Varför misstolkar allmänheten risken att drabbas av våld i nära relationer? Om förmågan att hantera sannolikhet framåt i tiden

Vi människor har svårt att hantera sannolikhet. Beträffande våld i nära relationer finns det en utbredd tro bland myndighetspersonal och allmänheten att män, oftare är kvinnor, är förövare av våld i nära relationer. Här används konjunktionsproblemet för att illustrera varför det blir fel. På riktigt är risken att drabbas av dödligt våld i nära relationer lika osannolik för män som för kvinnor. Fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelad mellan könen; kvinnor står för hälften av förekomst av förekomst och skador. Psykisk våld, relationsaggressivitet, är den vanligaste formen av våld i nära relationer och är typiskt kvinnligt. Utbredning: ca 30 %. Det betyder att barn och män löper en betydande risk att drabbas. 7 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

I januari 2022 uppmärksammades ett uttalande från Akillesjouren där man hävdade följande:

“Efter pensioneringen engagerade sig Sören i Akillesjouren som verkar för att stödja män som blir misshandlade av sina kvinnor. Här finns förstås ett stort mörkertal men BRÅ:s statistik visar att nästa lika många män blir misshandlade både fysiskt och psykiskt av kvinnor som tvärtom. Dock är det fler män som utövar dödligt våld i nära relationer”(Facebook).

Det är förvisso korrekt men också missvisande. Det hänger ihop med att den beskrivande statistiken leder till felaktiga slutsatser om risken (sannolikheten) att drabbas av dödligt våld i nära relationer.

Dagen efter Akillesjourens utspel postade Finska YLEs svenskspråkiga version av en artikel där man kunde läsa följande:

“Diskrimineringsombudsmannen [Kristina Stenman] blir en självständig och oberoende rapportör om våld mot kvinnor. Rapportören ska på ett övergripande sätt bevaka våld mot kvinnor och våld i hemmet, följa med hur väl den nationella lagstiftningen fungerar och bevaka hur internationella förpliktelser genomförs. Dessutom ska rapportören bevaka och utvärdera åtgärderna för att förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet”.

Några dagar senare publicerade svenska Kvartal en intervju med Berit Jernberg som är anställd vid Svenska Jämställdhetsmyndigheten som leds av Lena Ag.

“Genom att inkludera begreppet våld i nära relationer i det överordnade begreppet mäns våld mot kvinnor innefattas även våld i samkönade relationer, eller för den delen kvinnors våld mot män i nära relationer” (Jenrberg).

Ag och Jernberg tycks leva i en fantasivärld byggd på misandri.

Länk till källan.

Inspirationen till Stenman och Jernbergs utspel kommer sannolikt från Uppsala. Under 1990-talet rekryterade den svenska regeringen den norska feministiska sociologen Eva Lundgren. Tillsammans med läkaren med specialisering på gynekologi, Gun Heimer, socionomen Ann-Marie Kalliokoski och juristen Jenny Westerstrand från intresseorganisationen ROKS, skapades de en egen, oprövad, enkät. Man valde också att exkludera män. Resultatet blev pilotstudien Slagen dam som publicerades i bokform (Lundgren et al. 2001).

2005 genomförde Uppsala universitet en granskning av Dr Lundgrens arbete och fann att slutsatserna inte överensstämde med rådatan. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:

Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):

Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks ha uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.

Uppsala universitets slutsatser och förbud för Lundgren att undervisa och handleda om kön, makt och våld, hindrade inte fortsatt spridning av de falska uppgifterna.

2012 skaldade stjärnjuristen Sven-Erik Alhem och några andra aktivister enligt följande:

Länk till källan.

Vän av ordning undrar förstås vilken sorts hund Alhem har?

Och förutom Ag, Jernberg och Stenman marknadsförs Lundgren et al. 2001 fortfarande av Brottsoffermyndigheten. Och trots flera påminnelser vägrar den administrativt ansvarig Anders Alenskär ta bort boken från myndighetens hemsida.

När företrädare för myndigheter deklarerar saker tror folk i allmänhet att det är sant. Man kan jämföra med Livsmedelsverken i Finland, Sverige och andra länder som sedan 1980-talet rekommenderat att vi borde äta mindre kött och animaliskt fett.

Forskning, å andra sidan, visar att kött och animaliskt fett är avgörande för fysisk och mental hälsa (Österberg, 2022).  Resultatet blev en pandemi av välfärdssjukdomar som tynger sjukvården.