Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige), MobilePay (Finland) eller Wise.
Igår besökte jag Svenska teatern för seminariet Scenkonsten och klimatet.
Jag gillar att gå på teater. För länge, länge sedan åkte jag flera gånger från Uppsala till Stockholm för att gå på Dramaten. Eller, för att se specifika skådespelare. Mina favvisar: Ernst-Hugo Järegård (1928 – 1998), Margaretha Krook (1925 – 2001) och Johan Rabaeus. Jag gillade deras sätt att framträda. Ett framträdande som gjorde ett betydande avtryck i mitt sinne var Ernst-Hugo i Teatermakaren (1989).
Det aktuella arrangemanget var skapat av teatermakarna Joachim Thibblin, chef för Svenska teatern, och Dan Henriksson, chef för Klockrike teater.
Förutom att vara teatermakare har de också gemensamt att de med största sannolikhet saknar sakkunskap om saker som rör klimatet: paleoklimatologi, fysik – läran om naturen, geologi – läran om uppkomst, sammansättning och förändring av jordskorpans berg- och jordarter och kronostratigrafi – läran om jordskorpans lagerföljder över tid. Ändå gjorde de i programbeskrivningen uttalanden om just klimatet:
Teatermakarna Thibblin och Henriksson hade samlats kring övertygelsen att världen står inför en klimatkris och att teaterverksamhet har ett betydande så kallat klimatavtryck. Nu avsåg man att diskutera detta liksom att i olika framföranden illustrera hur man skulle mota klimatkrisens “Olle i grind”.
Seminariet modererades av teatermakaren Dan Henriksson och man hade bjudit in tre talare:
Länk till källan.
Första talare var Marina von Weissenberg, miljöråd på Miljöministeriet i Finland. Under framträdandet räknade hon upp en lista med de dryga femton hållbarhetsmål som politiker överenskommit på flera internationella konferenser som arrangerats runt om i världen.
von Weissenberg var mycket fokuserad på vad vi i västvärlden måste göra. Och trots att hon redovisade uppgifter om möten där Kina deltagit, redovisade hon inte Kinas klimatavtryck – ca 30 % av världens växthusgaser eller Finlands dito ~0,1 %. Notera att tydliga fakta som dessa:
- representerar den numeracy som är grunden för rationellt tänkande.
- tränger undan oro och ångest, något som enligt THL och Kela fått allt större utbredning i Finland sedan 2010.
Alexandra Urisman Otto säger under sitt framträdande att mötet med flickan Greta blev starten för hennes egen lärandeprocess om just klimat. Innan dess var hon naiv och okunnig. Hon uppmanade alla att läsa på.
Men Urisman Otto vittnesmål skvallrar om, eller åtminstone indikerar, att hon inte tillämpat disjunktivt resonerande, d.v.s. talat med experter, t ex. Dr. Lennart Bengtsson, professor i dynamisk meteorologi vid Max Planck institutet. Istället har Urisman Otto enligt egen utsaga förlitat sig på vad flickan Greta påstått. Om jag förstod det rätt så har också Urisman Otto agerat spökskrivare åt flickan Greta för hennes klimatbok.
Följaktligen reciterade Urisman inte fakta om klimatet utan dystopiska prediktioner, med förevändningen att det var precis som det stod i IPCCs [1000 sidiga] rapport. Vid ett tillfälle nämnde Urisman Otto kryosfären, en av de fem sfärer som inkluderas i definitionen av begreppet klimat, men hon undvek av någon okänd anledning att nämna de övriga fyra!?
Sist ut var Tapio Säkkinen, som är ansvarig för scenlogistiken på Nationaloperan. I den rollen har man inkluderat miljöfrågor. Men trots att vi befinner oss på svenska teatern och Säkkinen behärskar engelska (han talade utmärkt Engelska under den paneldiskussion som följde på presentationerna), hade han beslutat sig för att göra sitt framträdande på uralisk-finska. Power-pointsen var dock på Engelska.
Varför valde Säkkinen att tala på uralisk-finska?
Det som nu kallas Finland var mellan Vendeneltid (540 – 750 AD) och 1808 östra delen av det svenska kungariket och som en konsekvens fram till 1910 – 1940 i huvudsak svenskspråkigt.
Det började när Satakunda blev del av sjöriket Svitjod (Klinge, 1984). (mer sannolikt Tiundaland). Minns varjagen Rurik (830 – 879), som enligt nestorskrönikan 862 AD hämtades från Svitjod för att leda Novgorod och som sägs ha grundat Kievriket. Fram till 1240 sträckte sig Svitjod till och med Novgorod. Därefter blev Novgorod, senare Ryssland, Sveriges ärkefiende.
I östra rikshalvans inland levde stammar som talade olika uraliska språk som inte längre existerar (Lamnidis et al. 2018). Under 1550 - talet försökte den svenska prästen Mikael Olofsson (1510 – 1557), bördig från Pernåbygd, kristna dessa stammar. För ändamålet konstruerade han en standardversion av deras olika uraliska språk som han skrev ner i tre alster (Abckiria, 1543; Rucouskiria, 1544; Wsi Testamenti, 1548). Han bytte även namn till Agricola. Olofsson/Agricola var också lärare åt de blivande svenska kungarna Erik XIV och Johan III.
I västra rikshalvan, i det forna Tiundaland, grundas Uppsala universitet (1477). 1560 implementerar Erik XIV (1533 – 1577) renässansen (som hållits tillbaka av pappan - Gustav Vasa), vilket följdes av vetenskapsrevolutionen (McKneown, 2009; Widmalm, 2012) och upplysningen (Pinker, 2018) som innebar att det Svenska kungariket fick en konstitution (1772).
En av de akademiska storheterna hette Olof Rudbeck d.ä. (1630 – 1702), som upptäckte lymfkärlen (1652) och planterade den första “peruanska nattskattan” (jordäpple) – potatisen i universitetets medicinalträdgård (Linnéträdgården) (Österberg, 2018).
Det svenska kungariket (1658).
En annan av de svenska akademiska storheterna var Emanuel Swedenborg (1688 – 1772). 1699, blott 11 år gammal, skrevs han in på Uppsala universitet. Studierna pågick till 1709. 1734 publicerade Swedenborg sitt traktat (avhandling) Opera philosophica et mineralis, som inkluderade avsnittet Principia Rerum Naturalium (Principer för de naturliga tingen), där Swedenborg försöker förklara materiens uppkomst och rörelsens natur. Ca tio år senare börjar han intressera sig för mysticism.
1758 publicerade Swedenborg Himmel och Helvete. Man får anta att hans intressen skapade en så kallad zeitgeist – tidsanda.
I Östra rikshalvan skedde också stora förändringar. Många städer grundas, t ex. Åbo (Finlands äldsta stad med anor från 1200-talet), Viborg, (runt 1293), Borgå (1403), Helsingfors (1550), Björneborg (1558), Vasa (1606), Karleby (1620), Kajaani (1651–1652), Brahestad (1653), Sveaborg (1748 -), Lovisa (1745), Tammerfors ( 1779) m fl.
Vetenskapsrevolutionen innebar att Uppsala universitet (1477) kompletterades med Kungliga akademien i Åbo (1640). 1754, som 15-åring, skrev Henrik Porthan (1739 – 1804) in sig på Kungliga akademien i Åbo. 1760 försvarade han sin magisteravhandling i filosofi. 1777 promoverades han till professor, en titel han behöll resten av livet. Han blev också rektor. Porthan skrev i huvudsak på latin och svenska.
Det är rimligt att anta att Uppsala universitet, det svenska kungarikets akademiska epicenter, influerade Kungliga akademien i Åbo. Det implicerar att Porthan tog intryck av Swedenborg, först hans vetenskapliga gärning liksom hans senare vurm för mysticism. Men där Swedenborg blickade uppåt, blickade Porthan österut, sannolikt inspirerad av Olofsson/Agricola försök att kristna stammarna i inlandet. Det kan ha väckt tanken att urfinländaren kom från hans egen hembygd – Karelen – och talade uraliska:
“Medan Porthans lärarverksamhet omfattade flera olika vetenskapsgrenar, handlade hans forskning nästan uteslutande om fennofili, Finland, dess forntid, språk, litteratur och geografi. Som biblioteksamanuens och bibliotekarie hade han studerat all litteratur som fanns om Finland, och han samlade kontinuerligt nya notiser. Hans många resor för inspektion av akademiens hemman gav många möjligheter till detta. Den första frukten av dessa studier var avhandlingen De poesi fennica (utgiven i disputationer 1766–78, men inte avslutad), där han för första gången redogör för den finska runopoesins egendomliga karaktär och olika typer, och belyser framställningen med utdrag ur tryckta eller ännu på folkets läppar levande sånger, bland annat trollsånger. Han tog initiativ till den insamling av finska folksånger, som senare fullföljdes av Elias Lönnrot” (Wikpedia).1808, under ledning av Alexander I, invaderade Sveriges ärkefiende Ryssland den svenska fästningen Sveaborg (inofficiellt östra rikets andra stad), ett stenkast utanför hamnen i Helsingfors. Det väckte en Fennomanrörelse (1810), sannolikt influerad av Porthans idéer. Mellan 1809 – 1917 ockuperade Ryssland den f d östra rikshalvan som blev en vasallstat till Kreml (på pappret ett Storfurstendöme).
1863 beslutade Alexander II att Finländarna skulle sluta tala 'handelsspråket runt Bottniska viken och Östersjön' och införde därför ett andra språk. Man valde dock inte ryska utan ett av de uraliskt språk som talats av stammar i inlandet och som standardiserats av Olofsson/Agricola och senare tolkats av Porthan.
Kremls syfte med att införa ett andra språk var sannolikt politiskt militärt – att försvaga relationen mellan de landområden som mellan Vendeltid – 1808 var ett folk med gemensam sociokultur som kontrollerade Bottniska viken och Östersjön (se bild ovan av stormakten Sverige anno 1658). Ett ortogonalt språk som omöjliggör naturliga beteenden som resonerande (Pinker, 2011) och entrainment – rytmisk synkronisering av beteende, inklusive språk (Brennan, 1996; Clark och Wilkes-Gibbs, 1990; Wynn och Borrie, 2022) hämmar samarbete.
Det var en trög process. Det hänger sannolikt samman med att den sedan Vndetid rotade sociokulturen. Först 17 år senare, 1880, fick t ex. Hagnäs sitt första uralisk-finska namn: Hagnääsi. Observera anknytningen till det svenska ursprungsnamnet som indikerar att detta är ett språk under konstruktion. 1909 ersattes Hagnääsi med Hakaniemi. I Ulrikasborg fick Södra Röddäldsgatan ett uralisk-finskt namn: Etelä Notkonkatu.
Finland förblev dock i huvudsak svenskspråkigt fram till 1910 – 1940. Det sammanföll med språkstriden. Vittnen i Åggelby talar om hur svenskspråkiga barn attackerades av barn som talade uralisk-finska. Det indikerar att deras mammor, som har huvudkonstrollen i hemmet under barnens första levnadsår, tutat i barnen Rysslands syn på det svenska kungariket. Det fick ringar på vattnet och det blev en identitetsfråga för en del finländare.
Det är därför Säkkinen använde uraliska på svenska teatern, för att framhärda det uralisk-finska språket i relation till svearnas handelsspråk. Och eftersom jag inte förstod ett dyft och det tycks vara legio att hålla så här i Helsingfors, satte sig teatermakaren Dan Henriksson bredvid mig för att simultantolka det som sades. Effekten blev något som kallas stroop-effect – en mental fördröjning hos åhörarna när deras psyken försöker matcha diametralt olika informationer. Det betyder att Henrikssons initativ, att istället för att säga till Säkkinen att tala svenska eller engelska, anpassa åhörarna till det uralisk-finska, gjorde det än mer omöjligt att förstå vad Saäkkinen sa. Henriksson var dock mer än nöjd. Det var en rätt märklig upplevelse.
Säkkinen verkade dock vara intresserad av siffror. Det betyder med största sannolikhet att hans jobb var att effektivisera operans logistik och övrig verksamhet. Om han var framgångsrik på den punkten, då skulle effekten i så fall blivit större finansiellt utrymme för den operativa verksamheten – opera. Men hans utspel om hur mycket koldioxid teaterverksamheten skapar bidrar förstås inte till finansiell effektivitet. I vart fall inte ur ett vetenskapligt perspektiv.
Efter framträdandena blev det sedvanliga paneldiskussion. Och allt handlade om hur vi måste agera för att motverka den klimatkris estradörerna själva påtalat.
Men vad har teater och scenkonst med klimat att göra? Och vad vet teatermakare om klimatet?
Det sägs att jag har viss expertis om vissa saker, t ex. hur psyket funkar (Österberg, 2004, 2012, 2018, 2021 a b), vilken näring vi behöver för att upprätthålla mental hälsa (Österberg 2019, 2020, 2021, 2022, 2023) och den komplexitet som brukar kallas klimat (Österberg, 2021b, kapitel 4).
Hur funkar psyket?
Psykets funktion är att använda minne och perception för prospektion – vår arts unika förmåga att laborera intentioner och scenarier om den framtid vi inte vet så mycket om (Gilbert och Wilson, 2007; Gallister, 2017; Kaku, 2014).
Dramaturgi och emotionell valens (Shuman et al. 2013) kan hämma prospektion – göra att vi lätt faller offer för osannolika påståenden. Psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman kallar det “naturlig dumhet”. Det betyder dels att vi premierar information som har en negativ valens (Baumeister et al. 2001), dels att vi förlitar oss på information som är:
- prototypisk (Kahneman och Tversky, 1972)
- upprepas ofta (Tversky och Kahneman, 1973)
- eller lätt att tillgå (Kahneman and Tversky, 1977).
När framtiden är oviss, som den ofta är, drabbas vi lätt av oro (Hirsh och Inzlicht, 2008). Och om någon påtalar fara å färde, då triggas negativity bias (Baumeister et al. 2001) vilket i sin tur triggar fight-flight beteende och naturlig dumhet, ex. bekräftelse-bias (Nickerson, 1998) och kognitiv dissonans (Festinger, 1957, 1961).
Bekräftelse-bias handlar om att man använder samma teori om och om igen liksom cherry-picking – att man väljer ut referenser som passar den egna övertygelsen (t ex. Wason, 1968; Wason och Shapiro, 1971).
Kognitiv dissonans, å andra sidan, innebär att två disparata mentala föreställningar trängs i ens sinne. De mentala representationerna motsäger varandra. Det triggar uppkomst av oro och ångest. Leon Festinger (1919 – 1989) myntade begreppet kognitiv dissonans efter att han tillsammans med Henry Riecken (1917 – 2012) och Stanley Schacter (1992-1997) studerat en domedagssekt där ledaren påstod att världen skulle slukas av stigande havsnivåer (Festinger et al. 1956/2008). På sidan tre har de skrivit denna berömda fras:
“A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point.”Värt att notera att:
- sedan vår tideräknings början för ca 2000 år sedan har Jordens undergång utlovats ungefär 200 gånger. Alla prediktioner har dock visat sig vara fel.
-
under en konferens i Helsingfors under 2022 varnade en direktör från undervisningsministeriet att PISA-rankingen var falsk och att finländska barn inte klarar läsförståelse och numeracy.
- Eftersom barns kognitiva utveckling grundläggs i hemmet under de första levnadsåren (Arden et al. 2014; Baumrind, 1966; Hart och Risley, 1995; Gopnik, 2016), indikerar det att de finländska föräldrar som påverkar 'upppackingen', anpassningen och utvecklingen av barns målorienterade beteende och exekutiva funktioner (Ardila, 2008, Ardila et al. 2018; Adornetti, 2016; Barkley, 2001; Coolidge and Wynn, 2018) under de första levnadsåren, även saknar förmågan att tänka rationellt. Till ska läggas att Kela/THL larmat om att att finländarnas fysiska och mentala hälsa fallit sedan 2010. Jag tror stagnationen startade mycket tidigare, typ ~1940 (Österberg, 2023).
För att undvika naturlig dumhet har jag utvecklat en modell – Rationellt Entreprenöriellt Tänkande (Österberg, 2021, kap 3). Den baseras på etablerade teorier:
- Epistemisk vaksamhet – för att minimera risken att oavsiktligt eller avsiktligt bli felinformerad, vara misstänksam mot uttalanden och syftet med att kommunicera uttalandet, särskilt från äldre medier (Sperber et al. 2010).
- Disjunktivt resonerande – ta hänsyn till alla källor (Stanovich, 2009).
- Numeracy – förmåga att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska begrepp (Brooks och Pui, 2010), vilket också utgör grunden för instrumentell och epistemisk rationalitet (Stanovich, 2011, 2016) liksom Meta-kognitiv känslighet (Flemming och Lau, 2014).
Det krävs också att hjärnan får tillräckligt med fetter och mikronäringsämnen (Ede, 2019; Dobersek et al. 2021; Poitelon et al. 2020; Österberg 2019, 2020, 2021, 2022, 2023).
We need to eat saturated fats to produce myelin – a lipid-rich material that surrounds nerve cell axons (Poitelon et al. 2020):
Då kan man ta reda på och internalisera definitionen på klimat:
När jag under frågestunden tog upp just den aspekten inledde von Weissenberg vad som närmast kan beskrivas som en verbal variant på “katten kring het gröt” (tänk naturlig dumhet/dysrationalia). Det blev en lååååång utläggning av saker som inte hade med frågan att göra. Eller som man brukar säga, hon blev svaret skyldig.
Jag är säker på att jag lyfte handen för att ställa ytterligare frågor, men vis om hur episodminnet funkar måste jag kolla in inspelningen för att klargöra den saken.
Ty, som jag minns det, när jag åter ville ställa frågor fortsatte teatermakare Henriksson att ignorera mig. Notera, det är en form av aggression. Till slut, alldeles i slutet gav han mig ordet, under förevändningen att jag, den enda experten i salen, fick fatta mig kort.
Men precis innan jag skulle ställa frågan började juristen Urisman Otto orera om något som den föregående frågeställaren lyft fram (för övrigt ordföranden för teaterns styrelse om jag fattade det hela rätt). Det var abstrakt och verkade aldrig ta slut.
När jag tills slut fick ordet frågade jag Urisman Otto en rätt självklar fråga: om hon hade kollat om de tipping point-prediktioner hon talat om (McKay et al. 2022) överensstämde med observerbara data?
Med hänsyn taget till rationellt entreprenöriellt tänkande, dvs grunden för det vetenskapligt perspektivet, var det en rätt självklart fråga.
Det blir om inte annat tydligt när man noterar David Armstrong McKays språkbruk i rapporten:
Skillnaden är att det görs via matematiska modeller, en så kallad Monte Carlo iteration, eller “gissa med algebra”. Iteration betyder upprepa och en dator är just bra på att upprepa. Det sker som regel tusentals gånger. Många imponeras dock av den här typen av manövrar. Men i grund och botten är det fortfarande en avancerad gissning om den framtid ingen vet speciellt mycket om. Prediktion brukar funka rätt bra när man ska gissa vädret på kort sikt, men redan 10-dagarsprognosen brukar som bekant falla platt.
På lång sikt kan man reda ut detta genom att beakta paleoklimatologiska data och jämföra hur dessa avviker från de flesta av prediktionerna (t ex. Burgess et al. 2020).
Varför presenterade inte Urisman Otto dessa i relation till McKay & Co prediktionsdata?
Istället för att svara hävdade Urisman Otto att hon inte förstod vad jag menade. Det är ett klassiskt exempel på så kallad defensiv argument – man vet att man har fel men vill inte erkänna det. Det är också en indikation på konflikt – att en av två parter inte accepterar att man är oense.
Notera. Resonerande (vetenskapligt samtal) bygger på att man är oense – heterodoxy (3 minuter lång video).
Ska man misstänka att det hänger ihop med någon bias (naturlig dumhet/dysratonalia)? En koll i McKay et al. 2022 indikerar att Urisman Otto tillämpat så kallad Cherry picking som en funktion av bekräftelse-bias.
Teatermakaren Henriksson, som förutom med glädje simulantolkat Säkkinens obegripliga framställning reciterade Urisman Otto och hävdade att min fråga var för komplicerad.
Därmed avvisade han den.
En herre som satt bakom mig stämde in i den ovetenskapliga kör som frontades av Urisman Otto och Henriksson.
Man kan säga att Henriksson misslyckades med att skapa entrainment och den dialog han själv innan seminariet startade lyft fram som viktig.
Därmed var seminariets första del avslutad. Några av oss gick till foajén där kaffe och gigantiska kanelbullar serverades. Där inleddes intressanta diskussioner. Den herre som stämt in i den ovetenskapliga kören och jag satte oss ner och började samtala. Han vidhöll sin ståndpunkt, som saknade vetenskaplig anknytning, med emfas, dvs. det som kallas argumentera. Jag, å andra sidan, gjorde det jag brukar göra (mitt jobb): stapla fakta och resonera. Detta pågick ett par timmar (som jag minns det). Vi nådde aldrig riktigt entrainment, men stämningen var ändå relativt god. Marina von Weissenberg deltog ett tag. Vi blev heller aldrig riktigt överens, annat än att vi hade ett trevligt samtal (entrainment).
För den som lät blicken vila på bardisken där kaffe och kanelbullar tidigare dukats upp, kunde se att man nu ställt fram flaskor med skumvin och lite annat smått och gott.
När vi skulle lämna för att gå till ett annat evenemang som arrangerades av Svenska litteratursällskapet passerade vi teatermakaren Henriksson. Han satt, glad i den berömda och åtnjöt ett glas skumvin och en bit kaka.
Jag, sannolikt den enda forskaren i salen, frågade Henriksson varför:
Epilog. Senare på kvällen promenerade jag till G18 där Henrikssons Klockriketeater satt upp en föreställning inspirerad av agronomen och ekonomie doktorn i jordbruksekonomi, Johan Rockström. Jag anlände sent och dörrarna var tyvärr stängda. Jag dröjde dock kvar en stund utanför festsalen där föreställningen gavs.
“However, myelin assembly requires a significant amount of lipids, and lipids play an important role in glial cell myelination”.Den här processen kan förstärkas genom resonerande – att utbyta idéer genom språk (Pinker, 2011), liksom entrainment – rytmisk synkronisering av beteende, inklusive språk (Brennan, 1996; Clark och Wilkes-Gibbs, 1990; Wynn och Borrie, 2022).
Då kan man ta reda på och internalisera definitionen på klimat:
“en process där spårgaser rör sig cyklist mellan fem sfärer: atmosfären, biosfären, hydrosfären, kryosfären och pedosfären. Centralt är kolcykeln”.Vid starten på den Kambriska explosionen, då synligt liv började framträda, var koldioxidhalten 5000 – 7000 ppm, syrehalten var 4-10 % och temperaturen var ca 50 % högre jämfört med idag. Sedan dessa har 95 % av koldioxiden rört sig från atmosfären till berggrunden, hav och skogar, syrehalten fördubblats och det har bara blivit kallare (Österberg, 2021 b).
När jag under frågestunden tog upp just den aspekten inledde von Weissenberg vad som närmast kan beskrivas som en verbal variant på “katten kring het gröt” (tänk naturlig dumhet/dysrationalia). Det blev en lååååång utläggning av saker som inte hade med frågan att göra. Eller som man brukar säga, hon blev svaret skyldig.
Jag är säker på att jag lyfte handen för att ställa ytterligare frågor, men vis om hur episodminnet funkar måste jag kolla in inspelningen för att klargöra den saken.
Ty, som jag minns det, när jag åter ville ställa frågor fortsatte teatermakare Henriksson att ignorera mig. Notera, det är en form av aggression. Till slut, alldeles i slutet gav han mig ordet, under förevändningen att jag, den enda experten i salen, fick fatta mig kort.
Men precis innan jag skulle ställa frågan började juristen Urisman Otto orera om något som den föregående frågeställaren lyft fram (för övrigt ordföranden för teaterns styrelse om jag fattade det hela rätt). Det var abstrakt och verkade aldrig ta slut.
När jag tills slut fick ordet frågade jag Urisman Otto en rätt självklar fråga: om hon hade kollat om de tipping point-prediktioner hon talat om (McKay et al. 2022) överensstämde med observerbara data?
Med hänsyn taget till rationellt entreprenöriellt tänkande, dvs grunden för det vetenskapligt perspektivet, var det en rätt självklart fråga.
Det blir om inte annat tydligt när man noterar David Armstrong McKays språkbruk i rapporten:
“These changes may lead to abrupt, irreversible, and dangerous impacts with serious implications for humanity. Armstrong McKay et al. present an updated assessment of the most important climate tipping elements and their potential tipping points, including their temperature thresholds, time scales, and impacts. Their analysis indicates ...Ergo. McKay och Co gör en så kallad prediktion, d.v.s. en av de fyra typerna av prospektivt tänkande som vår art är så bra på men som inte säger något om hur det egentligen är. Datorkörningen härmar således psykets förmedling av information framåt i tiden för beräkningar av den framtid vi inte vet speciellt mycket om.
Skillnaden är att det görs via matematiska modeller, en så kallad Monte Carlo iteration, eller “gissa med algebra”. Iteration betyder upprepa och en dator är just bra på att upprepa. Det sker som regel tusentals gånger. Många imponeras dock av den här typen av manövrar. Men i grund och botten är det fortfarande en avancerad gissning om den framtid ingen vet speciellt mycket om. Prediktion brukar funka rätt bra när man ska gissa vädret på kort sikt, men redan 10-dagarsprognosen brukar som bekant falla platt.
På lång sikt kan man reda ut detta genom att beakta paleoklimatologiska data och jämföra hur dessa avviker från de flesta av prediktionerna (t ex. Burgess et al. 2020).
Varför presenterade inte Urisman Otto dessa i relation till McKay & Co prediktionsdata?
Istället för att svara hävdade Urisman Otto att hon inte förstod vad jag menade. Det är ett klassiskt exempel på så kallad defensiv argument – man vet att man har fel men vill inte erkänna det. Det är också en indikation på konflikt – att en av två parter inte accepterar att man är oense.
Notera. Resonerande (vetenskapligt samtal) bygger på att man är oense – heterodoxy (3 minuter lång video).
Ska man misstänka att det hänger ihop med någon bias (naturlig dumhet/dysratonalia)? En koll i McKay et al. 2022 indikerar att Urisman Otto tillämpat så kallad Cherry picking som en funktion av bekräftelse-bias.
Teatermakaren Henriksson, som förutom med glädje simulantolkat Säkkinens obegripliga framställning reciterade Urisman Otto och hävdade att min fråga var för komplicerad.
Därmed avvisade han den.
En herre som satt bakom mig stämde in i den ovetenskapliga kör som frontades av Urisman Otto och Henriksson.
Man kan säga att Henriksson misslyckades med att skapa entrainment och den dialog han själv innan seminariet startade lyft fram som viktig.
Därmed var seminariets första del avslutad. Några av oss gick till foajén där kaffe och gigantiska kanelbullar serverades. Där inleddes intressanta diskussioner. Den herre som stämt in i den ovetenskapliga kören och jag satte oss ner och började samtala. Han vidhöll sin ståndpunkt, som saknade vetenskaplig anknytning, med emfas, dvs. det som kallas argumentera. Jag, å andra sidan, gjorde det jag brukar göra (mitt jobb): stapla fakta och resonera. Detta pågick ett par timmar (som jag minns det). Vi nådde aldrig riktigt entrainment, men stämningen var ändå relativt god. Marina von Weissenberg deltog ett tag. Vi blev heller aldrig riktigt överens, annat än att vi hade ett trevligt samtal (entrainment).
För den som lät blicken vila på bardisken där kaffe och kanelbullar tidigare dukats upp, kunde se att man nu ställt fram flaskor med skumvin och lite annat smått och gott.
När vi skulle lämna för att gå till ett annat evenemang som arrangerades av Svenska litteratursällskapet passerade vi teatermakaren Henriksson. Han satt, glad i den berömda och åtnjöt ett glas skumvin och en bit kaka.
Jag, sannolikt den enda forskaren i salen, frågade Henriksson varför:
- – han avvisat min fråga
- – varför han valt personer som utgick från vad flickan Greta hävdade?
- Henriksson svarade då med ett så kallat nedlåtande leende:
- “Hon [Greta] säger ju bara att vi ska lyssna på forskarna.”Notera att innan Henriksson började inmundiga sitt skumvin hade han avvisat den enda forskaren i rummet, med hänvisning till att det var för komplicerat.
Epilog. Senare på kvällen promenerade jag till G18 där Henrikssons Klockriketeater satt upp en föreställning inspirerad av agronomen och ekonomie doktorn i jordbruksekonomi, Johan Rockström. Jag anlände sent och dörrarna var tyvärr stängda. Jag dröjde dock kvar en stund utanför festsalen där föreställningen gavs.
 |
| En rödbelyst tavla i trappan upp till festsalen där föreställningen gavs. Foto: Peter Österberg, 2023. |
Musiken var bra, men skådespelarnas verbala uttryck, ångestvrål, förde tankarna till Dantes inferno och ångest.
Vi människor har skapat en klimatkris genom att addera orden klimat och kris. Vi känner redan definitionen på klimat:
“en process där spårgaser rör sig cyklist mellan fem sfärer: atmosfären, biosfären, hydrosfären, kryosfären och pedosfären. Centralt är kolcykeln”.Kris är lite mer komplicerat:
“Inom psykologin har termen "kris" en dubbel innebörd. På en nivå betecknar den ett ögonblick av akut nöd och störning – en händelse eller period där en individs etablerade hanteringsmekanismer överväldigas, vilket leder till ett tillstånd av instabilitet, förvirring eller känslomässig oro. På en annan nivå ses en kris som en avgörande vändpunkt som, även om den är utmanande, också erbjuder potential för betydande personlig utveckling eller transformation” (Copilot; Taylor, 2020; Weiser, 2020).Ergo. Klimatkrisen är en abstraktion. Dock får recitering av den konsekvenser, som ökat oro för framtiden, dvs. mental ohälsa som uppstår som en funktion av påståenden om världens undergång, vilket ökar den mentala ohälsan i hemmen. Det ökar risken för relationsaggressivitet (psykiskt våld) (Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005). I april 2022 menade Helsingforspolisen att finska kvinnors relationsaggressivitet är deras stora utmaning.
Lästips:
Österberg (2019). “Perception versus facts” Is School Strike for Climate just another Doomsday Prophecy? (UH).
Stöd gärna bloggen via Swish (Sweden), MobilePay (Finland) eller Wise.
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment