henne skattades hennes mentala ålder till ~3 månader (Vegan Australian parents who left baby girl malnourished avoid jail). Här är några artiklar som belyser betydelsen av kost:
Vegan choice: caution is needed with children
Case report of nutritional rickets in an infant following a vegan diet
Vegan Diet Can Lead to Nutrient Deficiency, Metabolism Changes in Young Kids, Study Shows
Vegan diet: harmful for the metabolism of children. Den här oetiska studien genomfördes av personal vid Helsingfors universitet. Notera även ansvaret för den etiknämnd som godkände den.
Vuxna som avstår från animaliskt baserad mat rapporterar som regel lågt mentalt välbefinnande (frånvaro av harmoni), hög oro för framtiden och svårigheter med sociala relationer (Dobersek et al. 2020; Forestell, & Nezlek, 2018; Nezlek & Forestell, 2020; Nezlek, Forestell & Newman, 2018; Plante et al. 2019).
Lästips: Österberg (2022). VAD SKA VI ÄTA FÖR ATT UPPRÄTTHÅLLA FYSISK OCH MENTAL Hälsa? (Brainathletics).
Undernäring manifesteras av att några av de 30 mikronutrienter vi behöver, t ex. hemjärn, zink, kolin och DHA, exkluderas ut kosten. Det är känt att beslutet att avstå riktig mat, d.v.s. kött, ägg och feta mejerier som gynnar utvecklingen av hjärna och psyke, korrelerar med låg mentalt välbefinnande, hög oro för framtiden som är mer prevalent bland kvinnor jämfört med män (Weisberg et al. 2011) och svårigheter med sociala relationer.
Slutsatser
Myndighetspersonal i Finland och Sverige skuldbelägger män för kvinnors våld. Det sker mot bättre vetande och förklaringen är memory hacking som leder till någon av många mentala fallgropar. Det går stick-i-stäv med den forskning som var etablerades redan på 1970-talet. Notera att även Uppsala universitets granskning av Eva Lundgren lyfter fram att hennes eget material dels avvisar hennes påstående, dels visar att det är sociala faktorer som predicerar våld i nära relationer. Det rimmar med studier av våld i nära relationer som utförts med den validerade Conflict Tactics Scale (CTS) och där resultaten av många studier avvisar (1) hypotesen om en effekt av kön beträffande fysiskt våld i nära relationer; kvinnor står för hälften av förekomst och skador, prevalens: ~10 %, (2) hypotesen om en effekt av kön beträffande sannolikheten att drabbas av dödligt våld i nära relationer, men (3) visar att kvinnor dominerar beträffande relationsaggressivitet (Archer, 2000, 2004; Bergkvist, 2002; Crick & Grotpeter, 1995; Moffitt et al. 2001; Thornton et al. 2012). Sammantaget är kvinnor betydligt oftare förövare av våld i nära relationer. Ändå är inte förklaringen kön utan mental ohälsa.
Ett första steg att dämpa aggressioner är att se över vilken mat man äter. Innehåller maten alla de 30 mikronutrienter som krävs för att upprätthålla mental hälsa? Därefter, när kaffet inte längre kokar över lika ofta, kan man fundera på uppfostringsstil och samtalsklimat. Fokusera på att resonera - utbyta idéer geom språk. Om man har traumatiska minnen från barndomen: prata om det med vänner och bekanta. Diskutera om det skulle vara passande att få professionell hjälp. Se alltid till att hålla dörren öppen för barnens papparelation.
Lästips: Hur sannolikt obearbetad mental ohälsa ledde till relationsaggressivitet och överfördes till nästan generation med ödesdigra konsekvenser "Perception versus facts" Is School Strike for Climate just another Doomsday Prophecy? (UH).
Från min Twitter: "Kvartal har sökt arbetsmarknads- och jämställdhetsminister @Eva_Nordmark, som via sin pressekreterare Yasmin Mohamud Hussein avböjer att kommentera huruvida regeringen tycker att kvinnors våld mot män ska klassas som mäns våld mot kvinnor" https://kvartal.se/artiklar/jamstalldhetsmyndigheten-kvinnors-vald-mot-man-ar-en-del-av-mans-vald-mot-kvinnor/?fbclid=IwAR0HPFo1rEdtjOHlaenFT5fYk1QQ0vsUmUPyic27CrlDi9b-jtOWkZJY39A. Rätt läskigt.
@Eva_Nordmark, borde inte regeringen grunda sina direktiv till myndighetspersonal på vetenskap?
Löwenmark (2021):Men LVU-domarna visar att mammorna spelar en viktig roll i förtrycket (Mammor står själva för mycket av hedersvåldet).
Referenser
Kapitel Vetenskapsmetodik
Braun, K. A., Ellis, R., och Loftus, E.F. (2001). Make my memory: How advertising can change our memories of the past. Psychology & Marketing, 19 (1), 1-23.
Hair et al. (2009). Multivariate Data Analysis (7th Edition).
Shavelson, R.J. (1996). Statistical Reasoning for the Behavioral Sciences 3rd Edition.
Spanos, N.P., Burgess, C.A., Burgess, M.F., Catherine Samuels och Blois, W.O. (1999). Creating false memories of infancy with hypnotic and non-hypnotic procedures. Applied Cognitive Psychology, 13 (3). 201-218.
Shaw, J. (2016). The memory illusion.
Strange D, Sutherland R och Garry M. (2006). Event plausibility does not determine children's false memories. Memory, 14(8), 937-51.
Kapitel Människans evolutionära bakgrund
Aiello, L.C. & Wheeler, P. (1995). The Expensive-Tissue Hypothesis: The Brain and the Digestive System in Human and Primate Evolution. Current Anthropology, 36 (2), 199-221.
American Psychological Association (APA). Dictionary: Theory of mind.
Billington et al,. (2007). Cognitive style predicts entry into physical sciences and humanities: Questionnaire and performance tests of empathy and systemizing. Learning and Individual Differences, 17, 260–268.
Borrie, S. (2017). Entrainment and the dance of conversation. TEDXUSU.
Cohen, K.M., Harper, D.A.T., Gibbard, P.L. (2022). ICS International. Chronostratigraphic Chart 2022/02. International Commission on Stratigraphy, IUGS.
Coolidge, F.L. & Wynn, T. (2018). The Rise of Homo Sapiens: The Evolution of Modern Thinking (2nd ed). Oxford university press.
Dunbar, R.I.M. (2017). Breaking Bread: The Functions of Social Eating. Adaptive Human Behavior and Physiology, 3, 198-211.
Gilbert, D.T. & Wilson, D.L. (2007). Prospection: experiencing the future. Science, 317 (5843), 1351-1354.
Heider, F. (1958). The psychology of interpersonal relations. John Wiley & Sons Inc.
Hyde, M.S. (2005).The Gender Similarities Hypothesis. American Psychologist, 60, 6, 581–592.
Johnson, M. (2021). How Does Trauma Hijack the Brain?. Psychology today.
Knott, T.M., Branney, M.J., Reichow, M.K., Finn, D.R., Tapster, S.,Robert S.och Coe, R.S. (2020). Discovery of two new super-eruptions from the Yellowstone hotspot track (USA): Is the Yellowstone hotspot waning? Geology, 48 (9), 934–938.
Locke, E.A. & Latham, G.P. (2002). Building a Practically Useful Theory of Goal Setting and Task Motivation: A 35Year Odyssey. American Psychologist, 57 (9), 705-707.
Mann, S. (2018). A brief history of meat in the human diet and current health implications. Meat Science, 144, 169-179.
Mercier, H. & Sperber, D. (2011). Why do humans reason? Arguments for an argumentative theory. Behavior and Brain Sciences. 34 (2), 57-74.
Pagel, M. (2017). Q&A: What is human language, when did it evolve and why should we care? BMC Biol, 15, 64.
>Kapitel Mentala fallgropar
Asch, S.E. (1956). Studies of independence and conformity. A minority of one against a unanimous majority. Psychological Monographs, 70 (9), 1–70
Baumeister, R.F., Finkenauer, C., Vohs, K.D. (2001). Bad is stronger than good. Review of General Psychology, 5 (4), 323–370
Billington et al,. (2007). Cognitive style predicts entry into physical sciences and humanities: Questionnaire and performance tests of empathy and systemizing. Learning and Individual Differences, 17, 260–268.
Festinger, L. (1962). Cognitive dissonance. Scientific American, 207(4), 93–107.
Festinger, L. Riecken, H.W. och Schacter, S. (1956/2008). When Prophecy Fails: A Social and Psychological Study of A Modern Group that Predicted the Destruction of the World.
Gazzaniga, M.S., Ivry, R.B., Mangun, G.R. (2002). Cognitive Neuroscience: The Biology of the mind. New York and London: Norton & Company.
Gilbert, D.T. & Wilson, D.L. (2007). Prospection: experiencing the future. Science, 317 (5843), 1351-1354.
Hyde, M.S. (2005).The Gender Similarities Hypothesis. American Psychologist, 60, 6, 581–592.
Johnson, M. (2021). How Does Trauma Hijack the Brain?. Psychology today.
Johnson, H. M., & Seifert, C. M. (1994). Sources of the continued influence effect: When misinformation in memory affects later inferences. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, 20(6), 1420–1436.
Nickerson, R. S. (1998). Confirmation Bias: A Ubiquitous Phenomenon in Many Guises. Review of General Psychology, 2 (2), 175-220.
Schacter, D.L. & Addis, D.R. (2007). The cognitive neuroscience of constructive memory: remembering the past and imagining the future. Philosophical Transactions of the Royal Society London B Biological Sciences, 362 (1481), 773–786.
Stanovich, K. (2015). Rational and Irrational Thought: The Thinking That IQ Tests Miss. January 1, Scientific American, Mind.
Stoet, G. och Geary, D.C. (2018). The Gender-Equality Paradox in Science, Technology, Engineering, and Mathematics Education. Psychological Science. 29(4),581-593.
Szpunar, K.K., Spreng, R.N. & Schacter, D.L. (2014). A taxonomy of prospection: Introducing an organizational framework for future-oriented cognition. PNAS, 111 (52), 18414-18421.
Turner, M.E. & Pratkanis, A.R. (1998). A Social Identity Maintenance Model of Groupthink. Organizational, Behavior, and Human Decision Processes, 73 (2/3), 210 – 235.
Weisberg, Y.J., DeYoung, C.G.& Hirsh, J. B. (2011). Gender Differences in Personality across the Ten Aspects of the Big Five. Frontiers of Psychology, 2 (178), 1-11.
Kapitel Antisocialt beteende
Abrahams, N., Jewkes., R., Martin, L.J., Mathews, S., Vetten, L. & Lombard, C. (2009). Mortality of Women From Intimate Partner Violence in South Africa: A National Epidemiological Study. Violence and Victims, 24( 4), 546 - 556.
Archer, J. (2000). Sex differences in aggression between heterosexual partners: a meta-analytic review. Psychological Bulletin, 126 (5), 651-680.
Archer, J. (2004).Sex Differences in Aggression in Real-World Settings: A Meta-Analytic Review. Review of General Psychology. 8 (4), 291–322.
Bates, E. A., Graham-Kevan, N., & Archer, J. (2014) Testing predictions from the male control theory of men’s partner violence. Aggressive Behavior, 40 (1) 42-55.
Bates, E. A. & Graham-Kevan, N. (2016) Is the presence of control related to help-seeking behavior? A Test of Johnson’s Assumptions Regarding Sex-Differences and the Role of Control in Intimate Partner Violence. Partner Abuse, 7 (1) 3-25.
Bates, E. A. (2019). Contexts for women’s aggression against men. Encyclopedia of Evolutionary Psychological Science.
Bates, E. A., Kaye, L. K., Pennington, C. R. & Hamlin, I. (2019). What about the male victims? Exploring the impact of gender stereotyping on implicit attitudes and behavioral intentions associated with intimate partner violence. Sex Roles, 81, 1-15.
Bergkvist, T. (2002). Familjevåld – deskriptiv litteraturstudie samt kvantitativ domstudie. Opublicerad kandidatuppsats i juridik. Juridiska institutionen, Uppsala universitet.
Bernet, W., von Boch-Galhau, W., Baker, A.J. L. & Morrison, S.L. (2010). Parental Alienation, DSM-V, and ICD-11. The American Journal of Family Therapy, 38 (2), 76 — 187.
Bernet, W. (2008). Parental Alienation Disorder and DSM-V. The American Journal of Family Therapy, 36 (5), 349 — 366.
Biller, H.B., & Kimpton, J.K. (1997). The father and the school-aged child. In M.E. Lambs (eds) Role of the father in child development (pp. 143 - 161). New York: Wiley & Sons.
Blanchard, R. W., & Biller, H.B. (1971). Father availability and academic performance among third grade boys. Developmental Psychology, 4, 301-305.
Bruch, C. (2001). Parental alienation syndrome and parental alienation: Getting it wrong in child custody cases. Family Law Quarterly, 35 (3), 527–552.
Crescimbeni, J. (1964). Broken homes affect academic achievement. Education, 84 (7), 437-441.
Crescimbeni, J. (1965). Broken Homes do Affect Academic Achievement. Child and Family, 4 (2), 24-28.
Crick, N. R., & Grotpeter, J. K. (1995). Relational aggression, gender, and social–psychological adjustment. Child Development, 66, 710 –722.
Eisenegger, C. Naef, M., Snozzi R., Heinrichs, M. & Fehr, E. (2009). Prejudice and truth about the effect of testosterone on human bargaining behavior. Nature, letters, 1-6.
Elfver - Lindström, E. (1999). Tvistiga vårdnads-, boende och umgängesmål. Socialstyrelsen.
Ellis, E. M.(2000). Parental alienation syndrome: A new challenge for family courts. Divorce wars: Interventions with families in conflict. In. E.M.Ellis. Divorce wars: Interventions with families in conflict, (pp. 205-233). Washington, DC, US: American Psychological Association.
Emery, R. E., Otto, R. K., & O’Donohue, W. T. (2005). A critical assessment of child custody evaluations: Limited science and a flawed system. Psychological Science in the Public Interest, 6 (1), 1–29.
Festinger, L. (1962). Cognitive dissonance. Scientific American, 207 (4), 93-107.
Festinger, L., Riecken, H.W. & Schachter, s. (2008). When prophecy fails. London: Pinter & Martin.
Gardner, R. A. (1992). The parental alienation syndrome, A guide for mental health and legal professionals. Cresskill, NJ: Creative Therapeutics.
Gardner, R.A. (2004). Commentary on Kelly and Johnston's S “The Alienated child: A Reformulation of Parental Alienation Syndrome” Family Court Review, 39 (3), Family court review, 42 (4), 611-621.
Gladwell, M. (2008). Outliers – the story of success. Great Britain, Clays Ltd.
Gleitman, H., Fridlund, A.J. & Reisberg, D. (1999). Psychology (5th ed.). London, Norton.
Harlow, H. F. (1958). The Nature of Love. American Psychologist, 13 (12), 673-685.
Harlow, H. F. & Suomi, S. J. (1970). The Nature of Love: Simplified. American Psychologist, 25 (2), 161-168.
Hart, B. & Risley, T.R. (1995). Meaningful Differences in the Everyday Experience of Young American Children. Baltimore, Md. : Brookes, cop. (sammanfattning).
Hetherington, E.M., Cox, M., & Cox, R. (1978). Family Interaction and the Social, Emotional, and Cognitive Development of Children following Divorce. In V. Vaughn & B. Brazelton (eds) The Family: Setting priorities. New York: Science and Medicine Publishing.
Hetherington, M.E., Cox, M., & Cox, R. (1982). Effects of Divorce on Parents and Children. In M.E.
Lambs (ed.) Nontraditional families (pp. 233-288). Hillsdale, NJ: Erlbaum.
Hyde, J.S. (2005). The Gender Similarities Hypothesis. American Psychologist, 60 (6), 581-592.
Kelly, J.B. & Johnston, J. R. (2001) The Alienated child: A Reformulation of Parental Alienation Syndrome. Family court review, 39 (3), 249-266.
Khaleque, A. & Rohner, R.P. (2012). Transnational Relations Between Perceived Parental Acceptance and Personality Dispositions of Children and Adults : A Meta-Analytic Review. Personality and Social Psychology review, 16 (2), 103 - 115.
Laflamme, L., Månsdotter, A., Michael Lundberg, M. och Magnusson, C. (2012). Dangerous dads? Ecological and longitudinal analyses of paternity leave and risk for child injury. JECH Online First, 2-4.
Lambs, M.E. (1997). Role of the father in child development (pp. 143 - 161). New York: Wiley & Sons.
Moffitt, T.E, Caspi, A., Rutter, M. & Silva, P.A. (2001). Sex Differences in Antisocial Behaviour. Conduct Disorder, Delinquency, and Violence in the Dunedin Longitudinal Study. Cambridge University Press.
Pinker, S. (2011). The Better Angels of our Nature - Why violence has declined. London: Penguin books.
Pinker, S.(2011). Taming the Devil within us. Nature. 478, 309-311.
Radin, N. (1976). The Role of The Father i Cognitive, Academic and Intellectual Development. In M.E.
Lambs (eds) The Role of The Father In Child Development (pp. 237 - 276). New York: Wiley.
Radin, N., Williams, E., & Coggins, K. (1994). Paternal Involvement in Childrearing and The School Performance of Native American Children: An Explanatory study. Family Perspectives, 27, 375- 391.
Rand, D.C. (1997b) The spectrum of parental alienation syndrome (part II). American Journal of Forensic Psychology, 15 (4), 39-92.
Rand, D.C. & Kopetiski, L. (2005). Spectrum of Parental Alienation Syndrome Part III: The Kopetski Follow-up Study. American Journal of Forensic Psychology, 23 (1), 15-43.
Rand, D.C. (2011). Parental Alienation Critics and the Politics of Science. American Journal of Family Therapy, 39 (1), 48–71.
Rand, D.C. (1997). The spectrum of parental alienation syndrome (Part I). American Journal of Forensic Psychology, 15 (3), 23-52.
Rueda, C. (2004), An Inter-rater Reliability Study of Parental Alienation Syndrome. American Journal of Family Therapy, 32 (5), 391–403.
Rying, M. (2000). Dödligt våld i Sverige 1990-1998, en deskriptiv studie. Licentiatavhandling. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Schiratzki, J. (2008). Mamma och pappa inför rätta. Uppsala : Iustus.
Seltzer, J.A., & Brandreth, Y. (1994). What Fathers Say About Involvement With Children After Separation. Journal of Family Issues, 15, 49 - 77.
Shinn, M. (1978). Fathers Absence and Children’s Cognitive Development. Psychological Bulletin, 85, 295-324.
Straus, M.A. (1979). Measuring intrafamily conflicts and violence: the Conflict tactics (CT) scale. Journal of Marriage and the family, 75-89.
Ström, P. (2012). Mansförbjudet. BoD förlag.
Sutton-Smith, B.; Rosenberg, B., G., Lany, F. (1968). Father-Absence Effects in Families of Different Sibling Compositions. Child Development, 39, 1213-1221.
Thornton, A. J. V., Graham-Kevan, N., Archer, J. (2012). Prevalence of women’s violent and nonviolent offending behavior: A comparison of self-reports, victims’ reports, and third-party reports. Journal of Interpersonal Violence, 27 (8), 1399-1427.
Warshak, R.A.(2001).Current controversies regarding parental alienation syndrome. American Journal of Forensic Psychology, 19 (3), 29-59.
Österberg, P. (2004). Kan ungdomars emotionella relationer till sina föräldrar förklara samband som finns mellan föräldrars skilsmässa och intern och extern samt skolmässig anpassning hos ungdomar? Opublicerad magisteravhandling, institutionen för psykologi, Mälardalens högskola.
No comments:
Post a Comment