Wednesday, May 17, 2023

REPLIK: ”Samhället måste börja lyssna på barn”. En kommentar

Ifrågasättandet av det vetenskapligt etablerade begreppet föräldraalienation fortsätter. Trots att begreppet föräldraalienation validerats flera gånger fortsätter feministiska grupperingar sina attacker på vetenskapen och mot män. Indirekt attackerar de barnen som tvingas till isolering hos en mamma som behöver hjälp att bli en fungerande förälder. Utbredningen av kvinnor som relationsbråkar är rätt omfattande (~30%) och det verkar som den sannolika förklaringen är Borderline Personality Disorder (BPS). Därmed borde de inte ha ansvar för barn, men få hjälp med vård så att de kan bli fungerande föräldrar. Det första personangreppet har anlänt och passar som handen i DARVO - handsken. 11 sidor.

Stöd gärna bloggen via Swish (Sverige) eller MobilePay (Finland).

Ifrågasättandet av det vetenskapligt etablerade begreppet föräldraalienation fortsätter. Efter läkaren Annelie Anderssons debattinlägg för att belysa det vetenskapligt validerade begreppet föräldraalienation, skrev jag en replik som dels bekräftade Anderssons diskurs med en del viktiga referenser, dels pekade på problemet med juristkollektivets tillämpning av moderspresumtionen. Dagens Juridiks chefredaktör valde dock att refusera min replik (Det var nog kritiken mot juristkollektivet som var det verkliga skälet till att Tagesson inte ville publicera). Det är ju personalen inom juristkollektivet som stadfäster kvinnors möjligheter att isolera barnen från sin viktiga pappa. Därmed ökar risken för föräldraalienering i betydande grad.

Varför pågår detta?

1950 implementerades en ny princip inom rättsväsendet - moderspresumtionen (mater semper certa est). Presumtionen ersatte en landskapslag som varit i bruk i flera hundra och som tog hänsyn till barns relation till både pappa och mamma.

1999 samlade personal vid Socialstyrelsen in resultatet från vårdnadsdomar från samtliga tingsrätter i Sverige. Resultatet visade att domstolskollektivet diskrimerade barns papparelation i 75 % av fallen (Elfver-Lindström, 1999).

2001 tillbringade jag sommaren i Svea hovrätts arkiv. Syftet vara att samla in statistik från vårdnadsdomar. Det råkade sammanfalla med renoveringen av Wrangelska palatset där hovrätten huserar. Jag hade mitt skrivbord i den korridor där domstolspersonalen (domare) passerade. De blev förstås nyfikna på vad jag gjorde och ställde frågor om detsamma. Men lika snabbt drog de öronen åt sig när jag berättade att jag kartlade deras beslutsbeteeende rörande vårdandstvister. Resultatet visade att domstolskollektivet diskriminerar barns papparelation i 75 % av fallen (1990-2001; Österberg, 2004).

Några år senare gjorde en juristprofessor en upprepning av min mätning, men för åren 2004 respektive 2007. Resultatet, som var konstistent med Elfver-Lindström (1999) bekräftade det jag tidigare kommit fram till (Schiratzksi, 2008).

Representanter från juristkollektivet (domare och andra jurister, som adkvokater) accepterar som regel inte denna forskning.

En förklaring kom via Twitter där en pensionerad domare skrev att han trodde att moderspresumtionen slutat tillämpas 1976.

Parallellt med implementeringen av moderspresumptionen vaknade en post-marxistisk rörelse. Feminismen var född. Företrädare för feminismen spann vidare på tanken att kapitalism är dåligt och att det drabbar kvinnor särskilt hårt. En del av detta tankegods var att gå till angrepp mot forskning om våld i nära relationer och Murray Straus, professor i sociologi. Dr. Straus utvecklad på 1970-talet det instrument som anser vara det enda validerade sätt att mäta våld i nära relationer Conflict tactics Scale (TCS; Straus, 1979).

Cliffhanger: kan våld i nära relationer förklaras av kön?

I mitten på 1990-talet rekyterade så den svenska regeringen den feministiska sociologen Eva Lundgren från Norge. Lundgren erhöll en docentur i Uppsala universitet och promoverades senare till professor. Historierna om Lundgrens metoder ekar sannolikt fortfarande i korridorerna.

Lundgren gick runt och knackade dörr. Om en man öppnade lär Lundgren av frågat: - hur slår du din kvinna?

Lundgrens idéer avvisades förstås rent vetenskapligt men gillades av olika feministiska organisationer som ROKS och Unizon. Dessa organisationer motarbetar även det vetenskapligt validerade begreppet föräldraalienation. Deras tillvägagångssätt är att generalisera från anekdoter, att hänvisa till FN, NCK i Uppsala eller Eva Lundgrens idéer (Lundgren et al. 2001).

Inget av dessa instanser är dock objektiva och generaliserbara källor. 2005 genomförde Uppsala universitet en granskning av Lundgrens arbete. Så skriver Hagekull (2005), å Uppsala universitet vägnar:

Lundgren själv menar att hon hindrats från att undervisa om kopplingen mellan kön, makt och våld (Holm, 2011):

Man kan tolka det som att Uppsala universitet gett Lundgren undervisningsförbud.

Hagekull påtalar också att det tycks av uppstått en konformism kring Lundgrens idévärld som hindrar det pluralistiska tänkande som borde prägla ett universitet. Givetvis har Lundgren i rollen som forskningsledare ett betydande ansvar, men även lärosätet har ett ansvar för arbetsmiljön. >br />
2006 skrev Jan Gillou om Lundgren i Aftonbladet: Märklig tystnad när kannibalforskaren frias

Uppsala universitet hade för avsikt att sparka Lundgren men en juridisk felskrift hindrade detta. Men, hon fick inte undervisa.

För NCK, ROKS och Unizon betyder detta ingenting. Nu kommer ytterligare en föreningen med anknytning till feminism och Lundgren och gör ett utspel. De kallar sig Kvinnofronten:


Länk till källan.

Kvinnorfronten är en feministisk sammanslutning som påstår sig vara opolitisk. Vilka som egentligen står bakom organisationen är inte helt lätt att reda ut.


I en debattartikel som publicerats av Aftonbladet kallar sig den första förtattaren till debattartikeln - Gerda Christenson - feministisk aktivist.


Alva Jonåker beskriver sig själv på Twitter som "juriststudent med dålig humor".


Enligt Kvinnofrontens Facebooksida är Amina Wikman socialarbetare.

Deras debattinlägg inleds med följande:
För ett år sedan kom Jämställdhetsmyndighetens rapport om kartläggningen av våld i vårdnadsdomar. Den visar att våld inte är undantagsfall, utan tvärtom det vanliga vid vårdnadstvister.
En inledning är lite som rubriken på en burk med sylt. Det som står där borde representera innehållet.

Vad säger då jämställdhetsmyndigheten?

Ludwig Hellberg, Kvartal, 18 januari 2022.

Länk till Källan.

Det implicerar att dessa tre debattörer anser att, precis som Berit Jernberg och Lena Ag, att ansvaret för kvinnors våld i nära relationer ska läggas på män. Huga!

Sedan lyfter de fram föreningen Unizons favoritargument - tvångsumgänge. Och att man inte lyssnat på de barn (som sannolikt isolerats av mamman med stöd av personal inom socialtjänsten, som Amina Wikman).

Men minnesforskare vet att vittnesmål sällan representerar de händelser man berättar om; istället är de konstruktioner vars syfte är att passa den situation individen just nu befinner sig i (Schacter och Addis, 2007):
Since the future is not an exact repetition of the past, simulation of future episodes requires a system that can draw on the past in a manner that flexibly extracts and recombines elements of previous experiences.
Det betyder att ett barn som, oftast mot deras vilja, isolerats hos mamman, ofta med hjälp av socialtjänsten (tänk Amina Wikman), skapar en diskurs som ska göra mamma och socialtanterna glada.

Forskning visar ju att barn som växer upp med båda föräldrarna eller med bara pappa har bättre emotionell och social anpassning samt kognitiv utveckling jämfört med barn som växer upp med bara mamma (Österberg, 2004):
En sammanställning av 28 undersökningar om pappa-frånvarons effekter på barns kognitiva förmåga (Shinn, 1978), indikerar att pappa-frånvaro som en funktion av skilsmässa är negativt relaterad till intellektuell kompetens hos barn; vilket även påvisats i tidigare studier (Blanchard & Biller, 1971; Crescimbeni, 1965; Ferri, 1976; Hetherington et al., 1978, 1982; Radin, 1976; Radin et al., 1994; Santrock, 1972; Sutton–Smith et al., 1978). Shinn (1978) menar att resultaten av sammanställningsstudien är konsistent med hypotesen att barns  interaktion med föräldrarna formar en plattform för kognitiv utveckling, och att en minskning av denna interaktion hämmar den kognitiva utvecklingen (s. 2)
Emotiomell anpassning inkluderar depressivitet, d.v.s. att vara nedstämd. Det betyder att barn som hindras att träffa sin viktiga pappa är mindre glada jämfört med om de fått vara med sin pappa.

Detta [resultatet i min avhandling] bekräftades av sir Michael Rutter, även känd som barnpsykologins fader, när vi sågs på en konferens på Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) 2010. Rutter sa följande till mig: - you are right in the money, but it's hot political potato.

kvinnofrontens debattinlägg kröns med en oerhört nedlåtande polemik mot Annelie Andersson som modigt lyft fram det validerade begreppet föräldraalienation.


Läs noga hur de konstruerat texten. De måste lagt ner stor möda för att få till den negativa vinklingen.

Man undrar om de har samma kritik när de besöker en läkare?

Läkare använder just syndrom för att ringa in en diagnos. Det hänger samman med att läkare inte är forskare utan praktiker och använder sin beprövade erfarenhet. Upphovsmannen till Parental Alienation Syndrom, Richard Gardner (1931 – 2003), var läkare med specialisering på psykiatri.

Kritiken mot Gardner kom från just feminsiter och blev väldigt personligt orienterad. Alltså, helt ovetenskaplig.

Redan 2011 gjordes genomlysningar av forskning om föräldraalienation där båda sidor togs i beaktande (Rand, 2011; populärvetenskapligt: Österberg, 2011).


Alltså. Det är viktigt att förstå att även om Gardners syndrom ifrågasatts, så tar APA ingen ställning till fenomenet som sådant. Föräldraalienation, utan S som i syndrom, är dock ett etablerat begrepp. Sedan dess har Syndrom (S) ersatts med Disorder (D) (Bernet, 2008; 2021).

2015 menade Richard Warshak att det inte spelar någon roll om APA tar upp PA i DSM-katalogen eftersom två aspekter som rör föräldraalienation redan finns där:

(1) Parent-Child Relational Problem

(2) Child Affected by Parental Relationship Distress.

Under rubriken Recent Advances in Understanding Parental Alienation skriver Dr. Edward Kruk:
For the child, the biopsychosocial-spiritual effects of parental alienation are devastating. For both the alienated parent and child, the removal and denial of contact in the absence of neglect or abuse constitute cruel and unusual treatment. Adversarial court processes often add salt to the wound of both parents and children. This new research dispelling parental alienation fallacies thus represents a call to action. As a form of child maltreatment, parental alienation is a serious child protection matter as it undermines a basic principle of social justice for children: the right to know and be cared for by both of one's parents (Kruk, 2015).
Populärvetenskapligt på svenska: Förståelse av begreppet föräldraalienation, 2 etablerade begrepp som är associerade med PA samt 10 mentala fallgropar om PA (Österberg, maj, 2023).

Sedan följer i debattinlägget subtila anklagelser som generaliseringar från anekdoter som inte hänger ihop. Utspelet bygger på en feministisk syn på det vetenskapliga begreppet våld i nära relationer. Feminsiter kallar det dock något annat.

Forskning om våld i nära relationer ser ut som följer:

- Fysiskt våld i nära relationer är jämnt fördelat mellan könen; kvinnor står för lite mer än hälften av förekomst och skador. Utbredningen drygt 10 %.

- Dödligt våld i nära relationer drabbar lika osannolikt (0,000005) barn, män som kvinnor.

- Psykiskt våld, eller relationsaggressivitet, är typiskt kvinnligt.

Utbredningen av kvinnor som relationsbråkar (Crick och Grotpeter, 1995; Hyde, 2005) är rätt omfattande (~30%) och det verkar som den sannolika förklaringen är Borderline Personality Disorder (BPS). Därmed borde de inte ha ansvar för barn, men få hjälp med vård så att de kan bli fungerande föräldrar.

Läs gärna (BPS): Har Håpnes cherry-picking lett till att barnet drabbats av Complex childhood trauma?

Läs gärna: Socialtjänstens arbete i huvudsak saknar vetenskapligt stöd

Läs gärna: [Ytterligare] ett fall där myndighetspersonal konspirerar med en mamma för att isolera ett barn från sin pappa. Case 2. Del 2. Borderline Personality Disorder och Myside bias

Det första personangreppet har anlänt via ett mail till mig (17.01). Ansatsen kallas DARVO och jag skrev nyligen en artikel om fenomenet: D.A.R.V.O - människorna accepterar inte debattartikeln och replikerna om föräldraalienation i Dagens Juridik. Gissa hur responsen blir?

Ann är ju fullt medveten om att de svar hon efterfrågar återfinns i den artikel (se ovan) hon vägrar acceptera innehållet i. Hennes polemik passar således som handen i DARVO - handsken.
Undrar varför Ann kallar inte skrev en kommentar via bloggen?

No comments:

Post a Comment