Man kan använda Rationellt entreprenöriellt tänkande för att tränga bort vanföreställningar och acceptera etablerad forskning om våld i nära relationer, som ju visar att kvinnor är överrepresenterade liksom det validerade begreppet föräldraalienation. 8 sidor.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Dagens juridiks chefredaktör Eric [Tagesson] accepterade en replik från en organisation som kallar sig Kvinnofronten: REPLIK: ”Samhället måste börja lyssna på barn”. Enligt Dagens juridik publicerades den den 17 maj 11.31:
Länk till originalrepliken: REPLIK: ”Samhället måste börja lyssna på barn”. En kommentar
Det kom vittnesmål om att Eric tagit ner debattrepliken från Dagens Juridiks hemsida liksom från Dagens Juridiks Facebooksida!?
Senare låter Eric publicera en ny version. Avsändarna är desamma och tidpunkten är densamma. Men rubirk och innehåll har ändrats i betydande grad: REPLIK: ”PAS har ingenting i domstolar att göra ”.
Så här inleddes den första versionen av Kvinnofrontens replik:
Sedan återkommer de till jämställdhetsmyndigheten. Det är känt att Berit Jernberg drivs av ett en märklig averson mot män och att myndighetens generaldirektör Lena Ag vägrar tillrättavisa henne (flera mail har skickats och Ag vägrar svara på samtliga).
Gerda, Alva och Amina, reciterar sedan sitt påstående att föräldraalienation är ovetenskapligt, trots att begreppet i själva verket är validerat och återfinns på American Psychological Associations hemsidan.
De fortsätter med att hävda att det är en myt att kvinnor med mentala utmaningar isolerar barn från sin viktiga pappa, ofta med stöd av socialtanter som Amina.
Detta toppas med ett verkligt ess i den retoriska rockärmen:
"Vi som jobbat med dessa frågor sedan årtionden ...".
Den första spontana frågan: varför väljer Kvinnofronten att referera till vad olika intresseorganisationer anser när ska skriva om våld i nära relationer och föräldraalienation?
Skulle de vända sig till samma instanser för att beskriva solsystemet och dess planeter?
Svaret är på den andra frågan är förmodligen nej, men när det gäller forskning om våld i nära relationer väljer organisationer som ROKS, Unizon och nu Kvinnofronten de referenser som passar deras syfte.
Detsamma gör personal vid:
(1) Jämställdsmyndigheten (Lena Ag är GD) där Berit Jernberg, som så vitt är känt saknar kunskap på området, tillåts kränka män, och indirekt barn, genom att hävda att män ska ansvara för kvinnors våld i nära relationer.
(2) Brottsoffermyndigheten (Anders Alenskär är GD) som marknadsför Lundgrens, Heimer, Kalliokoski och Westerstrands (nu ordförande i ROKS) ovetenskapliga bok Slagen dam (Lundgren et al. 2001).
Minns att Uppsala universitet granskade Lundgrens arbete redan 2005. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Dagens juridiks chefredaktör Eric [Tagesson] accepterade en replik från en organisation som kallar sig Kvinnofronten: REPLIK: ”Samhället måste börja lyssna på barn”. Enligt Dagens juridik publicerades den den 17 maj 11.31:
Länk till originalrepliken: REPLIK: ”Samhället måste börja lyssna på barn”. En kommentar
Det kom vittnesmål om att Eric tagit ner debattrepliken från Dagens Juridiks hemsida liksom från Dagens Juridiks Facebooksida!?
Senare låter Eric publicera en ny version. Avsändarna är desamma och tidpunkten är densamma. Men rubirk och innehåll har ändrats i betydande grad: REPLIK: ”PAS har ingenting i domstolar att göra ”.
Så här inleddes den första versionen av Kvinnofrontens replik:
För ett år sedan kom Jämställdhetsmyndighetens rapport om kartläggningen av våld i vårdnadsdomar. Den visar att våld inte är undantagsfall, utan tvärtom det vanliga vid vårdnadstvistDen nya versionens inledning ser ut som följer:
Dagens Juridik har på sistone publicerat flera debattartiklar som driver att så kallad föräldraalienation ska lyftas fram i domstolarna. Frågan är kanske varför artiklarna kommer just nu?Det följs upp med det andra stycket som nu flyttar fokus från Jämställdhetsmyndighetens knasiga utspel om att män ska ansvara för kvinnors våld i nära relationer till något som personal inom FN kommit fram till:
Sedan återkommer de till jämställdhetsmyndigheten. Det är känt att Berit Jernberg drivs av ett en märklig averson mot män och att myndighetens generaldirektör Lena Ag vägrar tillrättavisa henne (flera mail har skickats och Ag vägrar svara på samtliga).
Gerda, Alva och Amina, reciterar sedan sitt påstående att föräldraalienation är ovetenskapligt, trots att begreppet i själva verket är validerat och återfinns på American Psychological Associations hemsidan.
De fortsätter med att hävda att det är en myt att kvinnor med mentala utmaningar isolerar barn från sin viktiga pappa, ofta med stöd av socialtanter som Amina.
Detta toppas med ett verkligt ess i den retoriska rockärmen:
"Vi som jobbat med dessa frågor sedan årtionden ...".
Den första spontana frågan: varför väljer Kvinnofronten att referera till vad olika intresseorganisationer anser när ska skriva om våld i nära relationer och föräldraalienation?
Skulle de vända sig till samma instanser för att beskriva solsystemet och dess planeter?
Svaret är på den andra frågan är förmodligen nej, men när det gäller forskning om våld i nära relationer väljer organisationer som ROKS, Unizon och nu Kvinnofronten de referenser som passar deras syfte.
Detsamma gör personal vid:
(1) Jämställdsmyndigheten (Lena Ag är GD) där Berit Jernberg, som så vitt är känt saknar kunskap på området, tillåts kränka män, och indirekt barn, genom att hävda att män ska ansvara för kvinnors våld i nära relationer.
(2) Brottsoffermyndigheten (Anders Alenskär är GD) som marknadsför Lundgrens, Heimer, Kalliokoski och Westerstrands (nu ordförande i ROKS) ovetenskapliga bok Slagen dam (Lundgren et al. 2001).
Minns att Uppsala universitet granskade Lundgrens arbete redan 2005. Så här skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:
Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):
Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.
Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön.
Guillou (2006) belyser varför Lundgren inte fick undervisa: Märklig tystnad när kannibalforskaren frias
Att välja referenser som stödjer den egna övertygelsen kallas cherry picking och förklaras av bekräftade-bias, från engelskans confirmation bias.
Notera följande: när jag deltog på Uppsala kvinnojours 20-års jubileum (det var ungefär samtidigt som jag träffade Heimer och Lundgren, sannolikt runt 2002), fanns samma mansförakt bland deltagarna. Och när jag frågade varför de inte talade om internationell forskning som visar att kvinnor står för drygt hälften av det fysiska våldet i nära relationer och att de dominerar när det gäller psykiskt våld, (1) då blev det liv i luckan, (2) vid kaffepausen kom kvinnor fram och frågade om det jag sagt verkligen kunde vara sant?
Att några kom fram och frågade är bra, men att inte fler gjorde det illustrerar hur svårt det är att lämna en övertygelse.
1956 skrev Leon Festinger, Henry Riecken och Stanley Schacter följande i inledningen av sin berömda studie When Prophecy Fails, som handlar om när de infiltrerade en domedagssekt:
A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point.Att som Anders Alenskär, Lena Ag, ROKS, Unizon och nu Kvinnofront, fastna i en post-marxistisk vanföreställningen kan också beskrivas som Dunning-Kruger-effekten. Det betyder att man helt enkelt är för korkad för att fatta att man har fel.
En mer sannolikt förklaring är Dysrationalia - att inte kunna tänka logiskt trots tillräcklig intelligens (Stanovich, 1993, 2009).
Det finns dock sätt att ta sig ur vanföreställningar, som att män ska ansvara för kvinnors våld i nära relationer eller att föräldraalienation inte är på riktigt.
Det handlar om Rationellt entreprenöriellt tänkande (Österberg, 2021, kapitel 3).
Steg 1. Epistemisk vaksamhet ((EV) (Sperber et al. 2010). EV innebär att man bör, precis som de kvinnor som under Uppsala kvinnojours 20-årsjubileum kom fram till mig för att fråga om forskning om våld i nära relationer, vara misstänksam, visa tvivel. EV inkluderar frågor om vad avsändaren har för avsikter?
Steg 2. Disjunktivt resonerande (DR) (Stanovich, 2009). DR innebär att ta hänsyn till så många referenser som möjligt.
Steg 3. Använd numeracy - förmågan att förstå, resonera med och tillämpa enkla numeriska koncept (Brooks och Pui, 2010).
Det finns forskning som medlemmar i dessa organisationer (Kvinnofronten, ROKS och Unizon samt Ag och Alenskär) har tillgång till men som de undviker att inkludera i sina respektive diskurser, t ex. (Archer,2000, 2004; Bergkvist, 2002; Bates, Graham-Kevan och Archer , 2014; Bates och Graham-Kevan, 2016; Bates, 2018; Bates, Kaye, Pennington och Hamlin, 2019; Crick och Grotpeter, 1995; Thornton et al. 2012) och Warshak.
Här berättar Dr Elizabeth Bates om kvinnors våld i nära relationer (YouTube).
Här sammanfattar Kruk (2015) Recent Advances in Understanding Parental Alienation.
Varför låter chefredaktör Eric Tagesson post-marxistiska organisationer publicera ovetenskapliga påståenden, sedan ta ner repliken för att sedan återpublicera den med en helt ny text?
En förklaring kommer från det mailsvar Eric skickade till mig efter att han refuserat min replik. Notera även den personliga ansatsen. Nej, Herr Tagesson och jag känner inte varandra.
"Hej Peter och tack för din text.
Annelis text var relevant för oss, med tanke på den juridiska aspekten, alltså att den lutade sig mot att jurister måste förstå ämnet bättre. Din text tycker jag därför inte passar hos oss, då den inte gör någon juridisk koppling.
Vänligen, Eric Tagesson, chefredaktör".
Andra uppgifter gör gällande att Eric är påverkad av sin sambo - Linnea Heppling - som jobbar som journalist med en feministisk agenda.
Dagens juridik refuserar min replik om föräldraalienation som inkluderar kritik mot jurister med argumentet att det inte är relevant för jurister?Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).
Mer om min expertis:
Executive coaching for CEOs/managers and workshops to facilitate Organizational Performance, Learning, and Creativity for Problem Solving | Lectures: Nutrition for physical and mental health | Course/lecture: children's emotional and social adjustment and cognitive development | Language training - Swedish | Academy Competency | CV | Teaching skills and experience | Summary of research project | Instagram | Linkedin | YouTube-channel | TikTok | Twitter
No comments:
Post a Comment