[Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa

I ett ouppmärksammat, men ändå typiskt, vårdnadsfall i Närke låter Victoria Håpnes, anställd vid Värmlands tingsrätt, en flicka isoleras med sin relationsaggressiva mamma över Julen. Håpnes har dock sedan november dokumenterade uppgifter som visar att (1) flickan far illa av att isoleras med mamma, (2) att flickan och pappan har en mycket god relation och att flickan längtar efter sin pappan. I det aktuella fallet framkommer även att personal inom skola och socialtjänst konspirerat för att tillgodose den relationsaggressiva mammans ambition att isolera flickan från pappan. Det har påverkat betygen negativt.  En aktuell vetenskaplig artikel visar att socialtjänstens arbete saknar vetenskapligt stöd. I slutet av 1990-talet levde ca 350 000 barn utan möjlighet till en tät och nära relation till sin respektive pappa. Den siffran är nu >400 000 barn. Forskning visar att papparelationen har en normativ inverkan på barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling - ökar risk för antisocial beteendeutveckling och Parental alienation Disorder. Vill du ha ditt fall belyst (se längst ner)? 17 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

I Närke, och södra Västmanland, utspelar sig sedan 2013 en vårdnadskonflikt. En relationsaggressiv mamman har aktivt och öppet verkat för att hindra ett barn, en lite flicka, från att träffa sin pappa. Personal inom socialtjänsten och domstolar har dessvärre stöttas hennes konflikt. Effekten stavas det som i forskningssammanhang kallas umgängessabotage. Under flera månader har också den domstolspersonal som administrerat fallet, Victoria Håpnes, begärt in och fått fakta om:

kvinnors relationsaggressivitet och barns behov i allmän, dvs. den lilla flickans behov av att få återvända till sin pappa.

Alla kvinnor är inte relationsaggressiva, men relationsaggressivitet är typiskt kvinnligt (Crick och Grotpeter, 1995, Hyde, 2005). Den sannolika förklaringen till relationsaggressivitet är mentala utmaningar, som hög grad av neuroticism (Jiang, Dong och Wang, 2022; Ode et al. 2009) respektive Borderline Personality Disorder (Zalewski et al. 2014). Som regel ärvs dessa utmaningar från en mamma genom något som kallas Complex childhood trauma. Den beskrivningen passade in på den aktuella mamman.

Pappan, å andra sidan, är en aktiv person med en historia som elitidrottare och coach. Han har också varit framgångsrik i sitt ämbete. Det gav familjen en god materiell standard när de levde tillsammans. Pappan uppmuntrade även sin dotter att vara aktiv inom idrott och tidig akademisk inlärning, d.v.s. två viktiga aspekter som lägger grunden för barns emotionella anpassning och kognitiva utveckling, inklusive visuospatiala perception (Baker et al. 2020; Farran och Formby, 2011; Olsson, 2022; Gopnik, 2016; Hart och Risley, 1995). Och det finns en pappa-effekt: barn som växer upp med båda föräldrarna eller med pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma (LaFlamme et al. 2012; Lamb, 2010; Macrae, 2021; Rolle 2019; Sethna, 2017; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004).

Det finns oxå ett krux; domstolspersonal tillämpar sedan 1950 Moderspresumptionen (Mater Semper Certa Est), vilket innebär att de diskriminerar barns viktiga pappa-relation i 75 % av fallen (Biringen & Harman 2018; Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004).

Sikström et al. (2022) menar att myndighetspersonalens agerande delvis kan förklaras av socio-kultur och konformism, men också att man generellt tar kvinnors påstående om utsatthet på mer allvar jämfört med mäns dito.

Domstolspersonalen låter sig oxå påverkas av personalen inom socialtjänsten. Nyligen publicerades en studie som visar att Socialtjänstpersonalens arbete saknar vetenskapligt stöd (se Österberg, 2022).

I december 2021 anklagades myndighetspersonal inom socialtjänsten för att kidnappa barn. Uppgifterna tillbakavisades av myndighetspersonalen själva!? (Svt).

Så vitt är känt har dock ingen objektiv källa varken avvisat eller bekräftat påståendet.

Nu flyr personalen socialtjänsten (P4 Jönköping).

Effekten av att myndighetspersonal ignorerar forskning om barns anpassning och utveckling är en ökad risk att barnen utvecklar:

• antisocialt beteende (Calkins och Keane, 2009; Moffitt et al. 2001; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004).
  
  
• Föräldraalienering (Parental alienation; Bernet, 2008; Bernet et al. 2010; Österberg, 2011).
  
  
• depression som funktion av föräldraalienering (Sikström, se Österberg, 2022).

Två indikatorer som beskriver effekten av föräldraalienering finns i DSM-katalogen (den som styr vilka begrepp som är tillämpliga för kliniker):

1. Parent-Child Relational Problem
   
   
2. Child Affected by Parental Relationship Distress.

Fenomenet föräldraalienering introducerades som ett syndrom, en samling symptom, av läkaren/psykiatrikern Richard Gardner (1931-2003; 1985). Skälet var enkelt: läkare använder typiskt syndrom för att fastställa diagnoser. Om du haltar på vänster fot och den är svullen, då misstänker en läkare sannolikt att något är fel. På engelska kom fenomenet därför att kallas Parental Aleination Syndrom (PAS).

I slutet av 1990-talet genomförde Rand en genomlysning av Gardners och andras arbete om föräldraalienring (PAS). Hon konstaterar:

1. PAS är ett distinkt familjesvar på skilsmässa där barnet blir i linje med en förälder och upptaget av omotiverad och/eller överdriven förnedring av den andra målföräldern. I svåra fall förstörs barnets en gång kärleksbundna relation med den avvisade/målföräldern. Vittnesmål om PAS i rättsliga förfaranden har väckt debatt (Rand, 1997 a).
   
   
2. PAS är en distinkt form av högkonflikt skilsmässa där barnet blir i linje med en förälder och upptaget av omotiverad och/eller överdriven förnedring av den andra målföräldern. I allvarliga fall förstörs barnets en gång kärleksbundna relation med målet/avvisade föräldern. Frågor om barnet i PAS, mål-/alienerade förälder och de tredje parter som blir inblandade (t.ex. familj, advokater) (Rand, 1997 b).

För att öka sannolikheten att få inkludera hela begreppet i DSM-katalogen anpassades beskrivningen till psykologisk forskning. Syndrom ersattes därför av disorder, som i hämning av den mentala anpassning och utveckling som är avgörande för att människor ska växa upp till självständiga, skattebetalande individer (Bernet, 2008; Baumrind, 1966; Gopnik, 2016) En ny ansökan skickades in (Bernet et al. 2010). Den ansökan avvisades av DSM-kommittén. Det betyder att kliniker kan använda de två indikatorerna som föräldraalienering.

2011 genomförde Rand ytterligare en genomgång av det etablerade begreppet föräldraalienering och inkluderade då kritik från feministiska organisationer samt en jurist.

Den här artikeln undersöker påståendena från två huvudgrupper av kritiker om Parental Alienation Syndrome (PAS) och parental alienation (PA). Bland de ämnen som diskuteras är: den alienerande förälderns roll; strukturella ingrepp såsom överföring av frihetsberövande; samband mellan PAS och anklagelser om sexuella övergrepp; och kontrovers över användningen av termen syndrom

Film med Sverker Sikström, professor i kognitionspsykologi, vid Lunds universitet, om effekter av alienering: Hur vet man om ett barn är alienerat i vårdnadstvister?

Enligt svenska Socialstyrelsen fanns det i slutet av 1990-talet ca 350 000 barn (0-18 år) som levde utan en tät och nära relationen med sin pappa. Den siffran har sannolikt stigit över 400 000 barn.

Man kan jämföra med grannlandet Finland där Barnombudsmannen Elina Pekkarinen under Barnrättsdagarna i Helsingfors larmade om att ca 265 000 finska barn [och unga] födda 1997 eller senare har mentala utmaningar. 1997 och senare innebär 25 är och yngre. Om man tar bort sju (7) år från åldersspannet så blir siffran ca 200 000 barn. Det korresponderar med de svenska förhållandena (Sveriges befolkning är dubbelt så stor som Finlands).

• antisocialt beteende (Calkins och Keane, 2009; Moffitt et al. 2001; Vieno et al. 2009, 2014; Österberg, 2004).
  
  
• Föräldraalienering (Parental alienation; Bernet, 2008; Bernet et al. 2010; Österberg, 2011).
  
  
• depression som funktion av föräldraalienering (Sikström, se Österberg, 2022).

Två indikatorer som beskriver effekten av föräldraalienering finns i DSM-katalogen (den som styr vilka begrepp som är tillämpliga för kliniker):

1. Parent-Child Relational Problem
   
   
2. Child Affected by Parental Relationship Distress.

Fenomenet föräldraalienering introducerades som ett syndrom, en samling symptom, av läkaren/psykiatrikern Richard Gardner (1931-2003; 1985). Skälet var enkelt: läkare använder typiskt syndrom för att fastställa diagnoser. Om du haltar på vänster fot och den är svullen, då misstänker en läkare sannolikt att något är fel. På engelska kom fenomenet därför att kallas Parental Aleination Syndrom (PAS).

I slutet av 1990-talet genomförde Rand en genomlysning av Gardners och andras arbete om föräldraalienring (PAS). Hon konstaterar:

1. PAS är ett distinkt familjesvar på skilsmässa där barnet blir i linje med en förälder och upptaget av omotiverad och/eller överdriven förnedring av den andra målföräldern. I svåra fall förstörs barnets en gång kärleksbundna relation med den avvisade/målföräldern. Vittnesmål om PAS i rättsliga förfaranden har väckt debatt (Rand, 1997 a).
   
   
2. PAS är en distinkt form av högkonflikt skilsmässa där barnet blir i linje med en förälder och upptaget av omotiverad och/eller överdriven förnedring av den andra målföräldern. I allvarliga fall förstörs barnets en gång kärleksbundna relation med målet/avvisade föräldern. Frågor om barnet i PAS, mål-/alienerade förälder och de tredje parter som blir inblandade (t.ex. familj, advokater) (Rand, 1997 b).

För att öka sannolikheten att få inkludera hela begreppet i DSM-katalogen anpassades beskrivningen till psykologisk forskning. Syndrom ersattes därför av disorder, som i hämning av den mentala anpassning och utveckling som är avgörande för att människor ska växa upp till självständiga, skattebetalande individer (Bernet, 2008; Baumrind, 1966; Gopnik, 2016) En ny ansökan skickades in (Bernet et al. 2010). Den ansökan avvisades av DSM-kommittén. Det betyder att kliniker kan använda de två indikatorerna som föräldraalienering.

2011 genomförde Rand ytterligare en genomgång av det etablerade begreppet föräldraalienering och inkluderade då kritik från feministiska organisationer samt en jurist.

Den här artikeln undersöker påståendena från två huvudgrupper av kritiker om Parental Alienation Syndrome (PAS) och parental alienation (PA). Bland de ämnen som diskuteras är: den alienerande förälderns roll; strukturella ingrepp såsom överföring av frihetsberövande; samband mellan PAS och anklagelser om sexuella övergrepp; och kontrovers över användningen av termen syndrom

Film med Sverker Sikström, professor i kognitionspsykologi, vid Lunds universitet, om effekter av alienering: Hur vet man om ett barn är alienerat i vårdnadstvister?


Enligt svenska Socialstyrelsen fanns det i slutet av 1990-talet ca 350 000 barn (0-18 år) som levde utan en tät och nära relationen med sin pappa. Den siffran har sannolikt stigit över 400 000 barn.

Man kan jämföra med grannlandet Finland där Barnombudsmannen Elina Pekkarinen under Barnrättsdagarna i Helsingfors larmade om att ca 265 000 finska barn [och unga] födda 1997 eller senare har mentala utmaningar. 1997 och senare innebär 25 är och yngre. Om man tar bort sju (7) år från åldersspannet så blir siffran ca 200 000 barn. Det korresponderar med de svenska förhållandena (Sveriges befolkning är dubbelt så stor som Finlands).

• Pekkarinen förklaring var dock lite utmanande; hon hävdade att finska barns mentala ohälsa förklaras av koldioxid i atmosfären alternativt
  
  
• neuropsykiatri!? Hon utesluter således kvinnors relationsaggressivitet (Österberg, 2022).

I april 2022 sa Helsingforspolisen att finska kvinnors relationsaggressivitet är en stor utmaning (har för mig att de sa den största utmaningen).

Sverige och andra demokratiska länder har anslutit sig till FNs barnkonvention som syftar till att ge barn rätt till en tät och nära kontakt med båda föräldrarna.

Men varken kvinnor eller personal inom olika myndigheter respekterar konventionen. Effekten blir att kvinnor som är mammor och som inte vill samarbeta med barnens pappa kan vända sig till myndighetspersonal för att tillsammans med dem konspirera för att hindra barnen från att träffa sin pappa.

Så här lagom till Jul publicerade Epoch Times en artikelserie som beskriver hur myndighetspersonal inom socialtjänsten är delaktiga i att barn hindras från att sina pappor (Sagerfors, 2022, 1, 2, 3, 4).

Del 1:

Del 2:

Del 3:

Del 4:

I det aktuella fallet hade skolpersonalen konspirerat med mamman och socialtjänsten för att isolera barnet från pappan. Men det framkom att skolledningen kände till att mamman under långa perioder hindrade barnet från att gå till skolan liksom att barnets skolprestation hade sjunkit i många ämnen.

Trots dessa tydliga indikationer på att barnet for illa som en funktion av mammans relationsaggressivitet valde personalen vid skolan och socialtjänsten i Örebro att ignorera barnets utsatthet och behov att träffa pappa.

Domstolspersonalen. Trots att domstolspersonal under nästan 10 är känt till mammans relationsaggressivitet (ärendet har ältats i den lokala Tingsrätten (Örebro)), beivrade de inte mammans konflikt. Istället tillämpade de moderspresumtionen. Blint. 

Varför agerar domstolskollektivet på det här sättet?

I början av 2000-talet var jag handledare till en juriststudents examensuppsats. Därefter, när hen anställdes som domare, blev jag bollplank i ett par ärenden som rörde vårdnad.

I ett fall ringde adepten/domaren upp mig och bad om råd. En mamma hade tagit barnet och flyttat 200 km från pappan, dvs. det typiska konfliktbeteende hos relationsaggressiva mammor som på grund av mentala utmaningar söker ensam makt och kontroll.

Min adept/domaren, bad mig om råd hur hen skulle döma. Här uppstod en rätt märklig diskussion. Det hängde samman med att parallellt med att jag handledde hens kandidatavhandling så korrekturläste hen manuset till min magisteravhandling (Österberg, 2004). Det betyder inte att hen påverkade själva forskningsresultatet. Datainsamlingen var redan genomförd och analyserna skedde med ett statistikprogram. Dock påverkade hen den text som gjorde studien tillgänglig för allmänheten. Jurister tränar på just den typen av framställningar. Men viktigast: hen kände till pappa-effekten på barns emotionella och sociala anpassning samt kognitiva utveckling.

Jag frågade varför hen frågade mig om råd när hen ändå visste svaret?

- Säg det, svarade adepten/domaren.

Det går inte att minnas en exakt ordalydelse, men den semantiska aspekten gick ungefär så här: - du vet ju att papparelationen har en avgörande betydelse för barns anpassning och utveckling och att pappor inte strävar efter att vara förälder 100 % av tiden. (Det hänger ihop med att de har andra viktiga saker att göra, som att spela fotboll, sortera sina vinylskivor i bokstavsordning och lite då och då svinga en bägare med andra män.)

Adepten/domaren menade att utmaningen låg i domstolskulturen. Ty, trots att hen genomgått en femårig yrkesutbildning i juridik plus ett antal år som praktikant (notarie, fiskal m fl på juridiska), så var hen inte självständig. Hens arbete betygsattes av kollegor som tillbringat längre tid på arbetsplatsen. Så hens oro handlade om möjligheten att hens beslut skulle överklagas till en hovrätt. Om hens bedömning ifrågasattes skulle det påverka hens betyg. Jämför en snickarlärling.

Min respons var något i stil med: - du får väl välja mellan din eventuella betygsättning eller barnets framtid.

Något senare återkom hen. Hen hade gett pappan vårdnaden. Resultatet blev att mamman omgående flyttade tillbaka och blev mer samarbetsvillig. Därmed räddades barnets emotionella och sociala anpassning vilket påverkade den kognitiva utvecklingen.

I det aktuella fallet väntade pappan inte på ett beslut om vårdnad utan om ett beslut som innebar att mamman skulle tvingas respektera tidigare beslut om umgänge. Hon hade en längre tid kränkt flickans rätt till umgänge med pappan. Med tanke på mammans konflikthistorik och skolans rapporter om flickans skolprestation och frånvaro var detta ett enkelt ärende.

Men istället för att skynda på ärendet, så flickan kunde få fira Jul med sin pappa, drog domstolspersonalen, i det här fallet Victoria Håpnes, anställd vid Värmlands tingsrätt att administrera fall som dessa, ut på tiden och runt Jul lät hon meddela att hon tagit semester fram till 9 januari!?

Till skillnad till min adept/domare valde Håpnes att sätta sin egen karriär framför flickans bästa. Det är även sannolikt att Håpnes kommer att tillämpa så kallad post hoc rationalisering - hävda att hennes agerande var för flickans bästa. Så här självskattar Håpnes sin egen roll som domstolsanställd:

Bilden kommer från siten domstol.se som är en del av medborgarnas offentliga sektor.

Vi tar det igen:

“Du [domaren] bestämmer till exempel vem av föräldrarna som ska ha vårdnaden om ett barn i samband med en skilsmässa” (Håpnes).

2015 varnade psykologen Daniel Kahneman för det han kallar övertro på sin egen förmåga.

Länk till källan.

Effekten av Håpnes agerande blev att flickan åter hindrades från att träffa, inte bara sin pappa, utan även farmor och farfar. Under Julen. Notera att mamman sannolikt hade anpassat sig om Håpnes beslutat att se till flickans behov att träffa sin pappa (se fallet med min adept).

Men som sagts: Håpnes är ingalunda ensam - hon har bara konformerats till en socio-kultur. Det är ju känt att domstolspersonal i mer än 30 år diskriminerat barns papparelation:

“Enligt kartläggningar i Sverige och USA är också vårdnadstvisten typiskt kvinnlig. Datainsamlingar mellan 1990- 2018 visar att domstolspersonal tillgodoser kvinnors vårdnadskonflikt i 75 % av fallen, dvs. utestänger barns papparelationer. Idag lever ca 400 000 svenska barn utan en tät och nära papparelation (Biringen & Harman 2018; Elfver-Lindström, 1999; Schiratzki, 2008; Österberg, 2004)”

Och effekten har varit känd sedan 1960 - talet: hämmad emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling och ökad risk att barnet utvecklar antisocialt beteende och föräldraalienering. Flickan i det aktuella fallet är ett av fler än 400 000 drabbade barn.

Länk till nästa artikel i serien: [Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa. Del 2: Föräldraalienation

Om ditt barn drabbats av myndighetsvåld och du vill få det belyst på samma sätt som ovan, maila mig material. Vårdnadsdom är bra liksom material som beskriver Socialtjänstpersonalens och skolans agerande.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Mer om min expertis:

Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health |  Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development  | Language training - Swedish  |  Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter